Prest dömd till suspension från einbetet, jemlikt 25 kap. 17 § strafflagen, för det han meddelat Herrans heliga nattvard åt en person, som dessförinnan icke blifvit enligt kyrkohandboken konfirmerad.
8 december 1869
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 223–228 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, F) Strafflag och dit hörande förordningar, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 36 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Strafflag och dit hörande förordningar, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 223–228 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 8 December 1869». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Pastorsembetet i Fellingsbro församling anmälde den 15 November 1867 hos domkapitlet i Westerås, att skomakaren Johan Svärd frän nämnde församling blifvit år 1867 i Winslöf af pastorsadjunkten P. Thulin genom lysning och vigsel i äktenskap förenad med hemmansägaredottern Anna Jonsdotter, ehuru det betyg, denna senare den 7 Oktober 1867 i Fellingsbro uttagit för afflyttning till Köpenhamn, innehållit, att hon, »såsom varande baptist, ej blifvit till Herrans heliga.nattvard admitterad».
Sedan domkapitlet i Westerås härom gjort anmälan hos domkapitlet i Lund, infordrades förklaring af Thulin, som yttrade, att ifrågavarande kontrahenter. Svärd och Anna Jonsdotter, i Oktober 1867 inställt sig hos Thulin, dervid den senare medfört ett af vice pastorn Westlund den 7 Oktober 1867 åt henne för afflyttning till Köpenhamn utfärdadt betyg af innehåll, bland annat, att hon, såsom varande baptist, icke blifvit till Herrans heliga- nattvard admitterad; att bemälde kontrahenter begärt lysning och vigsel, hvilket ock af Thulin beviljats, och att Thulin vid vigselns förrättande begagnat formuläret i svenska kyrkans handbok; att Thulin, innan lysning och vigsel beviljats, inhemtat, att kontrahenterna ägt fullt försvarlig kunskap i kristendomens hufvudsanningar och endast med afseende å läran om dopet haft samvetsskrupler af baptistisk art, som likväl ej foranledt dem att utträda ur svenska kyrkan; att kontrahenterna vid ett annat tillfälle undfått Herrans heliga nattvard, hvilken Anna Jonsdotter äfven tillförene erhållit enligt ett före-
s. 224 Sida 224 i årgången börjar här
tedt, af tre personer å baptistförsamlingens i Arboga vägnar den 15 November 1867 dateradt intyg; att vigseln förrättats på den grund, att Anna Jonsdotter vore döpt och enligt sitt dop tillhörde den svensk-lutherska kyrkan samt, efter hvad förut åberopade intyget utvisade, undfått den heliga nattvarden, vid hvilket förhållande konfirmation ej varit erforderlig; samt att Thulin ansett Anna Jonsdotter icke kunna eller böra förvägras vigsel, enär hon, som icke blifvit i enlighet med K. F. den 23 Oktober 1860 i annat i riket tillåtet religionssamfund upptagen, kommit i åtnjutande af kristna kyrkans nådemedel och bekände kristna läran.
I ytterligare förklaring, infordrad med afseende å det ansvar, som kunde för Thulin uppstå, derför att han låtit Anna Jonsdotter, ehuru ej konfirmerad, undfå den heliga nattvarden, yttrade Thulin: att han, i stöd af 1 kap. 11 § Kyrkolagen, sådan den lydde enligt K. F. den 23 Oktober 1860, ansett sig icke blott oförhindrad, utan pligtig att på Anna Jonsdotters begäran åt henne meddela den heliga nattvarden, då hon enligt medfördt flyttningsbevis från Fellingsbro församling var välfrejdad; samt att, då det sedermera blifvit för Thulin uppenbart att Anna Jonsdotter, ehuru det om hernie i beviset omförmälts att hon skulle vara baptist, icke vore baptist, utan, eftersom hon aldrig begärt att ur statskyrkan utträda, fortfarande tillhörde denna kyrka, Thulin villigt uppfyllt hennes begäran att blifva kyrkskrifven i Winslöf och, sedan hon af Thulin emottagit den heliga nattvarden, efter föregången lysning sammanvigt henne med Svärd.
Vederbörande kontraktsprost meddelade, efter på stället inhemtade upplysningar, att Anna Jonsdotter den 15 Oktober 1867 blifvit i Thulins enskilda rum och utan vittnen delaktig af den heliga nattvarden; att lysningarne ägt rum den 20 och 27 Oktober samt den 3 November samma år; och att vigseln skett sista lysningsdagen i närvaro af åtskilliga personer.
