Naumanns tidskrift 1869 s. 273

Genom ombud, utsedde vid kommunalstämma den 22 Oktober 1863, instämde Gnarps- socknemän till Bergsjö häradsrätt Erik Ersson samt torparne Hans Dalin och Per Johansson Norin, med påstående: att som Erik Ersson, hvilken innehade ett socknemännen gemensamt tillhörigt, dem vid laga skifte tilldeladt torp vid Orrsjön, företagit sig att utan socknemännens vetskap derifrån göra afsöndring, i det han försålt sex tunnland till Dalin, hvilken åter öfverlåtit samma jord till Norin, det måtte ej blott dessa aftal förklaras ogiltiga, än ock Erik Ersson anses hafva förverkat sin dispositions- eller arrenderätt till torpet, samt såväl han som Norin förpligtas att torpet till socknemännen afträda och genast derifrån afflytta.

Svaranderna bestridde käromålet och genmälde till en början, att ifrågavarande torp år 1781 af Grängsjö byamän för alltid blifvit afsöndradt och vore beläget på skogsmark, som vid den tiden varit tilldelad Grängsjö by i Gnarps socken. •

Käranderna företedde och åberopade:

l:o protokoll vid beredning af laga skifte och afvittring i Gnarps socken, hvilken förrättning börjats den 15 Augusti 1831 och verkstälts af styresmannen för afvittringsverket andre landtmätaren P. H. Widmark; ur hvilka handlingar i häradsrättens protokoll antecknats, att desamma gåfvo vid handen, att all skog med derå befintlige odlingar ( Wallens by undantagen) vid förrättningens början varit för

Tidskrift för Lagstiftn. etc. 6:te årg. 18

s. 274 Sida 274 i årgången börjar härKopiera citering

socknen odelad, hvilken omständighet jemte andra förhållanden legat till grund för förrättningsmännens utlåtande, att laga skifte inom socknen borde äga rum;

2:o utdrag af den vid skiftet upprättade delningsbeskrifning (författad åren 1839—1841), hvilken upptog under rubriken: »samfäldt under hela skifteslaget» Orrsjötorpet, som i skatt motsvarade 1 öre 7 penningar och tilldelats särskild lott i skogen 46 tunnland 8 kappland.

Uti det till general landtmäterikontoret insända renoverade exemplar af prokokollet vid skiftet förekom i § 46: »Om öfriga samfälliga lägenheter (deribland Orrsjötorpet) var ingen stridighet, utan yttrade delägarne den åstundan, att lägenheterna måtte förblifva under skifteslagets gemensamma disposition. På de renoverade kartorna stod antecknadt, att skiftet fastställdes den 5 April 1842, hvilket ock af svaranderna medgafs vara förhållandet.

För värjande af sin * rätt, uppvisade svaranderna vid häradsrätten följande handlingar:

a) i afskrift, bestyrkt af Erik Montén, utdrag af Bergsjö häradsrätts dombok för den 2 Maj 1803, innehållande, att drängen Jon Persson i Grängsjö för införande i protokollet uppvisat ett domboksutdrag af den 23 Oktober 1781, deraf intagits, att hans fader torparen Per Jonsson, genom en den 22 Oktober 1781 med åboerna å hemmanen från och med N:o 1 till och med N:o 8 Grängsjö upprättad afhandling, af dem tillhandlat sig en på deras område och vester om Orrsjön belägen torplägenhet bestående af fyra tunnland, som kunde uppodlas till sval (— jord, som kan nyttjas i cirkulation) och två tunnland, som kunde upparbetas till äng, med rättighet för Per Jonsson att i 15 år innehafva denna mark utan afgift, och med förbehåll för bymännen att efter denna tid utsätta hvad i årlig skatt för jorden borde erläggas, å hvilket domboksutdrag af år 1781 fanns tecknad dels en obevittnad öfverlåtelse den 13 April 1803, enligt hvilken Per Jonsson mot stadgad köpeskilling och undantagsförmåner upplåtit och försålt torpet till sin son Jon Persson, som skulle svara för den utgift,

