Ansvarsförbindelse (dock icke med tillägg: såsom för egen skuld), skrifven å revers, försedd med inteckningssäkerhet. Genom fordringsägarens eget förvållande förnyas icke inteckningen, utan förfaller. Huru är i slikt fall nämnde ansvarsförbindelse att anse !
1 december 1868
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1869, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 332–335 i årgången 1869. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och de författ- ningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullstadgan, nr 10 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 46 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och de författ- ningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullstadgan, nr 10.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjette årgången, 1869 i litteraturen — s. 332–335 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 1 December 1868»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Olof Forsberg utfärdade en så lydande skuldsedel : »Till Finska nationella församlingens herrar kyrkoråd eller ordres betalar undertecknad, efter 6 månaders uppsägning, en summa stor 2,000 rdr banko Svenska transportsedlar med 6 procent årlig ränta till betalning sker; varande denna summa återstående köpeskilling för stenhusegendomen N:o 4 i qvarteret Europa. Stockholm den 28 Juni 1833.
Olof Forsberg».
Af anteckningar å denna skuldsedel inhemtades, bland annat, att, efter det inteckning i nämnda fastighet år 1834 meddelats för 2,000 rdr banko med ränta, och denna inteckning den 18 Juli 1836 annullerats för 1,000 rdr banko, inteckning för sistberörde belopp ånyo beviljats den 9 Juni 1844 och den 16 April 1855 förnyats med förmånsrätt från den 9 Juni 1845; att räntorna qvitterats till den 1 April
s. 333 Sida 333 i årgången börjar här
1865; och att byggmästaren J. Weylund å samma skuldsedel tecknat: » För vidstående skuldsedels fullgörande ansvarar undertecknad. Stockholm den 1 April 1866.
J. Weylund».
Enkan Charlotte Widlund, såsom innehafvare af skuldsedeln, sökte år 1865 hos Stockholms rådstufvurätt inteckning i åtskilliga Weylund tillhöriga fastigheter för förenämnde skuldsedels återstående belopp 1,000 rdr banko med ränta.
Med företeende af en år 1861 upprättad köpeafhandling, hvarigenom Weylund och annan person, såsom ägare till hvar sin hälft af egendomen- N:o 4 i qvarteret Europa, sålt samma egendom till amanuensen K. A. Lindström, som i afräkning å köpeskillingen åtagit sig ansvaret jemväl för ifrågavarande 1,000 rdr banko med ränta, bestred Weylund den sökta inteckningen, enär enkan Widlund, sedan Weylund tecknat ofvanberörde ansvarsförbindelse, låtit den förut varande inteckningen för skuldsedeln förfalla och derigenom omintetgjort den säkerhet, som åtföljt skuldsedeln då ansvarigheten ingicks af Weylund.
Denna ansökning förklarades tvistig och hänskjöts till domstols pröfning.
Den 28 Mars 1866 beviljade rådstufvurätten enkan Widlund inteckning i amanuensen Lindströms då ägande fasta egendom N:o 4 i qvarteret Europa1 för ifrågakomne skuldsedels kapitalbelopp 1,500 rdr rmt jemte ränta.
Uti stämning till Stockholms rådstufvurätt å Weylund yrkade enkan Widlund, att som fasta egendomen N:o 4 i qvarteret Europa blifvit å utmätningsauktion såld för en köpeskilling, som icke förslagit till gäldande af ifrågakomne skuldsedels innehåll, Weylund, på grund af sin derå tecknade ovilkorliga, utan förbehåll gjorda ansvarsförbindelse, måtte förpligtas till enkan Widlund utbetala skuldsedelns innehåll 1,500 rdr rmt jemte ränta från den 1 April 1865.
s. 334 Sida 334 i årgången börjar här
Under åberopande af hvad som yttrats, då, på sätt ofvan blifvit sagdt, enkan Widlund sökte inteckning i Weylund tillhörige fasta egendomar, och enär sålunda enkan Widlund sjelf vållat omintetgörelsen af den för skuldsedeln först lemnade pant, som varit fullt god, helst den ursprungliga inteckningen varit en af de första, bestred Weylund de af enkan Widlund framställda påståenden.