Domkapitlet yttrade i utslag den 5 Augusti 1868: Som Thulin låge till last, att, oaktadt i Anna Jonsdotters från
s. 225 Sida 225 i årgången börjar här
Fellingsbro till Winslöf medförda flyttningsbevis funnits uttryckligen antecknadt, att Anna Jonsdotter ej blifvit till Herrans heliga nattvard admitterad, Thulin likväl låtit henne den 15 Oktober 1867 blifva delaktig af nattvarden, utan att konfirmation föregått, genom hvilket förfaringssätt Thulin handlat i uppenbar strid med föreskrifterna i 4 kap. af gällande kyrkohandbok, från hvilka det, jemlikt K. K. den 7 Mars 1811, vid ansvar ej vore någon tillåtet att afvika ; ty och enär Thulins embetsfel i detta hänseende icke kunde förringas hvarken af den omständigheten, att Anna Jonsdotter i flyttningsbeviset benämnts »baptist», eftersom dermed, vid jemförelse af föreskrifterna i § 4 af K. F. den 23 Oktober 1860, icke kunde anses vara lagligen styrkt, att hon ingått i ett lagligen bildadt främmande trossamfund, och, äfven om sådant varit händelsen, Thulin likväl, jemlikt 11 § i nämnde Förordning, varit förbunden att i fråga om nattvards meddelande åt främmande trosbekännare ställa sig till efterrättelse kyrkans handbok jemväl i afseende å konfirmation för den, som icke tillförene varit till nattvard admitterad, ej heller af den jemväl förklaringsvis åberopade omständighet, att Anna Jonsdotter tillförene deltagit i Herrans heliga nattvard inom Arboga baptistförsamling, enär nattvardsgång inom ett olagligen bildadt separatistförbund icke kunde inom svenska kyrkan erkännas; hvartill komme, att icke ens detta af Thulin åberopade förhållande, hvarom betyg blifvit utfärdadt den 15 November 1867, varit inför Thulin lagligen styrkt vid nattvardstillfället den 15 förutgångne Oktober, pröfvade domkapitlet rättvist att för den vårdslöshet och oskicklighet i embetets utöfning, som Thulin vid nu ifrågavarande tillfälle ådagalagt, med tillämpning af 25 kap. 17 § Strafflagen, döma Thulin skyldig att under tre månaders tid mista prestembetet.
Detta utslag uttryckte kontraktsprosten Ekdahls och biskopen Flensburgs åsigt i saken.
Professoren Warholm anförde: »I fråga om uppfattningen af pastor Thulins embetsförseelse och det lagrum, Tidskrift för Lagstiftn. etc, 7:de årg. 15
s. 226 Sida 226 i årgången börjar här
hvarefter denne bör straffas, instämmer jag hufvudsakligen med kontraktsprosten Ekdahl. Då pastor Thulin nu för första gängen blifvit förvunnen till vanvård af sitt embete, anser jag mig icke böra ådöma honom lagens strängaste ansvar i detta fall, men då han gjort sig skyldig till ett embetsfel af ganska grof beskaffenhet, dermed att han, på sätt som skett, missvårdat altarets sakrament, finner jag mig böra, meo voto, döma honom förlustig prestembetet under en tid af sex månader».
Professoren Skarstedt yttrade: »Det embetsfel, till hvilket pastorn Thulin gjort sig skyldig, måste jag antaga hafva förskrifvit sig antingen från ett betydligt mått af enfaldighet eller från en icke obetydlig benägenhet för trots emot den bestående kyrkliga samfundsordningen. Enär jag icke äger fullkomligt skäl att antaga det senare och svårare alternativet, måste jag stanna vid det förra, mildare, och med detsamma bestämma mig för en mildare dom, såvidt hithörande lagrum medgifver mig att fästa vigt vid mildrande omständigheter, och i så måtto för den, som redan af prosten Ekdahl är uttalad, hvadan och med åberopande af Strafflagens 25 kap. 17 §, helst enär ingen större skada vållats, hvad sjelfva saken beträffar, genom Thulins af åberopade samvetsskäl och välmening tillkomna, men icke destomindre olagliga åtgärd, jag anser honom Thulin böra underkastas suspension från sitt innehafvande prestembete på trenne månaders tid».
