Naumanns tidskrift 1868 s. 239

Kronolänsmannen A. M. Eneman ingaf till domhafvanden i Gotlands södra härad ett af kon. befallningshafvande i länet för honom utfärdadt förordnande att begära undersökning vid vederbörlig domstol rörande de närmare omständigheterna vid undantagsmannen Jakob Zachrisson Roes’ den 13 Oktober 1866 timade död — som ansetts vara förorsakad af arsenikförgiftning, — samt fogade vid detta sitt förordnande dels protokollet vid den af provincialläkaren

s. 240 Sida 240 i årgången börjar härKopiera citering

doktor Gustaf Brydolf den 24 i samma månad förrättade besigtning å Jakob Zachrissons döda kropp; dels ock ett af doktor Brydolf afgifvet intyg, deri han på grund af de vid besigtningen’ å den döda kroppen gjorda iakttagelser förklarat: att döden förorsakats af arsenikförgiftning.

I närvaro af såväl länsmannen Eneman, såsom allmän åklagare, som husbonden Johan Niklas Glasson Roes, hans hustru Elisabeth Gertrud Mattsdotter och Jakob Zachrissons enka Maria Christina Andersdotter, höll häradsrätten den begärda undersökningen, dervid

Maria Christina Andersdotter berättade: att, efter det Johan Niklas Classon i April månad 1866 genom köp blifvit egare af 11/32:dels mantal Roes, hvilket hemman, förut tillhörigt Jakob Zachrisson och Maria Christina Andersdotter, de år 1858 öfverlåtit på sin son Jakob Jakobsson med förbehåll i upprättadt kontrakt om visst årligt födoråd jemte. boningsrum, men Johan Niklas Classon, i anseende till nödig befunnen reparation å manbyggnaden, åt henne och mannen anskaffat annan bostad under tiden hos deras bemälde son å hemmanet Frixarfvas ägor, dit de vid midsommartiden inflyttat, hade dels, en dag vid slutet af September, Jakob Zachrisson vid återkomsten från ett besök i Roes för hustrun beklagat sig öfver honom under hemvägen påkomna starka kräkningar efter en intagen »kaffehalfva», hvarpå han blifvit af Johan Niklas Classon bjuden, samt sedermera flera dagar klagat öfver värk i magen, qväljningar och saknad matlust; dels ock den 12 Oktober, då båda makarna på eftermiddagen besökt Roes för att affordra Johan Niklas Classon, bland andra födorådspersedlar, äfven två lam, och Jakob Zachrisson, åtföljd af Johan Niklas Classon, för sådant ändamål varit ute på åkern, der hans kreatur gått i bet, Jakob Zachrisson, under makarnes gemensamma hemvandring i skymningen öfver en under Agges hemman lydande äng, utan att han förut klagat öfver annat illamående än ondt i ryggen, blifvit ansatt af starka kräkningar, hvilka, sedan de efter en half timma afstannat och makarne hemkommit, ånyo vidtagit och med flera förnyade

s. 241 Sida 241 i årgången börjar härKopiera citering

anfall under natten fortfarit till följande dagen kl. 10 förmiddagen, då de upphört, hvarefter Jakob Zachrisson samma dag kl. 11 om aftonen aflidit.

Johan Niklas Classon, som enligt, företedt prestbetyg, är född den 10 Januari 1838, förnekade i början af ransakningen, att han bibragt Jakob Zachrisson arsenik eller ens någonsin sett sådant gift eller vetat, att det funnits i hans hus, och vidhöll detta nekande vid två följande rättegångstillfällen, men aflade sedermera denna bekännelse: att Johan Niklas Classon, som funnit sig besvärad af Jakob Zachrissons täta påminnelser om ved och andra undantagsförmåner och jemväl tyckt sig för mycket betungad af utgörandet af det från hemmanet Roes till Jakob Zachrisson och hans hustru utgående dryga födorådet, den 23 September 1866, då Jakob Zachrisson hemtat en del af detsamma, hos sig stadgat det beslut att göra sig af med Jakob Zachrisson och, under det denne varit ensam med Johan Niklas Classon i dagliga rummet, hällt varmt kaffe i en kopp, bjudit den åt Jakob Zachrisson, derjemte framtagit en flaska, innehållande bränvin med deri upplöst kamfer eller dyfvelsträck, och, under förmodan att, om Jakob Zachrisson förtärde denna blandning, hans vacklande helsa skulle förvärras och hans lifstid förkortas, lemnat flaskan åt Jakob Zachrisson, som tömt dess innehåll i kaffekoppen och derpå utdruckit densamma ; att, då denna beräkning slagit fel, Johan Niklas Classon, som fortfarande inom sig närt beslutet att rödja Jakob Zachrisson ur vägen, uppmanat sina tjenare Lars Peter Classon och Stina Gertrud Unghanse att gå honom dermed tillhanda och den 11 Oktober, då Jakob Zachrisson underrättat Johan Niklas Classon, att han ernade dagen derpå besöka denne sistnämnde för att åt sig utse de lam, hvilka Jakob Zachrisson enligt födorådskontraktet ägde bekomma, bestämt sig för att den dagen sätta den tilltänkta mordplanen i verket; att Johan Niklas Classon under tiden från den 22 September flera gånger, då han ämnat verkställa sitt beslut, vacklat och tänkt: »det är ändå för oskapligt.

