Naumanns tidskrift 1869 s. 680

• Hos kon. befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län sökte Lars Börjesson i Toröd, att som t. f. länsmannen S. Palmqvist den 25 September 1865 hos Anders Engelbrektsson i Groland verkställt utmätning å lösegendom för uttagande af lånekontorets i Göteborg fordran hos Anders Engelbrektsson, 400 rdr med ränta, hvarför Lars Börjesson och Johannes Larsson i Groland iklädt sig borgensansvarigbet; men någon auktion å det utmätta godset aldrig blifvit utlyst och hållen, utan Palmqvist deremot, sedan Anders Engelbrektsson i början af Mars månad 1866 blifvit försatt i konkurs, å konkursauktion försålt den utmätta lösegendomen till betäckande af andra borgenärers fordringar samt derefter den 6 i samma månad förrättat utmätning hos Lars Börjesson, som i följd deraf måst betala ifrågavarande skuld med 432 rdr 57 öre, hvaruti voro inberäknade kostnaderna för de hos såväl Anders Engelbrektsson som Lars Börjesson verkställda utmätningar, det måtte alltså Palmqvist, då. den hos Anders Engelbrektsson utmätta lösegendom, om den blifvit i laga tid försåld, fullt betäckt skulden, och den Lars Börjesson tillskyndade förlust således vore en följd af Palmqvists underlåtenhet att samma egendom försälja, jemlikt 7 § i K. Instruktionen för länsmän den 10 November 1855 och 4 mom. i K. Förordningen den 21 Mars 1835, åläggas återgälda Lars Börjesson berörda 432 rdr 57 öre jemte ränta derå.

Kronofogden D. E. Widell, som hade att öfver ansökningen infordra Palmqvists förklaring och att i ärendet afgifva utlåtande, androg bland annat: att, efter det utmät-

s. 681 Sida 681 i årgången börjar härKopiera citering

ning hos Anders Engelbrektsson blifvit af Palmqvist verkställd den 25 September 1865, det utslag, hvari lånekontorets ifrågavarande fordran blifvit fastställd, på Anders Engelbrektssons begäran att få uppgöra liqvid derför å kronofogdekontoret, der han hade att betala skuld på grund af ett äldre utslag, i påföljande Oktober månad återfordrats från Palmqvist, som sedermera med det förra utslaget icke haft någon vidare befattning, hvarför Widell icke ansett nödigt att från Palmqvist infordra förklaring i målet; att Anders Engelbrektsson derefter vid ett tillfälle afbetalt 380 rdr, hvilket belopp afskrifvits å det äldre utslaget; att Lars Börjesson uraktlåtit fullfölja bevakning i Anders Engelbrektssons konkurs; och att Lars Börjessons påstående att exsekutor måtte hålla honom skadeslös för denna hans försummelse syntes temligen orimligt, i synnerhet som gäldenärerna blifvit ådömd betalningsskyldighet, en för alla och alla för en, samt exsekutor således varit oförhindrad att verkställa utmätning- hos hvilken af dem som helst, hvarjemte den för exsekutorer gällande instruktion icke innehölle något om skyldighet för dem att i dylika fall bevaka vederbörandes rätt i konkursen; på grund af hvilket allt Widell, med bestridande af Lars Börjessons anspråk, ansåg att kostnaden för utmätningen hos Anders Engelbrektsson vore den enda, som Lars Börjesson möjligen kunde äga rätt att återfå.

Uti sina påminnelser häremot yrkade Lars Börjesson, att då Widell fritagit Palmqvist från allt ansvar i målet, Widell måtte åläggas utgifva hvad Lars Börjesson i ansökningen fordrat, ty just genom Widells åtgörande hade Lars Börjesson tillskyndats den förlust, som han nu påyrkade få ersatt. Det hade varit gagnlöst att fullfölja bevakning i Anders Engelbrektssons konkurs, enär dennes tillgångar medtagits under den tid, som förflutit emellan utmätningen och konkursens början.

Landshöfdingeembetet meddelade utslag den 25 Februari 1867: Ehuru Widell icke lämpligen bort, sedan utmätning blifvit hos hufvudgäldenären Anders Engelbrekts-

s. 682 Sida 682 i årgången börjar härKopiera citering

son förrättad, endast på begäran af denne att få uppgöra liqvid å kronofogdekontoret återtaga utslaget från utmätningsförrättaren och derigenom förhindra fortgången af exsekutionen, genom hvars bringande till slut lånekontorets fordran kunnat betäckas, utan att borgesmännens egendom dertill måst tagas i anspråk, samt Widell, med afseende å handlingarnes innehåll, jemväl syntes hafva förfarit orätt derutinnan, att, då Anders Engelbrektsson sedermera till Widell erlade ett belopp af 380 rdr, Widell icke ens afskrifvit detsamma på ifrågavarande utslag, hvars verkställighet just blifvit förhindrad genom Engelbrektssons löfte att med penningar sig infinna, utan låtit beloppet gå i afräkning på ett annat utslag, i afseende hvarå Widell icke ens uppgifvit, huruvida någon utmätning för uttagande af dess innehåll då varit verkställd eller icke; likväl och emedan Lars Börjesson för betalningen af Anders Engelbrektssons omförmälda skuld till lånekontoret ingått borgen såsom för egen skuld, och exsekutor sålunda i gällande lag icke saknat stöd för att, oberoende af åtgärderna emot hufvudgäldenären, uttaga lånekontorets fordran hos Lars Börjesson, samt denne genom sin underlåtenhet att fullfölja bevakning i Anders Engelbrektssons konkurs måste sjelf anses hafva vållat att han gått miste om den rätt till godtgörelse i saken, som eljest kunnat komma honom till del, fann landshöfdingeembetet sådana förhållanden vara för handen, att Widell icke kunde utsökningsvis förpligtas till betalning i vidsträcktare mån, än att honom ålades återgälda Lars Börjesson hvad denne måst utgifva såsom kostnad för den hos Anders Engelbrektsson af Palmqvist verkställda utmätning.