s. 275 Sida 275 i årgången börjar härKopiera citering

Grängsjö bymän för torpet sig förbehållit, dels ock bevittnad påskrift af den 3 April 1810 utaf åboerna å N:o 1 sub 1, och N:o 2—N:o 8 derom, att de till afhandlingen emellan Per Jonsson och hans son Jon Persson lemnade, såsom grundägare, sitt bifall och antogo Jon Persson till torpare vid Orrsjön, emot en årlig afgift af fyra rdr banko;

b) utdrag af Bergsjö häradsrätts dombok för den 27 Oktober 1817, utvisande, att då blifvit till laga säkerhet intagen en af två personer bevittnad afhandling af den 10 Juni 1817, hvarigenom Jon Persson, mot ett torp under Westertanneby och mellangift, till torparen Jon Andersson bortbytt Orrsjötorpet, hvilken afhandling var försedd med bevittnadt godkännande den 10 Juni 1817 af dåvarande åboerna å N:o 1 sub. 1, och N:o 2—N:o 8, hvilka tillika lemnade Jon Andersson, som antogs till torpare, rättighet att få nyttja, bruka och begagna sig af den jord, som till uppodling kunde vara tjenlig »på sin afstakade betesmark både i sin och sine efterkommandes lifstid med samma förbindelse, som Jon Persson förut innehaft hafver» ;

c) utdrag af häradsrättens dombok den 16 Oktober 1826 i tvist emellan förre torparen Per Jonsson och hans son Olof Persson Lundberg, såsom tillförene innehafvare af Orrsjötorpet, kärande, samt bönderna å N:o 1, N:o 2, N:o 6 och N:o 7 Grängsjö, svarande, om återställande af torpjord, hvilket domboksutdrag angående ifrågavarande torp innehöll följande upplysningar: att åboerna å N:o 1—N:o 8 Grängsjö enligt upplåtelsebref den 22 Oktober 1781 beviljat Per Jonsson ett torpställe vid Orrsjön till utstakad vidd af fyra tunnland sval och två tunnland ängsjord, att Per Jonsson år 1803 öfverlåtit torpet till sonen Jon Persson, och denne 1817 till Jon Andersson, som åter med bifall af ägarne till N:o 1 till och med N:o 8 Grängsjö »den 27 år 1801» sålt torpet till torparen Olof Persson Lundberg för 600 rdr, samt att för dennes domfästa gäld torpet blifvit utmätt och å exsekutiv auktion den 24 April 1826 inropadt af ägarne till N:o 1, N:o 2, N:o 6 och 7 Grängsjö, hvilka derefter tagit torpet i besittning;

s. 276 Sida 276 i årgången börjar härKopiera citering

d) i bestyrkt afskrift ett bevittnadt köpebref af den 5 Mars 1831, hvarigenom Jon Andersson till båtsmannen Jonas Råhbom vid Orrsjön bortbytt skattehemmanet N:o 5 Grängsjö, mot erhållande af annan jord i stället, hvilken jord icke blifvit till namnet uppgifven;

e) en bevittnad afhandling den 1 November 1834, enligt hvilken Jon Andersson till sin son Anders Jonsson försålt sitt från Råhbom tillbytta torp vid Orrsjön, emot en köpeskilling af 400 rdr banko och undantagsförmåner, å hvilken afhandling åboerna å N:o 1 sub. 1, N:o 2, N:o 3 sub. 3, sub. 4, sub. sub. 4, N:o 5—N:o 8 och sub. 8 den 9 November 1834 tecknat sitt bifall till försäljningen och antagit Anders Jonsson till torpare vid Orrsjön, mot lika utlagor, som öfverenskommits med Råhbom, med rätt för köparen att bebo och bruka efter som 1781-års kontrakt innehölle ;

f) i hufvudskrift en bevittnad afhandling den 24 Oktober 1837, hvarigenom, under åberopande af bytet med Råhbom samt kontrakterna den 1 och 9 November 1834, äfvensom af år 1831 och 1781, Anders Jonsson till Erik Ersson försålt torpet, varande äfven till denna afhandling skriftligt bevittnadt bifall lemnadt af åboerna å N:o 1—N:o 8 och sub. 8;

g) i hufvudskrift en afhandling den 15 Maj 1856, utvisande, att Erik Ersson af sitt förevarande sockentorp vid Orrsjön till Hans Dalin försålt 6 tunnland;

h) äfven i hufvudskrift en afhandling den 9 Juni 1861, hvarigenom Hans Dalin försålt dessa 6 tunnland till Per Johansson Norin.

