Deposition, såsom vilkor för rättigheten att draga en sak under K. M:ts pröfning. Utmätning redan verkställd för det ådömda beloppet. Två skuldsedlar tagna i mät, men laga värdering icke verkställd för utrönande af deras verkliga värde på den tid do-

25 juni 1867


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1868, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 0,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 56–59 i årgången 1868. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avdelning: III. Lagskipning, Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 2 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 11 i bandet.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 2.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femte årgången, 1868 i litteraturen — s. 56–59 där är samma sidor som här.
  • Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 25 Juni 1867». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Domstolens referat

, Landbrukaren Ernst Jakob Westin instämde landtbrukaren Erik Milström och slagtaren P. Haglund till Stockholms rådstufvurätt med påstående att de, hvilka, en för begge och begge för en, ingått borgen såsom för egen skuld för noggranna uppfyllandet af ett emellan lagmannen Th. L. Sylvan och trädgårdsmästaren C. F. Möllström den 17 Februari 1860 upprättadt kontrakt, hvarigenom Möllström, som fått sig på arrende under sju år från den 1 April samma år öfverlåtne vissa delar af egendomen Ofre och Mellan-Frösunda, förbundit sig bland annat att väl underhålla byggnaderna, hvilka emottogos i fullgodt stånd, och vid arrendets slut återlemna desamma i lika godt stånd, med rätt för lagmannen Sylvan att, när han så för godt funne, syna och besigtiga huru byggnaderna häfdades och vårdades, och, om något bruste, låta det på arrendatorns bekostnad bättra, måtte, sedan Möllström med jordägarens begifvande på Westin transporterat kontraktet från och med den 1 April 1864, och i anledning deraf emellan Möllström och Westin den 21 och 26 Mars samt den 10 Maj sagde år af kronofogde med två nämndemän förrättats afoch tillträdessyn, vid hvilken Möllström förklarats skyldig till hemmansägaren eller dennes rättsinnehafvare utgifva husröteersättning med 3,899 rdr 2 öre, varda ålagdt att till Westin, såsom innehafvare af lagmannen Sylvans rätt, utgifva berörde belopp, dock efter afdrag af 325 rdr 75 öre.

s. 57 Sida 57 i årgången börjar här

Genom dom den 14 September 1865 utlät sig rådstufvurätten och förpligtade af anförda orsaker Milström och Haglund att, hvilkendera gälda gitte, till Westin genast betala den husröteersättning, Möllström enligt omförmälda syneinstrument blifvit ålagdt utgifva, efter afdrag af ej mindre af Westin medgifne 325 rdr 75 öre, än ock af den ännu oguldna delen af den emellan Möllström och Westin öfverenskomna afträdessumman 1,500 rdr, med återstående 2,073 rdr 27 öre.

Svea hofrätt, der Milström och Haglund efter vad sökte ändring, fann medelst dom den 29 Mars 1866 icke skäl att i rådstufvurättens dom göra annan ändring, än att det belopp, som Milström och Haglund borde på grund af sin borgen i saken gälda, nedsattes till 641 rdr 35 öre.

Deruti sökte Milström och Haglund i underdånighet ändring, hvarjemte de anförde underdåniga besvär deröfver att, sedan de hos hofrätten sökt att få Kongl. Maj:ts pröfning i underdånighet hemställa hofrättens dom, och hofrätten genom revisionsutslag den 17 April 1866 såsom vilkor härför föreskrifvit, bland annat, att Milström och Haglund skulle till fullgörande af hofrättens dom hos öfverståthållareembetets kansli eller i taka händer nedsätta det dem till utgifvande ådömda belopp 641 rdr 35 öre; så och efter det Milström och Haglund, till bevis om fullgörande af omförmälda föreskrift, till hofrätten ingifvit ett af exsekutionsbetjenterna S. E. Bergström och A. P. Dahlgren utfärdadt intyg, att de, på grund af öfverståthållareembetets kanslis ordres den 19 Oktober 1865, hos Haglund för gäldande af det, genom rådstufvurättens i målet meddelade dom, Milström och Haglund ådömda belopp, utmätt två reverser å tillhopa 3,500 rdr rmt, hvarför inteckning i egendom blifvit meddelad; har hofrätten genom beslut den 28 Maj 1866 sig yttrat: att enär klaganderna, såsom vilkor för rättigheten att draga ifrågavarande sak under Kongl. Maj:ts pröfning, fått genom hofrättens revisionsutslag sig förelagdt, bland annat, att till fullgörande af hofrättens dom hos öfverståthållareembetets kansli eller i taka händer nedsätta det

s. 58 Sida 58 i årgången börjar här

dem till utgifvande ådömda belopp 641 rdr 35 öre; men af det utaf klaganderne i sådant afseende företedda utmätningsbevis icke inhemtas kunde, huruvida de hos Haglund i mät tagna skuldsedlar i värde motsvarade hvad, på sätt ofvan förmäldes, klaganderne ålagts att utgifva, och således icke visadt vore, att klaganderna rätteligen fullgjort hofrättens föreskrift i omförmälde hänseende, funne hofrätten det icke kunna tillåtas klaganderna att, i anledning af ingifne præstanda, saken hos Kongl. Maj:t fullfölja.

Målet föredrogs den 25 Juni 1867 inför Högsta Domstolen; och emedan ifrågavarande två intecknade skuldsedlar, hvilka lyda å ett sammanlagdt kapitalbelopp af 3,500 rdr, blifvit, på grund af rådstufvurättens i saken gifna utslag, i mät tagna för hvad genom samma utslag blifvit klaganderna till betalning ådömdt eller 2,073 rdr 27 öre, utan att, såvidt handlingarne föranleda, i utmätningsinstrumentet någon erinran i afseende å skuldsedlarnes värde skett eller eljest uppgifvits, att annan utmätningsbar egendom saknats, vid hvilket förhållande utmätningsmännen måste förutsättas hafva ansett skuldsedlarne i värde motsvara det belopp, för hvilket utmätningen skedde; ty och då någon omständighet ej blifvit uppgifven, på grund hvaraf, emot hvad sålunda förekommit, antagas kunde, att de utmätte skuldsedlarne ej numera skulle innefatta säkerhet ens för det genom hofrättens dom klaganderna till utgifvande ådömda mindre belopp, funno Högste Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Hoffstedt, Berg, Bolin och von Hofsten) den af hofrätten åberopade omständighet ej utgöra hinder för sakens underdåniga fullföljd; hvadan och då i öfrigt någon anmärkning emot de af klaganderna företedda præstanda ej blifvit framställd, nedre revisionen hade att saken till vidare handläggning i laga ordning bereda, hvarom parterna skulle genom revisionens föranstaltande underrättas.

Justitieråden Södergren, Wretman och Naumann åter yttrade: att som, äfven med antagande att de skuldsedlar, hvilka vid utmätning hos Haglund i och för verkställighet af rådstufvurättens i saken gifna utslag blifvit, innan hof-

s. 59 Sida 59 i årgången börjar här

rätten deri meddelade dom, i mät tagne, fortfarande funnos i utmätningsmännens vård vid den tid, nämnde dom skolat fullgöras, klaganderna likväl icke ådagalagt, att laga värdering å berörde skuldsedlar skett, för utrönande huruvida desamma då kunnat svara mot hvad klaganderna ådömdt blifvit, funno bemälde justitieråd icke skäl att i hofrättens öfverklagade, den 28 Maj 1866 gifna beslut göra ändring.