Äro, enligt K. K. den 4 December 1863 angående stämpelpappersafgiften, kyrkor frikallade från skyldigheten att med stämpelpapper förse skuldsedlar, som å deras vägnar till domstol ingifvas för erhållande af inteckning!
23 juli 1868
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1868, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 704–707 i årgången 1868. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 12 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 95 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 12.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femte årgången, 1868 i litteraturen — s. 704–707 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 23 Juli 1868». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Kongl. kungörelsen angående stämpelpappers-afgiften den 4 December 1863 innehåller i 6 §: — »Skuldebref af alla slag — — de må innehafvas af enskilde personer eller publika verk, böra, då de för domaren uppvisas, förses med stämpel till 30 öre för hvarje fulla 100 riksdaler».
§ 7. »Om undantag från de uti §§ 3—6 intagna stadganden».
l:o. »Från all stämpel befrias». — -------------------------- »Kyrkor i alla dem rörande mål».
s. 705 Sida 705 i årgången börjar här
Sedan vid höstetinget 1865 och vintertinget 1866 med Höks härad inteckning beviljats på grund af sex särskilda, å ett sammanlagdt belopp af 4,800 rdr lydande skuldebref, deraf två voro utfärdade till Fagerhults kyrka, ett till Renneslöfs och tre till Ishults kyrka eller dess kassa, utan att dessa skuldsedlar blifvit med stämpladt papper belagda, anställde, efter anmälan derom af vederbörande stämpelpappers-kontrollant, advokatfiskalen i Götha hofrätt åtal mot ordföranden i Höks häradsrätt under nämnde ting häradshöfdingen D. Fehrman och yrkade, att han måtte fällas till ansvar för det, emot hvad nämnde K. K. stadgade, han underlåtit tillse, att berörde skuldebref blifvit med stämpladt pappet försedde, äfvensom förpligtas utgifva beloppet af det stämpelpapper, hvarmed skuldsedlarne bort beläggas. Enligt advokatfiskalens förmenande betydde nemligen ordet »mål» i den här ofvan anförda lagbestämmelsen om kyrkorna endast rättegångsmål, hvilket ock framginge, om man jemförde detta stadgande med det motsvarande om kronan, der det hette, att kronan vore befriad från stämpelpapper i allt hvad »dess rätt rörde».
Under åberopande af ordalagen i den kongl. kungörelsen, bestred häradshöfdingen Fehrman advokatfiskalens påstående. Att andra ordalag begagnats angående kronan än kyrkorna, ehuru orden betydde detsamma, härrörde sannolikt deraf, att de ansetts vara mera passande med hänsyn dertill, att kronans rätt kunde komma i fråga under flera olikartade förhållanden än kyrkornas.
Då detta mål i hofrätten företogs till afgörande, uppstodo skiljaktiga meningar, i anledning hvaraf omröstning skedde, dervid assessoren Frejdenfelt yttrade: » Alldenstund från det i 6 § af K. K. angående stämpelpappers-afgiften intagna stadgande om kartering af skuldebref, då de till intecknings vinnande för domaren uppvisas, blifvit, genom 7 § i samma kungörelse, undantagne kyrkor i alla dem rörande mål, samt under benämningen »mål» jemväl måste, vid jemförelse af 26, 27 och 28 §§ i K. F. angående in-
Tidskrift för Lagstiftn. etc. 5:te arg. 45
s. 706 Sida 706 i årgången börjar här
teckning i fast egendom den 13 Juli 1818, sistnämnde §, sådan den lyder enligt K. F. den 2 Februari 1864, inbegripas inteckningsärenden, finner jag den af advokatfiskalen gjorda anmärkning mot häradshöfdingen Fehrmans åtgärder i förevarande hänseende icke böra till någon vidare påföljd föranleda».
