Angående intecknadt arrendekontrakt i kollision med inteckningar till säkerhet för penningeförsträckning.
19 november 1868
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1869, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 181–183 i årgången 1869. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 25 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjette årgången, 1869 i litteraturen — s. 181–183 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 19 November 1868»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Departementschefen m. m. I. Tauvon inropade den 11 Januari 1867 på exsekutiv auktion 1/4:dels mantal Frösundavik för 31,000 rdr rmt. I denna egendom hade under loppet af åtskilliga år till och med år 1863 meddelats inteckningar för penningeförsträckningar till sammanlagdt belopp af 65,000 rdr; hvarjemte den 17 September 1866 till laga säkerhet intagits i inteckningsprotokollet en afhandling af den 8 Januari samma år, hvarigenom dåvarande ägaren till Frösundavik, landtbrukaren K. Widgren, till handlanden Gustaf Johansson på femtio års tid utarrenderat en lägenhet i gränsen mot Haga park för 60 rdr rmt om året.
Köpeskillingen 31,000 rdr rmt liqviderades dels kontant och dels genom öfvertagande af de första inteckningarne, hvarefter departementschefen Tauvon sökte hos Danderyds skeppslags tingsrätt, att de efterföljande penningeinteckningarne äfvensom inteckningen för arrendekontraktet måtte dödas, hvilken ansökning i laga ordning publicerades. •
A utsatt dag för ärendets handläggning inställde sig Johansson för tingsrätten och protesterade emot dödandet af inteckningen af arrendekontraktet, enär, enligt Johanssons förmenande, 24 § i K. F. den 13 Juli 1818 hade tillämplighet endast på inteckningar för penningeförsträckningar.
Såvidt af det företedda auktionsprotokollet kunde inhemtas, hade vid auktionen icke något nämnts angående den sålunda afsöndrade lägenheten.
I utslag den 14 November 1867 förklarade tingsrätten att enär departementschefen Tauvon icke visat, att han köpt ifrågavarande egendom befriad från den till säkerhet
s. 182 Sida 182 i årgången börjar här
för ofvanomförmälda arrendekontrakt meddelade inteckning, kunde ansökningen om samma intecknings dödande icke bifallas.
Departementschefen Tauvon besvärade sig deröfver i Svea hofrätt, som, efter det Johansson blifvit hörd, utlät sig i utslag den 8 Maj 1868: att emedan upplyst vore, att ett fjerdedels mantal Frösundavik, då det den 11 Januari 1867 utmätningsvis försåldes, var besväradt med inteckningar till belopp af 65,000 rdr, hvilka skulle utgå med förmånsrätt framför den till säkerhet för berörda afhandling meddelade inteckning, samt departementschefen Tauvon styrkt, att han till fullo guldit auktionssumman 31,000 rdr, som, enligt den uppgjorda köpeskillingsliqviden, icke på långt när förslagit till gäldande af de inteckningar, hvilka ägt bättre förmånsrätt än ifrågavarande arrendekontrakt; ty och som Johansson icke visat, att vid utmätningsauktionen förbehåll blifvit gjordt derom, att hans inteckning skulle äga bestånd framför öfriga inteckningar, förklarade hofrätten, med ändring af tingsrättens utslag, att den till säkerhet för afhandlingen meddelade inteckning skulle dödas, om verkställighet hvaraf departementschefen Tauvon ägde hos tingsrätten göra anmälan.
Detta utslag innefattade hofrättsråden Uddenbergs och Forssells samt assessoren Mobergs åsigt i saken, hvaremot assessoren Wahrolin ej fann skäl att i tingsrättens utslag göra ändring.
Johansson sökte i hofrättens utslag i underdånighet ändring.
I underd. betänkande den 7 Oktober 1868 hemställde Nedre Revisionen (revisionssekreteraren Wedberg samt t. f. revisionssekreteraren Hernmark och föredraganden Ryding), att Kongl. Maj:t måtte pröfva lagligt fastställa hofrättens dom.
Saken föredrogs den 22 Oktober 1868 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Alexanderson, Iggeström, Södergren och Dreijer) biföllo nedre revisionens underd. betänkande.
s. 183 Sida 183 i årgången börjar här
Justitieråden Qvensel, Cramér och Rabe pröfvade rättvist att, med ändring af hofrättens utslag, fastställa tingsrättens i målet meddelade beslut. -
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 19 November 1868.