Naumanns tidskrift 1868 s. 476

Åtal för åverkan å skog inom området af ett afvittradt s. k. »krono-afradsland». Angående äganderätten till samma i Jemtland belägna skogstrakt uppkommer under tiden tvist emellan enskilde skattehemmans ägare och ett militieboställe.

Uti ett vid Ragunda tingslags häradsrätt af jägmästaren E. G. Brandberg å tjenstens vägnar emot bruksägaren E. C. Perman anhängiggjordt mål, angående å den senare yrkadt ansvar för det han skall åverkat skog å Bispgårdslandets krono-afradsland, hade häradsrätten, efter det Perman, till ådagaläggande af sin förmenta rätt till Bispgårdslandets skog, företett och åberopat åtskilliga handlingar, hvarigenom dels Bispgårdens skattehemmansägare på vissa år åt häradshöfdingen W. Enblom, dels denne derefter åt Perman upplåtit ståndskogen å skogstrakten Bispgårdslandet, genom utslag den 25 September 1863, under antagande att kronoafradslandet Bispgårdslandet, som efter förrättad afvittring inom Forss socken blifvit genom kon. befallninghafvandes i Jemtlands län den 15 Augusti 1840 meddelade utslag skattlagdt till % mantal, skulle genom samma utslag blifvit såsom ökeskattejord, utan skyldighet att densamma särskildt bebygga, tillagdt skattehemmanet i Bispgårdens by med uteslutande af det i samma by befintliga, till militieboställe upplåtna kronohemman, och att Bispgårdslandet, som följaktligen, jemlikt Kongl. brefvet den 12 Januari 1849, iklädt sig samma natur, som det hemman, hvarunder det lydde, icke vidare vore någon kronans tillhörighet, ogillat det emot Perman väckta åtal.

Med anledning häraf hade ej mindre kronofogden E. G. Svensson, å kronans vägnar, enligt kon. befallningshafvandes förordnande, än äfven Jemtlands fältjägarekorps’ boställsdirektion efter särskilda till häradsrätten uttagna stäm-

s. 477 Sida 477 i årgången börjar härKopiera citering

ningar å Pål Jakobsson, Carl Jakobsson, J. Forsgren och Inspektoren A. Flodberg, såsom ägare af hemman i Bispgårdens by, samt bruksägaren Perman yrkat, att enär Kongl. Maj:t och kronan icke afhändt sig äganderätten till kronoafradslandet Bispgårdslandet, som genom kon. befallninghafvandes förberörde utslag den 15 Augusti 1840 blifvit endast till nyttjande upplåtet åt. Bispgårdens byemän och sålunda jemväl åt innehafvare af militiebostället inom samma by, Kongl. Maj:t och kronan måtte förklaras fortfarande vara i besittning af äganderätten till Bispgårdslandet.

I målet ådagalades: att enligt 1715, 1815 och 1825 årens jordeböcker Bispgårdens by i Forss socken utgjorde 11/3 mantal och innefattade två hemman, det ena, eller n:o 1, af skatte natur 2/3 mantal, och det andra, betecknadt med n:o -2, af krono natur och anslaget Jemtlands fältjägarecorps till boställe, likaledes 2/3 mantal; — att, enligt samma jordeböcker, afradslandet Bispgårdslandet eller Biskopsgårdslandet af ålder brukats under hemmanen n:r 1 och 2 i Bispgårdens by; att 1837 den 1 Juli landtmätare och gode män inställt sig för att, jemlikt vederbörlig afvittringsrätts utslag den 21 December 1836, till afvittring och skattläggning bereda samtlige inom Forss socken befintlige kronoafradsland, byar och lägenheter, dervid, i fråga om Bispgården, »med 8 tunnland eller 1’/3 gärde-mantals-skatt, hvaraf hälften är af krono och hälften af skatte natur», blifvit i det då förda protokollets 5 och 11 §§ antecknadt : »förbehållande sig jordägarne optionsrätt till så väl öfverloppsmark som kronoafradsland». »Bispgårdens och byns husägare begärde att hädanefter få vara i besittning af sina fäbodar och slotter i omförmälda kronoafradsland» etc., äfvensom under delningsbeskrifningen fanns anmärkt: »uppläst för undertecknade Bispgårdens jordägare och boställsinnehafvare, betyga» etc. (namn); — att afvittringstilldelning i Forss socken förrättats år 1838, i protokollet hvaröfver blifvit yttradt: »Bispgårdslandet har enligt jordeboken hittills begagnats under Bispgården n:r 1 och 2 mot 8 sk. banko ränta, och ehuru nybyggessökande sig anmält

