Naumanns tidskrift 1869 s. 193

Fabriksidkaren Per August Wæhrenqvist, som bedrifver repslagerirörelse i Stockholm under firma Hoffman § c:ni, instämde grosshandlanden A. W. Frestadius till rådstufvurätten derstädes, med påstående att utbekomma 502 rdr 20 öre för tågvirke, som Frestadius enligt räkning bekommit den 16 och 18 Maj 1866.

Frestadii ombud invände, att Frestadius ej bekommit eller reqvirerat några varor hos Hoffman & c:ni; men de dagar, räkningen upptoge, reqvirerat och bekommit varor, till den i räkningen omförmälda beskaffenhet och de deri omnämnda priser, hos P. A. Hoffman § c:ni. Till denna firma eller dess laga ombud ville Frestadius betala varorna, dock med rätt till qvittning för en genfordran å 220 rdr 16 öre, enligt företedd räkning. Endast under förutsättning att få åtnjuta sådan qvittningsrätt hade varorna reqvirerats hos P. A. Hoffman & c:ni, hvilken firma så mycket hellre måste anses hafva vid tiden för varornas reqvirerande ägt den försäljningslokal, der varorna erhöllos, som P. A- Hoffman & c:nis skylt då ännu qvarstått öfver nämnde lokal, och samme bokhållare, hvilken varit hos nämnda firma anställd, utlemnat varorna till Frestadius.

I anledning häraf uppgaf Wæhrenqvist, att han den 9 April 1866, och således före varornas utlemnande, enligt kontrakt med Per Fredrik Hoffman öfvertagit den af denne under firma P. A. Hoffman & c:ni idkade repslagerirörelse, inköpt inventarierna och varulagret samt förhyrt samma repslageribana vid Zinkensdam och försäljningslokal i det s. k. Räntmästarehuset, som P. A. Hoffman & c:ni begagnat;

Tidskrift för Lagstiftn. etc. 6:te årg. 13

s. 194 Sida 194 i årgången börjar härKopiera citering

men Wæhrenqvist hade icke åtagit sig någon ansvarsskyldighet för P. A. Hoffman & c:nis skulder. Hvad omförmälde skylten beträffade, hade Wæhrenqvist tillsagt sin bokhållare att låta ommåla densamma och förse den med namnet Hoffman & c:ni; men Wæhrenqvist erinrade sig icke, huruvida detta varit verkstäldt, då ifrågakomne varor reqvirerades. Inför rådstufvurätten företedde Wæhrenqvist dels utdrag af rådstufvurättens protokoll för den 13 April 1866, innehållande anmälan af Wæhrenqvist att han ämnade idka repslagerirörelse under firma Hoffman & c:ni, och dels det förut omförmälda kontraktet med Per Fredrik Hoffman, hvilket innehöll, bland annat, följande: »Jag Per Fredrik Hoffman försäljer härmed till P. A. Wæhrenqvist inventarier, hampa och färdiggjordt tågvirke efter det pris, som de äro i räkenskapsböckerna upptagne etc., äfvensom jag förhyr plats i egendomen Zinkensdam till repslagarebana». — —

Per Fredrik Hoffman med firma P. A. Hoffman & c:ni gjorde, enligt företedt bevis, konkurs den 18 Maj 1867.

Rådstufvurätten yttrade i dom den 25 Juli 1867: Enär grosshandlanden Frestadius medgifvit, att han under den 16 och 18 Maj 1866 reqvirerat och bekommit repslagerivaror af den beskaffenhet och myckenhet, som funnes upptagna i den af handelsfirman Hoffman & c:ni, genom firmans innehafvare fabriksidkaren Wæhrenqvist, till grund för käromålet åberopade räkning, och att de af Wæhrenqvist å samma varor utförda priser icke voro för högt beräknade; alltså och då, hvad anginge Frestadii invändning att han skulle hafva reqvirerat och bekommit dessa varor, icke af Wæhrenqvist, utan af handelsfirman P. A. Hoffman & c:ni, och att Frestadius, som hos sistnämnda firma ägde genfordran till belopp af 220 rdr 16 öre, följaktligen icke skulle vara skyldig att för meranämnde repslagerivaror erlägga mera än skilnaden mellan det af Wæhrenqvist fordrade belopp, 502 rdr 20 öre, och nyssnämnde genfordringsanspråk, 220 rdr 16 öre, eller 282 rdr 4 öre, Wæhrenqvist styrkt, att han den 9 April 1866, och således innan merberörde varor reqvirerades och erhöllos, af Per Fredrik

