Naumanns tidskrift 1869 s. 552

Försäkringsbolaget Skandia hade den 21 November 1855 under n:o 313 utfärdat ett lifförsäkringsbref, hvarigenom bruksägaren Sten Erland von Hofsten erhållit försäkring å sitt eget lif för en summa stor 25,000 rdr; och som han erlagt ett års premie, förklarade bolaget i lifförsäkringsbrefvet, att, i händelse försäkringstagaren aflede före eller å den 21 November 1856, eller om han öfverlefde samma dag och senast den 21 November hvarje år, så länge han lefde, betalade till bolaget en premie af 690 rdr, bolaget skulle vara förbundet att, inom tre månader efter erhållet nöjaktigt bevis att försäkringstagaren vore död, till innehafvaren af försäkringsbrefvet utbetala en summa af 25,000 rdr; dock blef dervid förklaradt och stadgadt, bland annat, att de vilkor och bestämmelser, som å andra sidan af lifförsäkringsbrefvet funnos utsatta, skulle, såvidt de voro eller blefvo tillämpliga, gälla med lika kraft och verkan, som om de varit i brefvet intagna.

Ibland dessa vilkor funnos i tredje punkten följande bestämda :

»Om någon, hvars lif är försäkradt i detta bolag, afhänder sig sjelf lifvet eller ljuter döden genom duell eller under rättvisans hand, varder det å hans lif utfärdade försäkringsbref kraftlöst, så framt annan person icke äger förmånsrätt uti detsamma derigenom, att det antingen blifvit stäldt till honom, i egenskap af försäkringstagare, eller till innehafvaren, och kommit i hans hand, eller ock blifvit på honom transporteradt, eller till honom öfverlemnadt såsom hypothek för penningelån eller annan erhållen valuta, i hvilket fall försäkringsbrefvet bibehåller sin giltighet, såvidt en så-

s. 553 Sida 553 i årgången börjar härKopiera citering

dan annan person deruti äger förmånsrätt, derest skriftlig anmälan om en dylik transport eller hypothicering blifvit gjord hos bolaget eller någon af dess lagligen befullmäktigade agenter en månad före den lifförsäkrade personens död».

Den 24 April 1867 dog von Hofsten, och på hösten samma år instämde bruksägaren R. Adlersparre till Stockholms rådstufvurätt styrelsen för bolaget Skandia och dess verkställande direktör vice häradshöfdingen A. W. Dufva med påstående: att som Adlersparre blifvit innehafvare af ifrågakomne försäkringsbref, hvilket, efter vederbörlig'anmälan derom hos bolaget, kommit i hans hand såsom »hypothek för dels låneförsträckningar, dels borgens- och annnat iklädt dermed jemförligt betalning säfventyr för von Hofsten», efter hvars död Adlersparre fått utgifva valuta för försäkringsbrefvets hela belopp, men bolaget underkänt Adlersparres framställning om betalning, bolaget måtte förpligtas att till honom, såsom förmånsrättsägande innehafvare af lifförsäkringsbrefvet, utbetala dess belopp 25,000 rdr jemte sex procent ränta från den dag, summan bort utfalla.

Sedan vid sakens handläggning Adlersparre förklarat, att han endast önskade få pröfvade de förpligtelser, som ålåge bolaget i följd af bestämmelserna i förutnämnde tredje punkten, svarade bolaget, att, enligt till bolagsstyrelsen ingifna handlingar, policen n:o 313 utgjorde säkerhet för borgensförbindelser, som Adlersparre för von Hofsten sig iklädt och för hvilka Adlersparre fått vidkännas betalning, till styrka hvarför företeddes följande af von Hofsten den 6 December 1865 utfärdade handling:

»Till herr brukspatronen Rud. Adlersparre öfverlemnar jag härmed lifförsäkringsbrefvet n:o 313, utfärdadt af försäkningsbolaget Skandia å 25,000 rdr rmt, att utbetalas vid min död; ägande brukspatronen Adlersparre att, för den händelse han kommer att utbetala för mig ingångna borgensförbindelser, göra sig betäckt af det belopp, hvarå detta försäkringsbref lyder. Behöriga premieqvittenser följa».

Vidare yttrades å bolagets sida, att bolaget icke vore skyldigt att endast derför att policen vore ställd till inne-

s. 554 Sida 554 i årgången börjar härKopiera citering

hafvaren och utan afssende på de vilkor, under hvilka policen innehades af annan person, an von Hofsten, densamma infria, utan vore Adlersparre endast berättigad utbekomma, hvad han kunde styrka sig hafva utbetalt i följd af borgensförbindelser för von Hofsten. Enligt räkning, uppgjord med Adlersparre, utgjorde beloppet af nämnde borgensförbindelser 19,113 rdr 54 öre,.hvilket bolaget icke undandragit sig att utgifva; men mera bestred bolaget att utbetala.