s. 478 Sida 478 i årgången börjar härKopiera citering

till anläggande af nytt hemman å detta afradsland, hafva förrättningsmännen funnit marken vara af den dåliga beskaffenhet, att hemmansbruk derstädes icke kan idkas, i synnerhet af det skäl att lägenheten saknar odlingsland till åker; i följd hvaraf föreslås, att Bispgårdslandet hädanefter som hittills måtte upplåtas Bispgårdens byamän emot numera föreslagen smörränta af två lispund smör årligen»; — att detta afvittringsdomstolens förslag gillats af kon. befallningshafvande i utslag den 25 Juli samma år, med förklarande tillika, att byamännen, om de vid ökeskatten ville blifva bibehållna, borde derom hos kon. befallningshafvande göra anmälan inom 180 dagar från det de af kon. befallningshafvandes utslag erhöllo del; — att landshöfdingeembetets ofvanomförmälda utslag af den 15 Augusti 1840, meddeladt i anledning af det beslut, afvittringrätten fattat rörande dispositionen af åtskilliga kronolägenheter i Forss socken, innehölle, att landshöfdingeembetet pröfvade skäligt skattläggningsförslaget gilla och fastställa; såsom följd hvaraf Biskopslandet skulle stå och svara för fyra tunnland eller 2/3 mantal med 6 rdr 32 sk. banko i grundränta och 16 kappar korn i kronotionde, att efter tilländalupna 15 frihetsår, räknade från och med 1838, utgå på sätt och med vilkor, 9:de § i 1820-års afvittringsstadga bestämde, och komme detta nya hemman på Biskopslandet att begagnas af Bispgårdens by, hvilkens ägare befriades från skyldigheten att detsamma särskildt bebygga; — samt att kammarkollegiet genom utslag den 6 September 1860 gillat landshöfdingeembetets beslut och förklarat kronoafradslandet Biskopslandet böra, såsom mot ökeskatt tillaydt annat hemman, ur jordeboken uteslutas.

Pål Jakobsson och hans medparter bestredo käromålet under förmenande, att, enligt landshöfdingeembetets berörde utslag af år 1840, Biskopslandet blifvit såsom ökeskattejord tillagdt skattehemmanet i Bispgårdens by med uteslutande af bostället, och att hemmanet Biskopslandet, som följaktligen, jemlikt Kongl. brefvet den 12 Januari 1849, iklädt sig

s. 479 Sida 479 i årgången börjar härKopiera citering

samma natur som det hemman, hvarunder det lydde, ej vidare vore någon kronans tillhörighet.

A andra sidan yrkades bifall till käromålet, enär äfven bostället fått del i Biskopslandets nyttjande, och 1849-års Kongl. bref vid sådant förhållande ej vore på förevarande fråga tillämpligt.

Häradsrätten yttrade i utslag den 26 Februari 1864: Emedan kon. befallningshafvande genom dess meranämnda utslag den 15 Augusti 1840, med gillande af afvittringsrättens förslag till skattläggning å Bispgårdens afradsland, förklarat, att detsamma såsom ett nytt hemman skulle begagnas af Bispgårdens by, hvilkens ägare befriades från skyldighet att nya hemmanet särskildt bebygga, och desse hemmansägare eller Bispgårdens skattebönder, som, efter hvad handlingarne utvisade, vid afvittringen, förmodligen på grund af Kongl. brefvet den 15 Juli 1803, enligt hvilket förmånen till öfverloppsjords bibehållande icke ovilkorligen ägde rum å militieboställen, ensamme bevakat sin rätt till berörde öfverloppsjord, med anledning häraf äfven ensamme satt sig i besittning af afradslandet och derför allt ditintills erlagt utskylder och bestridt onera, deribland grundränta och ordinarie rotering, hvarifrån militieboställen skulle vara frikallade, samt ifrågavarande afradsland icke kunde betraktas annorlunda, än såsom en Bispgårdens skattehemman, med dervarande militieboställes uteslutande, tillagd ökeskattejord, om ock annan jord af enahanda egenskap skulle blifvit Bispgården tilldelad, i följd hvaraf berörde ökeskattejord, jemlikt Kongl. brefvet den 12 Januari 1849, iklädt sig samma natur, som de hemman, hvarunder det lydde, hvilket förhållande icke kunde på något sätt förändras derigenom, att föreskriften om jordens omförande till skatte i jordeboken icke blifvit iakttagen, förklarades förthy Bispgårdslandet icke vidare vara någon kronans tillhörighet, hvadan käromålet ogillades.