Tidskrift för Lagstiftn. etc. 5:te årg. 16

s. 242 Sida 242 i årgången börjar härKopiera citering

det får väl vara»; men morgonen den 12 Oktober, åsidosättande all samvetsoro och med föresats att, om Jakob Zachrisson nämnde dag komme till Roes, utföra planen, klockan mellan 6 och 7, försedd med en bit arsenik af en kaffebönas storlek, som han framtagit ur sin chiffonier, en skifva hvetebröd, stor som två vanliga munsbitar, och en knifsudd smör, ute i ladan med en yxhammare sönderbultat arseniken, inblandat pulvret i smöret och utbredt detta på brödskifvan, den han inlagt i en låda i dagliga stugan; att på eftermiddagen, då Jakob Zachrisson och hans hustru anländt, Johan Niklas Classon, medan de gamle uppehållit sig å gården, inkommen i hvardagsstugan, der hans hustru varit sysselsatt med väfnad, af henne obemärkt tagit till sig en flaska, innehållande omkring ett halft qvarter bränvin, jemte den tillredda brödskifvan, brutit den i två delar, som han lagt på hvarandra med smöret inåt, nedlagt denna smörgås i byxfickan och, utkommen på gården, tillsagt Jakob Zachrisson att medfölja till åkern för att bland hans der i bet gående får sjelf utse de lam, Jakob Zachrisson önskade, men i anledning af dennes framställda begäran att få i Johan Niklas Glassons lada inlägga rotfrukter, som Jakob Zachrissons hustru upptagit å deras undantagsland, först följt Jakob Zachrisson in i ladan, der ur bränvinsflaskan bjudit honom en sup och, i afsigt att såsom tilltugg lemna honom den tillredda smörgåsen, fört handen i byxfickan och fattat i smörgåsen, men, emedan något liksom »klickat» i honom att han då icke skulle lemna den, släppt den tillbaka och druckit Jakob Zachrisson till samt lemnat honom flaskan, derur jemväl Jakob Zachrisson tagit en sup; att, efter det Johan Niklas Classon och Jakob Zachrisson derpå begifvit sig i väg åt åkern, Johan Niklas Classon, gående tio till tolf steg framför Jakob Zachrisson, som vid hemmanet Davide stannat en kort stund, kommen öfver ledet till åkern, framtagit den medförda smörgåsen, vid framgåendet låtit den falla på marken en aln från ledet, så att den icke kunde undgå Jakob Zachrissons uppmärksamhet, under förutsättning tillika, att denne sistnämnde, om han

s. 243 Sida 243 i årgången börjar härKopiera citering

blefve smörgåsen varse, skulle upptaga den, hvarvid den tanke hos Johan Niklas Classon uppstått, att om Jakob Zachrisson icke vore klokare än att han upptog och åt smörgåsen, han hade sig sjelf att tacka, och att det då icke vore Johan Niklas Classon, som gifvit honom den, men att, om han ginge förbi smörgåsen utan att uppmärksamma den, Johan Niklas Classon sedermera skulle gräfva ned den; samt att, då Jakob Zachrisson kommit till det ställe, der smörgåsen låg, Johan Niklas Classon sett, hurusom Jakob Zachrisson upptagit och förtärt den.