s. 195 Sida 195 i årgången börjar härKopiera citering

Hoffman, såsom innehafvare af firman P. A. Hoffman & c:ni, dels tillhandlat sig de till bemälde firmas repslagerirörelse hörande inventarier, hampa och färdiggjordt tågvirke m. m., dels ock på tjugo år från nyssnämnde dag förhyrt den af P. A. Hoffman & c:ni begagnade repslageribana vid Zinkensdam, äfvensom att Wæhrenqvist redan den 1 i nyssnämnde April månad fått åt sig upplåten den af P. A. Hoffman & c:ni förut begagnade bod i Räntmästarehuset, samt Frestadius icke visat, det Wæhrenqvist iklädt sig något ansvar för betalningen af P. A. Hoffman & c:nis skulder, fann rådstufvurätten, i betraktande jemväl deraf att, då, på sätt Frestadius uppgifvit och Wæhrenqvist icke bestridt, vid det tillfälle, då meranämnda varor reqvirerades och erhöllos, å dörren till nyssberörda försäljningsbod ännu funnits en skylt, derå stått P. A. Hoffman & c:ni, Frestadius haft anledning att i sagde bod reqvirera nämnde varor för att dymedelst qvitta sin hos P. A. Hoffman & c:ni ägande genfordran, skäligt att, med ogillande af Frestadii qvittningsanspråk, käromålet på det sätt bifalla, att Frestadius förpligtades till Wæhrenqvist genast antingen återlemna ifrågakomne repslagerivaror eller ock utgifva deras obestridt lemnade värde med fordrade 502 rdr 20 öre rmt jemte fem procent årlig ränta derå från stämningsdagen den 12 Juni 1867, tills betalning skedde.

Rådmannen Öhnell var af skiljaktig mening och yttrade: »Som grosshandlanden Frestadius medgifvit, att han utaf handelsfirman P. A. Hoffman & c:ni reqvirerat och bekommit repslagerivaror af den beskaffenhet och myckenhet, som i den af handelsfirman Hoffman & c:ni, genom firmans innehafvare fabriksidkaren Wæhrenqvist, till grund för käromålet åberopade räkning funnits under den 16 och 18 Maj 1866 upptagna, och att de derå utförda priser icke äro för högt beräknade, samt Wæhrenqvist ådagalagt, att Per Fredrik Hoffman, hvilken innehaft förstnämnda firma, under den 9 April 1866, och således innan varorna reqvirerats, till Wæhrenqvist upplåtit och försålt, utom annat, äfven färdiggjordt tågvirke, hörande till den af Hoffman

s. 196 Sida 196 i årgången börjar härKopiera citering

bedrifna repslagerirörelse; alltså och då af sistberörde förhållande är uppenbart, att de af Frestadius reqvirerade varorna tillhört Wæhrenqvist, men denne icke ens sökt, mindre gittat styrka, att Frestadius derom vid varornas reqvirerande ägt kunskap, utan deremot lemnat obestridd Frestadii uppgift, att han köpt varorna under förutsättning att vid uppgörande af liqvid för desamma få qvitta en hos P. A. Hoffman & c:ni ägande genfordran å 220 rdr 16 öre; ty och med fästadt afseende jemväl å det ostridiga förhållande, att icke allenast öfver ingången till den salubod, der varans försäljning skett, då ännu funnits en skylt, derå stått P. A. Hoffman & c:ni, utan äfven samme bokhållare, som förestått försäljningen åt P. A. Hoffman & c:ni, utlemnat desamma till Frestadius, hvaraf, då förändringen af firman icke bevisligen blifvit i föreskrifven ordning allmänheten kungjord, Frestadius ägt giltig anledning till det antagande, att handelsrörelsen fortfarande idkades för P. A. Hoffman & c:nis räkning, finner jag, enär Wæhrenqvist icke bestridt den räkning, hvarå Frestadii förut omförmälda genfordran grundas, eller vid ofvanberörda förhållande kan äga bättre rätt än P. A. Hoffman & c:ni, käromålet icke kunna i vidsträcktare måtto bifallas, än att Frestadius af mig förpligtas att, sedan från omstämda beloppet, 502 rdr 20 öre, qvittningsvis afdragits omförmälde genfordran, 220 rdr 16 öre, till Wæhrenqvist, såsom P. A. Hoffman & c:nis rättsinnehafvare, genast utgifva återstoden med 282 rdr 4 öre jemte fem procent årlig ränta derå från stämningsdagen den 12 Juni 1867 tills liqvid sker».

