Köpeskillingsrevers intecknad i hemman, från hvilket lägenhet blifvit afsöndrad, sättes i omlopp af säljaren, utan att afsöndringen blifvit i reversen eller i den meddelade inteckningen omnämnd, hvadan lägenheten blifver tagen i mät och
26 mars 1868
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1868, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 635–642 i årgången 1868. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 11 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 88 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 11.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femte årgången, 1868 i litteraturen — s. 635–642 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 26 Mars 1868»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Enligt kontrakt den 9 April 1857 försålde kammarherren August von Francken, såsom ägare till ett mantal frälse N:o 2 Osby, emot en köpesumma, af 4,133 r:dr r:mt, cill snickaren Johan Fredrik Löfling lägenheten Lejdent
s. 636 Sida 636 i årgången börjar här
sådan den af von Francken då ägdes och på karta befanns utmärkt, att tillträdas den 14 Mars 1858.
Derefter, den 11 Nov. 1857, sålde von Francken till löjtnanten John Samuel Trägårdh, bland annat, hemmanet N:o 2 Ösby, derifrån dock undantagen afsöndrade lägenheten Lejden. A detta köp med omförmälde undantag meddelade Seminghundra häradsrätt uppbud den 2 Februari 1858.
Samma dag lät von Francken, för vinnande af inteckning, till häradsrätten ingifva ett af Trägårdh den 9 November 1857 till von Francken eller ordres utfärdadt skuldebref å 5000 rdr med ränta, utgörande återstående köpeskillingen för fasta egendomen Ösby N:o 2, i hvilket skuldebref Trägårdh medgifvit innehafvaren att till säkerhet för skuldebrefvets innehåll söka och taga inteckning i nämnde fastighet. Att någon lägenhet från fastigheten afsöndrats, omnämndes ieke i skuldebrefvet. Sedan häradsrätten af lagfartsprotokollet inhemtat, att gäldenären vid tinget erhållit första uppbudet »å den pantförskrifna fastigheten», fastställde häradsrätten inteckning uti löjtnanten Trägårdhs ägande 1 mantal frälse N:o 2 Osby, von Francken eller ordres till säkerhet för 5000 rdr med ränta.
Kammarherren von Francken, hvilken i kontraktet med Löfling åtagit sig att ansvara för de omkostnader, som för lägenhetens utbrytning kunde ifrågakomma, sökte sedermera hos kon. befallningshafvande, att afgäld måtte fastställas för nämnde lägenhet. I anledning deraf resolverade kon. befallningshafvande den 8 Juli 1859, att då af handlingarna inhemtades ej mindre att lägenheten utgjorde mer än yio^el af hemmanets areal, än äfven att den föreslagna årliga afgälden ej motsvarade hvad hela hemmanets räntor och öfriga allmänna utskylder, vid jemförelse af ägornas storlek och beskaffenhet, å den afsöndrade lägenheten belöpte; alltså och enär von Francken ej begärt, att skattläggningsundersökning måtte å stället företagas, kunde kon. befallningshafvande för det dåvarande icke å ansökningen fästa afseende.
s. 637 Sida 637 i årgången börjar här
Genom kontrakt den 27 December 1859 sålde Löfling lägenheten Lejden till arrendatorn Gustaf Eriksson emot 2,600 rdr rmt och åtskilliga undantagsvilkor, att tillträdas den 14 Mars 1861. Å detta kontrakt funnos såsom afbetalte afskrifna 1500 rdr rmt.
Den 9 Juni 1860 togs 1 mantal frälse N:o 2 Osby jemte den å ägorna varande, men särskild ägare tillhöriga lägenheten Lejden i mät till gäldande dels af fabrikören C. Horners i berörde hemman, intecknade och magistern G. Helin, såsom uppgifven ägare deraf, till betalning ådömda fordran 2000 rdr med ränta; dels ock af exsekutionsbetjenten O. Larssons i hela egendomen den 2 Febr. 1858 intecknade fordran 5000 rdr med ränta och expenser.
von Francken protesterade emot försäljning af lägenheten Lejden, enär inteckningarne oriktigt omfattade äfven Lejden; men å denna protest förklarades afseende icke kunna fästas; och den utmätta egendomen inropades för 17,200 rdr rmt.
Derefter uttogo Löflings sterbhusdelägare till 1863 års hösteting med Seminghundra härad stämning å von Francken med påstående, att som i de köpeskillingsreverser, von Francken af Trägårdh emottagit, Lejden ej undantagits, hvarigenom inträffat, att äfven Lejden intecknats för nämnda reverser och utmätningsvis försålts med den påföljd, att Löfling gått förlustig lägenheten, som gått till betalning af von Franckens fordran, von Francken, som sålunda vållat, att Lejden beröfvats Löfling och han gått miste om den valuta, honom för köpeskillingen af von Francken tillförsäkrats, måtte förpligtas att återgälda det emottagna köpeskillingsbeloppet 4,133 rdr med ränta.
