Är den i K. r. d. 28 Juni 1798, § 4, stadgade tid af tolf månader tillämplig äfven i fråga om proprie borgen för fullgörande af leveranskontrakt, eller endast då fråga är om »annans skuldebref» ! Orden »å viss annan tid» i samma §.
14 oktober 1867
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1868, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 59–63 i årgången 1868. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och de författnin- gar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullstadgan, nr 2 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 12 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och de författnin- gar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullstadgan, nr 2.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femte årgången, 1868 i litteraturen — s. 59–63 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 14 Oktober 1867»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 29 Januari 1864 afslutade krigskollegiets intendentsafdelning med skräddaren P. Wärnberg kontrakt om förfärdigande för kronans räkning, enligt fastställd modell, af 1,132 kapotter utaf blåmeleradt kläde, mot en betingad arbetslön af 2 rdr 50 öre för hvarje kapott, med vilkor, bland annat, att Wärnberg skulle äga att från kronans förråd utbekomma det till samma kapotter, efter fastställd åtgångsstat, erforderliga belopp af kläde, boj, foderväf och knappar, samt att kapotterna skulle vara färdiga och till utredningsförrådet aflemnade före Maj månads slut år 1864, vid äfventyr att Wärnberg i annan händelse skulle böta sex procent af de icke levererade persedlarnes värde.
För uppfyllande af alla de vilkor och skyldigheter, som Wärnberg i berörde kontrakt sig åtagit, samt derför att, derest kontraktet inom stadgad tid ej skulle fullgöras, de varor och reqvisita, som för kapotternas förfärdigande kunde vara från kronans förråd utlemnade till Wärnberg, genast skulle efter det värde, som, enligt af krigskollegiet
s. 60 Sida 60 i årgången börjar här
meddelad uträkning, å desamma bestämdes, blifva kronan ersatta, gingo handlanden C. F. Svensson jemte annan person den 16 Febr. 1864, en för begge och begge för en, i borgen såsom för egen skuld.
På grund af berörde kontrakt utbekom Wärnberg från utredningsförrådet erforderliga varor till förfärdigande af 215 kapotter eller 2,150 fot blåmeleradt och 3,0 € fot gult kläde, 645 fot gul boj af hel bredd, 967,5 fot hvit och 645 fot grå foderväf samt 3581/3 dussin större och 712/a dussin mindre knappar; men då Wärnberg, oaktadt han erhållit anstånd med leveransens fullgörande intill den 1 Juli 1864, icke till utredningsförrådet aflemnat flera än 112 färdiggjorda kapotter och underlåtit återställa det kläde med tillbehör till 103 kapotter, som derutöfver blifvit till honom utlemnadt, hade krigskollegiet, med anledning häraf, genom beslut den 22 Juli 1864, fällt Wärnberg att böta sex procent å beloppet af den betingade arbetslönen för 1056 kapotter, som han den 31 Juli 1864 icke levererat, hvarjemte åt advokatfiskalsembetet uppdragits att hos Wärnberg och hans löftesmän utsöka ersättning för värdet af de från kronans förråd utlemnade materialier, som Wärnberg då innehade, och hvilket värde, enligt en i krigskollegiet gjord beräkning, utgjorde 3,068 rdr 37 öre.
Efter det Wärnberg i påföljande Augusti månad aflidit, och hans efterlemnade bo blifvit till borgenärerne afträdt, men icke lemnat någon tillgång till utdelning för kronans ofvan omförmälda fordran, inlemnade advokatfiskalsembetet till Stockholms rådstufvurätt den 7 Augusti 1866 stämning å Svensson och hans medlöftesman, deri bemälde embete yrkade, att dem måtte åläggas att, gemensamt eller hvilkendera gälda gitte, till kronan utgifva värdet af berörde, till Wärnberg i lifstiden utlemnade, men sedermera icke redovisade materialier med 3,068 rdr 37 öre och 158 rdr 40 öre i böter för underlåten leverans af 1,056 kapotter, eller tillsamman 3,226 rdr 77 öre rmt.
Handlanden Svensson och hans medlöftesman yrkade, att krafvet måtte ogillas, enär de icke för sin ingångna
s. 61 Sida 61 i årgången börjar här
proprie borgen blifvit sökta inom tolf månader från förfallodagen.