Frestadii sterbhusdelägare vädjade till Svea hofrätt. Det hade lemnats obestridt, att Frestadius reqvirerat varorna hos P. A. Hoffman & c:ni. Reqvisitionen skedde långtinnan varorna levererades och på en tid, då P. A. Hoffman & c:ni ännu med bibehållande af samma skylt och kontorspersonal visade sig vara i fortfarande verksamhet. Ett annat förhållande kunde ej upptäckas för den, som ville inlåta sig i affärer med firman P. A. Hoffman & c:ni; och då man sålunda inläte sig i affärer med firman, kunde man icke derigenom

s. 197 Sida 197 i årgången börjar härKopiera citering

komma i annat rättsförhållande till den nya firman Hoffman & c:ni, än såsom innehafvare af den förra firmans rättigheter med åtföljande skyldigheter.

Wæhrenqvist svarade och erinrade, att vederparterne icke styrkt, att reqvisitionen af varorna skett förr än Wæhrenqvist blef ägare till dem. Tvärtom hade reqvisitionen och leveransen skett samtidigt och i Wæhrenqvists salubod. För öfrigt åberopades hvad förut andragits; hvarjemte särskildt fastades uppmärksamheten derpå, att handlande icke vore skyldig att hålla skylt, hvarföre också det icke borde något betyda, om den ena eller andra skylten varit anbragt på Wæhrenqvists försäljningsbod.

Hofrätten yttrade i dom den 5 December 1867: att ehuru Wæhrenqvist af Per Fredrik Hoffman, hvilken under firma P. A. Hoffman & c:ni bedrifvit repslagerirörelse i Stockholm, medelst skriftlig afhandling den 9 April 1866 sig tillhandlat inventarier, hampa och färdiggjordt tågvirke, som hörde till den af Hoffman bedrifna rörelse, äfvensom på viss tid förhyrt dennes repslageribana vid Zinkensdam, samt Wæhrenqvist på tre år från den 1 April 1866 jemväl förhyrt den bodlägenhet i så kallade Räntmästarehuset, som derförinnan varit af P. A. Hoffman & c:ni begagnad för försäljning af dess tillverkningar; likväl och som Wæhrenqvist, hvilken sålunda öfvertagit den repslagerirörelse, Per Fredrik Hoffman under firma P. A. Hoffman & c:ni bedrifvit, och tillika den 13 April 1866 inför rådstufvurätten anmält, att Wahrenqvist vore sinnad här i staden idka repslagerirörelse under firman Hoffman & c:ni, icke visat, att den förändring, som derigenom ägt rum med firman P. A. Hoffman & c:ni, blifvit, på sätt K. F. den 28 Juni 1798 föreskrefve, allmänneligen kungjord och särskildt delgifven sistnämnde firmas korrespondenter, samt vid sådant förhållande och då ostridigt vore, att grosshandlanden Frestadius i lifstiden den 16 och 18 Maj 1866 bekommit ifrågavarande repslagerivaror uti omförmälde salubod, medan ännu öfver densamma varit anbragt den af P. A. Hoffman & c:ni begagnade skylt, utan att, så vidt