Derjemte åberopade Erik Ersson och hans medparter såsom vittne torparen Jon Andersson i Grängsjö, hvilken intygade, att han, som ägt torpet, sett »1771 eller 1817»-års kontrakt, som innehållit, att insyningen utgjorde 6 tunnland uppodlingsjord och skog från norra ändan af sjön i rät linie till hvad på skogen fanns odlingbart; att denna lägenhet icke blifvit genom skiftet rubbad, samt att vittnet förvärfvat torpet genom byte med Råhbom, hvilken åter

s. 277 Sida 277 i årgången börjar härKopiera citering

köpt det af Grängsjöboerne, sedan de inropat det å exsekutiv auktion från torparen Lundberg.

Erik Ersson och medparter anförde vidare: att de icke, oaktadt gjorda försök, kunnat tillrättaskaffa 1781-års originalhandlingar, men att detta dock icke borde något betyda, då de företedda handlingarne tillräckligt bevisade deras äganderätt till torpet. Genom ett skifte, som föregått det af Widmark verkställda, hade hvarje by efter byagränser fått sin lott i utmarken och oklandradt innehaft den; och Widmarks egenmäktiga åtgörande att upptaga torpet såsom en socknens gemensamma tillhörighet kunde icke inverka på torparnes lagliga rätt, helst Grängsjö bys äganderätt till marken, hvarå torpet var beläget, icke blifvit vid laga skiftet bestridd. På grund af hvad sålunda anfördt blifvit bestreds käromålet i allo.

Sockneombuden yrkade bifall till stämningen eller att åtminstone till socknen måtte återställas den jordvidd, hvarmed torpets nuvarande areal öfverstege den ursprungliga rymden af sex tunnland, ty Grängsjö bymän hade icke haft någon rätt till upplåtelsen, vid hvilket förhållande jemväl det enligt 1817-års afhandling lemnade medgifvande till ytterligare odling å »afstakad betesmark» icke kunde äga någon bindande kraft.

Häradsrätten yttrade i utslag den 20 Juni 1866: att som genom de af sockneombuden företedda skifteshandlingar blifvit styrkt, dels att all inom Gnarps socken befintlig skog med derå varande odlingar, Wallens by undantagen, vid den år 1831 började beredningen af laga afvittring och skifte inom Gnarps socken varit för densamma odelad, dels ock att, vid det under åren 1839—1841 förrättade laga skiftet inom socknen, Orrsjötorpet med detsamma tilldelad skogsmark blifvit vid skiftet betraktadt såsom en hela skifteslagets samfälda egendom, samt Erik Ersson och hans medparter icke gittat styrka, att Grängsjö bymän, hvilka såsom grundägare nämnde torplägenhet först upplåtit och äfven gjorda öfverlåtelser deraf sedermera godkänt, haft någon rätt att samma lägenhet upplåta; alltså och då Erik Ersson icke

s. 278 Sida 278 i årgången börjar härKopiera citering

af behörig ägare förvärfvat. torpet, samt till följd deraf hans upplåtelse af en del utaf torpets jord varit utan gällande kraft, pröfvade häradsrätten, med ogillande af de emellan Erik Ersson och hans medparter upprättade afhandlingar, skäligt förpligta såväl Norin som äfven Erik Ersson att fardagen år 1867 de af dem innehafvande andelar af Orrsjötorpet till socknemännen afträda.

Efter erlagdt vad fullföljde Erik Ersson talan i Svea hofrätt, och, under åberopande af hvad han förut anfört, yrkade: att om också upplåtelserna till hans medparter skulle ogillas, han måtte varda bibehållen vid sin rätt till hela torpet på de vilkor, som betingade varit. Om än skogsmarken före laga skiftet icke blifvit genom stadfästadt storskifte delad, hade dock från urminnes tider Grängsjö bymän haft ägande- och dispositionsrätt till ifrågavarande mark, hvarå de alltså ägde att för sitt behof intaga och insyna odlingar.