Saken fullföljdes i Svea hofrätt, genom hofrättens advokatfiskal, enligt justitiekanslersembetets förordnande, och er-

s. 480 Sida 480 i årgången börjar härKopiera citering

inrades: att vid 1837-års afvittringsförrättning jemväl boställets rätt blifvit bevakad och förbehåll gjordt om optionsrätt till det af såväl krono- som skattehemmanet Bispgården begagnade Bispgårdslandet; att landshöfdingeembetet genom 1840-års ifrågavarande utslag fastställt afvittringsförrättningens förslag att Bispgårdslandet skulle begagnas af Bispgårdens by »hädanefter såsom hittills»; att det af häradsrätten åberopade 1803-års Kongl. bref, äfven om det ej genom senare författningar vore upphäfdt, afsåge nybygges anläggande å militieboställes öfverloppsmark och således här saknade tillämpning, enär Bispgårdslandet blifvit tillagdt Bispgårdens by utan byggnadsskyldighet; och att den omständighet, att skattehemmansägarne satt sig i besittning af jemväl kronans andel i afradslandet och enligt uppgift derför erlagt utskylder, ej kunde förminska kronans rätt till samma andel, På grund häraf yrkade advokatfiskalen, att kronan måtte förklaras vara ägare till den andel af hemmanet Bispgårdslandet, som motsvarade militiebostället 2/3 mantal Bispgårdens andel i Bispgårdens by, och att denna del genast måtte till kronan afträdas; i hvilket yrkande boställsdirektionen, som likaledes fullföljde talan, instämde, med tillkännagifvande, att uppgiften det skattehemmansägarne betalt utskylder och onera för jemväl boställets andel i Bispgårdslandet saknade grund, enär en af skattehemmansägarne, Carl Jakobsson, i 30 år innehaft bostället på arrende och svarat för alla dess utskylder.

Pål Jakobsson och medparter genmälde: Optionsrätt hade ej blifvit sökt för bostället, utan endast af jordägarne, enligt hvad 5 § i protokollet vid 1837-års afvittringsförrättning omförmälde. Landshöfdingeembetets utslag af år 1840 kunde ej förstås annorlunda, än att skattehemmansägarne i Bispgården blifvit tilldelade ifrågavarande skogsmark, hvilket ock vunne stöd dels af förstnämnde omständighet och då innehafvare af boställe ej kunde anses såsom ägare; dels deraf, att boställsinnehafvare äro fria från grundränta; dels deraf att Bispgårdslandet något år efter upplåtelsen blifvit roteradt för hela sin skatt; dels

s. 481 Sida 481 i årgången börjar härKopiera citering

ock deraf, att skattehemmansägarne, omedelbart efter det landshöfdingeembetet år 1840 meddelat sitt utslag, satt sig i besittning af och sedermera oqvaldt innehaft lägenheten samt derför utgjort onera.

Hofrätten meddelade dom den 4 Maj 1865: Som, efter det Bispgårdslandet, enligt anteckningar i 1713, 1815 och 1825-års jordeböcker, såsom kronoafradsland brukats under begge hemmanen i Bispgården emot ränta, som skulle af det till militieboställe anslagna kronohemmanets innehafvare och af skattehemmanets ägare till hälften hvar betalas, samt vid företagen afvittring icke allenast landtmätaren jemte gode männen den 30 Juli 1838 föreslagit, att Bispgårdslandet, derefter såsom ditintills, måtte upplåtas Bispgårdens. byemän emot årlig smörränta, utan ock afvittringsrätten, som ansett Bispgårdslandet motsvara 2/3 mantal, tillstyrkt, att detsamma skulle få af Bispgårdens skifteslag bibehållas, kon. befallningshafvande i ofvanåberopade utslag den 15 Augusti 1840, med' förklarande, att skattläggningsförslaget gillades och att följaktligen Bispgårdslandet komme att stå och svara för fyra tunnland eller 2/3 mantal, tillika yttrat, att detta nya hemman komme att begagnas af Bispgårdens by, hvilkens ägare befriades från skyldighet att det nya hemmanet särskildt bebygga; alltså och emedan hvarken nyss anförda yttrande om byens ägare eller hvad handlingarne i öfrigt innehöllo föranledde dertill, att skattehemmanets ägare finge anses hafva förvärfvat någon rätt till större del af Bispgårdslandet än som motsvarade deras lott i Bispgårdens by, deraf bostället och skattehemmanet ostridigt utgjorde hälften hvardera ; ty och enär vid sådant förhållande vidsträcktare rättighet till Bispgårdslandet icke lagligen kunde för bemälde hemmansägare härledas från den omständighet, att de, alltsedan afvittringen skedde, begagnat hela Bispgårdslandet och derför, utan deltagande af boställets innehafvare, utskylder och andra onera betalt, förklarade hofrätten, med ändring af häradsrättens utslag, att nu ifrågavarande hälft af hem-

Tidskrift för Lagstiftn. etc. 5:te årg.

s. 482 Sida 482 i årgången börjar härKopiera citering

manet Bispgårdslandet tillhörde Kongl. Maj:t och kronan, och att skattehemmansägarne icke fingo förhindra kronan eller omförmälde boställsinnehafvare att af samma hälft komma i besittning.