Af de i målet hörde vittnen intygade följande hufvudsakligen: a) Pigan Stina Gertrud Unghanse, att sommaren år 1866, då hon varit i Johan -Niklas Classons tjenst, denne omkring skördetiden, sedan Jakob Zachrisson bekommit ungefär hälften af sitt födoråd, under samtal med vittnet utlåtit sig: »kan du skaffa mig af med gubben, så ger jag dig tio rdr», samt vid ett senare tillfälle, efter det Jakob Zachrisson Mikaëlitiden affordrat Johan Niklas Classon någon återstående del af födorådet, yttrat till vittnet och hennes då varande tjenstekamrat drängen Lars Peter Classon: »om Jakob Zachrisson dog snart, gåfve jag gerna eder hvardera fem rdr»; b) bemälde Lars Peter Classon: att Johan Niklas Classon dels vid skördetiden år 1866 till vittnet yttrat, att han funne sig mycket besvärad af undantagsfolket och gerna önskade att vara af med dem, så att han, om de dogo, ville utbetala tio rdr, dels ock vid ett senare tillfälle i vittnets och Stina Gertrud Unghanses samtidiga närvaro utlåtit sig: »om det vore så väl, att jag blefve af med åtminstone en af undantagsfolket, gåfve jag gerna eder hvardera fem riksdaler»; c) Husbondesonen Peter Jakobsson Agges: att den 12 Oktober omkring kl. 9 på aftonen, då vittnet släppt hästar i bet å en till hemmanet Agges hörande äng, hvaröfver en genväg ledde till Frixarfve, vittnet träffat Jakob Zachrisson, sittande på ängen, och hans hustru stående bredvid, och att under högst tio minuter, som vittnet stannat på ängen, Jakob Zachrisson kräkts betydligt och klagat öfver deraf förorsakade svåra plågor; d) doktor Brydolf

s. 244 Sida 244 i årgången börjar härKopiera citering

och apothekaren Frithiof Lilja sammanstämmande: att vid af länsmannen Eneman den 24 Oktober 1866 hos Johan Niklas Classon anställd undersökning till utrönande, huruvida han innehade arsenik, hade bland klädesklutar och papperslappar inuti en chiffonier i tomrummet under skåpet anträffats små korn, hvilka vid sedermera verkställd kemisk behandling befunnits vara arseniksyrlighet. -—

I utslag den 26 Januari 1867 ansåg häradsrätten Johan Niklas Classon vara förvunnen att hafva, i uppsåt att döda, med berådt mod gifvit undantagsmannen Jakob Zachrisson Roes arsenik, hvaraf denne aflidit, samt dömde förty Johan Niklas Classon, jemlikt 14 Kapitlet 1 och 18 §§ Strafflagen, att mista lifvet, och skulle de böter till belopp af 25 rdr, hvartill Johan Niklas Classon lör innehafvande af arsenik, enligt K.-F. den 26 Maj 1827, gjort sig skyldig, likmätigt 4 Kap. 4 § Strafflagen, anses i dödsstraffet inbegripna, hvarjemte häradsrätten förpligtade Johan Niklas Classon att dels gälda kostnaderna för den af läkare verkställda besigtning å Jakob Zachrissons döda kropp, äfvensom till den anhållna arsenikens kemiska undersökning, med det belopp, sundhetskollegiet kunde bestämma, dels ock ersätta i målet hörde vittnen med uppgifna belopp.

Svea hofrätt, hvars pröfning detta utslag underställdes, utlät sig i utslag den 3 April 1867: att alldenstund Johan Niklas Classon inför rätten frivilligt bekänt, att han, som funnit sig mycket betungad af det dryga födoråd, Jakob Zachrisson och hans hustru hade att af hemmanet Roes utbekomma, och jemväl besvärad af Jakob Zachrissons täta påminnelser derom, redan den 22 September 1866 hos sig stadgat beslut att göra sig af med Jakob Zachrisson och för sådant ändamål ej allenast den dagen gifvit honom, att 1 kaffe förtära, med kamfer eller dyfvelsträck blandadt bränvin, för att såmedelst söka förkorta hans lif, utan ock, efter det underrättelse den 11 Oktober ingått, att Jakob Zachrisson ernade dagen derpå komma till Roes och afhemta två lam, som hörde till födoråds-förmånerna, bestämt den dagen

