Naumanns tidskrift 1868 s. 737

Vid val till riksdagsman i andra kammaren för Ramsele och Sollefteå tingslags valkrets den 30 Augusti 1866 blef, efter lottning emellan Henrik Hansson och landthandlanden Per Engman, hvilka erhållit lika antal röster, Henrik Hansson förklarad vara utsedd till valkretsens riksdagsman: men kon. befallningshafvande i Westernorrlands län, der valet öfverklagades, upphäfde detsamma medelst utslag den 16 påföljde oktober, och visade ärendet åter till domhafvanden, med anmodan att nytt val för valkretsen i laga ordning anställa. Uti särskild skrifvelse den 18 oktober öfverlemnade kon. befallningshafvande till domhafvanden ett exemplar af utslaget, »för den åtgärd, som på honom ankomme.»

I anledning häraf utlyste domhafvanden nytt val till den 30 November, dervid Engman utsågs till riksdagsman. Engman afreste ock till Stockholm och deltog i andra kammarens förhandlingar.

Besvär öfver kon. befallningshafvandes utslag fullföljdes emellertid hos Kongl. Maj:t 1) af N. Strindlund j:or m. fl.

1) Se denna Tidskrift, årgången 1867, n:o 69, sid. 353 o. f.

Tidskrift för Lagstiftn. etc. 5:te årg. 47

s. 738 Sida 738 i årgången börjar härKopiera citering

Å förklarandesidan framställdes yrkande, att då klaganden icke, inom laga tid från det öfverklagade utslaget blifvit i allmänna tidningarne kungjordt eller domhafvandens kungörelse om förrättande af nytt riksdagsmannaval blifvit i valkretsens kyrkor uppläst, med de underd. besvären inkommit, desamma icke måtte till pröfning upptagas. Genom utslag den 21 Januari 1867 ogillade Högsta Domstolen berörde yrkande, enär klaganderne icke genom omförmälda kungörande kunde anses hafva af utslaget behörigen erhållit del, samt pröfvade skäligt att, med upphäfvande af kon. befallningshafvandes utslag, ogilla den klägan, som blifvit förd emot det första (den 30 Augusti 1866 hållna) valet, hvarigenom Henrik Hansson blifvit till riksdagsman utsedd.

Sedan, till följd af detta Kongl. Màj:ts beslut, Engmans riksdagsmannabefattning upphört, blef han, uppå derom gjord ansökning, af riksdagen tillerkänd reseersättning med 402 rdr och arvode för tio dagar med 100 rdr, som af riksgäldskontoret borde utbetalas; men Riksdagen beslöt tillika, att de saken rörande handlingar skulle öfverlemnas till Riksdagens justitieombudsman för att i laga ordning söka bereda riksgäldskontoret godtgörelse härför, »äfvensom för vidtagande i öfrigt af de åtgärder, hvartill justitieombudsmannen kunde finna omständigheterna föranleda».

Justitieombudsmannen infordrade utlåtande i ämnet ej mindre af kon. befallningshafvande än af domhafvanden, som valen förrättat. Kon. befallningshafvande anförde: att då kon. befallningshafvande anmodat domhafvanden att »i laga ordning» anställa nytt val, så måste »naturligtvis till denna ordning höra, att utslaget dessförinnan vunnit laga kraft», samt att kon. befallningshafvandes befattning med ärendet såmedelst upphört, och detsammas vidare handläggning uteslutande berott på domhafvanden. Denne sistnämnde yttrade: att han, under antagande att delgifningen varit utan tidsutdrägt verkställd medelst utslagets kungörande från predikstolarne i valkretsens kyrkor, samt med beräkning af den i Riksdagsordningens 22 § stadgade besvärstid af åtta dagar efter delfåendet, utsatt valet till den 30 No-

s. 739 Sida 739 i årgången börjar härKopiera citering

vember. Vid denna valförrättning var en af de hos Kongl. Maj:t klagande (Strindlund) tillstädes såsom elektor, utan att någon anmärkning mot förrättningens behörighet framställdes.

