Naumanns tidskrift 1868 s. 46

Halländska kontraktet af den 6 och 13 Maj 1648.

Enkan Anna Werdelin och Johan Bernt Johanson, såsom ägare af skattefrälsehemmanet 1 mantal N:o 6 Backa, instämde till 1864 års sommarting med Wiske härad direktionen för allmänna och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, hvilket innehade frälseräntan till nämnde hemman, med påstående: att enär direktionen under loppet af många år låtit hos käranderna uttaga den i hemmantalsräntan inbegripna titeln »arbets- och dagsverkspenningar» med lösen för 6 öke- och 12 drängedagsverken efter markegång, men ägare af skattefrälsehemman, jemlikt 2 och 5 §§ i k. förordningen den 21 Februari 1789, vore lika berättigade med innehafvare af krono- och skattehemman, samt från desse senare hemman, så vidt de voro belägne i Halland, arbets- och dagsverkspenningarne, enligt kontrakt af år 1648, som ännu vore gällande, utgjordes endast med fyra daler silfvermynt eller två riksdaler riksmynt, käranderna alltså måtte förklaras berättigade att för framtiden efter denna grund erlägga samma räntetitel samt af direktionen återbekomma 248 rdr 44 öre, utgörande skilnaden emellan hvad käranderna för tio år från och med år 1853 måst utgifva till godtgörande af berörda räntetitel och det belopp, hvarmed densamma för denna tid rätteligen bordt efter antydda grunder gäldas, jemte ränta å hvarje års. öfverskott, tills betalning komme att ske. -

Till käromålets bestyrkande företeddes och åberopades: l:o. Behörigen styrkt transsumt af ett drottning Christinas bref af den 27 Oktober 1652, hvarigenom hon till

s. 47 Sida 47 i årgången börjar härKopiera citering

Berndt Wullfrat, mot afräkning på hans hos kronan innestående fordran, till »everldelig ägo sampt allodialt och okonditioneradt frälse» försålde, bland andra kronans gods i Halland, Wiske härad och Währa socken, »Sven» i Backa 1 skattehemman», dock med rätt till återlösen, äfvensom »skattäganden sin bördsrättighet efter lagen härmed alldeles oförkränkt»; och var, enligt vederbörandes å transsumtet tecknade intyg, skattehemmanet »Sven i Backa» samma hemman som i 1825 års jordebok förekommer under namn af Backa N:o 6.

2:o. Utdrag af, bland andra, nyssnämnde års jordebok, deri Backa N:o 6, 1 mantal Jöns Svensgården, fanns upptaget bland utsockne frälseegendomar. Såsom ingående i hemmantalsräntan uppräknas 1 utskrifning, 1/2 skjutsfarts-, 1 vedpenningar, 1 torfpenningar, hvarjemte blifvit antecknadt: »skattefrälse afl. Wullfrat köpt af kronan hela jordeboksräntan-------af mantalsräntan 3 rdr 44 sk. tillhörer åboerne. Räntan anslagen till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg enl. k. resolutionen den 8 Okt. 1786.»

3:o. Ett så lydande kontrakt: »Göre veterligt, att eftersom Hennes Kongl. Maj:t är föredraget vordet, hurusom dess troundersåter, krono- och skattebönder i Halland hafva sig godvilligen tillbudit, att der de kunde blifva fria för utskrifningen, kungsskatten, matskatten, eck eller skjutsningen och gästning, arbete och dagsverke, ved- och timmerkörsel samt andra extra ordinarie hjelper och utlagor, då ville de derföre årligen en viss summa penningar gerna utgifva efter deras råd och lägenhet, som hon nu är och framdeles blifva kan; hvarföre hafver Hennes Kongl. Maj:t af nådig och tidig försorg, som K. M. drager om alla sina trogne undersåters välstånd, uppå deras underd. begäran gifvit oss commission och befallning att traktera och sluta om en viss penning årligen med krono- och skattebönder i Halland, och fördenskull hafve vi kallat dem tillhopa och med ofvanbemälde krono- och skattebönderna i Wiske härad så ackorderat och slutat såsom följer nemligen : att de nu på några år och intill dess de komma sig bättre före,

s. 48 Sida 48 i årgången börjar härKopiera citering

skola utgöra årligen af hvar hel gård för utskrifningen 5 d:r, för konungskatten och matskatten 5 d:r, för äckor, skjutsning och gästning 4 d:r, för arbete och dagsverke till slotten och ladugårdarne 4 d:r, summa 18 daler silfvermynt.