Genom dom den 19 November 1866 utlät sig rådstufvurätten: att som Wärnberg, efter hvad uppgifvet och af Svensson jemte medlöftesman ej ifrågasatt vore, sedan han från Stockholms utredningsförråd utbekommit reqvisita till 215 kapotter, bestående af 2,150 fot blåmeleradt och 3,06 tot gult kläde, 645 fot gul boj af hel bredd, 967,5 fot hvit och 645 fot grå foderväf samt 35813 dussin större knappar och 712/3 dussin mindre sådana, icke levererat till förrådet mera än 112 kapotter och ej återställt de effekter af kläde, boj, foderväf och knappar, Wärnberg till de 103 kapotterna utbekommit och hvarför värdet, enligt en i intendentsdepartementet af den krigskollegiet nu motsvarande arméförvaltningen upprättad, af Svensson och hans medlöftesman ej heller till riktigheten bestridd uträkning belöpte sig, för 1030 fot blåmeleradt kläde till 2,502 rdr 90 öre, för 1,49 fot gult kläde till 4 rdr 47 öre, för 309 fot gul boj till 324 rdr 45 öre, för 463,5 fot hvit foderväf till 74 rdr 16 öre, för 309 fot grå foderväf till 64 rdr 89 öre, för 1702/3 dussin messingsknappar till 85 rdr 83 öre och för 341/3 dussin dylika knappar till 11 rdr 67 öre, eller tillhopa till 3,068 rdr 37 öre rmt, i anledning af hvilket förhållande krigskollegiets intendentsafdelning den 22 Juli 1864, uppå kollegiets advokatfiskalsembetes yrkande, fällt Wärnberg att böta sex procent af arbetslönen för felande 1,056 kapotter, och uppdragit åt nämnde embete att hos vederbörande söka ersättning för de icke återställda materialierna; så ock då Svensson och hans medlöftesman, enligt en af dem den 16 Februari 1864 utfärdad, inför rådstufvurätten vidkänd förbindelse, en för begge och begge för en, borgat såsom för egen skuld ej allenast för uppfyllandet af alla de vilkor och skyldighetet, som voro leverantören genom ofvan omförmälda kontrakt ålagda, utan ock derför ätt, derest kontraktet ej inom stadgad tid skulle behörigen fullgöras, de varor och reqvisita, som i och för ofvannämnda 1,132 kapotters förfärdigande blifvit från kronans förråd till leveran-
s. 62 Sida 62 i årgången börjar här
tören utlemnade, genast skulle efter det värde, som, enligt af krigkollegiet meddelad uträkning, å desamma bestämdes, varda Kongl. Maj:t och kronan ersatta, blef, dä det af Svensson och hans medlöftesman åberopade stadgande i K. F. den 28 Juni 1798, angående löftesmäns fritagande från borgens ansvarighet för skuldebref, derå de tecknat borgen såsom för egen skculd, såvida de ej blifvit inom tolf månader från förfallotiden derför lagsökte, ej ägde tillämplighet å förevarande fall, der fråga vore om fullgörande af förbindelse enligt kontrakt, Svensson och hans medlöftesman förpligtade att, gemensamt eller hvilkendera gälda gitte, till Kongl. Maj:t och kronan genast utgifva ej mindre den Wärnberg för försummadt levererande af 1,056 kapotter till 158 rdr 40 öre uppgående plikt, än ock värdet af de utaf Wärnberg till af honom icke levererade 103 kapotter uttagne materialier, 3,068 rdr 37 öre, eller tillhopa 3,226 rdr 77 öre, allt rmt.
Svea hofrätt, der Svensson efter vad fullföljde talan, yttrade i dom den 4 April 1867: att då skräddaren Wärnberg, enligt fjerde punkten i ofvan omförmälda, emellan honom och krigskollegiet ingångna kontrakt, redan den 31 Maj 1864 gjort sig förfallen till de böter, 158 rdr 40 öre, hvilka den 23 påföljande Juni blifvit honom i krigskollegiets räkenskaper påförda, samt värdet af de materialier, som blifvit till Wärnberg från utredningsförrådet aflemnade, men icke åtgått för levererade 112 kapotter, jemväl blifvit samma dag i krigskollegiet uträknadt och bestämdt, samt Svensson, hvilken för fullgörande af Wärnbergs leveranskontrakt ingått borgen såsom för egen skuld, icke blifvit å samma borgen sökt förrän tolf månader förflutit, efter det Wärnbergs skuld till krigskollegiet enligt samma kontrakt sålunda blifvit till beloppet bestämd och dermed till betalning förfallit; pröfvade hofrätten, i förmågo af K. F. den 28 Juni 1798, rättvist att, med ändring af rådstufvurättens dom, Svensson från käromålet befria.
Advokatfiskalen i arméförvaltningen B. Cederblad sökte i denna dom i underdånighet ändring.
s. 63 Sida 63 i årgången börjar här
Ang. kraf inom 12 mån. för proprie ‘borgen. 03
Uti underånigt betänkande den 31 Augusti 1867 yttrade Niedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Wedberg, Lilienberg och Poignant) att enär Svensson ingått borgen såsom för egen skuld för uppfyllandet af alla de vilkor och skyldigheter, som uti ifrågavarande kontrakt blifvit Wärnberg ålagde, hvarunder jemväl torde böra anses inbegripen ansvarighet för de böter, till hvilka Wärnberg, derest han försummade fullgöra kontraktet, var skyldig, och viss förfallotid icke torde kunna anses bestämd, vare sig för böterna, i afseende å hvilka kontraktet innehölle att, derest Wärnberg häftade för böter eller annat, liqvid häröfver skulle meddelas honom emot bevis, hvarefter han ägde inom viss tid stämma om klander af liqviden, eller för ersättningen för de varor, Wärnberg enligt kontrakt utbekommit från kronans förråd, ifråga hvarom kontraktet bestämde allenast, att Wärnberg skulle ansvara för möjligen blifvande förlust af varorna, och Svenssons borgensförbindelse innehölle, att varorna genast skulle efter det värde, som, enligt af vederbörande meddelad uträkning, bestämdes, blifva kronan ersatte, — i följd hvaraf Svenssons invändning, att han icke blifvit sökt för sin borgen inom den i K. F. den 28 Juni 1798 bestämda tid, ej torde till något afseende föranleda; ty och då Svensson icke haft något att anmärka emot den af vederparten åberopade utredning å hvad Wärnberg, i följd af underlåtenhet att fullgöra kontraktet, var skyldigätt utgifva i böter och ersättning för utbekomna voror, hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med ändring af hofrättens dom, fastställa det slut, hvari rådstufvurätten i saken stannat.
Saken föredrogs den 4 September 1867 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Gramer friherre Leuhusen och Carleson) biföllo det underdåniga betänkandet.
Justitieråden Aleæanderson, Iggeström och Almqvist pröfvade rättvist fastställa hofrättens dom.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 14 Oktober 1867.