Derpå förordnade justitieombudsmannen advokatfiskalen i Svea hofrätt att emot kon. befallningshafvande »efter lag och sakens beskaffenhet» väcka ansvars- och ersättningstalan. Uti sin embetsskrifvelse yttrade justitieombudsmannen: Ifrågavarande, statsverket tillskyndade förlust hade uppenbarligen orsakats deraf, att nytt val blifvit anstäldt innan tiden för sökande af ändring i kon. befallningshafvandes beslut gått tillända. Beträffande frågan hvilken härtill varit vållande, så kunde justitieombudsmannen ej godkänna kon. befallningshafvandes åsigt att det i dess utslag begagnade uttryck: att domhafvanden hade att nytt val »i laga ordning» anställa, borde så förstås, att domhafvanden jemväl ålåge tillse, det kon. befallningshafvandes utslag vunnit laga kraft. Det hette nemligen i18 § R. O.: att »kon. befallningshafvande åligger att, när val till riksdagsman i andra kammaren erfordras, derom underrätta vederbörande valförrättare, som låter tid och ort för valet i kyrkorna kungöra». Domhafvanden hade således härvid intet annat att iakttaga, än att, då han från kon. befallningshafvande erhållit underrättelse att val till riksdagsman erfordrades, utfärda kungörelsen och förrätta valet; hvaremot pröfningen huruvida nytt val borde äga rum, tillkom helt och hållet kon. befallningshafvande. Lika litet kunde den kon. befallningshafvandes mening godkännas, att genom utslagets öfverlemnande till domhafvanden kon. befallningshafvandes befattning med ärendet upphört, enär det nemligen i 22 § 2 mom. R. O. vidare stadgades: »Den med kon. befallningshafvandes utslag missnöjde äger att, sist inom åtta dagar efter deraf erhållen del, till kon. befallningshafvande inlemna sina besvär» etc. Det vore visserligen icke uttryckligen nämndt i grundlagen, hvilken det vore som skulle verkställa delgifningen eller på hvad sätt den skulle ske; men då kon. befallningshafvande meddelat det utslag, som

s. 740 Sida 740 i årgången börjar härKopiera citering

skulle delgifvas, och hade skyldighet att, när val erfordrades, derom underrätta valförrättaren (hvilket, i fall som förevarande, berodde derpå huruvida det meddelade utslaget vunnit kraft eller icke), så vore det ock kon. befallningshafvande, som borde besörja utslagets delgifvande. Beträffande åter sättet för delgifvandet, så skulle väl i detta fall, der särskildf öreskrift saknades, till efterrättelse lända det allmänna stadgandet i K. Brefvet den 5 Januari 1808 och kammarkollegiets cirkulär den 1 Februari s. å., angående utslag, hvilka rörde antingen hela menigheter eller så många särskilda personer, att en bestyrkt afskrift af samma beslut ej kunde hvarje person utan större kostnad och besvär tillställas, nemligen att sådant utslag borde genom uppläsande från predikstolarne kungöras. Innan kon. befallningshafvande härom föranstaltat och derefter afvaktat den stadgade besvärstidens utgång, hade dess befattning med ärendet icke upphört. Och då kon. befallningshafvande icke destomindre förordnat, att nytt riksdagsmannaval skulle förrättas, borde kon. befallningshafvande anses hafva sin embetspligt åsidosatt och tillika vållat den skada, som timat.

Under åberopande af hvad justitieombudsmannen sålunda yttrat, yrkade advokatfiskalen Billbergh hos Svea hofrätt, att landshöfdingen E. A. Weidenhielm och landssekreteraren C. W. Rydvall, som deltagit i det mot kon. befallningshafvande anmärkta förfarandet, måtte ådömas det ansvar, hvartill hofrätten kunde finna lag och sakens beskaffenhet föranleda, äfvensom förpligtas ersätta, hvad riksgäldskontoret utbetalt, 502 rdr, jemte laga ränta derå från den 25 Februari 1867, då utbetalningen ägde rum.