Adlersparre anmärkte, att berörde räkning riktigt upptoge hvad Adlersparre i följd af borgen fått utgifva, men fordrade jemväl godtgörelse för hälften af följande företedda vexel:

»Stockholm 28 Februari 1867. För 15,000 rdr.

Två månader à dato behagade HH. emot denna solavexel betala till herr Carl Hammarhjelm eller ordres rdr 15,000 rmt, som i räkning erkännas.

R. Adlersparre.

Hr S. E. von Hofsten, Åtorp, Sund.

Accepteras att betalas i Skandinaviska kreditaktiebolagets kontor i Stockholm.

S. E. von Hofsten.

À tergo: För mig på Skandinaviska kreditaktiebolaget eller ordres. .

C. Hammarhjelm.

Att trassenten herr R. Adlersparre genom herr C. D. Jederholm denna dag inlöst vexeln, qvitteras af Stockholm den 26 April 1867. Skandinaviska kreditaktiebolaget. Herman Meyerson. Gust. F. Berg».

Adlersparre anförde vidare, att det vore en känd sak, att bankerna på senare tider vid utlemnande af lån icke åtnöjt sig med skuldsedlar, försedda med borgensförbindelser, utan fordrat, att lånedokumenterna skulle utgöras af vexlar, dertill ock afgifna förbindelser måst förvandlas. Adlersparre hade förut varit i borgen för en von Hofstens förbindelse, som just genom utfärdandet af berörde vexel infriats.

s. 555 Sida 555 i årgången börjar härKopiera citering

Adlersparre visade derjemte, att han i det vid Edsbergs häradsrätt anhängiga urarfvamålet efter von Hofsten bevakat dels åtskilliga borgensförbindelser för von Hofsten, dels nämnde vexels halfva belopp, dels ock reservationsvis ytterligare allt hvad Adlersparre kunde komma att utgifva på grund af borgen eller annat dermed jemförligt ansvar, som han iklädt sig för några gäldenärens förbindelser, ibland hvilka nämndes andra hälften af vexeln, ifall han skulle dömas att densamma ensam betala; och hade Adlersparre i sin bevakningsinlaga tillkännagifvit, att han såsom säkerhet för ingångna borgensförbindelser för von Hofsten innehade ifrågakomne lifförsäkringspolicen.

Bolaget genmälde, att bolaget ansåge sig icke behöfva yttra sig om de omständigheter, under hvilka vexeln enligt uppgift tillkommit, utan endast fästade sig vid dess egenskap af vexel; och då den icke innebure, att Adlersparre genom vexelns utställande iklädt sig borgen för någon von Hofstens skuld, måste bolaget, som enligt sina stadgar vore förbundet att, då fordran emot bolaget väcktes om utbekommande af ett lifförsäkringsbrefs innehåll, pröfva befogenheten af dessa anspråk och de vilkor, under hvilka policen, enligt anmälan hos bolaget, blifvit hos tredje man hypothicerad, bestrida de af Adlersparre för vexeln fordrade 7,500 rdr rmt.

Sedan slutligen parterna sammanstämmande förklarat, att föremålet för domstolens pröfning i denna sak endast vore att få bestämdt, huruvida uti den liqvid, bolaget Skandia, i följd af försäkringen å von Hofstens lif, borde till Adlersparre, såsom innehafvare af policen, afgifva, skulle ingå nyssnämnde 7,500 rdr rmt jemte sex procent ränta derå från den 8 September 1867, meddelade

Rådstufvurätten den 23 Januari 1868 dom af innehåll: »Enär bruksägaren Adlersparre, hvilken till stöd för sin talan i saken åberopat de vilkor och bestämmelser, som funnes antecknade å det af bolaget Skandia den 21 November 1855 för bruksägaron S. E. von Hofsten under n:0 313 utfärdade försäkringsbref, hvarigenom bolaget för-

