Grufvedisponent underlåter att redovisa medel, som honom blifvit lemnade till rörelsens bedrifvande, men afskrifver beloppet på en af grufvebolaget till honom utfärdad köpeskillings-revers.
5 november 1867
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1868, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 540–543 i årgången 1868. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och de författnin- gar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullstadgan, nr 14 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 76 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 14 för det här referatet, men referatet börjar på s. 540 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och de författnin- gar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullstadgan, nr 14.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femte årgången, 1868 i litteraturen — s. 540–543 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 5 November 1867»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Uti stämning till rådstufvurätten i Sala å civilingeniören Johannes Holmgren yrkade grosshandlanden Adolf Moberg m. fl., att enär Holmgren, hvilken från den 12 September 1857 till 1858-års slut varit disponent för Sala silfveroch koppargrufvebolag, under berörde tid såsom förlag till grufverörelsens bedrifvande af bolagets tillgångar uppburit dels af särskilda delägare i bolaget inbetalningar, som de intill den 1 December 1857 gjort å af dem tecknade lotter i bolaget, med tillhopa 3,785 rdr; dels ock under den 1 Mars och den 14 Juli 1858 af bolagets direktion tillsamman 900 rdr; men deremot for grufvedriften utgifvit allenast 664 rdr 30 öre och till sin enskilda nytta användt återstående 4,020 rdr 70 öre, Holmgren måtte varda ålagdt att sistberörda belopp återbära så ock gälda laga ränta derå från den 1 December 1857 till dess betalning komme att ske.
Holmgren bestred krafvet af skäl, att han skulle såsom förlag uppburit allenast ofvanomförmälda, af direktionen honom lemnade 900 rdr, samt att han, på grund af en till honom den 1 Oktober 1857 af bolagets dåvarande direktör, å bolagets vägnar, utgifven köpeskillingsrevers å 16,166 rdr 32 sk. rgd, ställd att betalas den 1 Augusti 1858 med
s. 541 Sida 541 i årgången börjar här
sex procent årlig ränta derå, tilldess full betalning skedde, å hvilken revers han redan under den 1 Januari 1858 afskrifvit 3,000 rdr af de 3,785 rdr, han intill den 1 December 1857 af delägarne i bolaget uppburit, hos bolaget hade genfordran, som vida öfverstege, hvad han af bolagets medel uppburit och icke för grufvedriften användt.
Genom utslag den 29 Maj 1865 utlät sig rådstufvurätten: att emedan Holmgren, hvilken från den 12 September 1857 till och med 1858-års slut varit antagen till disponent för det dåmera upplösta, så kallade Sala silfver- och kappargrufvebolag, uti den af honom i berörde egenskap till bolaget afgifna, den 1 November 1858 afslutade redogörelseräkning, såsom till honom i och för grufvedriftens skötande öfverlemnade förlagsmedel upptagit under den 1 Januari 1858 sjuhundra åttatiofem rdr; under den 1 Mars samma år tre hundra rdr och under den 14 påföljande Juli sex hundra rdr, samt, vid det förhållande att Holmgren först den 1 Augusti 1858 hos bolaget ägt någon förfallen fordran på grund af den till honom utaf bolaget den 1 Oktober 1857 utfärdade köpeskillingsrevers, de utöfver ofvan omförmälde 785 rdr den 1 December 1857 emottagne och redan den 1 Januari 1858 å skuldsedeln afskrifne 3,000 rdr så mycket hellre måste antagas hafva blifvit i egenskap af förlagsmedel till Holmgren öfverlemnade, som ett bolagsstämmoprotokoll för den 11 Juni 1858 uti dess 3 § gåfve vid handen, att dessa medel då blifvit såsom sådane af Holmgren ansedda, och vid bolagsstämma den 25 påföljande November delägarne ogillat Holmgrens förfarande att samma medel å köpeskillingsreversen såsom afbetald köpeskilling afskrifva; funne rådstufvurätten samtlige ofvanberörda poster, tillhopa utgörande 4,685 rdr, böra såsom förlagsmedel anses, i följd hvaraf och då, enligt hvad ofvan åberopade räkning utvisade, endast 664 rdr 36 öre blifvit i och för grufvedriften för bolagets räkning af Holmgren använde, det blef, utan vidare afseende å hvad Holmgren emot krafvet invändt, honom ålagdt att vid äfventyr af utmätning till bolaget genast återbära hvad han deröfver emottagit eller