Pål Jakobsson och hans medparter sökte hos Kongl. Maj:t ändring, under åberopande af hvad de förut anfört.

Kammarkollegiet, hvars underd. utlåtande infordrades, yttrade: att i 1853-års jordeboksförändrings extrakt nyhemman och ökeskatter i Forss socken upptagits i en summa till 353/12 mantal skatte och 37/48 mantal krono, men att nämnda extrakt lika litet som en till grund derför upprättad specifik förteckning å nyhemmanen och ökeskatterne, ibland hvilka Bispgårdslandet med hela sitt vid afvittringen åsatta skattetal inginge, lemnade någon underrättelse, huruvida detsamma influtit i jordebokssumman under krono- eller skattetitel; att emellertid af den undersökning, som med tillhjelp af jordeböcker och resolutions-, böcker blifvit anställd till utredande af naturen utaf samtlige i nyssberörda förteckning upptagna lägenheter framginge, att Bispgårdslandets hela skattetal upptagits under skattetitel, ett förhållande som fortfarit till dess 1858-års jordeboksförändrings extrakt upprättades, i hvars ingående jordebokssumma bostället Bispgården med Bispgårdslandet upptoges till 11/12 mantal eller 61/2 tunnland såsom krono under allmän disposition, innefattande ej mindre boställets gamla hemmantal, än äfven hälften af de genom landshöfdingeembetets utslag den 15 Augusti 1840 Bispgårdens by tillagda ökeskatter, hvaremot den återstående hälften af dessa ökeskatter i samma jordebokssumma ingått under skattetitel; samt att, enligt den af Kongl. Maj:t fastställda längd öfver den till ordinarie rotering indelade jord i Jemtland, Bispgårdslandet blifvit till hela sitt skattetal roteradt, dervid 2 tunnland tillika med skattehemmanet i Bispgården inroterats i n:r 413 och 414, men återstående 2 tunnland indelats på roten n:o 417.

Uti underd. betänkande den 2 Mars 1867 hemställde nedre revisionen (revisionssekreterarne von Segebaden, von

s. 483 Sida 483 i årgången börjar härKopiera citering

Sydow och Svedelius), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom; hvilket underd. betänkande af Högsta Domstolen (justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Alexanderson, Naumann, Bolin och Rabe) gillades vid sakens föredragning derstädes den 20 i samma månad.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 10 April 1867.

Sedan Ragunda tingslags häradsrätt genom utslag den 25 September 1863, på ofvan anförda skäl, ogillat det af jägmästaren Brandberg mot bruksägaren Perman anställda åtal för skogsåverkan på Bispgårdslandets kronoafradsland; så och efter det ej mindre Brandberg än äfven advokatfiskalen Billbergh sig besvärat, den senare deröfver, att häradsrätten förklarat Bispgårdslandet icke vidare vara någon kronans tillhörighet, har Svea hofrätt, genom utslag den 14 April 1864 sig utlåtit:

Som ostridigt var, att, sedan genom ett af kon. befallningshafvande i Jemtlands län i fråga om disposition af åtskilliga kronolägenheter i Forss socken den 15 Augusti 1840 meddeladt utslag är vordet förklaradt, att, i enlighet med hvad af afvittringsrätten i nämnde län blifvit föreslaget, hemmanet Bispgårdslandet komme att begagnas af Bispgårdens by, ägarne af det i Bispgården varande skattehemman alltifrån nämnde tid emot skatt till Kongl. Maj:t och kronan brukat och innehaft Bispgårdslandet, samt bruksägaren Perman till stöd för sin uppgift det han varit berättigad att ifrågavarande skogsafverkning å Bispgårdslandet verkställa, åberopat särskilda, vid häradsrätten företedda köpeafhandlingar, utvisande, att, efter det Carl Jakobsson och Jonas Forsgren samt Bothilda Ersdotter till häradshöfdingen Walfrid Enblom på tretio år, räknade från den 1 November 1855, försålt all den å Bispgårdslandet befintliga ståndskog med rättighet för häradshöfdingen Enblom eller hans rättsinnehafvare att densamma under nämnde tid afverka och bortföra, härads-

s. 484 Sida 484 i årgången börjar härKopiera citering

höfdingen Enblom den sålunda inköpta skogstrakten å Perman öfverlåtit; alltså och då Perman således visat, att han varit innehafvare af hemmansägarnes i Bispgården rätt till omförmälda skogstrakt vid den tid, afverkningen derå ägde rum, fann hofrätten ej skäl att göra ändring i det slut, hvari häradsrätten stannat; Kongl. Maj:t och kronan dock obetaget att i fråga om äganderätten till Bispgårdslandet i laga ordning särskildt utföra den talan, hvartill fog kunde förefinnas.