Socknemännen, som enligt kommunalstämmobeslut den 12 Augusti 1866 uppdragit åt länsmannen Pira, eller den han i sitt ställe förordnade, att bevaka deras svarandetalan i hofrätten, inställde sig der genom expeditionssekreteraren F. Ramström och genmälde: Skogsmarken, hvarå torpet vore beläget, hade icke före laga skiftet varit delad, och ena eller andra delen deraf hade således icke uteslutande tillhört någon särskild by; men äfven om så varit händelsen, hade Erik Ersson ej gittat förete någon handling, hvarigenom Grängsjö bymän upplåtit torpet; och om än de upplåtelser, som åberopats, voro verkliga, hvilket dock icke kunde medgifvas, då afhandlingarna ej blifvit företedda, förefunnes dock en väsendtlig brist deri, att ej visadt vore med hvilken rätt Jon Andersson den 1 November 1834 kunnat upplåta torpet till sin son Anders Jonsson, Erik Erssons fångesman. Dessutom förekomme, att, enligt hvad ett af häradsskrifvaren i Norra Helsingland utfärdadt intyg utvisade, Grängsjö by redan år 1742 samt 1781, 1834 och 1837 bestått af 13 hela hemmansnummer utom utklyfningar ; och då nu ägarne af N:o 9—N:o 13 icke

s. 279 Sida 279 i årgången börjar härKopiera citering

deltagit i upplåtelsen af den gemensamma marken, vore i allt fall då åberopade öfverlåtelserna olagliga. Hvad som utöfver de ursprungliga sex tunnlanden vore inkräktadt, borde, såsom icke grundadt på någon laglig handling, i alla afseenden återgå. Socknemännen yrkade fastställelse af häradsrättens utslag.

Hofrätten utlät sig i dom den 31 Maj 1867: Emedan upplyst var, att ifrågavarande torplägenhet på det sätt tillkommit, att åboerna å hemmanen N:o 1 till och med N:o 8 Grängsjö under den tid, då skogsmarken inom Gnarps socken ännu var odelad byarne emellan, dels genom afhandling den 22 Oktober 1781 till Per Jonsson emot betalning upplåtit sex tunnland odlingsmark, dels ock den 10 Juni 1817 skriftligen medgifvit en senare innehafvare af lägenheten Jon Andersson och dennes efterkommande att jemväl få nyttja och bruka den odlingsbara jord, som kunde finnas å lägenhetens utstakade betesmark, hvarefter och sedan genom öfverlåtelser man ifrån man, till hvilka vid åtskilliga tillfällen bemälde bymän lemnat sitt godkännande, Erik Ersson enligt köpeafhandling den 24 Oktober 1837 blifvit innehafvare af lägenheten, densamma vid det allmänna laga skiftet, som öfvergått socknen, fått sig efter åsatt skattetal tillagd andel i socknens oskiftade mark; ty och som anledning ej förekommit till annat förhållande, än att förenämnde åboer i Grängsjö varit på grund af K. F. den 8 Mars 1770 berättigade till torpets anläggning, och skiftesmannens vid skiftet vidtagna åtgärd att anteckna torpet såsom en socknens gemensamma tillhörighet icke kunde förringa Erik Erssons på omförmälda förhållanden grundade rätt till lägenheten; alltså och då enligt upplåtelsehandlingens innehåll lägenheten blifvit för alltid upplåten och dervid förbud mot afsöndring ej fästats, blef, med ändring af häradsrättens utslag, socknemännens talan ogillad.

Denna dom uttryckte hofrättsrådet Forsells, assessoren Ramsays och vice häradshöfdingen friherre Staël von Holsteins åsigt i saken.