Lars Börjesson anförde besvär i Götha hofrätt och åberopade till stöd för sitt ändringssökande, bland annat, följande: Widell hade icke, om fordringsägaren inom tre månader fordrat redovisning, kunnat ursäkta sig med att utslaget af honom återkallats, försäljningen af utmätta lösegendomen blifvit inställd och de af gäldenären på samma skuld inbetalda penningar använda för annat ändamål. I

s. 683 Sida 683 i årgången börjar härKopiera citering

sådan händelse häde Widell, jernlikt 1 och 4 inom, i K. Förordningen den 21 Mars 1835, fått sjelf ersätta lånekontorets fordran, utan att sedermera kunna vända sig mot Lars Börjesson för utbekommande af densamma. Exsekutor hade visserligen rättighet att göra utmätning hos hvilken af gäldenärerna som helst, och om han genast anställt utmätning hos Lars Börjesson, hade dervid ej varit något att säga; men det kunde icke vara rätt, att först mera än fem månader efter verkställd utmätning hos hufvudgäldenären, derunder Lars Börjesson ansett sig fullt betryggad, och sedan hufvudgäldenären haft tid att förskingra sina tillgångar och göra cession, hvarefter ingen eller ringa tillgång återstått, verkställa utmätning och uttåga beloppet hos Lars Börjesson, som sålunda på intet sätt kunnat hos hufvudgäldenären hålla sig skadeslös.

I häröfver afgifven förklaring yttrade Widell, att han, genom att tills vidare inställa auktionen å det utmätta godset, ansåg sig hafva gagnat såväl hufvudgäldenären som hans löftesmän. Att den af Anders Engelbrektsson den 19 December 1865 gjorda afbetalning af 380 rdr skolat afskrifvas å det till verkställighet först inlemnade utslaget, vore väl ostridigt. Widells hofsamhet som exsekutor borde väl ej räknas honom till last, än mindre utgöra skäl att förpligta honom fullgöra Lars Börjessons borgensförbindelse.

Hofrätten, i utslag den 12 December 1867, fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i landshöfdingeembetets öfverklagade utslag.

Lars Börjesson sökte hos Kongl. Majt i underd. ändring under åberopande af hvad han förut anfört.

Sedan Widell afgifvit underd. förklaring föredrogs målet den 14 Maj 1868 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Iggeström, Wretman, von Hofsten och Olivecrona") funno skäl ej vara anfördt, som kunde verka ändring i hofrättens domslut.

Justitierådet Naumann yttrade. »I detta mål förekommer: att sedan för verkställighet af Kongl. Maj:ts befall-

s. 684 Sida 684 i årgången börjar härKopiera citering

ningshafvandes utelag den 28 Augusti 1865, enligt hvilket Anders Engelbrektsson och hans löftesmän Johannes Larsson och Lars Börjesson fått sig ålagdt att, en för alla och alla för en, betala den förstnämndes skuld till lånekontoret i Göteborg 400 rdr med ränta och kostnadsersättning, utmätning hos Anders Engelbrektsson å honom tillhörig lösegendom blifvit af kronolänsmannen Palmqvist den 25 påföljande September förrättad, har kronofogden Widell, under hvars ansvarighet utmätningen ägt rum, icke verkställt försäljning af det utmätta godset inom den i 1:sta punkten af Förordningen den 21 Mars 1835 bestämda tid, utan i stället, på begäran af gäldenären Anders Engelbrektsson, som skall erbjudit sig att å kronofogdekontoret uppgöra liqvid, återfordrat utslaget från utmätningsförrättaren Palmqvist och inställt vidare åtgärd i saken; att detta Widells förfarande haft till följd, att det för lånekontorets räkning utmätta gods, i hvilket Lars Börjesson såsom Anders Engelbrektssons löftesmän äfven haft säkerhet för gäldande af dennes skuld till lånekontoret, under tiden och sedan Anders Engelbrektsson blifvit i konkurstillstånd försatt, kommit att uti konkursboets tillhörigheter ingå, i stället att tjena till godtgörande af lånekontorets fordran, hvilken Lars Börjesson derföre, på grund af sin löftesskrift, måst till fullo gälda och derigenom inträdt i borgenärens rätt att af Widell fordra redo för åtgärderna i afseende på utslagets verkställande mot Anders Engelbrektsson.

Efter öfvervägande af dessa alla omständigheter, och då Anders Engelbrektssons omförmälda erbjudande till Widell af godvillig liqvid icke bort hindra exsekutionens fortgång i laga ordning, samt Widells tjenstförsummelse ingalunda kan finna ursäkt deruti, att Lars Börjesson ej ansett sig böra i Anders Engelbrektssons sedermera inträffade konkurs anställa bevakning för en fordran, till hvars betäckande Widell ej ens föreburit att det utmätta godset skulle varit otillräckligt, om detsamma blifvit i laga t/d och ordning försåldt, pröfvar jag, i förmågo af 25 kap. 17 § samt 6 kap. 1 § Strafflagen, jemförd med 4:de punkten af 1835-

s. 685 Sida 685 i årgången börjar härKopiera citering

års ofvannämnda Förordning, rättvist att, med ändring af hofrättens utslag, döma kronofogden Widell, såsom till skadans gäldande skyldig, att till klaganden mot qvitto genast utgifva 432 rdr 57 öre jemte 6 procent ränta derå från den 14 Mars 1866, äfvensom den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämda kostnadsersättning».