Angående den i 54 § Konkurslagen borgenär medgifna rätt att låta å offentlig auktion försälja lös pant, sedan den blifvit åt gode männen eller sysslomännen till inlösen erbjuden.
25 juni 1867
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1868, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 538–540 i årgången 1868. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och de författnin- gar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullstadgan, nr 13 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 75 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 54 för det här referatet, men referatet börjar på s. 538 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och de författnin- gar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullstadgan, nr 13.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femte årgången, 1868 i litteraturen — s. 538–540 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 25 Juni 1867»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Länsmannen Lorentz Krutmeijer, såsom syssloman i förre nämndemannen A. J. Calléns i Råby konkurs, och såsom ombud för medsysslomannen i konkursen skräddaren Carl Fredrik Eriksson, instämde, enligt borgenärernas i konkursen beslut, grosshandlanden Carl Gustaf Linck till Stockholms rådstufvurätt med påstående: att enär Linck låtit den 18 Januari 1866 å Stockholms stads auktionskammare försälja en såsom säkerhet för hans hos Callén ägande fordran tre tusen rdr rmt hypothiserad revers å fyra tusen fem hundra rdr jemte tre års oguldna räntor, intecknad uti hemmanet N:o 3 Råby i Kalmar socken, och, såsom sjelf ende spekulant vid auktionen, inköpt hypotheket för två tusen rdr rmt samt derefter å annan person, af hvilken han erhållit full liqvid för hela sin fordran, transporterat denna inteckning och likväl uti konkursen bevakat skilnaden mellan berörde två tusen rdr och sin ursprungliga fordran hos Callén, Lincks åtgärd härutinnan måtte förklaras rättsstridig och han förpligtas att till konkursmassan återställa det försålda hypotheket jemte den af Callén utgifna revers, emot erhållande af de uti den senare föreskrifna tre tusen rdr jemte ränta samt återtaga sin bevakning.
Linck bestred käromålet.
Genom dom den 11 Juli 1866 utlät sig rådstufvurätten : att som, genom de i målet ingifna handlingar jemte hvad i öfrigt deruti förekommit, vore ostridigt, att Linck, hvilken för en hos Callén på grund af skuldsedel ägande fordran, stor tre tusen rdr jemte ränta, innehaft såsom hypothek ett af aflidne inspektoren C. J. Wallinders arfvingar utfär-
s. 539 Sida 539 i årgången börjar här
dadt och uti hemmanet 5/g:dels mantal kronoskatte N:o 3 i Råby intecknadt skuldebref å fyra tusen fem hundra rdr rmt jemte sex procent ränta, den 9 och 10 Januari 1866 erbjudit såväl Krutmeijer som Eriksson, i deras egenskap af gode män i Calléns konkurs, att genom betalning af Lincks fordran jemte ränta, till sig lösa det pantsatta skuldebrefvet, vid äfventyr att detsamma eljest komme att försäljas på offentlig auktion å Stockholms stads auktionskammare den 18 i samma månad, samt att gode männen icke, jemlikt berörde erbjudande, inlöst hypotheket utan för inlösningens verkställande begärt viss tids anstånd och yrkat, att ägaren till den intecknade fastigheten skulle höras öfver den ifrågasatta försäljningen, hvarefter, då sådan inlösen icke skett, Linck låtit den 18 i samma månad å Stockholms stads auktionskammare försälja skuldebrefvet; alltså och emedan Linck icke kunde anses hafva varit lagligen förbunden, vare sig att låta med försäljningen anstå till den af gode männen föresatta tid eller att öfver den ifrågaställda försäljningen höra ägaren till den fastighet, hvari hypotheket var intecknadt, utan, oberoende af dessa omständigheter, ägt att, på grund af 54 § Konkurslagen den 18 September 1862, besörja, det hypotheket blefve å utsatt dag genom offentlig auktion försåldt; ty och då den omständighet, att Linck vid auktionen sjelf inropat hypotheket, icke kunde föranleda till skyldighet för honom att af detsamma redovisa för mera än hvad vid försäljningen influtit, ogillades käromålet.
Krutmeijer sökte häri ändring; men Svea hofrätt fastställde medelst dom den 31 December 1866 rådstufvurättens beslut.
Krutmeijer fullföljde underd. talan.
Uti underd. betänkande den 4 Maj 1867 hemställde Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Lilienberg, Poignant och Hernmarck), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.
Saken föredrogs den 6 Maj 1867 inför Högsta Dornstolen (i närvaro af Justitieråden Alexanderson, Iggeström,
s. 540 Sida 540 i årgången börjar här
Quensel, Södergren, Cramer och Rabe); och biföll Högsta Domstolen det underd. betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 25 Juni 1867.