Fullmakt för rättegångsombud, affattad på franska språket och företedd i styrkt öfversättning före inställelsedagen hos K. M:t, samt sedermera vid munteligt förhör inför Nedre Justitierevisionen ingifven i original.
9 maj 1869
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 185–187 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan. Stämpelpappers-förord- ningen, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 25 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan. Stämpelpappers-förord- ningen, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 185–187 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 9 Maj 1869»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Uti ett vid rådstufvurätten i Göteborg anhängigt mål emellan handlanden Thiriot Neumager i Guingamp, å ena, och handelsbolaget Hichens, Seaton & Hichens, å andra sidan, ålade rådstufvurätten genom dom den 29 Juni 1867 bemälde bolag att till Neumager utgifva 1,598 francs 2 centimes; och Götha hofrätt, dit bolaget vädjade, pröfvade i dom den 17 Juli 1868 rättvist fastställa det slut, hvari rådstufvurätten stannat.
Bolaget fullföljde underdånig talan.
Före inställelsedagen den 15 Oktober 1868 hos Kongl. Maj:t anmälde sig kanslisten H. Eisen såsom ombud för Neumager på grund af en utaf notarius publicus den 9 i nämnde månad gjord öfversättning af Neumagers på franska språket författade fullmakt för innehafvaren att hos Kongl.
s. 186 Sida 186 i årgången börjar här
Maj:t bevaka hans talan; och sedermera vid muntligt förhör inför nedre revisionen ingaf Eisen originalet till fullmakten jemte bevis af notarius publicus, att Eisen låtit hos honom begära och utlösa berörde öfversättning, samt att originalet åtföljt och utlemnats med öfversättningen, när den af Eisen sålunda uttagits.
Vederparterna framställde icke någon anmärkning emot Eisens behörighet att föra Neumagers talan.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Sydow och Wedberg, föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren Lagergren) yttrade i underdånigt betänkande den 3 Februari 1869: »Som kanslisten Eisen, hvilken inom den för sakens fullföljande hos Kongl. Maj:t bestämda tid företett allenast öfversättning och afskrift af Neumagers på franska språket utfärdade rättegångsfullmakt för innehafvaren, icke torde derigenom hafva styrkt sin behörighet att för Neumager föra talan; alltså och utan afseende derå att Eisen först efter nämnde tid ingifvit berörda fullmakt i hufvudskrift jemte bevis af notarius publicus att Eisen låtit hos honom begära och utlösa omförmälda öfversättning och att originalhandlingen åtföljt och utlemnats med öfversättningen, när denna af Eisen sålunda uttagits, torde Kongl. Maj:t finna, att hvad Eisen å Neumagers vägnar andragit ej kan komma under pröfning.
Beträffande sjelfva saken hemställde nedre revisionen, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.
Saken föredrogs den 16 Februari 1869 inför Högsta Domstolen, dervid i fråga om kanslisten Eisens behörighet att hos Kongl. Maj:t för Neumager föra talan, justitierådet Strandberg biföll nedre revisionens betänkande.
Justitierådet Habe yttrade: » Då kanslisten Eisen, hvilken å inställelsedagen företett bestyrkt afskrift af en utaf Neumager för innehafvaren utfärdad behörig rättegångsfullmakt, sedermera till Kongl. Maj:t ingifvit samma fullmakt i hufvudskrift och jemväl visat sig hafva före inställelsedagen
s. 187 Sida 187 i årgången börjar här
samma fullmakt innehaft, anser jag hinder icke möta för pröfning af hvad å Neumagers vägnar blifvit i saken anfördt».
Justitierådet von Hofsten instämde uti justitierådet Rabes yttrande.
Justitierådet Naumann yttrade, att på grund af ofvannämnda särskilda förhållanden och då sökanden icke framställt någon anmärkning emot kanslisten Eisens behörighet att föra Neumagers talan, fann justitierådet hinder ej möta för pröfning af dennes anförande i saken.
Justitierådet Wretman instämde med justitierådet Rabe.
Justitierådet Södergren förenade sig med justitierådet Strandberg.
Justitierådet Iggeström yttrade: »Då sökanderne icke gjort någon anmärkning emot Eisens behörighet att på grund af fullmakt, hvaraf han under rättegången hos Kongl. Maj:t visat sig vara innehafvare, föra Neumagers talan i saken, finner jag afseende icke kunna fästas å hvad i nedre revisionens betänkande blifvit häremot anfördt».
Beträffande sjelfva saken gillade Högsta Domstolen nedre revisionens betänkande och förpligtade sökanderna att med uppgifvet belopp ersätta Neumagers kostnader å rättegången hos Kongl. Maj:t.
Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 9 Maj 1869.