Tvist huruvida giftorätt må äga rum i fastighet, som af mannen inköpts på auktion före vigseln, men hvarå köpebref erhållits först sedan makarne blifvit sammanvigda.
18 juni 1868
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1869, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 534–538 i årgången 1869. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, A) Giftermålsbalken, nr 4 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 81 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Giftermålsbalken, nr 4.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjette årgången, 1869 i litteraturen — s. 534–538 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 18 Juni 1868»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 22 Oktober 1858 försåldes å offentlig auktion åtskilliga friherren B. Cederström och hans fru tillhöriga utsocknefrälsehemman, bland hvilka var 1/4 mantal n:o 22 Bussjö-, som inropades af drängen Salomon Andersson för 7,500 rdr. Auktionsprotokollet bestämde, att vid tillträdet, som finge ske den 25 Mars 1859, skulle erläggas 1/s af köpeskillingen och derefter hvarje 25 Mars åren 1860— 1867 yio:del, efter afdrag dock af 3,300 rdr, utgörande återstoden af ett i hemmansdelen intecknadt hypothekslån; att sedan det belopp, som den 25 Mars 1860 förföll till betalning, blifvit erlagdt, och för återstoden skuldebref med rätt till inteckning i försålda fastigheten till säljarne öfverlemnats, köparen skulle erhålla köpebref jemte nödiga åtkomsthandlingar; och att emellertid afskrift af auktionsprotokollet skulle gälla såsom köpekontrakt.
Den 29 Oktober 1859 sammanvigdes Salomon Anders-
son med Anna Larsdotter.
s. 535 Sida 535 i årgången börjar här
Den 9 April 1861 utfärdade friherren Cederström och hans fru Amelie Cederström, född Ehrensvärd, köpebref, hvarigenom, med åberopande af förenämnda auktionspsprotokoll den 22 Oktober 1858, hemmanet Bussjö försåldes till »drängen Salomon Andersson»; varande i slutet af köpebrefvet yttradt: och »tillegna detsamma (hemmanet) Salomon Andersson, dess hustru, barn och arfvingar».
Den 12 Juni 1862 meddelade häradsrätten å ifrågavarande hemmansdel fastebref för Salomon Andersson, hvilken den 30 Juli 1865 afled barnlös, efterlemnande såsom sterbhusdelägare sin bemälda hustru Anna Larsdotter samt föräldrar Anders Hansson och Elna Salomonsdotter ; och var 74 mantal n:o 22 Bussjö upptaget bland boets tillgångar, samt bland skulderna dels ofvanomförmälda hypothekslån 3,300 rdr, dels ock ogulden intecknad köpeskillingsrest 1,250 rdr. .
Vid 1866-års vinterting med Herrestads härad instämde Anders Hansson enkan Anna Larsdotter med yrkande, att som ofvannämnda hemman vore af Salomon Andersson förvärfvadt förr än han med Anna Larsdotter sammanvigdes, Anna Larsdotter måtte förklaras oberättigad att vid blifvande delning af boet efter Salomon Andersson åtnjuta giftorätt i samma hemman.
Anna Larsdotter svarade: Hennes man hade visserli- ■gen före deras äktenskap å offentlig auktion inropat hemmanet Bussjö; men då köpebref derå utfärdats först efter vigseln och äfven stälts å Anna Larsdotter, ehuru hennes namn icke influtit i handlingen, samt afbetalningar på köpeskillingen skett under äktenskapet med hennes i boet införda och makarnes gemensamt förvärfvade medel, vore fastigheten att anse såsom makarnes samfälda egendom, hvadan hon bestred käromålet.
Hon åberopade derjemte vittnesmål af:
Kommissionslandtmätaren M. Brorström: Vittnet, som förrättat auktionen den 22 Oktober 1858, hade varit till-
s. 536 Sida 536 i årgången börjar här
städes, då Salomon Andersson den 9 April 1861 i Ystad hos friherre Cederström hemtade köpebrefvet å ifrågakomna fastighet. Salomon Andersson hade då, sedan han genomläst köpebrefvet, anmärkt, att Anna Larsdotters namn ock bort deri införas, hvartill vittnet genmält: »det behöfs ju ej, då köpebrefvet innehåller att hemmanet är försåldt till dig, hustru och barn». Salomon Andersson hade dock vidare yttrat: »hon borde varit införd i hemmanet för det bidrag, jag fått af hennes far»;
Skolläraren A. Sörensson och åboen Mårten Jönsson, hvilka berättade öfverensstämmande: att de närvarit vid det tillfälle, då Salomon Andersson hemtade köpebrefvet, och vitsordade vittnet Brorströms uppgift derom. De hade derjemte åtskilliga gånger hört Salomon Andersson yttra, att han af sin svärfader erhållit 1,000 rdr i hemgift.
