Ägodelningsärende. Begärd delning af en vattendam, hvilken vid laga skifte icke blifvit afsatt för gemensamt behof, ehuru den begagnats som gemensamt vattningsställe för kreatur. Tvist om nyttjanderätten.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1869, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 324–327 i årgången 1869. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Stadgan om skiftesverket i riket. För- fattningar rörande bränvins tillverkning och försäljning, m. fl. förordningar, nr 6 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 43 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 6 för det här referatet, men referatet börjar på s. 324 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Stadgan om skiftesverket i riket. För- fattningar rörande bränvins tillverkning och försäljning, m. fl. förordningar, nr 6.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjette årgången, 1869 i litteraturen — s. 324–327 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
På ansökning af Karl Lindgren, förordnades komissionslandtmätaren A. F. Hjorth att inom hemmanet Agetorp i Synnerby socken af Skaraborgs län verkställa delning af ett gemensamt »vattenställe», beläget å det område, som
s. 325 Sida 325 i årgången börjar här
vid hemmanet ågånget och af Skånings härads ägodelningsrätt den 27 April 1842 faststäldt laga skifte tillfallit Lindgrens 1/8 mantal Agetorp.
Vid förrättningens företagande af Hjorth, med gode mäns biträde, afgåfvo förrättningsmännen utlåtande den 28 December 1865 af innehåll: att enär ifrågavarande vattenställe icke blifvit vid omförmälda laga skifte såsom allmänt afsatt och icke heller i taxeringsvärdet ingått, hade detsamma, likasom öfriga dammar å skifteslagets ägor, blifvit ansedt såsom impediment eller så oduglig mark, att det från beräkning uteslutits; hvarföre, jemlikt 12 kap. 3 § i då gällande Skiftesstadga, förordnades, att detsamma skulle tillfalla den hemmansdel, inom hvars utstakade område det blifvit liggande.
Med detta utlåtande åtnöjdes icke en annan delägare i hemmanet J. P. Börjesson, utan fullföljde, enligt lemnad hänvisning, besvär hos Skånings härads ägodelningsrätt. Ifrågavarande vattendam hade från urminnes tider legat på det område, den ännu intog, och begagnats af alla åboerna i Agetorp såsom gemensamt vattningsställe. Likväl försummades vid laga skiftet att beskrifva dammen såsom en allmänning. I förrättningsmännens utlåtande låge ett stort misstag derutinnan, att de ansett en dam eller vattenyta lika med mark, hvilken senare benämning det åberopade lagrummet använde. Börjesson yrkade fördenskull: att, med undanrödjande af förrättningsmännens utlåtande, honom måtte medgifvas att dädanefter såsom dittills få begagna ifrågavarande vattenställe.
Ägodelningsrätten höll sammanträde å hemmanet Agetorp och utrönte, att ifrågavarande vattendam, som enligt skifteskartan höll i vidd 8,3 kappland, var belägen nära intill Lindgrens och Börjessons bostäder och på tre sidor omgifven af hägnader, men på den fjerde gränsande intill allmänna byvägen, samt att samma dam hade omkring tre alnars djup och vore nästan ständigt fylld med vatten. Parterna upplyste derjemte, att dammen under de sista trettio åren icke mer än två gånger varit uttorkad.
s. 326 Sida 326 i årgången börjar här
Vid ägodelningsrätten uppgaf Lindgren, att allt sedan hemmanet Agetorp år 1840 skiftades, vattenstället varit ansedt såsom hans enskilda tillhörighet och begagnats icke af alla åboerna utan endast af honom och Börjesson ; hvaremot denne senare förklarade, att detsamma alltjemt och i synnerhet vid tillfällen, då vattnet i brunnarne och öfrige dammarne varié ringa, begagnats af Agetorps samtlige åboer. Rörande detta förhållande fick Börjesson ett vittne afhördt, äfvensom han anhöll om anstånd med frågans afgörande för att komma i tillfälle än vidare styrka, att vattenstället både före och efter laga skiftet varit begagnadt af alla hemmansdelägarne.
Sedan Lindgren bestridt vidare uppskof, under erinran, att om än öfrige delägarne fått äfven efter skiftet begagna sig af vattenstället, sådant likväl icke bevisade, att detsamma blifvit till allmänt bruk afsatt, meddelade ägodelningsrätten utslag den 15 September 1868: att som Börjesson, hvilken haft tillräckligt rådrum för utförande af sin talan, icke gittat ådagalägga, att ifrågavarande vattenställe blifvit vid det hela hemmanet öfvergångna laga skifte såsom allmänning undantaget, utan företedda skifteshandingar tvärtom gåfvo vid handen, att detsamma, ansedt utan värde, tillfallit den hemmansdel, inom hvars område det kommit; pröfvade ägodelningsrätten lagligt låta vid öfverklagade utlåtandet bero.
Börjesson anförde underd. besvär hos Kongl. Maj:t och yrkade, att, med upphäfvande af ägodelningsrättens beslut, honom måtte tillerkännas rätt att fortfarande begagna vattenstället.
Lindgren bestred ändring.
Uti underd. betänkande den 13 Januari 1869 hemställde Nedre Revisionen (revisionssekreteraren Svedelius, samt t. f. revisionssekreterarne Lilienberg och Ryding, denne sistnämnde föredragande) att enär Lindgren, hvilken till stöd för sin ansökan om ifrågakomna förrättningen uppgifvit, att ofvanomförmälda vattenställe vore gemensamt, sedermera återkallat denna uppgift och dymedelst hela för-
s. 327 Sida 327 i årgången börjar här
rättningen, samt den emellan parterna yppade stridighet om ägande- eller nyttjanderätt till samma vattenställe icke torde kunna i annan än den för tvistemål i allmänhet stadgade ordning pröfvas och afgöras, Kongl. Maj:t måtte finna skäligt att såväl ägodelningsrättens öfverklagade beslut som landtmätarens och gode männens utlåtande undanrödja.
Detta underd. betänkande bifölls af Högsta Domstolen (justitieråden Cramer, Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsten, Lagerstråle och Strandberg), vid ärendets föredragning derstädes den 21 i nyssnämnde månad.