Ägodelningsärende. »Ägoutbyte» enligt Skiftesstadgan. Förutsättes dervid, att de ägor, som skola utbytas, tillhöra särskilda jordägare ! Jfr. årgången 1865, sid. 664; årgången 1867, sid. 578.
7 december 1868
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1869, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 330–332 i årgången 1869. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Stadgan om skiftesverket i riket. För- fattningar rörande bränvins tillverkning och försäljning, m. fl. förordningar, nr 7 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 45 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 578 för det här referatet, men referatet börjar på s. 330 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Stadgan om skiftesverket i riket. För- fattningar rörande bränvins tillverkning och försäljning, m. fl. förordningar, nr 7.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjette årgången, 1869 i litteraturen — s. 330–332 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning inför Högsta Domstolen den 7 December 1868». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Efter vederbörligt förordnande och med biträde af gode män, förrättade kommissionslandtmätaren kaptenen C. A. Rudbeck ägoutbyte emellan Haga säteri jemte hemmanen Gammalhaga och Lekarbo i Svinegarns socken, å ena, samt Wappa säteri med skatte- och frälsehemmanen Wappa i Tillinge socken, å andra sidan.
Samtlige dessa egendomar tillhörde öfverhofstallmästaren m. m. friherre F. Braunerhjelm, och förrättningsmännen, som ansågo begärda ägoutbytet vara till nytta för egendomarne å ömse sidor, verkställde utbytet så,-att från Haga säteri med tillydande skulle till Wappa säteri lemnas
1) Uppå underdånig föredragning af chefen för ecklesiastik-departe-
mentet.
s. 331 Sida 331 i årgången börjar här
inrösnings- och afrösningsjord till en vidd af sammanlagdt 243 ref 83 stänger, motsvarande efter uppskattning 161 ref 54 stänger 75 fot, emot vederlag från Wappa i in- och afrösningsjord, tillhopa 263 ref 72 stänger, med nyssnämnda uppskattningsvärde.
Sedan förrättningen den 2 Oktober 1867 afslutats och klander deremot icke anmälts, anhöll landmätaren hos Asunda härads ägodelningsrätt om fastställelse derå.
Ägodelningsrätten meddelade den 30 Juli 1868 det beslut: att som af handlingarne inhemtades, att friherre Braunerhjelm, på hvars ansökning landtmätaren blifvit förordnad att ifrågavarande ägoutbyte verkställa, då varit och fortfarande vore ägare till båda de uppgifna fastigheterna; samt vid sådant förhållande berörda förrättning, hvilken ej innefattade utbyte af ägor mellan särskilda jordägare, icke kunde hänföras till sådant ägoutbyte, för hvars verkställighet de i Skiftesstadgan den 9 November 1866 gifna föreskrifter borde lända till efterrättelse, fann ägodelningsrätten det ej tillkomma sig att i pröfning af förrättningen ingå eller fastställelse derå meddela.
Friherre Braunerhjelm sökte i underd. ändring. Medelst underd. betänkande den 21 November 1868 hemställde Nedre Revisionen (revisionssekreteraren Fâhræus och föredraganden, konstituerade revisionssekreteraren Poignant): att då, efter hvad handlingarne utvisade, de ifrågavarande fastigheterna vore genom rågång från hvarandra skilda, vid hvilket förhållande, enligt nedre revisionens åsigt, den omständigheten, att båda egendomarne tillhörde samma ägare, icke finge anses utgöra laga hinder för verkställande af sådant ägoutbyte, som i 7 kap. af 1866-års Skiftesstadga omförmäldes; och ägodelningsrätten således, jemlikt 136 § i nämnde stadga, torde tillkomma att, derest det skedda ägoutbytet eljest funnes lagligen beskaffadt, fastställelse derå meddela, Kongl Maj:t måtte finna skäligt att, med undanrödjande af ägodelningsrättens öfverklagade beslut, visa ärendet åter till bemälda rätt, som skulle äga att dermed vidare lagligen förfara.
s. 332 Sida 332 i årgången börjar här
Tillförordnade revisionssekreteraren Lagergren hemställde för sin del, att Kongl. Maj:t måtte finna skäl ej vara anfördt, som kunde verka ändring i ägodelningsrättens öfverklagade beslut.
Vid ärendets föredragning inför Högsta Domstolen den 7 December 1868 blef sistnämnda särskilda mening bifallen af Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Bolin och Rabe); hvaremot justitieråden Alexanderson, Wretman och Dreijer gillade det underd. betänkandet.