Kon. befallningshafvande uti afgifven förklaring erinrade till en början, att besvären öfver utslaget den 16 Oktober 1866 ingåfvos först den 8 derpåföljande December, sedan utslaget blifvit tillstäldt klagande- och förklarande-parter samt dess innehåll infördt i ortens allmänt spridda tidning »Hernösandsposten», utan att missnöje deremot försports. Vidare åberopades justitieombudsmannens eget medgifvande att kon. befallningshafvande icke genom någon föreskrift vore

s. 741 Sida 741 i årgången börjar härKopiera citering

lagligen förpligtad att föranstalta om delgifvande af sina utslag i riksdagsmannamål; men, äfven under förutsättning att en sådan skyldighet ålåge kon. befallningshafvande, funnes intet stadgande, som innehölle närmare bestämmelse om sättet för sådant delgifvande, hvilket följaktligen måste vara öfverlemnadt åt kon. befallningshafvandes eget bepröfvande. Om 1808-års åberopade K. Bref här skulle ägt tillämplighet, så hade det icke varit nog att genom allmän kungörelse tillkännagifva utslagets innehåll, utan kon. befallningshafvande skulle derutöfver varit pligtig att af utslaget låta gratis utskrifva nio fullständiga exemplar för att i valdistriktets nio kyrkor uppläsas. Sådant torde dock icke utan bestämd föreskrift kunna fordras af kon. befallningshafvande. Men berörde K. Bref anginge uttryckligen endast »ekonomi- och politimål,» hvartill frågor om riksdagsmannaval ej kunde hänföras. Det syntes dessutom uppenbarligen desto mindre här kunna tillämpas, som »den skyndsamhet, hvilken R. O. åsyftade att befrämja», skulle derigenom helt och hållet förfelas. R. O. föreskrefve nemligen, att klagotiden vore inskränkt till åtta dagar; att kommunikation af besvären skulle ske genom kungörelse i allmänna tidningarne; att för förklarings afgifvande skulle utsättas viss, kort tid, och att utslag skulle meddelas inom dagen näst efter den, då sagde tid förflutit. Om nu nämnde K. Bref borde tjena till efterrättelse, skulle (då länsresidenset vore beläget på 20 à 30 mils afstånd från en del af valkretsens med särdeles bristfälliga kommunikationsmedel försedda kyrkosocknar, der gudstjenst endast hvar annan eller hvar tredje söndag förrättades) en tid af minst 7 à 8 veckor förflyta innan bevis om utslagets kungörande i dessa sockenkyrkor kunde erhållas. Långt hellre torde då böra antagas, att R. O:s mening vore, att delgifningen af kon. befallningshafvandes utslag i riksdagsmannamål borde ske på samma sätt, som för kommunikationen af besvär blifvit föreskrifvet, eller genom kungörelse i allmänna tidningarne, och att tiden för ingifvandet af de underd. besvären borde räknas åtta dagar efter det kungörandet skett. Kon. be-

s. 742 Sida 742 i årgången börjar härKopiera citering

fallningshafvande hade derföre ansett det vara för ändamålet tjenligast, och bäst öfverensstämmande med R. O:s mening, att låta dels införa utslaget i ortens, inom valdistriktet allmänt spridda tidning, hvilken redogjorde för kon. befallningshafvandes kungörelser i allmänhet, dels ock tillställa klagande och förklarande parter särskilda exemplar deraf. Otvifvelaktigt var ock derigenom utslaget allmänt bekant inom valkretsen, när domhafvandens kungörelse om utslagets innehåll och om nytt riksdagsmannaval den 11 November upplästes; och då icke ens inom åtta dagar derefter några underd. besvär inkommit, hade kon. befallningshafvande saknat anledning antaga, att icke laga kraft åkommit utslaget, eller att något skäl för kon. befallningshafvande förefanns att hos domhafvanden begära inställelse af det först till den 30 i samma månad utlysta nya valet; till stöd för hvilken uppfattning åberopades en ledamots i Högsta Domstolen skiljaktiga mening i förra målet 1). Och om än den åtgärd, kon. befallningshafvande vidtagit för utslagets allmängörande, icke öfverensstämt med Kongl. Maj:ts nådiga åsigt, vore det dock obilligt om i en fråga, der kon. befallningshafvande icke ens hade något uttryckligt åliggande att draga försorg om delgifning af sitt utslag, än mindre någon bestämd föreskrift om sättet derför, ersättningsskyldighet blefve ådömd på den grund, att en högre myndighet ansett honom hafva bordt på ett annat, icke uppgifvet sätt till vägagå. Endast vid uppenbart lagstridiga beslut borde sådant kunna komma i fråga. Vid första tillämpningen af den nya grundlagen hade meningsskiljaktigheter svårligen kunnat undvikas. Kon. befallningshafvande yrkade derföre att varda från all påföljd af åtalet befriad.

