Angående lotspenningars beräkning.
23 september 1868
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1869, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 4,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 15–16 i årgången 1869. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och de författ- ningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullstadgan, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 4 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och de författ- ningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullstadgan, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjette årgången, 1869 i litteraturen — s. 15–16 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 23 September 1868». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Kofferdiskepparne J. Olsen, J. Lindgren m. fl. anställde gemensamt åtal emot lotsåldermännen Carl Fredrik Aström och Anders Peter Holm, lotsen Carl Orion Oberg m. fl. vid Skärgårdsartilleriets Krigsrätt i Stockholm och yrkade, att då de af Olsen och medparter förde fartyg blifvit af lotsarne Öberg m. fl. inlotsade från sjön vid Landsort till ankarplatsen Ringhamn invid Herrhamra i April månad 1837, och från Ringhamn till Södertelje först i påföljande Maj månad, samt vid sådant förhållande lotspenningar, efter Olsens och medparters förmenande, bort beräknas endast för den förra lotsningen, jemlikt den i K. F. om lotsoch fyrinrättningar den 9 Juli 1862 omförmälda högre taxa N:o 2, med den i 6 j af samma förordning föreskrifna en fjerdedels förhöjning, och för den senare lotsningen åter efter den lägre i förordningen nämnda taxan N:o 1, men lotspenningar för hela färden från sjön till Södertelge, beräknade efter taxan N:o 2 med en fjerdedels förhöjning, blifvit, enligt lotsåldermannen Holms föranledande, Olsen och medparter affordrade och af dem betalade dels till lotsen Oberg och dels till lotsåldermannen Aström å öfrige lotsandes vägnar, samtlige ofvanbemälde lotsåldermän och lotsar måtte förpligtas att till Olsen och medparter återbära, hvad genom den lagstridiga beräkningen blifvit för mycket uppburet.
Medelst utslag den 28 November 1867 förklarade krigsrätten anledning till annan beräkning af lotspenningarne än efter den i K. F. den 9 Juli 1862 omförmälda högre taxa N:o 2 icke hafva förefunnits, men att af lotspenningarnes beräkning efter taxan N:o 2 icke följde, det fartygen, hvilka lotsats från Ringhamn först i Maj månad, då den i 6 § af nämnde förordning stadgade förhöjning af lotspenningar
s. 16 Sida 16 i årgången börjar här
ej skulle erläggas, varit skyldige att äfven för denna lotsning sådan förhöjning utgifva derför att fartygen inlotsats till Ringhamn under den tid af året, då förhöjningen varit gällande, i anseende hvartill lotsåldermannen Holm, som lotspenningarne till redovisning uppburit, förpligtades att af desamma till Olsen och medparter eller deras rättsinnehafvare återgälda så stort belopp, som motsvarade den derå för lotsningen från Ringhamn till Södertelge beräknade en fjerdedels förhöjning.
Krigshofrätten, der lotsåldermannen Aström och hans medparter besvärade sig, utlät sig, medelst utslag den 14 Mars 1868: att enär annat förhållande icke blifvit i målet ådagalagdt, än att, på sätt de företedda lotsningssedlarne utvisade, Olsen och medparter den 16, 20, 25 och 26 April 1867 för de af dem förda fartyg betingat lotsbiträde från Landsorts lotsplats ända fram till Södertelge lotsplats, krigshofrätten, med afseende å stadganderna i 7, 20 och 22 §§ af K. F. den 9 Juli 1862, ansåge ersättning för lotsningen, fastän densamma, i anseende till hinder af is i farleden, icke medelst fartygens framkomst till Södertelge lotsplats afslutats förrän i påföljande Maj månad, hafva rätteligen beräknats för hela förrättningen efter den vid dess betingande ostridigt gällande beräkningsgrund, eller lotstaxan N:o 2 med en fjerdedels förhöjning, hvarföre krigshofrätten, med ändring af krigsrättens utslag, funne lotsåldermannen Holm icke kunna åläggas att af de uppburna lotspenningarna någon del återbära.
Skepparen Olsen och medparter sökte i detta utslag i underdånighet ändring.
Målet föredrogs den 23 September 1868 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Iggeström, Naumann, von Hofsten, Habe och Lagerstråle, konteramiralen Lilliehöök och generalmajoren Rudebeck), dervid Högsta Domstolen fann skäl icke vara anfördt, som i krigshofrättens utslag kunde verka ändring".