s. 556 Sida 556 i årgången börjar härKopiera citering

bundit sig att såsom försäkring å von Hofstens lif, tre månader efter erhållet nöjaktigt bevis om hans död, till innehafvaren af försäkringsbrefvet utbetala 25,000 rdr, icke visat, att berörde försäkringsbref under andra vilkor kommit i Adlersparres hand än till följd af den handling, von Hofsten den 6 December 1865 utfärdat och hvarigenom han till Adlersparre öfveriemnat berörde försäkringsbref, med förklarande, att Adlersparre, för den händelse han komme att utbetala för von Hofsten ingångna borgensförbindelser, ägde göra sig betäckt af det belopp, hvarå försäkringsbrefvet lydde; samt de 7,500 rdr, som Adlersparre utgifvit för inlösen af en utaf honom utställd, på von Hofsten dragen vexel å 15,000 rdr, icke utgjorde någon von Hofstens skuld, derför Adlersparre tecknat borgen, förklarades Adlersparres påstående att uti den liqvid, som bolaget Skandia, i följd af den meddelade försäkringen å von Hofstens lif, borde till Adlersparre, såsom innehafvare af försäkringsbrefvet, verkställa, jemväl skulle ingå 7,500 rdr med ränta, derå Adlersparre med anledning af sin utgift för berörde vexel gjort anspråk, icke kunna bifallas».

Adlersparre vädjade till Svea hofrätt och yttrade der: Ifrågavarande vexel vore en s. k. »ackomodationsvexel» eller en sådan, som tillkommit af den anledning att lån från bankerna icke utlemnades på reverser med borgen, utan endast mot vexlar. Att förhållandet vore sådant, ådagades jemväl deraf att Adlersparre och Hammarhjelm inlöst hvar sin hälft af vexeln, och att endossenten icke verkställt någon protest mot trassenten. För att ytterligare styrka samma förhållande begärdes att få afhöra två banktjenstemän såsom vittnen derom, att icke vexelägaren eller Hammarhjem, till hvilken vexeln vore ställd, belånat eller rättare sålt den till Skandinaviska kreditaktiebolaget, utan att, såsom med ackomodationsvexlar alltid tillginge, von Hofsten sjelf uppträdt såsom innehafvare deraf, säljare af densamma och emottagare af betalningen derför. Då vexeln såldes, voro trassenten, acceptanten och endossenten i och för riksdagsgöromål här i Stockholm, och likväl meddelade Ham-

s. 557 Sida 557 i årgången börjar härKopiera citering

marhjelm fullmakt för von Hofsten att uttaga vexelbeloppet, hvilket rimligtvis icke kunnat ske, om någon verklig vexelfordran funnits.

Bolaget hade åberopat von Hofstens skrift, då han till Adlersparre öfverlemnade policen; men till ett sådant åberopande kunde bolaget ej vara berättigadt, då policen vore ställd på innehafvaren och funnes i Adlersparres hand, samt Adlersparre lemnat valuta för policens belopp och således frågan ej berodde på innehållet i von Hofstens berörde skrift.

Adlersparre yrkade förthy, att, med upphäfvande af rådstufvurättens dom, hans påstående måtte bifallas.

Bolaget bestred det begärda vittnesförhöret, yrkade fastställelse af rådstufvurättens dom samt förevisade nu den af von Hofsten gjorda anmälan hos bolaget om policens öfverlåtande på Adlersparre, och hvilken utgjordes af följande, den 21 November 1866 daterade bref till bolagets agent i Orebro: »Jag anser mig böra anmäla, att jag till- »fälligtvis hypothicerat assuransbrefvet n:o 313 hos bruks- »patronen Rud. Adlersparre såsom säkerhet för oss emellan »varande affärer».

Hofrätten meddelade dom den 11 Februari 1869 af innehåll att, hvad anginge Adlersparres i vadeinlagan framställda anhållan om vittnesförhör med uppgifne personer för bestyrkande deraf att icke Hammarhjelm, utan von Hofsten i lifstiden, såsom innehafvare af ifrågavarande vexel, till Skandinaviska kreditaktiebolaget här i staden sålt densamma och derför emottagit betalning, af hvilket förhållande Adlersparre förmenade följa, att hans å vexeln befintliga namnteckning innefattade endast en borgensförbindelse, så enär berörde såsom föremål för vittnesförhöret uppgifna omständighet icke vore af beskaffenhet att kunna på sakens utgång äga inflytande, kunde omförmälda begäran icke bifallas; och att, beträffande sjelfva saken, hofrätten funne ej skäl att i rådstufvurättens utslag göra ändring.

s. 558 Sida 558 i årgången börjar härKopiera citering

Denna dom uttryckte hofrättsrådet Geijers samt vice häradshöfdingarna Åbergsons, Boivies och Almgrens åsigt i saken.