s. 198 Sida 198 i årgången börjar härKopiera citering

visadt blifvit, Frestadius dervid haft kännedom om förberörde, emellan Hoffman och Wæhrenqvist träffade aftal, Wæhrenqvist for sin firma Hoffman & c:ni icke kunde anses äga bättre rätt till betalning för omstämda, borgade varor än som bort komma P. A. Hoffman & c:ni till del; alltså och enär jemväl ostridigt förekomme, att Frestadius då ägt fordran af P. A. Hoffman & c:ni för utborgade varor till belopp af 220 rdr 16 öre, hvarför Frestadius följaktligen varit berättigad till qvittning, samt icke ens uppgifvet blifvit, att Frestadius för sin berörda fordran sedermera undfått särskild godtgörelse, blef rådstufvurättens dom på det sätt ändrad, att sterbhusdelägarne efter bemälde Frestadius, hvilken inträdt i dennes rättigheter, förklarades icke vara pligtige att till Wæhrenqvist utgifva mera än skilnaden emellan fordrade beloppet 502 rdr 20 öre och nyssberörde 220 rdr 16 öre med återståendo 282 rdr 4 öre rmt jemte fem procent ränta å sistnämnda summa från stämningsdagen, till dess betalning skedde.

Wæhrenqvist sökte i underdånighet ändring i hof-rättens dom. Han hade enligt sitt förmenande icke varit lagligen skyldig att i allmänna tidningarne och särskildt för P. A. Hoffman & c:nis korrespondenter kungöra, att han köpt denna firmas repslageri, emedan Wæhrenqvist icke med någon bildat bolag, och skilnad vore emellan -att antaga en firma eller en namnteckning och bilda ett bolag. Den omförmälda skylten hade icke ingått i köpet emellan Wæhrenqvist och Per Fredrik Hoffman, hvarföre ock Wæhrenqvist varit tveksam, huruvida han haft rätt att nedbryta densamma.

Frestadii sterbhusdelägare påstodo deremot, att K. F. den 28 Juni 1798 vore tillämplig, vare sig att en eller flera personer antogo en firma. Då Wæhrenqvist icke kunnat förete den af Frestadius lemnade reqvisitionen å varorna, vore det utredt, att Frestadius icke med honom inlåtit sig i något aftal; och det vore icke heller visadt, att de omtvistade varorna tillhört Wæhrenqvist eller hans firma enskild-

Nedre Revisionen (revisionssekreteraren Wedberg och t. f. revisionssekreteraren Lagergren) yttrade i underdånigt

s. 199 Sida 199 i årgången börjar härKopiera citering

betänkande den 29 Juli 1868: Enär å svarandesidan medgifvet blifvit, att då mera aflidne grosshand land en Frestadius i lifstiden den 16 och 18 Maj 1866 uti den af sökanden då förhyrda och af Per Fredrik Hoffman under firma P. A. Hoffman & c:ni förut begagnade försäljningsbod reqvirerat och bekommit tågvirke till den uti företedda räkningen upptagna beskaffenhet och myckenhet mot ett ostridigt pris af 502 rdr 20 öre, samt sökanden visat, att han redan dessförinnan eller den 9 April samma år af P. A. Hoffman & c:ni inköpt det till samma firmas rörelse hörande lager af hampa och färdiggjordt tågvirke; alltså och då svaranderna icke styrkt, att Frestadius hos P. A. Hoffman & c:ni reqvirerat nämnde varor, samt hvarken den omständigheten, att sökandens öfvertagande af den utaf P. A. Hoffman & c:ni idkade repslagerirörelse icke blifvit kungjordt, på sätt K. F. den 28 Juni 1798 stadgade för bolagsmän, som ville göra förändring uti en antagen firma, eller det af Frestadius uppgifna förhållande, att ännu vid omstämda varornas reqvirerande skulle öfver ' nämnde försäljningslokal qvarsuttit P. A. Hoffman & c:nis skylt, lagligen torde kunna medföra skyldighet för sökanden att godtgöra samma firmas ifrågavarande skuld, den sökanden ej heller särskildt åtagit sig att gälda, hemställde nedre revisionen, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med ändring af hofrättens dom, gilla det slut, rådstufvurättens dom innehölle.

Från detta beslut var t. f. revisionssekreteraren liyding af skiljaktig mening samt hemställde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.

Saken föredrogs den 6 Augusti 1868 inför Högsta Domstolen, dervid justitieråden Hofstedt, Wretman och Lagerstråle gillade den af t. f. revisionssekreteraren Ryding yttrade särskilda mening.

Justitieråden Cramer, von Hofsten och Dreijer biföllo det underd. betänkandet. .

Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 9 Sept. 1868 i öfverensstämmelse med förstbemälde tre justitieråds mening.