Naumanns tidskrift 1868 s. 688

Upsala stad hade erbjudit sig att, förutom kostnadsfritt afträdande af den till bangårdsanläggning i Upsala erforderliga jord, lemna ett bidrag af högst 100,000 rdr såsom fyllnad i det belopp, som, utöfver redan inom andra församlingar utfästade bidrag i penningar, kunde komma att erfordras för expropriation af jord till jernvägsförbindelse mellan Stockholm och Upsala öster om Sigtunafjärden. I anledning häraf och sedan norra stambanans läge blifvit bestämdt. i denna riktning, aflät styrelsen öfver statens j ernvägsbyggnad er en skrifvelse till magistraten i Upsala, deri styrelsen förmälde, att enär Upsala genom sina nämnde förbindelser hade stort intresse deraf, att expropriationskostnaderna blefvo så lindriga som möjligt, styrelsen ansett sig böra, innan styrelsen vidtoge nödiga åtgärder för formlig expropriation af den för stambanan erforderliga mark, förut hemställa, huruvida icke Upsala stad kunde vara hågad att söka åvägabringa frivillig öfverenskommelse med samtlige jordägare utmed hela jernvägslinien emellan Stockholm och Upsala om vilkoren för den erforderliga markens afträdande, hvarigenom billigare, betalningsvilkor möjligen skulle kunna betingas än genom tillämpning af expropriationsförfattningen, och Upsala stad sålunda lemnas tillfälle att om möjligt bereda sig någon minskning af de utfästade bidragen.

s. 689 Sida 689 i årgången börjar härKopiera citering

Upsala stadsfullmäktige, till hvilka denna skrifvelse hänskjöts, beslöto, att ärendet skulle öfverlemnas åt en komité med uppdrag att, såvida den vid beräkningar funne att genom den af jernvägsstyrelsen föreslagna frivilliga öfverenskommelsen nedsättning i det af Upsala stad åtagna penningebidrag. med någon sannolikhet skulle kunna vinnas, vidtaga de åtgärder, som för nämnda ändamål kunde anses erforderliga. Derpå utfärdade komiterade ett cirkulär, deri de, enär det vore för staden af vigt att lära känna det ungefärliga belopp, hvartill expropriationskostnaden å jernvägslinien borde kunna beräknas, anhöllo att, i händelse jordägare skulle vilja till ett bestämdt pris, utan särskild värdering, afstå den jord, som å hans egendom vore för jernvägen behöflig, han måtte med namn, datum och jordvärde ifylla och derefter återsända en bifogad blankett. Innehafvaren af Sätuna och Norslunda fideikommiss friherre Anders Cederström insände till stadsfullmägtige en så lydande handling: «Undertecknad är villig att till jernvägen emellan Stockholm och Upsala, utan särskild värdering, afstå åkerjord för 650 rdr pr tunnland, ängsmark för 600 rdr rmt pr tunnland, skog och hagmark för 100 rdr rmt pr tunnland, dock med förbehåll af särskild ersättning för gröda, skog, byggnader m. m., som genom jernvägsbyggnaden kan lida skada. Stockholm den 11 April 1864. A. Cederström.«

Till komiterade inkommo dessutom 17 dylika uppgifter. Sedan komitén till stadsfullmäktige afgifvit betänkande i ärendet, tillstyrkte stadsfullmäktige, att magistraten måtte såsom svar å jernvägsstyrelsens skrifvelse dels öfverlemna de inkomne 18 uppgifterna och dels meddela, att Upsala stad icke funne skäl att, i anledning af styrelsens hemställan, vidtaga några vidare åtgärder för expropriation af jord för ifrågavarande jernvägsanläggning; och blefvo, i öfverensstämmelse härmed, af magistraten till jernvägsstyrelsen öfverlemnade nämnde 18 uppgifter till det bruk, «styrelsen kunde finna lämpligt samt för Upsala stad och det allmänna nyttigast.»

Tidskrift för Lagstiftn. etc. 5:te årg. 44

s. 690 Sida 690 i årgången börjar härKopiera citering

Marken blef derefter genom jernvägsstyrelsens försorg i vanlig ordning exproprierad.

Till 1866 års hösteting med Erlinghundra härad instämde friherre Cederström jernvägsstyrelsen med påstående: att som expropriationsnämnden tillerkänt honom sammanlagdt 10,848 rdr 43 öre, men styrelsen hos kon. befhde deponerat allenast 8,587 rdr 75 öre, styrelsen måtte åläggas styrka, med hvilken rätt den undandragit sig att utbetala den Cederström af expropriationsnämnden tilldömda summa eller, i motsatt fall, om den ej gitte styrka lagligheten af detta sitt åtgörande, förpligtas att utbetala det resterande beloppet 2,260 rdr 68 öre jemte derå löpande sex procent ränta tills betalning följde.