Deremot hafve uppå Kongl. Maj:ts vägnar vi bemälde krono- och skattebönder — —- försäkrat att, så länge de ofvanbemälde 18 d:r s. m., eller hvad mera samma summa framdeles förökas kan, godvilligen och i rättan tid af hvar hel gård utgöra, skola de vara fria för utskrifningen, konungskatten — — arbete och dagsverken till slott och ladugårdarne samt andre extra ordinarie hjelper och utlagor, allenast---------3) att tre ordinarie dagsverken till ladugårdarne, item halfva veden och två lass torf till slottet af hvar hel gård årligen göres och levereras — — —. När bönderne detta och hvad de eljest efter jordeboken ordinarie pligtige äre hafva gjort, skola de från ofvanbemälde extra ordinarie hjelper och utlagor sig lösa årligen för hvar hel gård med 18 d:r s. m. Dock hafva de härhos lofvat, att, der deras råd och lägenhet framdeles kan blifva bättre, och de derom varda anmodade, skola de gerna dessa extra ordinarie hjelper och utlagor föröka och förbättra — — Warberg den 13 Maj 1648. Casper Otto Sperling. J. J. Lagerfelt.»

4:o. Bevis från kammar-kollegiets andra provins-kon tor att den del af mantalsräntan, som under titel »arbetsoch dagsverkspenningar» debiterades ägare af krono- och kronoskattehemman i Wiske härad af Hallands län, enligt kronoräkenskaperna samt kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855, erlades, efter förvandling af kronovärdiet, en riksd. 16 sk. specie, icke med lösen för 6 öke- och 12 drängedagsverken, utan endast med två riksd. r:mt för hvarje helt mantal.

5:o. Bevis från samma kontor att, enligt uträkning, skilnaden emellan de olika beräkningssätten utgjorde för åren från och med 1853 'till och med 1862 för skattefrälsehemmanet N:o 6 Backa om 1 mantal 248 rdr 44 öre.

s. 49 Sida 49 i årgången börjar härKopiera citering

6:0. Ett af kamreraren i kollegiets arkivkontor meddeladt intyg, att, enligt kronans räkenskaper och jordeböcker samt »ortens undervisning», den under hemmantalsräntan för skatte- och kronohemman i Halmstads och Wiske härader inbegripna räntetiteln »arbets- och dagsverkspenningar», uti det s. k. Halländska kontraktet af den 6 och 13 Maj 1648 bestämd i penningar till 4 daler s. m., ifrån nämnde år och intill 1777 utgjordes utan förvandling med berörde belopp, derefter med en rdr 16 sk. specie, så med en rdr 16 sk. b:co och slutligen med två riksdaler r:mt.

Derjemte åberopade käranderna skatteköpsförordningen den 21 Februari 1789, hvars 2 och 5 §§ hafva denna lydelse:

2 §. »Alla skattemän, ehvad de innehafva hemman, som redan från Oss och Kronan äro försålda eller hädanefter kunna försäljas eller ock urgamla skattehemman, äga öfver skattehemmanet-----------uti allt lika orubblig ägandeoch lika fri dispositionsrätt, som frälseman öfver frälsehemman.

5 §. Ägare af skattefrälsehemman må åtnjuta lika fullkomlig, fri och obehindrad ägande- och dispositionsrätt öfver sitt skattefrälsehemman, som i 2 § om skatte i allmänhet är sagdt. År räntan kommen från Oss och Kronan uti frälsemannahand genom byte, köp eller annat laga fång, vare då om räntans utgörande till frälseman lag samma som om kronoskattehemman är faststäldt. Ar åter frälseskatteegenskapen så tillkommen, att ofrälseman genom köp eller annan afhandling förvärfvat sig äganderätten af frälsehemmanet, med eller utan beting om räntans innehafvande eller utgörande till särskildt belopp, då förhålles uti everldeliga tider derutinnan efter de emellan kontrahenterna slutade aftal och afhandlingar, hvilka efter ordalydelsen utan någon rubbning eller förtydning skola blifva beståndande.» —

Direktionen genmälde å stämningen: att då sjukhuset hvarken sökt i någon mån inskränka kärandernas ägandeeller dispositionsrätt till hemmanet, eller uttagit ränta till högre belopp än kronan ägt få, derest den ännu varit ränte-

Tidskrift för Lagstiftn. etc. 5:te årg.4 .

s. 50 Sida 50 i årgången börjar härKopiera citering

ägare, 1789-års skatteköpsförordning här saknade tillämplighet.