s. 280 Sida 280 i årgången börjar härKopiera citering

Vice häradshöfdingen Moberg och hofrättsrådet Uddenberg voro skiljaktige och yttrade: »Emedan upplyst blifvit, att vid förrättadt laga skifte inom Gnarps socken, hvilket vunnit laga kraft, ifrågavarande torplägenhet, som blifvit uppodlad å den före skiftet socknemännen emellan odelade skogsmarken, tilldelats, jemte för torpet erforderlig skogsmark, socknemännen såsom en deras gemensamma tillhörighet, funno dessa ledamöter, lika med häradsrätten, socknemännen vara att anse såsom laglige ägare till samma torp, samt Erik Ersson och Per Johansson Norin, hvilka genom’ stämningen i saken erhållit uppsägning att från torpet afflytta, följaktligen pligtige att fardagen den 14 Mars 1868 lägenheten afträda; men emedan åboerna å N:o 1 till och med N:o 8 Grängsjö by, hvilka, enligt afhandling den 22 Oktober 1781, till Per Jonsson mot betalning och årlig afgäld till hemmansägarne, dock först efter vissa frihetsår, ursprungligen upplåtit sex tunnland odlingsmark å den samfälda skogen för torpets anläggning, på grund af stadgandet i K. F. den 8 Mars 1770 måste så mycket mera anses hafva varit berättigade till upplåtelsen, som det icke ens är vordet ifrågasatt, att dervid icke lika goda odlingslägenheter i förhållande till öfrige hemmanen inom socknen för dessas ägare funnits å den gemensamma skogsmarken att tillgå, samt ägarne af nämnde hemman i Grängsjö, vid de tid efter annan skedda öfverlåtelser af torpet, desamme godkänt och jemväl medgifvit torpinnehafvarna rätt att å angränsande mark utvidga odlingen, och Erik Ersson och de, som före honom innehaft lägenheten, förty varit i laglig besittning deraf, förpligtades socknemännen att till Erik Ersson, hvilken, såsom fångesman till den del af torpet, som han sålt till Dalin och denne derefter öfverlåtit till Norin, jemväl vore behörig att föra talan i afseende å nämnde del af torpet, utgifva ersättning för värdet af de odlingar, som vid torpet blifvit verkställda, och de åbyggnader, som derstädes funnos uppförda, hvilken ersättning skulle före afträdesdagen till beloppet bestämmas af tre gode män, med rätt för parterna, i fall af missnöje med

s. 281 Sida 281 i årgången börjar härKopiera citering

gode männens beslut, om ersättningsbeloppet särskildt i laga ordning utföra».

Emot hofrättens dom anmälde expeditionssekreteraren Ramström å Gnarps sockens vägnar i rätt tid missnöje, dock utan att erbjuda revisionsskilling. I revisionsutslag den 18 Juni 1867 föreskref hofrätten endast, att sökänderna borde inom stadgad tid ingifva penningar till lösen af hofrättens protokoll och stämpladt papper, hvilket præstandum ock rätteligen fullgjordes; och, på grund af en utaf länsmannen S. M. Pira för innehafvaren utfärdad fullmakt, tecknad å ett kommunalstämmoprotokoll den 10 Juni 1867, enligt hvilket kommunalstämman uppdragit åt Pira, eller den han i sitt ställe förordnade, att fullfölja socknemännens underdåniga talan emot hofrättens dom, sökte Ramström, att Kongl. Maj:t måtte, med ändring af samma dom, fastställa häradsrättens utslag. Detta utslag borde åtminstone, i hvad det angick Norin, som ej deremot fullföljt talan, anses hafva vunnit laga kraft. Hvad åter anginge hofrättens dom, vore att erinra, att 1770-års K. F. ingalunda kunde berättiga en del åboer i Grängsjö att, på sätt som skett, till Per Jonsson försälja någon del af den gemensamma marken. Lika goda odlingslägenhetér efter hvars och ens skattetal funnos ingalunda att tillgå, då hvar och en före torpupplåtelsen intagit hvad på honom kunde ungefärligen belöpa. Bevisningsskyldigheten i detta afseende ålåge dessutom Erik Ersson. För öfrigt åberopades hvad förut anförts.

Erik Ersson invände i kontradeduktionen, ingifven den 19 Augusti 1867 och således ej inom 60 dagar från revisionsutslagets meddelande, först att hans vederparter ingalunda kunde anses såsom hel menighet, den der ägde njuta befrielse från erläggande af revisionsskilling och kunde bereda sig förmånen af kommunalstämma för vårdande af enskilda angelägenheter, ty det vore att märka, att Wallens by, som representerade ett betydligt skattetal, icke hade någon del uti ifrågavarande mark, utan blifvit före laga skiftet i sin helhet afrösad. Kommunalstämmobeslutet inne-