Hofrätten meddelade utslag den 30 Oktober 1867: Emedan upplyst vore, att kon. befallningshafvande, efter att hafva genom utslag den 16 Oktober 1866 undanröjt det den 30 Augusti inom Ramsele och Sollefteå tingslags valkrets hållna val till ledamot af riksdagens andra kam-

1) Se denna Tidskrift, n:o 69, årg. 1867, sid. 353 o. f.

s. 743 Sida 743 i årgången börjar härKopiera citering

mare och meddelat föreskrift att nytt val skulle af domhafvanden ofördröjligen i laga ordning verkställas, i skrifvelse den 18 Oktober tillsändt domhafvanden utslaget för vidtagande af den åtgärd, som på honom ankomme, utan att kon. befallningshafvande gått i författning derom att, på sätt lagligen ske bordt, utslaget blifvit, i öfverensstämmelse med föreskrifterna i K. Brefvet den 5 Januari 1808, medelst kungörande från predikstolarne i valkretsens kyrkor valmännen delgifvet; samt kon. befallningshafvande följaktligen, innan utslaget vunnit laga kraft, och det sålunda visat sig huruvida nytt val erfordrades, föranstaltat om förrättande deraf, hvarefter inträffat, att sedan nytt val den 30 November, ägt rum och den dervid utsedde riksdagsmannen, som varit en annan än den först valde, infunnit sig i hufvudstaden ; men Kongl. Maj:t, efter i behörig ordning fullföljd klagan emot kon. befallningshafvandes utslag, detsamma undanröjt och ogillat besvären öfver det val, som hållits den 30 Augusti, den sist valde riksdagsmannen, landthandlanden Engman, fått till hemorten återvända, och statsverket till honom utgifva såsom ersättning för resekostnad 402 rdr rmt; ty och som kon. befallningshafvande genom försummelse att låta i laga ordning delgifva vederbörande valmän sitt förberörda utslag och genom förordnande om nytt val, innan utslaget vunnit laga kraft, måste anses vållande till den förlust, som i omförmälda hänseende för statsverket uppkommit; men denna förlust icke kunde anses omfatta jemväl det arvode, 100 rdr, som för samma tid blifvit af Engman uppburet; alltså och då landshöfdingen Weidenhielm och landssekreteraren Rydvall, hvilka deltagit i det mot kon. befallningshafvande anmärkta förfarande, voro derföre ansvarige, pröfvade hofrätten rättvist döma dem att hvar för sig, jemlikt 25 kap. 17 § Strafflagen, böta 100 rdr, som skulle kronan tillfalla, samt att gemensamt till riksgäldskontoret återgälda den Engman tillagda resekostnadsersättning 402 rdr, jemte fem procent ränta derå från den 25 Februari 1867, då medlen till Engman utbetaldes.

s. 744 Sida 744 i årgången börjar härKopiera citering

Landshöfdingen Weidenhielm och landssekreteraren Rydvall anförde hvar för sig underd. besvär hos Kongl. Maj:t. Den förstnämnde åberopade hvad i hofrätten å kon. befallningshafvandes sida anförts samt androg vidare: att genom införande i länets allmänt spridda tidning kon. befallningshafvandes ifrågavarande utslag i verkligheten blifvit inom valkretsen vida hastigare och säkrare bekant, än om det efter gudstjenstens slut och under folkets slamrande utträde ur kyrkan skulle blifvit från predikstolen derstädes uppläst; att utslaget emellertid äfven på detta sätt kungjordes, då domhafvandens kungörelse om utslagets innehåll, i sammanhang med den för det nya valet utsatta dagen, i valkretsens kyrkor upplästes; samt att äfven om skiljaktiga meningar angående sättet för delgifningen kunde äga rum, landshöfdingen likväl vågade förmoda, att i förevarande fall, der ingen bestämd lag funnes, samt der kon. befallningshafvande handlat efter bästa förstånd, och således vårdslöshet, försummelse eller oskicklighet icke rätteligen kunde läggas kon. befallningshafvande till last, Kongl. Maj:t skulle finna åtalade åtgärderna icke vara af den beskaffenhet, att de till böter och ersättningsskyldighet skäligen borde föranleda.