Vice häradshöfdingen Eneroth anförde: »Enär genom 6 § i K. K. om stämpelpappers-afgiften den 4 December 1863 blifvit stadgadt, att skuldebref af alla slag skola, då de hos domaren för inteckning uppvisas, förses med stämpel till 30 öre för hvarje fulla ett hundra rdr af det kapitalvärde, för hvilkt inteckning sökes, samt den i 7 § af samma K. K. meddelade bestämmelse, att kyrkor i alla dem rörande mål äro från all stämpel befriade, icke, enligt min uppfattning, utgör undantag från förstnämnda stadgande; alltså och då ifrågavarande skuldebref, vid deras ofvanberörda uppvisande för häradshöfdingen Fehrman, såsom domare, följaktligen bort vara med dylik stämpel belagde, men häradshöfdingen Fehrman underlåtit tillse, att sådant skett, pröfvar jag, i förmågo af 16 och 17 §§ i sagde K. K., lagligt döma häradhöfdingen Fehrman att för berörde underlåtenhet bota tio rdr samt ersätta den Kongl. Maj:t och kronan derigenom tillskyndade förlust med 14 rdr 40 öre, af hvilka belopp, enligt K. K. den 15 Maj 1846, ena hälften tillfaller Kongl. Maj:t och kronan, samt den andra delas lika emellan advokatfiskalsembetet och kartekontrollanten».
Assessoren Hessle utlät sig: »Jag finner väl stadgandet i 7 § af K. K. den 4 December 1863 om den kyrkor medgifna befrielse från stämpel-afgift i dem rörande mål icke lagligen kunna tydas såsom innefattande, att kyrkorna jemväl skulle vara befriade från erläggande af dylik afgift för skuldebref, som vid domstolarne för vinnande af inteckning företes, och att ifrågavarande skuldebref följaktligen bort med stämpelpapper till uppgifvet belopp beläggas ; men enär häradshöfdingen Fehrman, med hänsigt till den tvetydighet, som i författningen härom förefinnes, icke saknat anledning till sitt förfarande att, på sätt som skett, emot-
s. 707 Sida 707 i årgången börjar här
taga nyssberörde skuldebref okarterade, och således icke heller derigenom kan anses hafva gjort sig förfallen till sådan försummelse, i afseende å den honom enligt 16 § i sagde K. K. åliggande tillsyn, att ansvar derför bör kunna ådömas, finner jag åtalet icke kunna någon annan påföljd för häradshöfdingen Fehrman föranleda, än att han, jemlikt nämnde lagstadgande, skall ersätta den Kongl. Maj:t och kronan genom hans omförmälda förfarande tillskyndade förlust med fjorton rdr 40 öre, deraf ena hälften tillfaller Kongl. Maj:t och kronan saint andra hälften delas lika emellan advokatfiskalsembetet och kartekontrollanten.».
Hofrättsrådet Lindqvist var ense med vice häradshöfdingen Eneroth; hvaremot hofrättsrådet Kjellerstedt, på det tillagda skäl, att kyrkor icke blott i särskilda, dem rörande mål, i anseende till dessas beskaffenhet, utan i följd af sin egenskap, likasom kronan och fromma stiftelser, blifvit från all stämpelpappers-afgift befriade, instämde med assessoren Frejdenfelt.
I öfverensstämmelse med assessoren Hessles mening utfärdades hofrättens utslag den 29 November 1867.
Fehrman sökte i detta utslag i underdånighet ändring.
Målet föredrogs den 23 Juli 1868 inför Högsta Domstolen; och enär ifrågavarande inteckningar äro beviljade till ofvannämnde kyrkors säkerhet, och genom 7 § i K. K. den 4 December 1863 kyrkor i alla dem rörande mål blifvit' från stämpel-afgift befriade, funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Hofstedt, - Cramer, friherre Leuhusen, Carleson, Wretman och Dreijer) skäligt att, med ändring af hofrättens utslag, klaganden från den honom ålagda ersättnings-skyldighet frikänna.
Justitierådet Alexanderson yttrade, att då handlingarna icke utmärkte, att det varit ofvannämnde kyrkors målsmän, som i sådan egenskap sökt beviljande af ifrågavarande inteckningar, fann justitierådet för sin del icke skäl att i hofrättens öfverklagade utslag göra ändring.