Assessoren Widström var skiljaktig och yttrade: »Emedan upplyst är ej mindre att, sedan von Hofsten, enligt en den 6 December 1865 utfärdad handling, öfverlemnat det å hans lif under n:o 313 tagna försäkringsbref till bruksägaren Adlersparre, med rättighet för denne att af försäkringssumman göra sig betäckt för hvad Adlersparre kunde komma att utbetala för ingångna borgensförbindelser för von Hofsten, den sistnämnde hos vederbörande agent för aktiebolaget Skandia den 21 November 1866 anmält, att han tillfälligtvis hypothicerat oniförmälda försäkringsbref hos Adlersparre såsom säkerhet för »dem emellan varande affärer», än äfven att ifrågakomne, af Adlersparre på von Hofsten dragne och af denne accepterade vexel blifvit af Adlersparre den 25 April 1867 inlöst till halfva beloppet med 7,500 rdr; ty och som af innehållet i förenämnde handling, jemförd med von Hofstens hos bolaget gjorda anmälan, uppenbart är, att, på sätt Adlersparre uppgifvit, det emellan honom och von Hofsten angående försäkringsbrefvet träffade aftal inneburit, att Adlersparre skulle i försäkringsbrefvet njuta säkerhet jemväl för hvad han, enligt hvad berördt är, till följd af underlåtenhet från von Hofstens sida att den af honom accepterade vexeln infria, nödgats utbetala, samt vid sådant förhållande försäkringsbrefvet, hvilket, efter hvad ostridigt är, vid von Hofstens död, och när omförmälda utbetalning skedde, af Adlersparre fortfarande innehades, måste, jemlikt de å försäkringsbrefvet tecknade bestämmelser, anses gällande till betäckande af Adlersparres sålunda uppkomna fordran hos von Hofsten, alltså pröfvar jag för min del rättvist, med ändring af rådstufvurättens dom, förklara Adlersparre berättigad att vid liqvid om försäkringssumman njuta godtgörelse för ofvanberörde 7,500 rdr jemte ränta, så långt försäkringssumman, med afseende å öfriga deraf utgående fordringsbelopp, dertill förslår».

s. 559 Sida 559 i årgången börjar härKopiera citering

Adlersparre fullföljde underdånig talan.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Sydow och konstituerade revisionssekreteraren Adlers) hemställde i underdånigt betänkande den 28 April 1869, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom; hvaremot t. f. revisionssekreteraren Ryding på de af assessoren Widström anförde skäl hemställde, det Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med uppäfvande af domstolarnes beslut, förklara Adlersparre berättigad att för ifrågakomne 7,500 rdr jemte ränta njuta godtgörelse ur försäkringssumman, så långt densamma med afseende å öfriga deraf utgående fordringsbelopp försloge.

Saken föredrogs den 7 Maj 1869 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, Naumann, Bolin, von Hofsten, Olivecrona och Strandberg); och emedan upplyst är ej mindre att omförmälde, af sökanden på von Hofsten dragne och af denne accepterade vexel blifvi.t af sökanden den 25 April 1867 inlöst med hälften af det förskrifna beloppet eller med 7,500 rdr, än äfven att sökanden vid von Hofstens död den 24 i nyssnämnde månad innehade och fortfarande innehar ifrågavarande, å von Hofstens lif utfärdade försäkringsbref; ty och som sökanden förklarat, att han innehade försäkringsbrefvet såsom hypothek för utbetalningar för von Hofstens räkning jemväl af sådan beskaffenhet, som den nyssnämnda, och detta sökandens förklarande icke vederlägges deraf att den af bolaget Skandia i saken åberopade, af von Hofsten den 6 December 1865 utfärdade handling endast innehåller, att försäkringsbrefvet öfverlemnades till sökanden med rättighet för denne att af försäkringssumman göra sig betäckt för hvad sökanden kunde komma att utbetala för ingångna borgensförbindelser för von Hofsten; alltså och då bolaget icke heller annorledes visat, att sökandens rätt till försäkringsbrefvet bör anses mer inskränkt än han sjelf medgifvit, utan fasthellre den af von Hofsten, i enlighet med tredje punkten af de å försäkringsbrefvet befintliga vilkor och bestämmelser, hos vederbörande agent för bolaget den

s. 560 Sida 560 i årgången börjar härKopiera citering

21 November 1866 gjorda anmälan om försäkringsbrefvets öfverlåtande å sökanden innehåller, att von Hofsten tillfälligtvis hypothicerat försäkringsbrefvet hos sökanden såsom säkerhet för dem emellan varande affärer, gillade Högsta Domstolen det slut, t. f. revisionssekreteraren Rydings särskilda mening innehåller.

Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 9 Juni 1869.