Vid försäljning af fastighet betingar säljaren undantagsförmåner icke för sig, men för tredje man och dennes hustru. Undantagsinnehafvarnes mot köparen i anledning häraf anställda kraf och yrkande af inteckning i fastigheten.
25 augusti 1868
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1869, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 99–101 i årgången 1869. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 2 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 12 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 2.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjette årgången, 1869 i litteraturen — s. 99–101 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 25 Augusti 1868»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Landtbrukaren P. V. Örn köpte af Nils Andersson ett mantal kronoskatte n:o 1 Lindesby enligt kontrakt af den 24 Mars 1860, hvars tredje punkt stadgade, bland annat, »att torparen Jon Svensson och hans hustru skulle i sin återstående lifstid erhålla vissa tunnor spanmål m. m. samt en ko att mjölkas, som skulle födas af köparen uti Lund, der för delstag ar ne då bodde, mot skyldighet för Jon Svensson och hans hustru att vara behjelplige med ladugårdsskötseln vid Lund i det de förmådde».
I uttagen stämning å Örn till 1866-års hösteting med Lindes och Ramsbergs bergslagers häradsrätt yrkade Jon Svensson: dels att Örn måtte varda ålagdt, i enlighet med innehållet af nyssberörde punkt i kontraktet, att vid Lund hålla en mjölkande ko, deraf Jon Svensson ägde taga mjölk, dels ock att till säkerhet för de i samma punkt Jon Svensson tillförsäkrade undantagsförmåner inteckning måtte varda fastställd uti Lindesby hemman.
Orn bestred allt afseende å Jon Svenssons påståenden, emedan Örn, hvilken väl med Nils Andersson, men ej med Jon Svensson slutat aftal, således med Jon Svensson icke hade något att skaffa. Örn hade fordran hos Nils Andersson, hvilken gjort konkurs; och tänkte Örn godtgöra sig för den förlust, han sålunda komme att lida, genom afräkning på det undantag, han enligt förberörde köpekontrakt borde utgifva. För öfrigt kunde Örn ej lemna några kreatur i Jon Svenssons vård, emedan han vanskötte dem. Nå-
s. 100 Sida 100 i årgången börjar här
gon inteckning för Jon Svenssons undantag hade Örn hvarken förbundit sig eller ville lemna.
Grenom utslag den 31 Augusti 1867 utlät sig häradsrätten: att som ostridigt och medgifvet vore, att Örn uti omförmälda köpekontrakt förbundit sig att årligen utlemna till Jon Svensson och hans hustru i deras återstående lifstid der uppräknade förmåner samt en ko att mjölkas, som skulle födas af köparen uti Lund, der fördelstagarne då bodde, äfvensom fri vedbrand och husrum, emot det att Jon Svensson och hans hustru uti det de förmådde skulle vara behjelplige med ladugårdsskötsel vid Lund; alltså och då Örns berörda förbindelse ingått såsom en förbindelse vid sjelfva köpet, och Örn icke bestridt, att han försummat vid Lund hålla en ko för Jon Svenssons räkning, ålades Örn att detta sitt åliggande genast fullgöra; och förklarades Jon Svensson berättigad att till sin och sin hustrus framtida säkerhet, för utbekommande af ofvan omförmälda fördelsförmåner, erhålla inteckning uti den inköpta fastigheten.
Örn vädjade till Svea hofrätt och yrkade, under åberopande af hvad han förut anfört, att, med upphäfvande af häradsrättens utslag, Jon Svenssons talan måtte ogillas.
Medelst dom den 23 Januari 1868 yttrade hofrätten: att emedan den af Jon Svensson i saken förda talan vore grundad allenast å det förhållande att Örn uti ett angående köp af hemmanet Lindesby emellan honom och Nils Andersson upprättadt kontrakt utfäst att till Jon Svensson utgöra åtskilliga förmåner, och denna af Örn till Nils Andersson gjorda utfästelse icke i och för sig medförde fordringsrätt å Jon Svenssons sida; ty och då Örn bestridt käromålet, funne hofrätten skäligt, med ändring af häradsrättens utslag, förklara, det Jon Svenssons ifrågavarande talan icke kunde bifallas.
Denna dom uttryckte hofrättråden Montelii och Livijns samt assessoren Törnqvists åsigt i saken; hvaremot vice häradshöfdingarne Gripensköld och Örbom yttrade: »På de af häradsrätten anförda grunder samt enär det uti ifrågavarande afhandling, som Jon Svensson visat sig innehafva
s. 101 Sida 101 i årgången börjar här
i hufvudskrift, emellan Nils Andersson och Ôrn träffade aftal om förbindelse för denne att tillhandahålla Jon Svensson vissa förmåner innefattade en af Nils Andersson med Örns begifvande gjord öfverlåtelse af Nils Anderssons fordringsrätt i fråga om deremot svarande del af köpeskillingen för ofvannämnda fastighet, och vid sådant förhållande ytterligare öfverlåtelse eller särskildt bemyndigande af Nils Andersson icke erfordrats för Jon Svenssons behörighet att samma förmåner utkräfva; likasom icke heller Orn, som ej ens uppgifvit, att emellan honom och Nils Andersson blifvit sedermera annorledes aftaladt om köpeskillingens gäldande än hvad afhandlingen innehölle, kunde, på sätt Ôrn påstått, anses berättigad att emot uppgifven fordran hos Nils Andersson qvitta hvad Örn åtagit sig att till Jon Svensson utgifva, pröfvade desse ledamöter för sin del rättvist häradsrättens domslut att gilla».
Jon Svensson sökte i underd. ändring i hofrättens dom och yrkade, att densamma måtte upphäfvas och häradsrättens utslag fastställas.
Nedre Revisionen (revisionssekreteraren Svedelius och konstituerade revisionssekreteraren Lilienberg, föredragande) hemställde i underd. betänkande den 4 Juli 1868, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.
T. f. revisionssekreteraren Ryding ville för sin del i underd. hemställa, det Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med ändring af hofrättens dom, fastställa häradsrättens utslag.
Saken föredrogs den 23 Juli 1868 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Alexanderson, Hoffstedt, friherre Leuhusen, Wretman och Dreijer) pröfvade rättvist att, med ändring af hofrättens dom, gilla häradsrättens utslag.
Justitieråden Cramer och Carleson fastställde hofrättens dom.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 25 Augusti 1868.