Det medgifvande af skattenedsättning, som 1648-års afhandling innefattade, hade ej blifvit gjordt för någon viss tid, än mindre för alltid, utan »på några år och intill dess bönderne kommo sig bättre före»; och samma medgifvande hade skett till fördel endast för bönderna, så att afhandlingen ej haft egenskap af kontrakt. Ensamt på kronan eller dess rättsinnehafvare hade det sålunda berott att återkalla medgifvandet af skattenedsättningen, genom hvilket återkallande bönderna ej blifvit försatte i annan eller sämre ställning, än de varit, om nedsättningen ej medgifvits. Att ett upphäfvande af afhandlingen äfven i sjelfva verket redan för lång tid tillbaka skett beträffande de hemman, hvilkas ränta vore anslagen till sjukhuset, visade sig deraf, att denna ränta mångfaldiga år intill närvarande tid utgjorts efter nu klandrade beräkningsgrunden. När och under hvilken form detta upphäfvande ägt rum, kunde direktionen ej upplysa. Om kronan fortfarande låtit afhandlingen gälla i afseende på sina hemman, vore i förevarande fråga likgiltigt, då kronan varit berättigad att upphäfva bestämmelserna, och dess rätt i afseende på ifrågavarande hemman innehades af sjukhuset.

Enär det alltså vore uppenbart, att afhandlingen från lång tid tillbaka upphört att äga giltighet och nu ej kunde upplifvas, förföll stödet för kärandernas talan, hvadan direktionen yrkade, att densamma måtte ogillas.

Häradsrätten meddelade utslag den 16 November 1864: Det under rättegången företedda utdrag af 1825-års jordebok föranledde ej att bland titlarne i hemmantalsräntan för N:o 6 Backa äfven innefattades »arbets- oeh dagsverkspenningar»; och ehuru det af käranderna åberopade intyg från kammar-arkivkontoret, grundadt på kronans räkenskaper och jordeböcker, gåfve vid handen, att den under hemmantalsräntan för skatte- och kronohemman i Wiske härad inbegripna räntetiteln »arbets- och dagsverkspenningar», uti s. k. Halländska kontraktet af den 6 och 13

s. 51 Sida 51 i årgången börjar härKopiera citering

Maj 1648 bestämd i penningar till fyra daler silfvermynt, slutligen och numera vore beräknad till två rdr rmt; likväl och alldenstund käranderna till stöd för uppgiften att för deras hemman N:o 6 Backa arbets- och dagsverkspenningar tillförene bor.dt och hädanefter borde, i stället för att, såsom hittills opåtaldt en längre tid skett, lösas efter markegångspris, utgöras med två rdr rmt årligen jemväl efter det hemmanets ränta, först till enskild person afyttrad, slutligen till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg blifvit anslagen, icke företett vare sig specifik uträkning öfver de persedlar eller poster, hvilka inbegrepos i den från kronan till faktoren Wullfrat försålda mantalsräntan tre rdr 44 sk. b:ko, till utredning om i denna ränta inginge sex öke- och tolf drängedagsverken, eller Kongl. Maj:ts resolution den 8 Oktober 1786, enligt hvilken ej mindre berörde mantalsränta, än äfven hemmanets jordeboksränta vore anslagen till nämnde sjukhus, hvadan kärandernas omförmälda uppgift saknade grund; fördenskull och emedan ifrågavarande räntetitel, likmätigt äldre k. resolutioner, skulle utgöras med sex ökeoch tolf drängedagsverken från hemman af natur som kärandernas ofvannämnda hemman, och k. resolutionen på allmogens besvär den 3 Januari 1683 § 19, likasom resolutionen på allmogens besvär år 1723, förmådde, att sagde räntetitel skulle fortfarande in natura utgå, utan att eftergift derutinnan för Halländska hemmanen funnes medgifven; ty och då följaktligen åberopade kontraktet af år 1648 ej kunde i förevarande sak vinna tillämpning, blef stämningspåståendet ogilladt.

Käranderna erlade vad och fullföljde talan i Götha hofrätt, under yrkande af bifall till käromålet såsom fullstyrkt. Hemmanet Backa var till sin natur skattefrälse. Redan då ränteäganderåtten frångick kronan, utgick ifrågavarande afgift med 4 daler silfvermynt. Hvarken härom eller i något annat hänseende voro öfverlåtelsekontrakternas bestämmelser ändrade, utan gällde tvärtom för alla krono- och skatteåboer inom länet, ränteägaren måtte sedermera blifvit hvem som helst. Enligt 1789-års k. förordning kunde ej

s. 52 Sida 52 i årgången börjar härKopiera citering

en senare ränteägare, jordägaren oåtspord, förvärfva bättre rätt än fångesmannen. Dertill komme, att Kongl. Maj:t i dom den 9 Mars 1825 (som företeddes) stadgat, att frälseman ägde uppbära räntor af skattefrälsehemman endast så, som de utgjordes den tid, då räntorna voro kronans tillhörighet, en tanke, som måste legat till grund vid öfverlåtelsen till Wullfrat, enär den redan då försålda, kronan åtminstone ej vidare tillhöriga skatterätten förlorat allt värde, om den gjorts eller kunnat göras beroende af ensamt ränteägarens vilja eller anspråk.