Genom dom den 16 September 1867 utlät sig rådstufvurätten: att ehuru Weylund å ifrågavarande skuldsedel tecknat en så lydande förbindelse: »För vidstående skuldsedels fullgörande ansvarar undertecknad. Stockholm den 1 April 1856. J. Weylund»; likväl och som, när Weylund samma påskrift å skuldsedeln meddelade, densamma var intecknad i fastigheten N:o 4 i qvarteret Europa med förmånsrätt från den 9 Juni 1845, men denna inteckning sedermera genom enkan Widlunds eget förvållande icke blifvit förnyad utan förfallit; alltså och enär, enligt hvad enkan Widlund sjelf uppgifvit, den nya inteckning, hon sedermera i omnämnda, innan tiden för inteckningsförnyelsen tilländagick, till annan person sålda fastighet förvärfvat, ej medfört sådan förmånsrätt, att af köpeskillingen för den derefter utmätningsvis sålda fastigheten ifrågavarande förskrifnings innehåll kunnat utgå, då deremot, enligt hvad af Weylund erinrats, den förfallna inteckningen varit en af de första, ogillades käromålet.
Enkan Widlund sökte, efter vad, ändring i denna dom hos Svea ho fr ätt, som i dom den 3 Juli 1868 yttrade: att emedan Weylund medelst den å ifrågavarande skuldsedel gjorda anteckning förbundit sig att för samma skuldsedels fullgörande ansvara, samt den omständighet, att den till säkerhet för skuldsedeln då gällande inteckning sedermera, efter det Weylund till annan person försålt den intecknade fastigheten, genom enkan Widlunds förvållande, förfallit, hvarken enligt lag eller innehållet i berörde anteckning föranledde dertill, att Weylunds omförmälda ansvarsförbindelse kunde anses hafva upphört att gälla; ty och som Weylund icke i öfrigt emot krafvet gjort någon invänd-
s. 335 Sida 335 i årgången börjar här
ning, blef, med ändring af rådstufvurättens dom, Weylund förpligtad att till enkan Widlund, emot skuldsedelns återbekommande, genast utgifva dess innehåll 1,500 rdr rmt jemte fem procent ränta derå från den 1 April 1865 tilldess betalning skedde.
Denna dom uttryckte assessorerna Widströms och Lönnrots samt hofrättsrådet Geijers åsigt i saken; hvaremot fiskalen Boivie, med hvilken hofrättsrådet Ramsay förenade' sig yttrade: »Som den af Weylund å ifrågakomne skuldsedel tecknade förbindelse att för densammas fullgörande ansvara, enligt min åsigt, icke kan annorlunda än såsom en å samma skuldsedel tecknad borgen anses; alltså och på de af rådstufvurätten i öfrigt anförda skäl pröfvar jag rättvist rådstufvurättens domslut att gilla».
Byggmästaren Weylund sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom.
Nedre Revisionen (revisionssekreteraren Svedelius, föredragande, samt t. f. revisionssekreterarne Adlers och Lagergren) hemställde i underdånigt betänkande den 31 Oktober 1868, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.
Saken föredrogs den 4 November 1868 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Iggeström, Södergren, Cramer, friherre Leuhusen, Carleson och Wretman) biföllo nedre revisionens underd. betänkande.
Justitierådet Naumann fann sig icke kunna åt den åberopade ansvarsförbindelsen gifva den tydning, som hade Weylund dymedelst ovilkorligen åtagit sig skulden' såsom sin egen, hvadan justitierådet, med ändring af hofrättens dom, pröfvade rättvist gilla rådstufvurättens beslut.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 1 December 1868.