s. 282 Sida 282 i årgången börjar härKopiera citering

fattade icke bemyndigande för socknemännen, såvidt dermed menades Erik Erssons vederparter, att fullfölja saken, och det vore icke heller visadt, att samma beslut blifvit behörigen kungjordt eller vunnit laga kraft. I sjelfva saken anfördes hufvudsakligen detsamma som förut, med tillägg, dels att hvad som blifvit ålagdt Norin, i afseende å skyldigheten att afträda, gällde äfven Erik Ersson, som derför varit behörig att öfverklaga häradsrättens utslag äfven i den delen; dels ock att hemmanen N:o 1—N:o 8 Grängsjö utgjorde Vestra Grängsjö, men hemmanen N:o 9—N:o 13 Östra Grängsjö, och att Vestra och Östra Grängsjö varit genom uråldrig häfdelinea åtskiljde, hvarföre ock anmärkningen att åboerna å N:o 9—N:o 13 Grängsjö ej deltagit i upplåtelsen, icke förtjenade afseende.

Nedre Revisionen (revisionssekreterarne von Sydow och Svedelius och t. f. revisionssekreteraren Lagergren) yttrade i underdånigt betänkande den 15 Februari 1868: »Hvad först beträffade Erik Erssons invändning att, enär sökanderna hvarken nedsatt revisionsskilling eller voro berättigade att, på sätt som skett, genom beslut å kommunalstämma utfärda fullmakt för ombud att å sökandernas vägnar saken hos Kongl. Maj:t utföra, deras talan icke måtte komma under pröfning, hemställde nedre revisionen i underdånighet, att, då sökanderna torde få anses utgöra sådan menighet, som enligt 30 kap. 4 §, jemförd med 25 kap. 8 § Rättegångsbalken, vore från skyldigheten att nedsätta revisionsskilling befriad, samt utväljande af fullmäktig att å sökandernas vägnar underdånig talan i saken fullfölja äfven torde innefatta ett sådant ärende, som tillhörde kommunalstämmas behandling, Kongl. Maj:t ville lemna berörde invändning utan vidare afseende.

Hvad derefter anginge sjelfva saken, så enär upplyst vore, att all inom Gnarps socken befintlig skogsmark med derå gjorda odlingar varit före början af ifrågavarande laga skifte en samfällighet för alla byar inom socknen, med undantag af Wallens by, samt åboerna å N:o 1 till och med N:o 8 Grängsjö derföre icke torde anses hafva varit be-

s. 283 Sida 283 i årgången börjar härKopiera citering

rättigade att, utan öfrige delägares begifvande, af den gemensamma marken för alltid derifrån afsöndra omstämda torplägenheten, hvilken jemväl, utan afseende å berörde upplåtelse, blifvit vid skiftet såsom en hela skifteslagets samfälda egendom upptagen; alltså och då Erik Ersson följaktligen icke af behörig ägare förvärfvat sig rätt till torpet, samt han förty ej heller ägt att något deraf till annan upplåta, hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af hofrättens dom, gilla det slut, hvari häradsrätten stannat, samt i följd deraf förpligta Erik Ersson ocb Per Johansson Norin att fardagen torpjorden till år 1869 skiftesdelägarne afträda.

Saken föredrogs den 18 Februari 1868 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Alexanderson, Södergren, Cramer, Carleson, Wretman och von Hofsten), dervid Erik Erssons framställda anmärkning, att sökänderna icke bort få tillstånd att saken hos Kongl. Maj:t fullfölja annorlunda än efter nedsatt revisionsskilling, blef, då Erik Ersson ej i laga ordning fört klagan öfver hofrättens revisionsutslag, lemnad utan vidare afseende.

Hvad angick Erik Erssons invändning derom, att sökanderna ej skulle varit berättigade att, på sätt som skett, endast genom beslut å kommunalstämma, utfärda fullmakt för sakens underdåniga fullföljd, så enär talan fördes å Gnarps socknemäns vägnar, blef samma invändning ogillad.

Vidkommande sjelfva saken, så emedan, efter handlingarnas föranledande, Orrsjötorpet icke utgör någon gemensam tillhörighet för Gnarps socknemän, funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Alexanderson, Cramér, Carleson och von Hofsten), som i detta mål ej hade att pröfva frågan om vissa jordägares i socknen förmenta rätt att nämnda lägenhet Erik Ersson frånvinna, skäligt gilla det slut, hvari hofrätten stannat.

Justitieråden Södergren och Wretman voro i sjelfva saken skiljaktige och gillade derutinnan nedre revisionens betänkande.

Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 24 Mars 1868.