Direktionen åberopade de skäl, på hvilka öfverklagade utslaget var grundadt.

Hofrätten yttrade i dom den 16 Februari 1866: Upplyst vore, att genom köp år 1652 från Kongl. Maj:t och kronan en del äf mantalsräntan utaf ifrågavarande hemman N:o 6 Backa, hvilket hemman då varit kronoskatte, kommit i frälsemannahand, samt att denna försålda räntedel, hvari ostridigt ingått de så kallade arbets- och dagsverkspenningarne, numera innehades af allmänna och Sahlgrenska sjukhuset; och ehuru, jemlikt ett emellan Kongl. Maj:t genom utsedda kommissarier, å ena, samt krono- och skattebönder i Wiske härad, å andra sidan, den 13 Maj 1648 upprät-tadt kontrakt, bönderne berättigats att lösa åtskilliga extra ordinarie hjelper och utlagor med ett visst penningebelopp för hvarje, samt deribland »arbete och dagsverken till slott och ladugårdarne» med fyra daler silfvermynt, allt beräknadt för hel gård, samt detta kontrakt, beträffande den deri aftalade lösen för arbete och dagsverken, icke finge, såsom häradsrätten antagit, anses hafva blifvit upphäfdt genom de af häradsrätten åberopade resolutioner af åren 1683 och 1723, enär dessa resolutioner icke gåfvo anledning till ett sådant antagande, och kontraktet dessutom, enligt ett af kamreraren i kammar-arkivkontoret meddeladt intyg, ännu ägde tillämpning, så att för skatte- och kronohemman i Wiske härad den i hemmantalsräntan inbegripna räntetiteln »arbets- och dagsverkspenningar» utgöres i öfverensstämmelse med den uti kontraktet stadgade beräkning, endast

s. 53 Sida 53 i årgången börjar härKopiera citering

med iakttagande, att det bestämda penningebeioppet, fyra daler silfvermynt, numera erlägges, efter förvandling, med två rdr rmt; likväl och emedan kontraktet uttryckligen innehölle, att de extra ordinarie hjelper och utlagor, som bönderna tillåtits på uppgifvet sätt lösa, skulle få af dem i enlighet dermed utgöra8, »på några år och intilldess de komma sig bättre före», samt att de skulle, »der deras råd och lägenhet framdeles kan blifva bättre och de derom varda anmodade, dessa extra ordinare hjelper och utlagor föröka och förbättra»; ty och som kontraktet följaktligen icke innefattade hinder för ränteägaren att, sedan bönderna under afsedda tiden tillgodonjutit den genom kontraktet dem förunnade skattelindring, påfordra antingen dagsverkenas utgörande in natura eller lösen derför efter den grund, som, i afseende på godtgörande af de under hemmansräntor inbegripna dagsverken, i allmänhet och vid saknad af annan bestämmelse härutinnan följdes, eller efter markegångspris ; samt kärandernas ifrågakomna hemman under den långa tid, som förflutit efter kontraktets upprättande, måste anses hafva blifvit så förbättradt, att dess ägare, äfven med hänsigt till öfriga utskylder, som de voro pligtige för hemmanet erlägga, hade råd och lägenhet att gälda dagsverkena efter sistnämnda, af 1 ränteägaren påyrkade grund, helst ett annat förhållande icke ens blifvit af käranderna föreburet, och samma beräkningsgrund, enligt kärandernas egen uppgift, redan under loppet af många år och så långt de kunde minnas tillbaka, blifvit följd vid uttagande af godtgörelse hos hemmanets ägare för dagsverkena; alltså pröfvade hofrätten rättvist fastställa det slut, hvari häradsrätten stannat.