Under rättegången uppträdde dåvarande innehafvaren af lägenheten Lejden Gustaf Eriksson såsom mellankommande part och gjorde gemensam sak med von Franckens vederparter.
s. 638 Sida 638 i årgången börjar här
von Francken bestred käromålet. Då. han i köpebrefvet till Trägårdh undantagit Lejden, hade han gjort allt hvad honom ålegat för att skydda Löfling i hans rätt till lägenheten; och när von Francken sedermera af Trägårdh emottog köpeskillingsreverserna, intecknade i Ösby, kunde von Francken ej föreställa sig annat än att inteckningarne i laga ordning tillkommit. Någon närmare undersökning i detta hänseende hade icke ålegat von Francken. I öfvertygelse att inteckningarna vore i laga ordning, hade von Francken öfverlåtit de intecknade skuldebrefven ; derföre kunde det icke med fog läggas von Francken i ringaste mån till last, att Löfling gått förlustig Lejden. För öfrigt, då Löfling redan, innan hemmanet på auktionen försåldes, till annan person sålt lägenheten och derför äfven till större delen uppburit köpeskillingen, kunde således Löfling ej sägas hafva till följd af auktionen å hemmanet förlorat lägenheten, hvarföre och då hans sterbhusdelägare ej hade bättre rätt än Löfling skulle haft, desse icke ägde någon rätt till talan om ersättning; och hvad anginge Gustaf Erikssons uppträdande såsom mellankommande part, kunde derpå icke fästas något afseende, då han icke i någon mån utvecklat den talan, han vill framställa.
von Franckens vederparter androgo att då von Francken till Löfling sålt Lejden och derför uppburit 4,133 rdr rmt ; då Löfling eller hans rätts innehafvare icke haft någon del i von Franckens transaktioner, vare sig med Trägårdh eller någon annan ägare till Ösby; då det ej tillkommit Löfling eller hans rättsinnehafvare att påakta häradsrättens åtgärder i fråga om inteckningar i Ösby med underlydande, utan, om någon oriktighet dervid förelupit, det ålegat von Francken att deri söka rättelse; samt då'von Francken först tagit betalning för Lejden af Löfling och sedan genom inteckningen låtit andra gången betala sig lägenheten, som blifvit Löfling frånhänd, vore det tydligt, att von Francken, enär han icke kunde insätta vederparterna i lägenheten, vore skyldig att återlemna de penningar, han uppburit af Löfling.
s. 639 Sida 639 i årgången börjar här
von Francken åberopade, hvad han förut andragit och anmärkte tillika, att han icke varit innehafvare af den revers, på grund hvaraf Ösby tagits i mät och försålts.
I utslag den 25 April 1866 yttrade häradsrätten: att af handlingarne inhemtades, bland annat, det kammarherren von Francken den 11 November 1857 till löjtnanten Trägårdh försålt 1 mantal frälse N:o 2 Osby, dervid väl i köpebrefvet blifvit undantagen förut försålda lägenheten Lejden, men någon annan åtgärd för lägenhetens lagliga afsöndring från hemmanet ej blifvit hvarken af von Francken eller köparen vidtagen, än den ansökning, von Francken hos kon. befallningshafvande år 1859 gjort om afgälds fastställande för lägenheten; och att då Osby å exsekutiv auktion försålts, Lejden, hvilken ej blifvit från hemmanet lagligen afsöndrad och förty ansetts såsom gemensamt med hemmanet intecknad, i samma köp ingått, i följd hvaraf snickaren Löflings rättsinnehafvare utan någon ersättning gått samma lägenhet förlustige; och emedan von Francken, som vid försäljningen af Lejden till Löfling ej förbehållit sig att undslippa låga hemulsskyldighet, hvarken vid försäljningen innehaft eller sedermera gittat förskaffa sådan rätt till lägenhetens afsöndring från hemmanet, att köparen af lägenheten genom öfverlåtelsen kunnat vinna afsedd ständig och oklandrad besittningsrätt, hvarigenom ock inträffat, att lägenheten genom laga kraftvunnen exsekutiv försäljning af Osby, dertill densamma ansetts höra, utan någon ersättning frångått Löflings sterbhusdelägare och Gustaf Eriksson, hvilka innehade Löflings rätt; ty och med stöd af 11 kap. 1 § Jordabalken, förpligtades von Francken att till bemälde Löflings rättsinnehafvare återbära de medel, han såsom köpeskilling för lägenheten uppburit med 4,133 rdr jemte sex procent ränta derå från den dag, lägenheten Löflings rättsinnehafvare frångick, tills betalning skedde.
