Ännu meddelas af Kongl. Maj:t beslut om tilltalad persons »insättande på bekännelse. » (Jfr. årgången 1864, sidd. 613 e. f.; årgången 1865, sidd. 191 och 344.) Den 16 Mars 1865, klockan omkring 1/29 på aftonen,
11 mars 1867
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1867, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 761–763 i årgången 1867. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjerde årgången, 1867 i litteraturen — s. 761–763 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning inför Högsta Domstolen den 11 Mars 1867». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 16 Mars 1865, klockan omkring 1/29 på aftonen, begaf sig bonden Gustaf Persson i Åby ut i sin ladugård för att gifva nattfoder åt sin häst. Omkring yodels timma derefter anträffades Gustaf Persson nära dörren till stallet ligga sanslös, med flera hugg i hufvudet. Gustaf Persson inbars i stugan, der han afled efter 112 timmas förlopp-
Misstankar yppades mot Gustaf Perssons son Per Gustaf Alander, hvilken derefter af landsfiskalen Hörling vid Wåhla häradsrätt ställdes under tilltal för mord å fadren.
Alander erkände slutligen: att han af missnöje deröfver, att fadren dels ständigt varit sträng mot honom, dels ock under våren 1865, med förbigående af Alander, till annan person utarrenderat sitt hemman, börjat umgås med tanken att undanrödja fadren; att Alander derefter vid flera tillfällen i ämnet samtalat med förre soldaten Carl Erik Lindqvist, som bodde helt nära intill Gustaf Perssons hemman, under hvilka samtal Alander utfäst sig att till Lindqvist erlägga 100 rdr, om han ville skjuta ihjel fadren; att Lindqvist slutligen lofvat att verkställa sådant, när lägligt tillfälle dertill yppades; samt att den 16 Mars 1865, sedan arrendatorn af fadrens hemman Anders Mattsson bortrest, Alander derom underrättat Lindqvist och uppmanat honom att samma afton slå ihjel Gustaf Persson, då denne såsom vanligt kl. emellan 8 och 9 begaf sig till stallet.
Lindqvist, jemväl tilltalad för mordet, förnekade enständigt all kännedom om detsamma, men medgaf, sedan Alander aflagt sin bekännelse, att Alander vid flera tillfällen sökt öfvertala Lindqvist att döda Gustaf Persson
s. 762 Sida 762 i årgången börjar här
och äfven utfäst penningebelöning åt Lindqvist, om han verkställde mordet.
Mot Lindqvist förekom: att i målet hörda vittnet färgaregesällen Holmström just vid, den tid ifrågavarande afton, då Gustaf Persson blef ihjelslagen, sett Lindqvist i brådskande fart utkomma från Gustaf Perssons ladugårdsport och springa på väg åt sitt hem, men, varseblifvande vittnet, hastigt vända om och i stark fart begifva sig åt motsatta sidan; att bonden Lars Bengtsson i Buckarby berättat, att han omförmälda afton, kl. emellan 8 och 9, helt nära Gustaf Perssons bostad mött Lindqvist, stadd på väg åt nämnde bostad, samt att Lindqvist, då Lars Bengtsson helsat på honom, låtsat sig ej igenkänna Lars Bengtsson, utan tyst fortsatt sin väg; att Lindqvist ej kunnat nöjaktigt förklara anledningen dertill att han omförmäldaa fton utgått från sitt hem, utan derom lemnat mot hvarandra stridande uppgifter; att Lindqvist, enligt flere vittnens utsagor, sedan Alander blifvit häktad, haft yttranden, som antydde rädsla å Lindqvists sida att Ålander skulle afgifva bekännelse i målet, samt att Lindqvists hustru för vittnen omtalat, att hon ifrågavarande afton kl. omkring 7 fått besök af Ålander och på dennes begäran hemkallat mannen, som derefter med Ålander haft ett samtal i enrum.
Häradsrätten och Svea hofrätt, som dömde Ålander att, för det han anstiftat mordet å sin fader, mista lifvet genom halshuggning, förklarade, vidkommande Lindqvist, att, ehuru särdeles besvärande liknelser och omständigheter förekommit dertill, att han, efter aftal med Ålander, vid uppgifna tillfället försåtligen öfverfallit Gustaf Persson och med en yxa tillfogat honom de skador, deraf han ljutit döden, likväl och då Lindqvist nekat, och bevisningen ej vore fullständig, kunde Lindqvist för närvarande ej fällas åt saken, utan blef densamma, jemlikt 17 kap. 32 § Rättegångsbalken, lemnad åt framtiden då den kunde uppenbar varda.
Hofrättens utslag hemställdes Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, och underd. besvär anfördes jemväl.
s. 763 Sida 763 i årgången börjar här
Vid målets föredragning inför Högsta Domstolen den 11 Mars 1867 yppades bland denna domstols ledamöter skiljaktiga meningar, hvarvid, då omröstning företogs, justitierådet Rabe, beträffande Lindqvist, fann] ej skäl att göra ändring i Hofrättens utslag.
Justitierådet Bolin ansåg skäl ej vara anförde, som, hvad Lindqvist anginge, kunde verka ändring i hofrättens utslag; men fann, med afseende å hvad emot Lindqvist i målet förekommit, skäligt, i enlighet med K. Brefvet den 22 Mars 1803, förordna, att Lindqvist skulle insättas i allmänt fängelse för att, i enskildt rum förvarad, af vederbörande presterskap flitigt förmanas till bekännelse af ifrågavarande grofva brott; och skulle fångvårdsstyrelsen anbefallas att, derest icke omständigheterna förr dertill föranledde, efter ett års förlopp från Lindqvists intagande i fängelset och sedermera årligen, intilldess annorlunda kunde varda i ämnet förordnadt, till Kongl. Maj:t inkomma med berättelse, huru Lindqvist sig förhållit och hvad med honom kunnat i omförmälda afseende uträttas.
Justitierådet Almqvist förenade sig med justitierådet Bolin i fråga om Lindqvist.
Justitierådet friherre Leuhusen instämde med justitierådet Almqvist.
Justitierådet Qvensel delade justitierådet Bolins åsigt.
Justitierådet Iggeström förenade sig med justitierådet Rabe.
Justitierådet Alexanderson instämde med justitierådet Bolin.
Frågan om Lindqvists insättande på bekännelse anmäldes den 5 April 1867 i Statsrådet; dervid Konungen i nådeväg icke gjorde ändring uti hvad Högsta Domstolen genom dess flesta ledamöter förordnat.
Jfr. Statsrådsprotokoll d. 10 Jan. 1828, intaget i Backmans lagsamling, 5 H., vid 17 kap. 37 § Rättegångsbalken, sidan 508 b, not *).