Leverans-aftal. Bevisningsskyldigheten i afseende på erbjuden varas beskaffenhet.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1869, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 666–669 i årgången 1869. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och de författ- ningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullstadgan, nr 20 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 99 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och de författ- ningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullstadgan, nr 20.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjette årgången, 1869 i litteraturen — s. 666–669 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Bergsmannen Per Nordström i Hemshyttan uppgjorde den 3 Mars 1866 med faktorn C. G. Carlsson i Smedjebacken kontrakt att fritt vid Arnebo lastageplats, under Juli och Augusti månader samma år, leverera 7,000 centner tackjern »godartadt och af samma malmbeskickning som föregående åren och ej innehållande mera svafvel än då (1865), vid skedd afprofning af Bråfors hytta N. B. B. F.», mot ett pris af 2 rdr 70 öre per centner.
Med Nordström uppgjorde derefter bergsmannen Per Olsson i Arnebo särskildt aftal att få deltaga i berörde leverans med 2,000 centner, hvarjemte Per Olsson den 9 April 1866 erhöll af Nordström i förskott 1,800 rdr rmt.
Uti stämning till 1866-års hösteting med Gamla Norbergs bergslags häradsrätt yrkade Nordström, att som det af Per Olsson levererade tackjern befunnits vara »oartadt
s. 667 Sida 667 i årgången börjar här
och icke levereringsgildt», samt Nordström nödgats till faktorn Carlsson återbära det af Per Olsson uppburna förskottet, Per Olsson måtte förpligtas att samma belopp jemte ränta till Nordström återbetala.
Per Olsson genmälde, att sedan han i Maj månad 1866 anställt blåsning af tackjern, och denna blåsning misslyckats, hade Nordström, ehuru Per Olsson icke ämnat erbjuda eller erbjudit Nordström att af denna blåsning erhålla jern, dock af samma blåsning tagit prof och förevisat Carlsson, som skulle dermed förklarat sig missnöjd. Deremot hade en andra, af Per Olsson anställd blåsning slagit bättre ut och lemnat fullgodt tackjern, som Per Olsson ock inom öfverenskcommen tid tillhandahållit Nordström, hvilken dock vägrat att emottaga detsamma.
Nordström medgaf, att Per Olsson på sommaren 1866 erbjudit honom tackjern af den andra blåsningen, äfvensom att Nordström förklarat sig förhindrad att emottaga detsamma, emedan faktorn Carlsson, sedan han funnit profvet af den första blåsningen icke vara levereringsgildt, förmält sig icke vilja hafva något tackjern från den hytta, der blåsningen verkstälts, hvarom ock Per Olsson genast underrättats.
Häradsrätten yttrade i utslag den 11 Maj 1867: att som ostridigt vore, att sedan Nordström med faktorn Carlsson uppgjort kontrakt, hvarigenom Nordström förbundit sig att vid Arnebo lastageplats i Juli och Augusti månader 1866 leverera tackjern till visst belopp, aftal blifvit emellan parterna träffadt, enligt hvilket Per Olsson skolat uti samma leverans deltaga med omkring 2,000 centner af sin tackjernstillverkning, samt Nordström medgifvit, att tackjern blifvit honom under 1866-års sommar af Per Olsson erbjudet; alltså och då Nordström icke uppgifvit, än mindre styrkt, att berörda tackjern af Per Olssons tillverkning icke varit levereringsgildt, och den omständigheten att tackjern af Per Olssons tidigare blåsning vid anställd profning ansetts odugligt, icke kunde inverka på Per Olssons rätt att njuta det emellan honom och Nordström träffade aftal till
s. 668 Sida 668 i årgången börjar här
godo, förklarades Per Olsson icke vara skyldig att de förskottsvis uppburna medlen återbära, i följd hvaraf Nordströms derom väckta påstående af häradsrätten ogillades.
Nordström vädjade till Svea hofrätt och anförde der, att Per Olsson hade, för att få behålla det uppburna förskottet, bort styrka, att han sökt fullgöra leveransen och sålunda erbjudit sådant tackjern, som faktorn Carlsson velat och varit skyldig emottaga; men då Per Olsson icke förebragt sådan bevisning, samt det erbjudna jernet verkligen varit af sämre beskaffenhet än som bort levereras, yrkades att, med upphäfvande af häradsrättens utslag, käromålet måtte bifallas.
Per Olsson genmälde, att Nordström, såsom delägare i den hytta, deri andra blåsningen anstälts, hade sig alltför väl bekant, att denna blåsning lemnat fullgod vara, men prisfall på jern hade vållat, att Nordström icke velat mottaga det erbjudna jernet; hvadan Per Olsson yrkade att häradsrättens utslag måtte fastställas.
Hofrätten utlät sig i dom den 19 November 1868: att enär Per Olsson medgifvit, ej mindre att han åtagit sig en del af den i ofvanberörde, emellan Nordström och faktorn Carlsson den 3 Mars 1866 uppgjorda kontrakt omförmälda leverans af tackjern till ett belopp af omkring 2,000 centner, än äfven att Per Olsson af Nordström i förskott å betalningen för berörde tackjern emottagit 1,800 rdr; men Per Olsson icke, emot Nordströms uppgift att det af Per Olssons till leverering erbjudna tackjern varit i vissa afseenden sämre än det som enligt omförmälda kontrakt bort levereras, visat, att han inom den utsatta tiden levererat eller erbjudit tackjern af den i kontraktet uppgifna beskaffenhet; pröfvade hofrätten rättvist, med ändring af motvädjade utslaget, ålägga Per Olsson att till Nordström återgälda ofvanberörda, i förskott å betalningen för tackjernet uppburna belopp 1,800 rdr jemte ränta derå, beräknad efter fem för hundra om året från stämningsdagen, fjortonde dagen före 1866-års hösteting, tills betalning skedde.
s. 669 Sida 669 i årgången börjar här
Per Olsson sökte i denna dom i underdånighet ändring.
Icke någon af parterna förebragte bevisning hurudant tackjernet af andra blåsningen varit.
Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Ryding, Lagergren, föredragande, och Glimstedt) hemställde i underdånigt betänkande den 31 Juli 1869, att Kongl. Majt måtte, med upphäfvande af hofrättens dom, fastställa häradsrättens beslut; hvilket betänkande, vid sakens underdåniga föredragning den 2 påföljande Augusti inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, Södergren, friherre Leuhusen, von Hofsten, Olivecrona och Lagerstråle), blef bifallet.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 7 Sept. 186 9.