Professoren Olbers anförde: »Det är i detta mål ådagalagdt, att förklaranden Thulin, utan föregången konfirmationsakt, till Herrans heliga nattvard admitterat pigan Anna Jonsdotter, som, enligt företedt prestbetyg från Fellingsbro församling, icke förut blifvit af Herrans nattvard delaktig, hvilket Thulins beteende står i uppenbar strid mot föreskrifterna i Handbokens 4 kap., hvilka enligt K. F. den 7 Mars 1811 äro såsom lag att anse; och då detta ‘ Thulins uppenbara embetsfel i ingen mån förringas genom den invändningen, att nämnda piga förut skall hafva erhållit nattvarden af lekman, som säges hylla baptistiska villome-
s. 227 Sida 227 i årgången börjar här
ningar, alldenstund det bort vara Thulin bekant, att en dylik nattvardsgång, — äfven om den verkligen ägt rum, hvarom något vitsord ägande intyg så mycket mindre varit för Thulin tillgängligt, som det härom afgifna intyg är utfärdadt en månad efter Anna Jonsdotters nattvardsgång i Winslöf — måste i fråga om en svenska kyrkans medlem sakna allt slags laga verkan; så och ehuru visserligen skäl icke saknas att antaga, att Thulin uppsåtligen, för att bereda tillfälle till lysning och vigsel och således för att annan gynna, begått nämnda embetsfel och följaktligen bort ådömas ansvar enligt Strafflagens 25 kap. 16 §, men detta dock icke kan anses vara fulleligen styrkt, hvaremot det genom Thulins hela beteende måste anses visadt, att han gjort sig skyldig till synnerligt oförstånd och oskicklighet i embetets utöfning, hvilken oskicklighet och oförstånd synnerligen försvåras genom den grofva försummelse att i detta fall, då åtminstone en tvekan hos honom ovilkorligen bort uppstå, icke begagna den honom lagligen tillkommande rätt att sig hos vederbörande förfråga, pröfvar jag meo voto rättvist att, efter Strafflagens 25 kap. 17 §, för detta af Thulin i embetets utöfning begångna brott döma honom Thulin till afsättning från prestembetet».
Thulin besvärade sig i hofrätten öfver Skåne och Blekinge och yrkade, på grund af hvad redan yttradt blifvit, att domkapitlets utslag måtte upphäfvas, hvarjemte Thulin anförde, att han enligt sin åsigt skulle hafva brutit mot syftningen med och uttryckliga föreskrifterna i 11 § af K. F. den 23 Oktober 1860, derest Thulin af Anna Jonsdotter, som enligt pastor Westlunds betyg af den 7 Oktober 1867 förklarats vara baptist och således måste anses tillhöra främmande religionssamfund, fordrat konfirmation före nattvardens begående, då hon inom det trossamfund, hvilket hon tillhörde, förut blifvit af nattvarden delaktig, samt det dessutom vore kändt, att »inom reformerta kyrkan, dit baptisterna såsom sekt räknades, konfirmation icke brukades».
I infordrad förklaring yttrade domkapitlet: att Thulins ordande angående sin skyldighet att, med anledning af antecknin-
s. 228 Sida 228 i årgången börjar här
gen i Anna Jonsdotters ifrågakomna flyttningsbevis derom att hon vore baptist, anse henne såsom medlem af främmande religionssamfund, förlorade all betydelse då man besinnade, att, om hon tillhört sådant samfund, ej presterskapet i svenska kyrkan, utan, enligt 4 § i åberopade Förordningen, föreståndaren för religionssamfundet bort utfärda flyttningsbeviset; och i allt fall hade Thulin i sin först afgifna förklaring sjelf uppgifvit, att han, innan Anna Jonsdotters begäran att undfå nattvarden af Thulin bifallits, genom samtal med henne kommit till kännedom derom, att de samvetsskrupler af baptistisk art, som hon hyst i fråga om kyrkans lära om dopet, ej föranledt henne att ur svenska statskyrkan utträda.
Hofrätten fann, i utslag den 11 Maj 1869, skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i domkapitlets utslag.
Thulin fullföljde underdånig talan hos Kongl. Maj:t.
Målet föredrogs den 8 December 1869 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Wretman, Naumann och von Hofsten) funno skäl ej vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka annan ändring, än att tiden, under hvilken Thulin skulle mista prestembetet, nedsattes till en månad.
Justitieråden Cramér och Carleson funno skäl ej vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring.