Angående ersättning för verkställde förbättringar å ett på arrende upplåtet torp, enligt af- oeh tillträdessyn. Jordägarens skyldighet att utgifva sådan ersättning till afträdande torparen.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1869, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 284–288 i årgången 1869. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, B) Ärfdabalken, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 37 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Ärfdabalken, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjette årgången, 1869 i litteraturen — s. 284–288 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom kontrakt den 4 Maj 1857 upplät öfverjägmästaren von Hamm »på arrende» till torparen C. A. Grönberg det under von Hamms egendom Malmvik lydande torpet Lindöbro. I kontraktets tredje punkt stadgades: »Torparen är skyldig att underhålla både bonings- och uthus å torpet med nödiga reparationer och nybyggnad samt alla gärdesgårdar omkring torpet i tillbörligt skick, enligt lag, hvartill torparen erhåller virke efter utsyning å Malmviks skog; torpet skall emottagas och aflemnas efter laga hållen till- och afträdessyn».
Sådan syn hölls ock den 13 Juli samma år, efter det Grönberg tillträdt torpet, och anmärktes dervid brister till ett belopp af 560 rdr 2 öre. Den 24 Okt. 1865 öfverläts torpet till Joh. Nilsson, att tillträdas den 14 Mars 1866, hvarefter, i närvaro af egendomen Malmviks dåvarande ägare, friherre G. Adelsvärd, syn förrättades den 21 påföljde Juli emellan Grönberg, afträdare, och Joh. Nilsson, tillträdare. Husröteersättningen uppskattades då till 314 rdr 42 öre, hvadan Grönberg under sin besittningstid förbättrat torpet till ett värde af 245 rdr 60 öre rmt.
Efter stämning till Färentuna häradsrätt, yrkade Grönberg åläggande för friherre Adelsvärd, att till Grönberg utgifva sistnämnda belopp jemte ränta.
Adelsvärd svarade: att då han i Maj månad 1859 köpte Malmvik, voro alla vid 1857-års syn å torpet föreskrifna reparationer fullbordade, med undantag af dem å en källare, hvilka verkstälts sedan Adelsvärd blifvit ägare. Adelsvärd hade icke uppgjort något kontrakt med Grön-
s. 285 Sida 285 i årgången börjar här
berg och icke heller i sitt köpekontrakt om Malmvik åtagit sig någon ansvarighet för utgifter vid och för egendomen, tillkomna före hans tillträde deraf. Huru orimligt vore det ej, om en köpare af en egendom, hvarunder lydde en mängd torp, ålades att, fastän han icke utfäst sig dertill, och något intecknadt aftal derom icke heller förefunnes, åt torparne betala ersättning för husröta, som före hans tillträde uppkommit. Han skulle derigenom kunna få betala köpeskillingen flera gånger om. På grund häraf bestred Adelsvärd att betala mer än reparationerna å källaren. I öfrigt finge Grönberg hålla sig till von Hamm eller Wejdel, som köpt Malmvik af von Hamm.
Grönberg anförde häremot: att under den tid af två år, von Hamm innehaft Malmvik, Grönberg icke verkställt andra reparationer än å torpets ladugård. Alla öfriga förbättringar à torpet hade skett sedan Adelsvärd blifvit ägare af Malmvik. Af von Hamm hade Grönberg icke vid tillträdet af torpet fått någon husröteersättning, utan sedermera af honom bekommit endast 30 rdr såsom bidrag till reparationer å ladugården, hvilket belopp finge å hans omstämda fordran afräknas. Wejdel hade blott fem veckor ägt Malmvik, under hvilken tid reparationer å torpet icke utförts.
Det upplystes vid häradsrätten, att Grönberg i Februari 1858 bekommit i husröteersättning ytterligare 10 rdr, hvilka jemte förutnämnde 30 rdr funnos af Grönberg qvitterade å 1857-års syneinstrument.
Häradsrätten meddelade utslag den 31 Juli 1867: Som ostridigt vore, att Grönberg, hvilken, på grund af det emellan honom och öfverjägmästaren von Hamm den 4 Maj 1857 upprättade kontrakt, emottagit arrendet af torpet Lindöbro efter verksälld syn, dervid de å byggnaderne och gärdesgårdarne befintliga brister blifvit anmärkta, icke åtagit sig att lemna egendomen i bättre skick än han emottagit den, utan att derför bekomma ersättning; samt den af friherren Adelsvärd framställda invändning att de af Grönberg gjorda förbättringar hufvudsakligen blifvit verkställda
s. 286 Sida 286 i årgången börjar här
innan Adelsvärd tillhandlat sig egendomen Malmvik, hvarunder berörde torp lydde, och att Adelsvärd genom köpekontraktet om nämnda egendom icke förbundit sig att ansvara för utgifter, tillkomna före köpet, icke voro af beskaffenhet att förringa Grönbergs rätt att af Adelsvärd, som vid upphörandet af Grönbergs arrendeaftal varit ägare till Malmvik, och hvilken följaktligen de af Grönberg å torpet verkställda förbättringar kommit till godo, erhålla godtgörelse för samma förbättringar; alltså förpligtades friherren Adelsvärd att genast, vid äfventyr af utmätning, till Grönberg utgifva skilnaden emellan det belopp, 560 rdr 2 öre, hvartill brister å torpet enligt instrumentet öfver synen vid Grönbergs tillträde uppskattats, och det vid synen, då han lemnade ifrågavarande arrende, i enahanda afseende upptagna belopp, 314 rdr 42 öre med 245 rdr 60 öre; dock med afdrag af 40 rdr, som Grönberg, enligt det nämnda instrument åtecknade qvitto, af ersättningen redan uppburit; hvarjemte Adelsvärd ålåge att å det honom till utgifvande ådömda belopp 205 rdr 60 öre gälda fem procent ränta från stämningsdagen, fjorton dagar före 1867-års vinterting, tills betalning följde.
Friherren Adelsvärd vädjade till Svea hofrätt, som i dom den 27 Februari 1868 yttrade: att emedan, ehuru ostridigt vore, att Grönberg för de, vid hans tillträde af torpet, derå enligt syneinstrumentet befintliga bristfälligheter icke af dåvarande jordägare undfått ersättning i vidsträcktare mån, än ofvan vore omförmäldt, och följaktligen derutöfver sjelf bekostat de förbättringar, som enligt afträdessynen befunnits vara under Grönbergs besittningstid verkställda, Grönberg likväl icke visat, att Adelsvärd, som bestridt krafvet utom hvad rörde källaren vid torpet, åtagit sig att ansvara för ofvanberörda husröteersättning eller annorledes hålla Grönberg skadeslös för ifrågakomna förbättringar; samt Adelsvärds egenskap af nuvarande jordägare icke i och för sig föranledde till betalningsskyldighet i berörda hänseende, blef häradsrättens utslag sålunda ändradt, att Adelsvärd befriades från Grönbergs instämda
s. 287 Sida 287 i årgången börjar här
talan, utom hvad anginge af Grönberg fordrad ersättning för källaren å torpet.
Uti hofrättens dom sökte Grönberg i underd. ändring och anförde: att i arrendekontraktet med von Hamm vore aftaladt, att Grönberg vid torpets afträdande skulle erhålla godtgörelse för derå gjorda förbättringar; att detta, lika litet som förbättringarnes värde, vore af vederparten bestridt; att enär ersättningen för förbättringarne måste grunda sig på syn vid arrendets afträdande, Grönberg icke kunnat fordra sådan ersättning förr än den nye arrendatorn tillträdt torpet och då ej haft annan att hålla sig till än dåvarande jordägaren; ty vore det med von Hamm upprättade arrendekontrakt gällande jemväl efter nye jordägarens tillträde, i hvad Grönbergs skyldigheter angick, borde det väl äfven gälla i fråga om hans deri tillförsäkrade rättigheter. I annat fall skulle en egendomsförsäljning göra förre ägarens arrendatorer rättslöse gent emot den nye ägaren, hvilken blott finge åtnjuta fördelarne af förut ingångna kontrakter, men befriades från alla skyldigheter. Hofrätten hade omkastat bevisningsskyldigheten ; men det vore ej Grönberg, som skulle bevisa, att Adelsvärd åtagit sig betala reparationerna, utan Adelsvärd ålåge styrka, att hans köpekontrakt befriade honom från en slik betalningsskyldighet. Detta hade dock Adelsvärd så mycket mindre gjort, som han icke ens företett det åberopade kontraktet. På grund häraf yrkades upphäfvande af hofrättens dom och fastställelse af häradsrättens utslag.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Wedberg samt t. f. revisionssekreterarne Lilienberg och Welin) hemställde i underd. betänkande den 29 Aug. 1868, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.
Då saken den 3 påföljde Sept, föredrogs inför Högsta Domstolen, pröfvade dess flesta ledamöter (justitieråden Hoffstedt, Naumann, Dreijer och Olivecrona) rättvist att, med ändring af hofrättens dom, fastställa häradsrättens i saken meddelade beslut.
s. 288 Sida 288 i årgången börjar här
Justitieråden friherre Leuhusen och von Hofsten biföllo det underd. betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 30 Sept. 1868.