Landssekreteraren Rydvall åberopade jemväl hvad i hofrätten anförts samt yttrade vidare: Kongl. Brefvet af år 1808, hvarpå hofrätten stödt sitt utslag, hade tillkommit i anledning af underd. besvär rörande underhållande af en sockneväg och (kungjordt af kammarkollegiet) hittills icke tillämpats i andra mål än sådana, som från kon. befallningshafvande ginge genom besvär till nämnda kollegium, eller, såsom orden lydde, i »ekonomi- och politimål», hvarmed, enligt vanligt språkbruk, förstodes mål, som rörde tillsynen öfver vägar, broar och färjinrättningar, ordningen vid gästgifverier med mera dylikt, och i hvilka besvärstiden vore bestämd till 120 eller minst' 60 dagar. Då utslag i dylika mål vanligen innehöllo föreskrifter till framtida efterrättelse, så vore det lämpligt och nödigt att, på sätt ock i 1808-års bref stadgats, sjelfva utslaget och en styrkt af-

s. 745 Sida 745 i årgången börjar härKopiera citering

skrift deraf tillställdes de socknar, som i saken ägde del. I öfverensstämmelse härmed stadgade ock expeditionstaxan, att i sådana mål ett exemplar af utslaget finge, emot lösen, utskrifvas åt hvarje socken, som i saken hade del, ett stadgande, hvilket man icke ansett tillämpligt i riksdagsmannamål, der det vore tillräckligt att utgången blefve allmänt känd. Den valkrets, som nu vore i fråga, bestode af 14 socknar, för hvilka sålunda, enligt 1808-års bref, 14 exemplar af utslaget och lika många afskrifter deraf skolat på en och samma dag utfärdas. Dessa 28 exemplar borde vidare med posten, som ena veckan ginge utefter södra grenen af Angermanelfven, och andra veckan efter den norra, sändas till kyrkorna, i flera af hvilka gudstjenst hölles endast hvar annan eller hvar tredje söndag, och utslagen, försedda med bevis om uppläsandet, derpå till kon. befallningshafvande återsändas. Först sedan åtta dagar förflutit från den dag, utslaget kungjordes i den sockén, dit det sist hunnit komma, skulle, i händelse besvär icke anförts, kon. befallningshafvande ägt underrätta vederbörande valförrättare om behofvet af nytt val. Härjemte borde ej lemnas oanmärkt, att inom Södra Ångermanland ej funnes brefbäringsskyldige hemman. Det nya valet hade sålunda icke kunnat hållas förr än flera veckor, ja möjligen månader förflutit från det återförvisningsutslaget meddelades, en tidsutdrägt, som stode i uppenbar strid mot grundlagens föreskrift om skyndsamhet i dylika mål. Men vore nu 1808-års bref icke tillämpligt, så hade den af hofrätten så strängt bedömda försummelse reducerats till allenast en uppfattning af R.-O:s mening, som Kongl. Maj:t väl icke ansett sig kunna godkänna, men som dock vunnit för sig en röst i Högsta Domstolen. På dessa skäl yrkades upphäfvande af hofrättens utslag.