von Francken vädjade till Svea hofrätt och yrkade att, med undanrödjande af häradsrättens utslag, vederparternas talan måtte ogillas. Käromålet påkallade pröfning,
s. 640 Sida 640 i årgången börjar här
huruvida det af Löflings sterbhusdelägare anförda förhållande att i de af Trägårdh utgifna reverser Lejden ej af honom undantagits från den för reverserna medgifna rätt till inteckning i fastigheten Osby, och att derigenom inträffat, att hela Osby och äfven Lejden intecknats för reverserna, borde föranleda ersättningsskyldighet för von Francken ; men häradsrätten hade, utan att pröfva denna grund, ålagt von Francken betalningsskyldighet, under anförande af ett helt annat faktum, eller att von Francken skulle åsidosatt sina förbindelser såsom säljare af Lejden, ett förhållande, som alldeles icke blifvit i stämningsansökningen ifrågasatt och följaktligen så mycket mindre bort af häradsrätten åberopas, som vederparterna medgifvit, att von Francken vid försäljningen af Ösby undantagit Lejden. . För öfrigt hade häradsrätten äfven misstagit sig i fråga om begreppet »hemulsskyldighet», som icke innefattade, att säljaren utan särskildt åtagande skulle vidtaga alla i lag föreskrifna åtgärder för att åt köparen betrygga äganderätten till fast egendom. Ostridigt vore, att von Francken vid försäljningen af Lejden varit laglig ägare dertill ; och det vore icke ens uppgifvet. att enligt lag Löfling omöjligen kunnat bereda sig säkerhet i äganderätten till Lejden. Den omständighet, att Löfling ej vunnit sådan säkerhet, kunde således icke föranleda någon ersättningsskyldighet för von Francken. Antingen var häradsrättens inteckningsbeslut lagligt eller stridande mot lag. I förra fallet kunde någon ersättningsskyldighet ej härledas från den omständighet, att von Francken innehaft och satt i omlopp ifrågavarande skuldebref. Om senare fallet antogs, följde deraf, att äfven utmätningsauktionen, såvidt den förnärmat Löflings rätt, varit lagstridig, och någon ersättningsskyldighet kunde icke åligga von Francken för en olaglig, om än laga kraftvunnen auktionsförrättning, som icke af von Francken påkallats.
von Franckens vederparter genmälde, att kon. befallningshafvande förklarat afseende icke kunna fästas å den gjorda ansökningen om afgälds fastställande för Lejden.
s. 641 Sida 641 i årgången börjar här
Vid sådant förhållande hade häradsrätten förfarit rätt, då den meddelat inteckning i hela Ösby. Dessutom vore ostridigt, att sedan von Francken sålt Lejden och uppburit köpeskillingen derför, samma lägenhet afyttrats till godtgörande af ett till von Francken stäldt och af honom användt skuldebref å 5000 rdr. Långt ifrån således att von Francken hemulat köpet om Lejden, hade genom hans egna åtgöranden Lejden frångått Löfling och hans rättsinnehafvare. von Francken borde alltså, enligt 11 kap. 1 § Jordabalken, återlemna den för Lejden uppburna köpeskillingen, på grund hvaraf ock den af von Francken sökta ändring af häradsrättens utslag bestreds.
Hofrätten yttrade i dom den 28 Mars 1867: Som hvad i saken förekommit icke föranledde till antagande, att von Francken varit vållande till ifrågavarande, Löflings sterbhusdelägare och rättsinnehafvare tillskyndade förlust, blef, med upphâfvande af häradsrättens utslag, von Francken från vederparternas talan befriad.
von Franckens vederparter sökte i denna dom i underdånighet ändring.
Uti underdånigt betänkande den 16 November 1867 hemställde Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Sydow samt konstituerade revisionssekreterarne Fâhrœus och Poignant), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.
Saken företogs till afgörande den 27 Januari 1868 i Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Aleæanderson, Cramer, Habe och Dreijer) biföllo nedre revisionens underdåniga betänkande.
Justitieråden Berg och Bolin förenade sig om följande yttrande: »Emedan kammarherren von Francken, oaktadt den for hans köpeskillingsfordran hos Trägårdh meddelade inteckning i hemmanet N:o 2 Osby, icke kunde anses hafva varit berättigad att för nämnde sin fordran hålla sig till Löfling eller den till denne försålda lägenheten Lejden, men von Francken det oaktadt satt den af Trägårdh å
Tidskrift för Lagstiftn. etc. 5:te årg.
s. 642 Sida 642 i årgången börjar här
köpeskillingen utfärdade och i hemmanet N:o 2 intecknade revers i omlopp, utan att dervid göra något förbehåll till Löflings befriande från den genom inteckningen på hans lägenhet hvilande ansvarighet, hvaraf följt, att samma lägenhet blifvit till gäldande af nämnde fordran i mät tagen och försåld; ty och som Löfling, hvilken på grund häraf blifvit frånhänd omförmälde, till honom af von Francken försålda lägenhet, följaktligen, efter bemälde justitieråds åsigt, vore berättigad att återbekomma den derför betalta köpeskilling, pröfvade justitieråden (som, enär Gustaf Eriksson, hvilken af Löfling tillhandlat sig lägenheten Lejden, under målets handläggning vid häradsrätten anmält sig såsom mellankommande part och gjort ett med Löflings sterbhusdelägare, funno den af vederparterna gjorda invändning emot Gustaf Erikssons behörighet till talan i saken, ej förtjena afseende) rättvist, med ändring af hofrättens dom, fastställa det slut, hvari häradsrätten i saken stannat.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 26 Mars 1868.