Käranderna sökte hos Kongl. Maj:t i underd. ändring. De åberopade, utom hvad till stöd för käromålet förut anförts, att Halländska kontraktet fortfarande vore gällande; att någon bevisning hvarken förebragts eller erbjudits derom att »bönderne kommit sig bättre före»; att den öfverklagade debieringen af räntan således olagligen tillkommit, fastän den under en följd af år obestridt kunnat utgå; att, enligt 1848 års fastställda roteringsverk, ifrågavarande hemman utgjorde

s. 54 Sida 54 i årgången börjar härKopiera citering

ordinarie båtsmansrotering för 1112 mantal, hvilken rotering vore tillräckligt betungande i förhållande till hemmanets förbättring mot fordom; att detta förhållande i allt fall ej berättigade den enskilde ränteägaren att, utan föregången lagenlig undersökning och bestämmelse, egenmäktigt uttaga räntepersedlarne med förhöjdt belopp; att Kongl. Maj:t, genom dom den 12 April 1796 uti en med denna likartad tvist angående frälseräntan af s. k. Trippska godset, till naturen lika med samtidigt försålda Wullfratska, förklarat, att åboerne ej kunde förpligtas att annorlunda än efter 1648-års kontrakt kontant och utan lösen för 6 öke- och 12 drängedagsverken erlägga de omtvistade arbets- och dagsverkspenningarne, och att några andra prestationer i arbete än tre dagsverken å hvart helt hemman, att lösas efter markegångspris, ej kunde åboerne till utgörande åläggas; samt slutligen att direktionen aldrig formenligt uppsagt ifrågavarande ränta till utgörande in natura.

Kammarkollegiet, hvars utlåtande i saken infordrades, anförde, bland annat, att ifrågavarande hemman vid utfärdandet af 1652-års salubref varit kronoskatte, så att endast räntorna försåldes; att, enligt kollegiets åsigt, Sahlgrenska sjukhuset uti förevarande afseende ej hade annan rätt än kronan, samt att i fråga om kronans behållna räntor det s. k. Halländska kontraktet af år 1648 ännu vore gällande, likasom det var vid försäljningen.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Segebaden samt t. f. revisionsekreterarne Fâhrœus och Ryding) afgaf underd. betänkande den 6 Febr. 1867 : Enär upplyst vore, att, jemlikt ett emellan Kongl. Maj:t och kronan, å ena, samt kronooch skattebönder i Wiske härad, å andra sidan, den 13 Maj 1648 upprättadt kontrakt, bönderna berättigats att lösa åtskilliga extra ordinarie hjelper och utlagor med ett visst penningebelopp för hvarje, och deribland »arbete och dagsverken till slott och ladugårdarne» med fyra daler silfvermynt, allt beräknadt för hel gård, samt att derefter år 1652 en del af mantalsräntan utaf ifrågavarade, inom nämnda härad belägna hemman, som då varit kronoskatte, genom köp från Kongl. Maj:t

s. 55 Sida 55 i årgången börjar härKopiera citering

och kronan kommit i frälsemannahand, hvilken räntedel, hvari ostridigt ingått de så kallade arbets- och dagsverkspenningarne, numera innehades af Sahlgrenska sjukhuset; ty och som sjukhusdirektionen ej visat, att berörde kontrakt, som i afseende på kronans behållna räntor ännu vore gällande," sedermera blifvit, beträffande den i kontraktet aftalade lösen för arbete och dagsverken, från sökandernas hemman vederbörligen upphäfdt eller ändradt, hvilket icke torde kunna anses hafva skett derigenom att sjukhusdirektionen under en längre tid uppburit betalning för omförmälda, till 6 öke- och 12 drängedagsverken bestämda del af hemmantalsräntan efter markegångspris, eller, såsom direktionen förmenat, kunnat ske allenast genom återkallande af medgifvandet utaf skattenedsättningen ; alltså och då sjukhuset, hvad anginge omstämda räntan, ej kunde hafva annan eller bättre rätt än kronan tillkom, då samma ränta från kronan till enskild man öfverläts, dervid ofvananmärkta, den 13 Mars 1648 upprättade kontrakt lände till efterrättelse, hemställde nedre revisionen i underd., att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med ändring af domstolarnes beslut, förklara sökanderna berättigade, att, så länge berörde kontrakt fortfarande vore gällande, efter deri bestämd grund erlägga ifrågavarande ränta; men emedan, efter hvad sökanderna sjelfva uppgifvit, åboerna under en följd af år godvilligt guldit omförmälda ränta efter, markegångspris, tillstyrkte nedre revisionen, att domstolarnes beslut, hvarigenom påståendet om åläggande för direktionen att återgälda 248 rdr 44 öre ogillats, måtte af Kongl. Maj:t fastställas.

Detta betänkande blef vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 12 i nyssnämnde månad (i närvaro af justitieråden Alexanderson, Berg, Almqvist, Wretman, Adlercreutz, von Hofsten och Rabe) af Högsta Domstolen bifallet.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 18 Mars 1867.