Är Kongl. Förordningen den 19 Maj 1845, i fråga om öfverlätelse af fast egendom till tvenne och verkan af lagfart i slikt fall, tillämplig å rättsförhållanden, som uppkommit före denna förordnings utfärdande!
24 augusti 1868
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1869, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 530–534 i årgången 1869. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, B) Ärfdabalken, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 80 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Ärfdabalken, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjette årgången, 1869 i litteraturen — s. 530–534 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 24 Augusti 1868». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Åboen Måns Andersson i Lönskog instämde till Luggude häradsrätt, vintertinget år 1866, åboen Anders Nilsson i Körröd med påstående, att som Anders Nilsson innehade en kronoskatterusthållshemmanet 5/g:dels mantal n:o 1 Lönskog tillskiftad andel uti den s. k. planteringsmarken, om 10 à 12 , tunnland i rymd, Anders Nilsson, såvida han icke till samma jord kunde visa laga fång, dermed föreskrifven lagföljd ägt rum, måtte varda ålagdt att till Måns Andersson, som utan inskränkning förvärfvat äganderätt till nämnde hemman, utan lösen afträda ifrågavarande jord
Måns Andersson företedde ett den 21 December 1863 upprättadt köpebref, hvarigenom Anders Jönsson och Nils Jönsson till Måns Andersson och hans hustru försålt kronoskattehemmanet 5/g:dels mantal n:o 1 Lönskog, derifrån »intet undantaget»; och hade häradsrätten å detta köp meddelat tre klanderfria uppbud, det första den 24 Juni 1864, samt utfärdat fastebref den 1 Maj 1865.
Anders Nilsson förevisade deremot dels en den 5 Juni 1837 upprättad, behörigen bevittnad afhandling, hvarigenom Truls Andersson och Jöns Andersson i Lönskog till Sone Persson i Plöninge försålt, jemte en väderqvarn i Sandflögel vid sjöstranden vester om Lönskog, »hela den andel, vi äga för vårt kronoskatterusthållshemman n:o 1 5/g:dels mantal Lönskog uti inhägnade strandmalsmarken», emot viss köpesumma och årlig afgift af 16 sk. banko till hemmanet, hvarjemte säljarne förklarade, att de för everldelig ägo för köparne, deras barn och arfvingar afhände sig qvarnen och hela strandmalsjorden ; dels ock en den 4 Sept. 1837 upprättad, bevittnad afhandling, enligt hvilken
s. 531 Sida 531 i årgången börjar här
Sone Persson i Plöninge till Anders Nilsson, emot viss köpesumma och skyldighet att till hemmanet erlägga afgift, försålt, »jemte väderqvarnen å n:o 1 Lönskogs ägande andel i sandflögsmarken, tillika hela andelen i berörde sandflögsmark, som varit 5/g:dels mantal n:o 1 Lönskog tillhörig»; och som Anders Nilsson årligen erlagt den bestämda afgiften, bestred Anders Nilsson käromålet, under åberopande af KK. FF. den 19 December 1827 och den 6 Augusti 1864 samt K. Res. på bondeståndets ansökning den 29 Januari 1831.
Måns Andersson genmälde deremot, att då den jord, som Anders Nilsson innehade, upplåtits till honom under full äganderätt, Anders Nilsson, för att hans rätt till jorden skulle vara för andra bindande, bort med sitt köp lagfara; men då ban underlåtit detta, samt Måns Andersson, som inköpt hela hemmanet 5/g:dels mantal n:o 1 Lönskog, derifrån intet undantaget, å detta sitt köp erhållit fasta, vore Anders Nilsson, jemlikt 1 § K. F. d. 19 Maj 1845, skyldig att till Måns Andersson afstå ifrågavarande jord.
Häradsrätten utlät sig medelst utslag den 27 Juli 1866: att enär Måns Andersson icke visat, att omstämda, från 5/g:dels mantal n:o 1 Lönskog upplåtna jord, hvartill Anders Nilsson förvärfvat äganderätt genom en den 4 September 1837 upprättad afbandling, blifvit afsöndrad i strid med gällande lag, samt den omständigheten, att Måns Andersson, hvilken köpt stamhemmanet den 21 December 1863, derå erhållit uppbud och fasta, innan Anders Nilsson å sin jord sökt lagfart, icke berättigade Måns Andersson till jordens återvinnande, blef käromålet ogilladt.
Måns Andersson vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge, som yttrade i dom den 22 November 1867: att emedan ifrågavarande jord blifvit genom afbandling den 5 Januari 1837 af Truls Andersson och Jöns Andersson, såsom ägare till hemmanet 5/s:dels mantal n:o 1 Lönskog, för alltid afsöndrad från nämnde hemman till Anders Nilssons fångesman Sone Persson, som genom afhandlingen den 4 September 1837 öfverlåtit densamma till Anders Nilsson, samt omförmälde, af Truls Andersson och Jöns Andersson
s. 532 Sida 532 i årgången börjar här
den 5 Juni 1837 till Sone Persson gjorda öfverlåtelse icke finge genom den år 1863 till Måns Andersson skedda försäljning af ofvannämnde hemman anses hafva blifvit till sin verkan och giltighet förringad, helst stadgandet i K. F. den 19 Maj 1845, att, der någon öfverläte fast egendom till tvenne, den af dessa öfverlåtelser, hvarå lagfart först söktes, skulle vara framför den andra gällande, icke ägde tillämplighet å rättsförhållanden, hvilka uppkommit före samma förordnings utfärdande, pröfvade hofrätten rättvist fastställa det slut, häradsrättens utslag innehölle.