s. 245 Sida 245 i årgången börjar härKopiera citering

till utförande af sitt beslut och i sådan afsigt den 12 Oktober om morgonen sönderstött en ur hans chiffonier framtagen bit arsenik, blandat det deraf blifna pulvret i smör, utbredt detta på en skifva hvetebröd af två munsbitars storlek, hvilka han lagt afsides i en låda till eftermiddagen, då vid Jakob Zachrissons och dennes hustrus ankomst, Johan Niklas Classon åter framtagit och i byxfickan nedlagt smörgåsen samt, sedan han jemte Jakob Zachrisson begifvit sig å väg till åkern, der fåren gingo i bet, först i ladan undfägnat Jakob Zachrisson med bränvin ur en medhafd butelj i afsigt att såsom tilltugg erbjuda den medhafda smörgåsen den han dock liksom af en inre känsla afhållits från att i det ögonblicket begagna, men sedermera, inkommen öfver ledet på åkern före Jakob Zachrisson, framtagit den förgiftade smörgåsen och låtit den falla ned på marken en aln från ledet, så att den icke kunde undgå Jakob Zachrissons uppmärksamhet, och under den föreställning tillika, att Jakob Zachrisson, om han blefve smörgåsen varse, skulle upptaga den, hvilket ock inträffat, så att Jakob Zachrisson, då han hunnit efter in på åkern, i Johan Niklas Glassons åsyn upptagit och förtärt smörgåsen, hvarefter Jakob Zachrisson dagen derpå om aftonen aflidit; fördenskull och som Johan Niklas Classons bekännelse styrktes ej mindre af i målet hörde vittnens berättelser derom, att Johan Niklas Classon under sommaren och hösten år 1866 förespeglat två sina dåvarande tjenare penningebelöning, för att skaffa honom af med det gamla undantagsfolket eller åtminstone en af dem, att Jakob Zachrisson redan under hemvägen från Roes om aftonen den 12 Oktober varit ansatt af svåra kräkningar och att, vid anställd undersökning hos Johan Niklas Classon, flera bitar arsenik påträffats i hans chiffonier, än äfven deraf, att vid läkarebesigtningen å Jakob Zachrissons döda kropp iakttagits närvaron af arsenik; alltså och då provincialläkaren doktor Brydolf i afgifven attest intygat, att Jakob Zachrissons död varit förorsakad af arsenikförgiftning, fann hofrätten Johan Niklas Classon vara lagligen förvunnen att hafva, i uppsåt att döda, med berådt mod

s. 246 Sida 246 i årgången börjar härKopiera citering

Jakob Zachrisson afdagatagit, och pröfvade förty rättvist, i förmågo af 14 Kap. 1 och 46 §§ Strafflagen, det skulle Johan Niklas Classon for mord under förhållanden, som icke innefattade någon mildrande omständighet, mista lifvet och vara medborgerligt förtroende för alltid förlustig; och komme att af Johan Niklas Classons tillgångar gäldas ej mindre kostnaden för besigtningen å Jakob Zachrissons döda kropp och för kemiska undersökningen af magens innehåll samt af den i Johan Niklas Classons förvar funna arsenik, allt till belopp, sundhetskollegiet efter granskning af vederbörandes fäkningar bestämde, än äfven öfriga af häradsrätten stadgade ersättningar.

Detta utslag blef Kongl. Maj:ts pröfning i underdånighet hemstäldt ; och vid målets föredragning inför Högsta Domstolen den 9 Juli 1867 funno dess flesta ledamöter (justitieråden Berg, Carleson, Wretman, Bolin och von Hofsten), lika med hofrätten, Johan Niklas Classon vara förvunnen att hafva, i uppsåt att döda, med berådt mod beröfvat Jakob Zachrisson lifvet, samt pröfvade förty, jemlikt 14 Kap, 1 och 46 §§ Strafflagen, rättvist döma Johan Niklas Classon att för mord hållas till straffarbete på, lifstid och vara medborgerligt förtroende för alltid förlustig; kommande vid hofrättens utslag i fråga om ersättningarne i målet att bero.

Justitieråden Hofstedt och Naumann pröfvade hofrättens utslag vara lagligen grundadt, så att Johan Niklas Classon skulle för mord, jemlikt 14 Kap. 1 § Strafflagen, mista lifvet; och voro justitieråden beträffande de ådömde ersättningarne ense med Högsta Domstolens öfrige ledamöter.

Anm. Vi hafva i årg. 1865, s. 129 o. f., ådagalagt huruledes stadgandet i 14 Kap. 1 § Strafflagen innebär, att dödsstraff är det normala för mord, samt att till lifstids-straffarbete för detta brott får dömas endast när mildrande omständigheter förefinnas. Domarens godtycke är här (likasom i all dom) uteslutet, vare sig i lägre eller högsta instancen. Deraf följer ock, att, enligt 24 Kap. 3 § Rätteg.-balken, hufvudskälet skall tydligen i domen utsättas, när domaren nedsätter straffet för mord till lifstids straffarbete. Benådningsrätten är Konungen allena i statsrådet förbehållen.