Vid häradsrätten förklarade styrelsens ombud vice häradshöfdingen Gasslander, under bestridande af krafvet, att liqviden till Cederström för den exproprierade marken blifvit beräknad i enlighet med Cederströms förbindelse af den 11 April 1864.

Cederström ville deremot icke tillerkänna denna handling någon bindande verkan, då den icke blifvit utfärdad till jernvägsstyrelsen, utan blott innefattade en till komiterade för Upsala stad på begäran lemnad uppgift på det pris, hvartill, i händelse jernväg komme att byggas emellan Stockholm och Upsala, Cederström vore villig att afstå mark. För öfrigt anmärkte Cederström, att han icke med jernvägsstyrelsen aftalat om att afstå mark till något visst pris, samt att han dessutom, såsom innehafvare af Sätuna hemman under fideikommissrätt, icke varit berättigad att ingå på någon sådan öfverenskommelse, som styrelsen ifrågasatt, utan vederbörande descendenters hörande; och i alla händelser kunde den åberopade handlingen icke anses såsom något lagligen afslutadt kontrakt parterna emellan, då den icke blifvit af jernvägsstyrelsen godkänd.

s. 691 Sida 691 i årgången börjar härKopiera citering

I utslag den 15 December 1866 utlät sig häradsrätten: att då nämnde handling, såsom varande en till annan auktoritet lemnad uppgift i fråga om det pris, hvarefter friherre Cederström tilläfventyrs skulle kunna komma att afstå jord för jernvägen, icke kunde tilläggas bindande kraft i afseende å den ersättning, jernvägsstyrelsen vore skyldig att för exproprierad mark från Sätuna utgifva, ålades bemälda styrelse att, utan afseende å friherre Cederströms meranämnde så kallade förbindelse, utgifva full ersättning jemlikt expropriationsnämndens beslut för den från friherre Cederströms innehafvande fideikommissegendom Sätuna exproprierade mark med det belopp 2,260 rdr 68 öre, som, enligt hvad friherre Cederström uppgifvit och styrelsen lemnat obestridt, skulle återstå å det belopp, hvartill ersättningen enligt expropriationsnämndens värdering uppgått, jemte ränta derå till sex för hundradet.

Jernvägsstyrelsen vädjade till Svea hofrätt. Då stadsfullmäktige i Upsala handlat för stadens och statens gemensamma bästa, vore jernvägsstyrelsen lika berättigad att påyrka förbindelsens efterlefvande, som stadsfullmäktige skulle varit, i händelse det tillkommit dem att med frågan taga befattning. Jernvägsbyggnaden hade redan i slutet af år 1863 påbörjats vid friherre Cederströms egendom, så att förbindelsen icke kunde vara vilkorlig i den mening, Cederström uppgifvit, nemligen, så framt jernväg komme att byggas. Enär andra ersättningar än de, som belöpte för den af Cederström afträdda jord, bordt till Cederström utgå, hade särskild nämnd för dessa ersättningars bestämmande blifvit tillsatt. Inför denna nämnd hade Cederströms förbindelse icke uppvisats, emedan styrelsen ansett de deri upptagna priser vara allt för höga, och anledningå förefunnits till den förmodan, att det värde, med tillagd förhöjning af hälften derutöfver, som nämnden komme att bestämma, icke skulle uppgå till hvad Cederström fordrat. Då emellertid denna förmodan icke besannats, hade styrelsen ansett sig föranlåten påyrka tillämpning af ifrågavarande förbindelse. Om Cederströms för-

s. 692 Sida 692 i årgången börjar härKopiera citering

bindelse varit för nämnden känd, hade nämnden uppenbarligen icke bestämt högre ersättning, än hvarpå han gjort anspråk. Beträffande invändningen, att Cederströms förbindelse icke skulle vara giltig, emedan egendomen vore af fideikomissnatur, så vore att märka, att det värde, expropriationsnämnden satt på jorden, varit lägre än det, Cederström fordrat; ehuru förhöjningen af femtio procent åstadkommit det högre beloppet. På intet ställe innehölle för öfrigt expropriationslagen berättigande för en presumtiv fideikommissarie att fordra jordens uppskattning af nämnd. Blott för inteckningsägare vore detta stadgadt. Om den presumtive fideikommissarien förmenade sin rätt vara förnärmad, ägde han derom föra talan endast mot den, som upplåtit jorden. I allt fall hade icke i målet förebringats bevisning om de vilkor, som voro med den uppgifna fideikommissnaturen förenade.