Vid målets föredragning inför Högsta Domstolen den 3 September 1868 funno Högste Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Hoffstedt, friherre Leuhusen, von Hofsten och Dreijer} skäl icke vara anfördt, som i hofrättens öfverklagade utslag kunde verka ändring.

s. 746 Sida 746 i årgången börjar härKopiera citering

Justitierådet Naumann yttrade: » R.-O:s 22 § 2 mom. stadgar, såsom fatalietid för besvärs anförande öfver kon. befallningshafvandes utslag rörande riksdagsmannaval till andra kammaren, åtta dagar efter erhållen del af utslaget. Men angående sättet för ett sådant delgifvande har grundlagen icke meddelat något stadgande. Den- har hvarken föreskrifvit, att delgifvandet skall ske genom kungörelse i allmänna tidningarne, på sätt i 11 § R.-O. uttryckligen sägs i fråga om den derstädes nämnda förklaring stid, eller att delgifvandet skall ske i samma ordning, som rörande utslag i »ekonomi- och politimål» är eller framdeles kan varda påbuden. Hvad lagstiftarens tanka i detta ämne än månde hafva varit, säkert är, att han icke yppat den. Och att, vid ett slikt förhållande, då grundlagen, som innefattar de högsta normerna för politiska rättigheter, samt således måste meddela tydliga och bestämda stadganden angående dessa och hvad dermed står i samband, icke uttryckligen hänvisar till annan lag, söka analogier från civilrättens område eller från administrativa förordningar i helt andra ämnen, vore oförenligt med en sund lagtolkning. Ännu mera oförenligt vore det, efter mitt omdöme, med Sveriges lag att ålägga en domare eller förvaltningsembetsman straff och ersättningsskyldighet för det han icke vid tillämpningen tagit sin tillflykt till dylika osäkra analogier, när grundlagen tiger».

»I förevarande mål har Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Wester-Norrlands län redogjort för sin uppfattning af hvad lagstiftaren kan anses hafva menat i afseende på sättet för ifrågasatta delgifvandet. Att, såsom hofrätten i nu öfverklagade utslaget antagit, Kongl. skrifvelsen till kammarkollegium den 5 Januari 1808, kungjord genom samma kollegii kungörelse af den 1 derpåföljde Februari, här icke kan vara tillämplig, anser Kongl. Maj:ts bemälda befallningshafvande klarligen framgå deraf: att samma nådiga skrifvelse, hvilken tillkommit i anledning af anförde underd. besvär rörande underhållande af en sockneväg, och hvilken skrifvelse hittills icke tillämpats i andra mål än sådana,

s. 747 Sida 747 i årgången börjar härKopiera citering

som från Kongl. Maj:ts befallningshafvande gå genom besvär till kammarkollegium, samt i hvilka besvärstiden är bestämd till respektive 120 eller 60 dagar, uttryckligen innehåller att den afser endast »oeconomie- och politie-mål», hvartill riksdagsmannamål ingalunda kunna hänföras; att, enligt samma Kongl. skrifvelse, det icke skulle vara tillräckligt att genom allmän kungörelse tillkännagifva utslagets innehåll, utan Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle derutöfver låta utskrifva och till hvarje socken (i närvarande fall fjorton) inom valdistriktet aflemna ett fullständigt exemplar af utslaget; att genom ett sådant förfaringssätt den i R. O. anbefallda skyndsamhet skulle motverkas, helst i län, ‘ der landshöfdingens embetsbostad är belägen på 20 à 30 mils afstånd från en del af valkretsens med särdeles besvärliga kommunikationer försedda kyrkosocknar, der gudstjenst endast hvarannan eller hvar tredje söndag förrättas; att inom Södra Ångermanland brefbäringshemman ej finnas, så att, under dylika förhållanden, utslagen, försedda med bevis om uppläsande i kyrkorna, icke kunde vara att återförvänta förr än flera veckor efter det ett slikt återförvisningsutslag på detta sätt meddelats. Vidare har Kongl. Maj:ts befallningshafvande anfört: att det långt hellre borde antagas, att då grundlagen ej lemnat hänvisning till ett främmande stadgande i helt andra ämnen, lagstiftarens rätta mening må utletas ur jemförliga föreskrifter i samma grundlag; i hvilket afseende 11 § R. O. erbjuder en ledning, då den föreskrifver, att besvär skola delgifvas genom kungörelse i allmänna tidningarne, det enda kommunikationssätt R. O. känner; att då tidningen »Hernösandsposten» redogör för Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i länet kungörelser och finnes allmänt spridd i valdistriktet, Kongl. Maj:ts befallningshafvande derföre vidtagit den åtgärd att dels införa oftanämnda utslag i samma tidning, dels tillställa klagande- och förklarande parter särskilda exemplar deraf, så att utslaget kan antagas hafva varit allmänt bekant, när domhafvandens kungörelse om detsammas innehåll och om nytt riksdagsmannaval den 11 November 1866 upplästes i

