Bör domstol infordra från allmänna åklagaremakten den skriftliga handling, enligt hvilken Konungen gifvit lof till åtals anställande i mål rörande lasteligt tal om Hans Maj:ts person !
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1869, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 731–735 i årgången 1869. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 15 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 106 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 15.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjette årgången, 1869 i litteraturen — s. 731–735 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Till stadsfiskalen P. W. L. Gilljam hade justitiekansleren aflåtit följande bref: »Uti skrifvelse af den 14 innevarande månad har h. exc. herr justitiestatsministern, enär uti nto 38 af tidningen »Gamla Fäderneslandet» för den 12 i samma månad, af hvilket tidningsnummer ett exemplar blifvit från »Fäderneslandets» tryckeri här i staden till h. exc. aflemnadt, den å tidningens tredje sida under rubriken »Schene Rariteten» förekommande uppsats, som börjar med orden: »En viss hög person», syntes innefatta lasteligt yttrande om Hans Maj:t Konungens höga person, och efter det Hans Maj:t Konungen i nåder gifvit lof dertill, att ifrågavarande artikel, såvidt derigenom lasteligt yttrande emot Hans Maj:ts höga person blifvit fäldt, må af allmänna
s. 732 Sida 732 i årgången börjar här
åklagaren åtalas, till justitiekanslerens åtgärd öfverlemnat ett exemplar af omförmälde tidningsnummer, på det att ifrågavarande öfverträdelse af Tryckfrihetsförordningen måtte varda genom allmän åklagare i vederbörlig ordning vid laga domstol åtalad.
I anledning häraf har jag, med bifogande af det mig tillhandakomna exemplar af n:o 38 utaf tidningen »Gamla Fäderneslandet», härigenom velat uppdraga åt eder att emot nämnde tidnings ansvarige utgifvare mureriarbetaren J. F. Dahlhammar vid Stockholms rådstufvurätt i laga ordning anställa och utföra åtal för det brott emot 3 § 4 mom. i Tryckfrihetsförordningen, som genom ofvanomförmälda artikels införande i tidningen blifvit begånget.
Stockholm den 18 Maj 1869.
F. F. Huss.
Ferd. Ramström».
Med anledning häraf instämde Gilljam till Stockholms rådstufvurätt mureriarbetaren Johan Fredrik Dahlhammar med påstående: att enär den i berörde tidningsnummer införda artikel innefattade lasteligt yttrande om Hans Maj:t Konungen, Dahlhammar måtte fällas till ansvar enligt 3 § 4 mom. Tryckfrihetsförordningen, jemförd med 9 kapitlet 5 § Strafflagen, samt den åtalade skriften konfiskeras.
Dahlhammar invände, att Gilljam med justitiekanslerens ofvanberörda uppdrag icke styrkt sig vara behörig att föra talan i målet. Dahlhammar ville väl icke bestrida, att den af justitiestatsministern till justitiekanslern aflåtna skrifvelse varit af det innehåll, som i justitiekanslerens bref till Gilljam omförmäldes; men i allt fall saknades bevis, att H. M. Konungen lemnat tillstånd till åtals anställande, enär såsom fullgiltigt sådant bevis endast kunde godkännas af H. M. Konungen sjelf undertecknadt, skriftligt medgifvande i berörde hänseende.
Sedan Gilljam bestridt afseende å denna invändning, yttrade rådstufvurätten genom beslut den 8 Juni 1869, att
s. 733 Sida 733 i årgången börjar här
enär det af justitiekansleren för Gilljam utfärdade förordnande att emot Dahlhammar anställa åtal för omförmälda tidningsartikel innehölle, att hans exc. herr justitiestatsministern i embetsskrifvelse tillkännagifvit, att H. M. Konungen gifvit tillåtelse till åtalets anhängiggörande, och Dahlhammar icke ifrågasatt riktigheten af justitiekanslerens berörda uppgift, ogillades Dahlhammars ifrågakomne invändning.
I slutligt utslag den 29 Juni yttrade rådstufvurätten: att som den i målet utsedda jury förklarat åtalade artikeln brottslig enligt 3 § 4 mom. Tryckfrihetsförordningen, jemfördt med 9 kap. 5 § Strafflagen, blef, jemlikt nyssnämnda lagrum, Dahlhammar dömd för lasteliga yttranden om H. M. Konungen att hållas till straffarbete i två år, hvarjemte förklarades, att det åtalade tidningsnumret skulle konfiskeras.