s. 542 Sida 542 i årgången börjar här
4,020 rdr 70 öre äfvensom att derå gälda ränta efter fem för hundra, hvilken ränta likväl, enär krafvet icke grundade sig på handling, deruti viss förfallotid varit utsatt eller ränta utfäst, icke finge beräknas längre tid än från stämningsdagen den 22 Mars 1865, tills betalning komme att ske; och lemnades Holmgren öppet att om utbekommande af sin fordran enligt den af honom åberopade förbindelse särskild i laga ordning utföra den talan, hvartill han kunde finna sig befogad. _
Svea hofrätt, der parterna å ömse sidor fullföljde talan, yttrade sig genom dom den 14 Mars 1867: att ehuru ostridigt vore, att Holmgren af Sala silfver- och koppargrufvebolags tillgångar uppburit dels tillhopa 3,785 rdr uti inbetalningar, som delägarne i bolaget intill den 1 December 1857 till honom gjort å af dem tecknade lotter i bolaget, dels ock tillsamman 900 rdr som bolagets direktion under år 1858 till honom efterlemnat, och att Holmgren deremot till grufverörelsens bedrifvande för bolagets räkning utbetalt allenast 664 rdr 30 öre, eller 4,020 rdr 70 öre rmt mindre än han på berörde sätt uppburit; likväl och som, äfven om antagas skulle, att Holmgren ursprungligen såsom förlag till grufverörelsens bedrifvande mottagit ofvanberörda, af honom uppburna 4,685 rdr, upplyst vore, att bolagets grufverörelse vore inställd, samt, vid sådant förhållande och då följaktligen den hos Holmgren innestående återstod å medlen icke vidare skulle för berörde ändamål användas,. Holmgrens skuld till bolaget för nämnde återstod vore af beskaffenhet, att han, vid fråga om liqvid deraf, hade rättighet att qvitta densamma mot genfordran, som han till äfventyrs kunde äga hos bolaget; alltså och emedan i sistnämnda afseende upplyst vore, att, Holmgren, enligt den till honom utfärdade, i saken företedda skuldsedel af den 1 Oktober 1857, hos bolaget haft att fordra 16,166 rdr 32 sk. rgd jemte sex procent årlig ränta derå från nyssnämnda dag, samt Moberg, och hans medparter icke ens uppgifvit, att bolaget till honom å denna skuld gjort någon afbetalning, eller att å reversens belopp bort
s. 543 Sida 543 i årgången börjar här
af annan anledning afräknas mer än tillhopa 12,000 rdr, hvilka såsom utgörande Holmgrens inbetalningar å af honom i bolaget tecknade sextio lotter, Holmgren utöfver 3,000 rdr af ofvanomförmälda 3,785 rdr i särskilda poster afskrifvit å reversen; ty och då Holmgren följaktligen enligt skuldsedeln hos bolaget hade genfordran, som fullt motsvarade hans omstämda skuld till bolaget, samt Moberg och hans medparter icke styrkt, att Holmgren med de öfriga bolagsmännen i afseende å gäldandet af nyssberörda genfordran ingått någon öfverenskommelse af beskaffenhet att lägga hinder i vägen för Holmgrens i saken framställda qvittningsanspråk, blef, med anledning af rådstufvurättens utslag, Mobergs och hans medparters käromål ogilladt.
Moberg och hans medparter fullföljde underdånig talan.
Uti underdånigt betänkande den 25 September 1867 hemställde Nedre revisionen (revisionssekreteraren Svedelius samt konstituerade revisionssekreterarne friherre Leuhusen och Lilienberg), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med ändring af hofrättens dom, fastställa rådstufvurättens utslag.
Saken föredrogs den 3 Oktober 1867 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Quensel, Berg, Adlercreuts, Bolin, von Hofsten och Dreijer) pröfvade rättvist fastställa hofrättens dom.
Justitierådet Naumann biföll nedre revisionens underd. ' betänkande.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 5 November 1867.