Advokatfiskalen Billbergh och jägmästaren Brandberg yrkade hos Kongl. Maj:t i underd. ändring.

Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 20 Mars 1867; dervid, då skiljaktiga meningar bland ledamöterna uppstodo, justitierådet Rabe yttrade:

»Ehuru, enligt Högsta Domstolens denna dag fattade beslut i sak emellan skattehemmansägarne i Bispgårdens by, å ena, samt kronan, å andra sidan, hälften af Bispgårdslandet förklarats tillhöra kronan, finner jag likväl, på de af hofrätten anförda skäl och då icke visadt är, att Perman haft kännedom om kronans anspråk på del i Bispgårdslandet, eller ägt anledning antaga, att någon rätt dertill tillkom kronan, ej skäl att i hofrättens utslag göra annan ändring, än att, då handlingarne i målet icke utmärka att Perman vid häradsrätten framställt något yrkande om ersättning för sina rättegångskostnader, Brandberg befrias från utgifvande af den Perman i förenämnda afseende tillerkända godtgörelse».

Justitierådet Bolin anförde: »Ehuru Kongl. Maj:t genom dom denna dag i särskild tvist emellan Kongl. Maj:t och kronan jemte boställsdirektionen vid Jemtlands fältjägarekorps för det i Bispgården belägna militieboställe, å ena, samt Bispgårdens skattehemmansägare och bruksägaren Perman, à andra sidan, förklarat, att hälften af hemmanet Bispgårdslandet tillhörde Kongl. Maj:t och kronan samt att nämnde skattehemmansägare icke finge förhindra kronan eller boställsinnehafvaren att af berörda hälft komma i besittning, finner jag likväl, med afseende på hvad

s. 485 Sida 485 i årgången börjar härKopiera citering

i målet förekommit till stöd för antagandet att Bispgårdslandet enskildt tillhörde Bispgårdens skattehemman, ej skäl att göra ändring i hofrättens utslag, såvidt derigenom påstående om bötesansvar å Perman icke blifvit bifallet; hvaremot, beträffande frågan om den mot Perman i målet påyrkade ersättningsskyldighet för afverkad skog, jag, med hänsyn till det förändrade skick, hvari, till följd af Kongl. Maj:ts omförmälda dom, frågan i denna del kommit, pröfvar skäligt förvisa målet derutinnan, äfvensom hvad angår ersättning för de genom åtalet uppkomne kostnader, åter till häradsrätten, som har att detsamma, på anmälan, åter företaga och dermed vidare lagligen förfara.»

Justitierådet Naumann utlät sig: »Då Kongl. Maj:t numera genom dom afgjort den emellan åtskilliga byemän i Bispgården, å ena, samt Kongl. Maj:t och kronan för militiebostället Bispgården n:o 1, å andra sidan, uppkomna samt under Kongl. Maj:ts pröfning dragna tvist angående äganderätten till ifrågavarande afradsland, Bispgårdslandets kronoskog kalladt; men domstolarne, innan slutlig dom härom fallit, saknat bestämd utgångspunkt för pröfning och afgörande af åtalet mot bruksägaren Perman, angående åverkan å samma afradslands skog; så och med särskildt afseende på den utsträckning, hvilken åklagaren hos häradsrätten vid sista rättegångstillfället åt åtalet gifvit, men icke fått pröfvad, finner jag meo voto skäligt, med undanrödjande af domstolarnes utslag, visa detta mål åter till häradsrätten, som har att detsamma i hela dess vidd ånyo till handläggning företaga och dermed lagligen förfara».

Justitierådet Adlercreuts förenade sig med justitierådet Rabe, men justitieråden friherre Leuhusen och Qvensel med justitierådet Bolin.

Utslag, i enlighet med justitierådet Bolins mening, angående målets återförvisande blott i fråga om den påyrkade ersättningsskyldigheten för afverkad skog, utfärdades samma dag som Kongl. Maj:ts dom i förenämnda äganderättstvist eller den 10 April 1867.