Svea hofrätt, hvars pröfning rådstufvurättens utslag underställdes och der Dahlhammar sig besvärade, gillade medelst utslag den 20 Juli rådstufvurättens under rättegången meddelade beslut och slutliga utslag.
Dahlhammar sökte i detta utlag i underdånighet ändring, fullföljde sin gjorda invändning m. m. och yrkade, att »åtalet med allt hvad dervid förekommit, måtte blifva häfdt och ogiltigt förklaradt».
Vid föredragningen af målet inför Högsta Domstolen den 28 September företedde föredraganden justitiestatsministerns förrberörde embetsskrifvelse, hvilken af föredraganden infordrats från justitiekanslersexpeditionen ; och funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Wretman, von Hofsten, Olivecrona, Lagerstråle och Strandberg') skäl icke vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring.
Justitierådet Naumann yttrade: »I Strafflagens 9 kapitel 6 §, jemförd med K. Brefvet den 25 September 1777, stadgas, bland annat, att allmän åklagare icke får mot nå-
s. 734 Sida 734 i årgången börjar här
gon anställa åtal för smädelser emot H. M. Konungen, utan att Konungen dertill lof gifver. Underrätt åligger alltså att, innan åtalet handlägges, taga kännedom om och i sitt protokoll låta anmärka den skriftliga handling, hvarigenom en så beskaffad nådig tillåtelse är vorden meddelad, och enär dylika mål på underställningsvägen gå till öfverrätt, tillkommer denna att, äfven om den tilltalade härom icke alls framställer någon invändning, eller han möjligen gör det i mera eller mindre bestämda ordalag, sjelfmant tillse, det lagens föreskrifter blifvit vid målets handläggning af underrätt i detta afseende vederbörligen iakttagne, eller, i vidrigt fall, den antydda handlingen infordra.
Sedan numera, enligt hvad Högsta Domstolens protokoll för innevarande dag utvisar, sådan handling, nemligen h. exc. herr justitiestatsministerns den 14 Maj innevarande år aflåtna skrifvelse, blifvit genom föredragandens försorg från justitiekanslersexpeditionen anskaffad och inför Högsta Domstolen föredragen, anser jag intet hinder möta mot sakens slutliga afgörande; och ehuru något Konungens beslut 1) utfärdadt i den form, som i Regeringsformens 38 §,
1) Den praxis är vedertagen, att när endast underrättelse om ett af Kongl. Maj:t fattadt beslut skall meddelas en embetsman (såsom här var händelsen), utfärdas icke ett formligt Konungabref derom, utan underrättelsen meddelas genom en officiel skrifvelse af vederbörande departementschef; men när det Kongl. beslutet innefattar en befallning, får den derom utgående expedition formen af ett Kongl. Bref.
Utdrag af Justitie-stats-expeditionens diarium den 18 Maj 1869.
S. d. expedierades hans exeilens herr justitie-statsministerns skrifvelse till justitie-kansleren af den 14 dennes om åtals anställande mot ansvarige utgifvaren af n:o 38 af tidningen «Gamla Fäderneslandet» för den 12 innevarande månad, mureriarbetaren J. F. Dahlhammar, för en i berörde tidning tryckt uppsats, hvilken ansetts innefatta lasteligt yttrande mot hans Maj:t Konungens höga person.
Hans Maj:t hade, enligt statsrådsprotokollet öfver justitie-departementsärenden den 14 innevarande månad, i nåder gifvit lof till åtalets anställande; betygar
ex officio
C. F. W. Lamberg.
s. 735 Sida 735 i årgången börjar här
1 punkten, finnes påbjuden, icke är samma skrifvelse följaktigt, finner jag genom berörde handlings innehåll vara af den statsrådsledamot, som haft att ärendet inför Konungen föredraga och dess höga beslut kontrasignera, å embetets vägnar intygadt, det Kongl. Maj:t till protokollet i statsrådet meddelat nådig tillåtelse att ifrågavarande åtal anställa, hvadan jag i detta mål icke kan bifalla den tilltalades begäran om detsammas återförvisande, hvilket endast skulle leda till förlängande af tiden för hans qvarhållande i ransakningsfängelset.
I sjelfva saken instämmer jag med Högsta Domstolens öfrige ledamöter».