Bevisning huruvida hemföljd blifvit gifven eller icke, Giftermålsbalkens 16 kap. 2 §. Om fader eller moder gifvit åt barn något förut af värde, i afräkning på blifvande arf; skall äterbetalning häraf ske, när fader eller moder dör, så att den efter-
28 april 1868
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1868, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 708–710 i årgången 1868. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, A) Giftermålsbalken, nr 4 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 96 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Giftermålsbalken, nr 4.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femte årgången, 1868 i litteraturen — s. 708–710 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 28 April 1868»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Ärfdabalkens 12 kap. 9 §.
Kronofogden J. Caspolin instämde till Brunflo tingslags häradsrätt sina magar, landträntmästaren O. P. Hellberg och vice kommissionslandtmätaren L. J. Staaff jemte deras hustrur, med påstående att, sedan Caspolins hustru aflidit hans bemälde mågar och döttrar måtte förpligtigas att med ed uppgifva och till skiftes återbära såväl hvad Hellbergs och Staaffs hustrur såsom hemföljd vid flyttning från föräldrahuset bekommit, som ock hvad makarne Hellberg och Staaff sedermera derifrån erhållit, till utredning hvarom Caspolin företedde en af honom förd räkenskapsbok, hvari fanns antecknadt hvad till Caspolins vederparter blifvit under den ena eller andra formen gifvet.
Uti denna sak yttrade sig häradsrätten genom utslag den 16 Juni 1866: att då Hellberg och Staaff helt och hållet bestridt, att af de i Caspolins räkenskapsbok dem påförde penningar och lösörepersedlar något blifvit lemnadt såsom medgift eller hemföljd, samt så beskaffad bevisning, som lagen i 16 kap. 1 och 2 §§ Giftermålsbalken afsåge, af Caspolin i sådant afseende icke förebragts, blef Caspolins påstående om Hellbergs och Staaffs samt deras hustrurs förpligtande att på ed uppgifva hvad de ur Caspolins och
s. 709 Sida 709 i årgången börjar här
hans aflidna hustrus bo bekommit, lemnadt utan afseende ; men alldenstund Staaff erkänt sig hafva i afräkning på framtida arf af Caspolin bekommit penningar och lösören till värde af 3,974 rdr 5 sk. 4 rst. banko; och Hellberg vidgått, dels att han och hans hustru under sitt äktenskap från Caspolins bo erhållit en del (uppräknade) lösörepersedlar, dels ock att Hellbergs hustru före äktenskapet af sin fader bekommit åtskilliga (uppräknade) effekter; samt Caspolin förklarat, att dessa lösören, hvilka sammanräknade ägde betydligt värde, till Hellberg och hans hustru öfverlemnats i afräkning å dem tillkommande arf, och desse icke gittat visa, att deras föräldrar och svärföräldrar tillförene annorlunda derom stadgat, förklarades, i förmågo af 12 kapitlet 9 § Ärfdabalken, det borde ej allenast omförmälda 3,974 rdr 5 sk. 4 rst. banko, som Staaff och hans hustru erhållit, utan äfven förrberörde, till Hellberg och hans hustru lemnade lösören till skiftes återbäras.
Svea hofrätt, der Hellberg och Caspolin, hvar i hvad dem emotgått, sökte ändring, ogillade medelst dom den 4 Juli 1867 Caspolins hos hofrätten förda klagan, och yttrade, beträffande Hellbergs ändringssökande : att emedan, på sätt ofvan omförmäldes, icke visadt blifvit, att makarne Hellberg fått såsom medgift eller hemföljd emottaga de penningar eller persedlar, i afseende å hvilka Caspolin sådant uppgifvit; samt hvad i 12 kap. 9 § Ärfdabalken funnes stadgadt derom att, i den händelse fader eller moder gifvit åt sina barn något förut, och det vore af värde, samt fader och moder ej annorlunda stadgat, hvad sålunda blifvit gifvet skulle »vid arfskifte beräknas», afsåge allenast att åstadkomma en rättvis delning emellan de arfsberättigade och icke medförde rättighet för dem, som gåfvan gifvit, att större eller mindre del deraf vid boets delning återbekomma eller å sin lott i boet beräkna; ty och då vid sådant förhållande Caspolin icke varit lagligen berättigad att i fråga om sådan gåfva, som nyss förmäld blifvit, emot Hellberg föra talan, blefvo, med bifall till Hellbergs ändringssökande, han och
s. 710 Sida 710 i årgången börjar här
hans hustru från Caspolins emot dem i saken väckta påstående befriade.
Denna dom uttryckte assessoren Livijns och vice häradshöfdingarne Delins och Örboms åsigt i saken, hvaremot assessoren Törnqvist fann ej skäl till annan ändring i häradsrättens utslag, än att, då i 12 kap. 9 § Ärfdabalken icke blifvit förordnad återbäringsskyldighet, utan att det gifna skulle vid arfsskifte beräknas, makarne Hellberg befriades från dem ålagd återbetalningsskyldighet och förklarades pligtige allenast att låta värdet af hvad de ansetts böra återbära vid arfskiftet å deras lott afräknas.
Caspolin sökte uti hofrättens dom i underdånighet ändring.
Nedre revisionen, (konstituerade revisionssekreterarne Adlers och Lilienberg samt t. f. revisionssekreteraren Hernmarck) hemställde i underd. betänkande den 13 Januari 1868, att Kongl. Maj:t ej måtte finna skäl att i hofrättens dom göra annan ändring, än att Kongl. Maj:t måtte, jemlikt 12 kap. 9 § Ärfdabalken, förklara, att de lösörepersedlar, makarne Hellberg, på sätt häradsrättens utslag innehölle, erkänt sig hafva af Caspolin och hans hustru emottagit och hvilka torde anses vara af värde, skulle, enär Caspolin och hans hustru derom ej annorlunda förordnat, vid arfskifte efter Caspolins hustru såsom annan boets tillgång beräknas.
Saken afgjordes den 30 Mars 1868 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Alexanderson, Qvensel, friherre Leuhusen, Berg, Naumann, Rabe och Dreijer), hvarvid Högsta Domstolen pröfvade rättvist hofrättens dom att gilla.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 28 April 1868.