Häradsrätten meddelade utslag den 13 Augusti 1866 : Enär, enligt hvad det i målet företedda auktionsprotokoll gåfve vid handen, Salomon Andersson i lifstiden den 22 Oktober 1858 förvärfvat äganderätt till ifrågavarande 144 mantal n:o 22 Bussjö; och Anna Larsdotter, hvilken först den 29 Oktober 1859 trädt i äktenskap med Salomon Andersson, icke föreburit, mindre visat, att Salomon Andersson genom äktenskapsförord eller annorledes i laglig ordning tillerkänt henne större eller mindre andel i berörda fastighet, förklarades Anna Larsdotter oberättigad att vid blifvande skifte efter Salomon Andersson få sig giftorätt uti omförmälda 144 mantal n:o 22 Bussjö tillagd.
Anna Larsdotter fullföljde, efter vad, talan i hofrätten öfver Skåne och Blekinge och, under åberopande af hvad vid häradsrätten förekommit, fästade särskild uppmärksamhet derå och styrkte vederbörligen, att hemmanet Bussjö varit friherrinnan Cederströms arfvejord, den der enligt Anna Larsdotters förmenande, ej kunde anses lagligen såld genom en auktion, föranstaltad af friherren Cederström ensam, utan först genom det jemväl af friherrinnan undertecknade köpebrefvet.
Anders Hansson genmälde: Egendomen var lagligen såld genom auktionsinropet, hvilket med klubbslag fästats.
s. 537 Sida 537 i årgången börjar här
Äfven på köpekontrakt kunde uppbud erhållas, om vilkoren deri uppfylldes och åtkomsthandlingar företeddes. Genom köpebrefvet skedde ingen ny handel. Friherrinnan Cederström hade utan tvifvel lemnat sin man tillstånd att å auktionen försälja hennes arfvejord, helst uti köpebrefvet auktionsprotokollet omnämndes och åberopades.
Hofrätten, i dom den 20 December 1867, fann skäl ej hafva förekommit, ledande till ändring i motvädjade utslaget, och förklarade, att Anna Larsdotter, hvilken uppgifvit att Salomon Andersson i lifstiden med beggederas del i boet guldit sin enskilda skuld å köpeskillingen för omstämda fastigheten, skulle äga vid blifvande afvittring och arfskifte efter Salomon Andersson söka göra gällande det anspråk, hvartill förhållandet kunde föranleda.
Anna Larsdotter sökte i underd. ändring. Fastighetsköpet var genom den vilkorliga auktionen endast börjadt och afslutades först när ordentligt, ovilkorligt köpebref utfärdades. Om köparen ej fullgjort de i auktionsprotokollet stadgade afbetalningar, hade han aldrig fått köpebref eller åtkomsthandlingar eller lagfart eller äganderätt, utan säljaren hade i så fall kunnat åter sälja fastigheten till annan person, som genast kunnat erhålla köpebref och åtkomsthandlingar samt söka uppbud på sitt köp. Förste köparen hade i slikt fall icke haft äganderätt till fastigheten, utan endast rättighet att emot säljaren väcka anspråk på åierbekommande af hvad han afbetalt på köpeskillingen. Anna Larsdotters och hennes mans äganderätt till hemmanet förvärfvades först den 9 April 1861, då köpet skriftligen skedde och fullbordades medelst reservationsfritt, ordentligt köpebref, — sålunda lång tid efter deras vigsel den 29 Oktober 1859. Äganderätt till fast egendom innefattade i sig rättighet dels att låta inteckna densamma för köparens gäld, dels att derå erhålla uppbud och fasta samt dels att infria och låta döda inteckningar i fastigheten. Men på blotta afskriften af det reservativa auktionsprotokollet hade Salomon Andersson icke kunnat vidtaga någon af dessa åtgärder. På sådan grund yrkade Anna Larsdot-
s. 538 Sida 538 i årgången börjar här
ter, att, med ändring af domstolarnes beslut, Anders Hanssons instämda talan måtte ogillas.
Uti underd. betänkande den 16 Maj 1868 hemställde Nedre revisionen (revisionssekreteraren Wedberg samt t. f. revisionssekreterarne Lilienberg och Poignant, denne sistnämnde föredragande) att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom; hvilket underd. betänkande vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 18 i samma månad (i närvaro af justitieråden Iggéström, Qvensel, Berg, Wretman, Naumann, von Hofsten och Olivecrona) af Högsta Domstolen gillades.
Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 18 Juni 1868.