s. 748 Sida 748 i årgången börjar härKopiera citering

valkretsens kyrkor; och att, då icke ens inom åtta dagar derefter besvär inkommit, Kongl. Maj:ts befallningshafvande haft full anledning att antaga, det laga kraft åkommit dess utslag, så att intet skäl förefanns att hos domhafvanden inställa det först till den 30 i samma månad utlysta nya riksdagsmannaval.

En sådan redogörelse af Kongl. Maj:ts befallningshafvande utvisar mera än tillräckligt, att denna embetsman ingalunda, på sätt hofrätten genom åberopande af 17 § i 25 kap. Strafflagen antagit, i förevarande fall visat vårdslöshet, oförstånd eller oskicklighet i sin embetsutöfning».

»Lika angeläget det är, att domaren och förvaltningsembetsmannen ställes till vederbörligt ansvar, då, för att nyttja Rättegångsbalkens ordasätt, han icke pröfvat lagens rätta mening och grund, icke fästat sin dom på skäl och lag, utan på godtycke, eller annorledes ådagalagt uppenbar vårdslöshet eller oförstånd i sitt embete, lika vådligt vore det, efter min uppfattning, att försätta honom i den mera än beklagansvärda belägenhet att han kunde befara straff och ersättningsansvar i fall, der antingen lag ej finnes, eller der denna rimligen tillåter flera skiljaktiga tolkningar. I slika mål får det ej ligga embetsmannen till last, om den lagtillämpning, som han efter bästa förstånd och samvete på uppgifna skäl finner vara den rätta, icke lyckas göra sig gällande i högre instans, helst när frågan är så mörk, att man derstädes ansett sig behöfva, vid tolkning af grundlag, inpassa föreskrifter ur en ekonomisk förordning, utan att grundlagen med ett enda ord till en sådan förordning hänvisar, — och detta då det gäller icke mindre än fataliers beräknande uti mål, som angå ett det högsta politiska förtroende».

»Genom utslag den 21 Januari 1867 har Kongl. Maj:t visserligen, i anledning af anförda underd. besvär öfver det riksdagsmannaval, som den 30 Augusti 1866 anställdes för Ramsele och Sollefteå tingslags valkrets, förklarat, såsom orden lyda: »att klaganderna, genom det ifrågavarande sätt,

s. 749 Sida 749 i årgången börjar härKopiera citering

hvarpå Kongl. Maj:ts befallningshafvande kungjort sitt oftaberörda utslag, icke kunde anses hafva af detsamma behörigen erhållit’ del»; men detta förklarande innebär icke att den, vid frånvaron af all bestämmelse härom i R.-O., af samma embete valda method skall rubriceras såsom strafbar»,

»På dessa skäl finner jag, med ändring af hofrättens utslag, mig icke kunna i detta mål lagligen ådöma klaganderna ansvar eller ersättningsskyldighet» 1).

Justitierådet Olivecrona anförde: »Den åtgärd, som i närvarande fall haft till påföljd förlust för statsverket, måste, enligt min uppfattning, föras Kongl. Maj:ts befallninghafvande i Wester-Norrlands län till last; men alldenstund de författningar, hvilka skolat tillämpas, äro både ofullständiga och mindre tydliga, hvarigenom misstag lätteligen kunna föranledas, synes den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande vidtagna åtgärden dock icke, enligt min uppfattning, böra hänföras till sådana uppenbara fel i embetsutöfning, att derpå ansvar enligt 25 kap. Strafflagen måste följa; fördenskull pröfvar jag rättvist, med ändring af hofrättens utslag, frikänna landshöfdingen Weidenhielm och landssekreteraren Rydvall från de dem ådömda böter; men i öfriga delar fastställer jag hofrättens utslag».