Friherre Cederström svarade, att den afhandling, som af honom ingåtts med stadsfullmäktiges komiterade, uppenbarligen varit af vilkorlig beskaffenhet, enär den innehållit det förbehåll, att ingen värdering och sålunda ingen expropriation skulle ske. Det oaktadt hade jernvägsstyrelsen, med erkänd kännedom om afhandlingen, yrkat jordens exproprierande samt vid expropriationstillfället hvarken åberopat eller företett densamma. — En fideikommissarie ägde icke att utan Kongl. Maj:ts tillstånd afyttra eller bortgifva sin under fideikommissrätt innehafda jord. Slutligen erinrades, att expropriationsnämndens beslut vunnit laga kraft.

Genom dom den 20 Juni 1867 utlät sig hofrätten: att som friherre Cederström till de komiterade, hvilka af stadsfullmäktige i Upsala, då desse, med anledning af framställning från jernvägsstyrelsen, skolat gå i författning om inlösande för statens räkning af den för norra stambanan emellan Stockholm och Upsala erforderliga jord, blifvit för frågans beredande utsedde, den 11 April 1864 aflemnat skriftlig uppgift angående det pris, hvarför friherre Cederström vore villig att utan värdering afstå den jord, som från hans fideikommisshemman Sätuna för stambanan er-

s. 693 Sida 693 i årgången börjar härKopiera citering

fordrades, samt vid sådant förhållande den omständighet, att sedermera, efter det styrelsen öfvertagit omförmälda inlösningsbestyr, den för värdering af nu ifrågavarande jord utsedda särskilda nämnd, utan kännedom om det pris, friherre Cederström å jorden satt, värderat densamma så högt, att lösningspriset, beräknadt till fulla värdet och hälften derutöfver, öfverstigit, hvad friherre Cederström, på sätt nämndt vore, sjelf fordrat, icke emot 20 § i K. F. den 20 November 1845 om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, sådan samma § lydde i K. F. den 27 November 1854, medförde rättighet för friherre Cederström att för jorden bekomma högre belopp, än han i åberopade handlingen af den 11 April 1864 derför fordrat, och hvilket belopp jernvägsstyrelsen, enligt hvad ostridigt vore, hos kon. befhde i Stockholms län för friherre Cederströms räkning nedsatt; alltså och då hvad friherre Cederström anmärkt derom, att jordens egenskap af fideikommiss skulle innefatta hinder för tillämpningen af nämnde stadgande, lagligen icke förtjenade afseende, pröfvade hofrätten rättvist att, med ändring af häradsrättens utslag, ogilla den af friherre Cederström i saken förda talan.

Denna dom uttryckte hofrättsrådet Geijers, assessoren Schagers och vice häradshöfdingen Boivies åsigt i saken.

Assessoren Widström och vice häradshöfdingen Welin voro från hofrättens beslut skiljaktige och funno för sin del ej skäl att i häradsrättens motvädjade utslag göra ändring.

Friherre Cederström sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom och yrkade: att, med upphäfvande af samma dom, rådstufvurättens utslag måtte fastställas.

Nedre Revisionen (konstituerade revisionssekreterarne Poignant och Ryding) hemställde i underdånigt betänkande den 25 Januari 1868, att enär ofvan omförmälda handling af den 11 April 1864 icke blifvit af jernvägsstyrelsen inför expropriationsnämnden åberopad, och densamma icke sedermera, efter det värde å den exproprierade jorden redan blifvit med parternas ömsesidiga begifvande af nämnden bestämdt, torde vara för sökanden bindande, Kongl. Maj:t måtte, med

s. 694 Sida 694 i årgången börjar härKopiera citering

ändring af hofrättens dom, pröfva rättvist fastställa det slut, hvari" häradsrätten stannat.

Konstituerade revisionssekreteraren Lilienberg var i så måtto skiljaktig, att han hemställde, det Kongl. Maj:t måtte, med ändring af hofrättens dom, fastställa häradsrättens beslut.

Saken föredrogs den 3 Februari 1868 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Alexanderson, friherre Leuhusen, Wretman, Dreijer och Olivecrona), dervid Högsta Domstolen biföll det underdåniga betänkandet.

Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 12 Mars 1868.