Denna dom uttryckte presidenten Munclc af Rosenschiölds, hofrättsråden Hagermans och Fredriksons samt assessoren Bergströms åsigt i saken; hvaremot assessoren Carlheim-Gyllensköldyttrade: Enär Anders Nilsson, sedan ifrågavarande lägenhet blifvit den 5 Juni 1837 af ägarne till hemmanet 5/g:dels mantal n:o 1 Lönskog åt Anders Nilssons fångesman Sone Persson försåld, och den sistnämnde den 4 September samma år lägenheten till Anders Nilsson afyttrat, underlåtit att med sitt fång lagfara; men Måns Andersson, efter att hafva inköpt berörda hemman utan undantag, erhållit uppbud å hemmanet, samt, jemlikt K. F. den 19 Maj 1845, vid sådant förhållande Måns Anderssons köp, hvarunder lägenheten äfven måste anses innefattas, gällde framför Anders Nilssons i afseende å närande lägenhet, ålade denne ledamot, med upphäfvande af häradsrättens utslag, Anders Nilsson att 1868-års fardag till Måns Andersson afträda ifrågavarande afsöndrade lägenhet.
Måns Andersson fullföljde underdånig talan.
Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Ryding och Glimstedt) yttrade i underd. betänkande den 19 Augusti 1868: att enär i målet icke blifvit utredt vid hvilken tid Truls Andersson och Jöns Andersson, som, då ifrågavarande jordafsöndring till Sone Persson ägde rum, ostridigt voro ägare af hela 5/s:dels mantal Lönskog, sedermera till annan person försålde hemmanet, och det icke torde få antagas såsom visst, att denna senare försäljning, genom hvilken det rättsförhållande torde hafva uppkommit, som grundlagt före-
s. 533 Sida 533 i årgången börjar här
varande tvist, skett efter det K. F. af den 19 Maj 1845 skolat lända till efterrättelse; alltså och på de af hofrätten anförde skäl, hemställde nedre revisionen, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa det slut, hvari hofrätten stannat.
Revisionssekreteraren von Sydow var skiljaktig och yttrade: »Då Måns Andersson genom afbandling den 21 December 1863 tillhandlat sig hemmanet n:o 1 5/g:dels mantal Lönskog med allt hvad dertill hörer utan undantag, samt Måns Andersson med berörda köp jemväl lagfarit och derå erhållit fastebref; men Anders Nilsson, ehuru han redan förut den 5 Juni 1837 af föregående ägare till hemmanet till full ägo inköpt nu ifrågavarande, derunder ostridigt lydande lägenhet, likväl underlåtit att med sitt köp lagfara, och vid sådant förhållande samma köp, jemlikt K. F. den 19 Maj 1845, icke lärer kunna, mot Måns Anderssons bestridande, tillerkännas giltighet, hemställer jag för min del i underdånighet att, med upphäfvande af domstolarne s beslut, Anders Nilsson måtte varda ålagdt att fardagen 1869 lägenheten till hemmansägaren afträda».
Saken föredrogs den 24 Augusti 1868 inför Högsta Domstolen, dervid justitieråden Cramér, von Hofsten och Dreijer förenade sig i följande yttrande: Enär sökanden, hvilken genom afbandling den 21 December 1863 förvärfvat ifrågavarande hemman af andre säljare än dem, som den 5 Juni 1837, såsom dåvarande ägare till hemmanet, derifrån under äganderätt försålde nu omstämda jord, icke visat, att desse sistnämnde derefter öfverlåtit vare sig hemmanet jemte den omtvistade jorden eller denna senare särskildt, å sådan tid, att, för det, genom en slik öfverlåtelse af samma fastighet till tvenne, dessa emellan uppkomna rättsförhållande, de i K. F. den 19 Maj 1845 meddelade stadganden skolat tillämpas; alltså och då vid sådant förhållande den omständighet, att sökanden, hvilkens köpehandling innehåller, att han derigenom förvärfvat hemmanet utan något undantag, å detta fång erhållit lagfart, innan svaranden lagfart å sin jord ens sökt, icke lagligen må, till förmån
s. 534 Sida 534 i årgången börjar här
för sökanden, verka rubbning i den äganderätt till omtvistade jorden, som svaranden genom sitt äldre köp förvärfvat, gillade ofvanbemälde ledamöter det slut, som i nedre revisionens underdåniga betänkande blifvit tillstyrkt.
Justitieråden friherre Leuhusen, Wretman och Lagerstråle pröfvade rättvist fastställa hofrättens dom.
Kongl. Maj:ts dom, affattad i öfverensstämmelse med förstbemälde tre justitieråds åsigt, är utgifven den 21 September 1868.