Sedan i urarfvabo ingifvet ackordsförslag blifvit faststäldt, men innan ackordsbeloppet betalts, får en sterbhusdelägare, utan erhållet medgifvande af de öfrige, afyttra den andel i fast egendom, som enligt lag skolat honom tillkomma !
11 november 1869
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 303–307 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkursiagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 5 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 53 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkursiagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 5.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 303–307 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 11 November 1869»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Sedan Henrik Andersson i Bäckanäs den 30 Mars 1864 aflidit, afträdde hans enka Clara Johansdotter och öfrige sterbhusdelägare boet till. borgenärernas förnöjande. I denna konkurs framställdes ackordsförslag, som antogs af borgenärerna och fastställdes af vederbörlig domstol den 4 November 1865.
Enligt köpekontrakt den 15 Februari 1866 försålde bemälda Clara Johansdotter till sin mâg August Johansson »sin ägande andel» i 7/12:dels mantal Bäckanäs emot en köpeskilling af 12,000 rdr, som skulle gäldas på det sätt, att August Johansson vid tillträdet den 14 Mars 1867 skulle till Carl Wålin betala 5,000 rdr; hvarjemte August Johansson borde öfvertaga hälften af det hypotekslån, som graverade hela hemmanet, och betala återstoden eller 2,000 rdr, enligt det fastställda ackordet, till Anders Andersson.
Förmyndarne för Clara Johansdotters och hennes aflidne man Henrik Anderssons omyndiga barn, Carl Boman i Grönebro och Johannes Nilsson i Wråna, uttogo derefter till 1866-års sommarting med Wartofta härad i Slättängs tingslag stämning å Clara Johansdotter och August Johanson, deri de anförde, att käranderna och Clara Johansdotter hade med fordringsägarne i Henrik Anderssons konkurs träffat ackord, enligt hvilket 90 procent af fordringarna skulle betalas, samt å ackordsbeloppet utfärdat förbindelser, i hvilka de iklädt sig betalningsskyldighet, en för alla och alla för en; men oaktadt vid sådant förhållande käranderna och Clara
s. 304 Sida 304 i årgången börjar här
Johansdotter borde gemensamt använda .tillgångarna i boet efter Henrik Andersson till fullgörande af ackordet, och nödigt vore, att, för erhållande af tillräckliga medel för detta ändamål, boets egendom och isynnerhet fastigheten 7/]2:dels mantal Bäckanäs afyttrades till högsta möjliga pris, hade Clara Johansdotter likväl genom berörda köpekontrakt egenmäktigt sålt hälften af fastigheten, hvilken åtgärd, då fastigheten vore bebygd endast för en åbo, föranledde, att för återstoden af densamma ej kunde vid blifvande försäljning betingas så hög betalning, som bort erhållas, derest fastigheten sålts i sin helhet. I följd häraf och då dertill komme, att säkerhet saknades för erläggande af den bestämda köpeskillingen 12,000 rdr, eller att den blefve använd till afbetalning på ackordsbeloppet, vore fara, att käranderna nödgades fullgöra ackordet med egna medel. På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, yrkades: att berörda emellan Clara Johansdotter och August Johansson afslutade köp måtte återgå.
Clara Johansdotter genmälde, att då hon ostridigt vore ägare till hälften af 7/i3:dels mantal Bäckanäs, hon ock borde anses hafva varit oförhindrad att densamma försälja. Den omständigheten att hon, jemte käranderna, gemensamt utfärdat reverser för boets skulder, berättigade ej käranderna att för den risk, käranderna derigenom möjligen åtagit sig, erhålla säkerhet i hennes enskilda egendom, eller att öfver densamma på ett eller annat sätt förfoga, utan, om de ansågo sig stå i någon ansvarighet jemväl för hennes andel i gälden, kunde de derför begära qvarstad å köpeskillingen för hennes del af hemmanet eller ock söka inteckning i samma andel. Käromålet bestreds derföre af Clara Johansdotter och August Johansson.
Boman och hans medpart erinrade, att gäld skulle af bo oskifto betalas, innan arf finge tagas, och att följaktligen, innan gälden guldits, icke någon arftagare finge förskingra något af boets egendom, aldraminst af den fasta. I följd häraf och då dessutom Clara Johansdotter icke med arfskifte efter sin man visat, att hon hade äganderätt till
s. 305 Sida 305 i årgången börjar här
berörda hälft af Bäckanäshemmanet, vidhöllos de i stämningen framställda påståenden.
I utslag den 19 November 1866 ogillade häradsrätten ifrågakomna köpeaftal; men Clara Johansdotter vädjade till Göta hofrätt, som genom dom den 1 November 1867 återförvisade målet till ny behandling af häradsrätten, på det att Boman och hans medpart skulle blifva i tillfälle att höras angående ett af Clara Johansdotter i hofrätten åberopadt arfskifte efter Henrik Andersson, enligt hvilket hon skulle på sin lott fått 7/24:dels mantal Bäckanäs.
Då målet vid häradsrätten ånyo företogs, företeddes afskrift af instrumentet öfver ett arfskifte efter Henrik Andersson, hvilket arfskiftes-instrument, dateradt den 14 Mars 1867, innehöll, bland annat, att Clara Johansdotter skulle få hälften af Bäckanäshemmanet, mot det att hon åtoge sig ansvarsskyldighet för hälften af boets skuld enligt ackordsförslaget, men enligt nämnde afskrift hade • arfskiftet icke blifvit af sterbhusdelägarne undertecknadt.
Boman och hans medpart yrkade ock, att å berörde arfskiftes-instrument, som icke blifvit af arfvingarne godkändt eller undertecknadt, något afseende icke måtte fästas.
August Johansson förklarade för sin del, att hvarken han eller Clara Johansdotter voro nöjda med detta arfskifte eller påyrkade dess bestånd, då det i vissa afseenden icke vore riktigt.
• Häradsrätten yttrade i utslag den 22 Februari 1868: att Clara Johansdotter väl åberopat och i afskrift företett ett den 14 Mars 1867 efter Henrik Andersson upprättadt arfskifte, men emedan, utom det att arfskiftet skulle hafva ägt rum först ett år efter det att Clara Johansdotter företagit den öfverklagade försäljningsåtgärden, omförmälda handling hvarken vore underskrifven eller godkänd, i följd hvaraf icke heller kunde å densamma fästas något sådant afseende, som kunde bereda tillräckligt eller lagligt stöd åt Clara Johansdotters anspråk å ovilkorlig äganderätt till den försålda fastighetsandelen eller gillande af hennes företagna
Tidskrift för Lagstiftn. etc. 7:de årg.20
s. 306 Sida 306 i årgången börjar här
försäljningsåtgärd, som af häradsrätten före målets återförvisning blifvit ogillad genom beslut, emot hvilket köparen icke fullföljt talan; ty och enär Clara Johansdotter ej ens sökt, mindre vunnit, någon boskilnad i afseende på mannens skulder, hvilka i följd deraf, .likasom boets tillgångar, måste anses såsom en gemensamhet, utan att af dessa tillgångar någon arfvinge annorlunda, än efter lagligt och gällande arfskifte, kunde sig något tillvälla eller förskingra; alltså och då Clara Johansdotters tilltag att utan föregången utredning eller delning af boet sälja ifrågavarande fastighetslott, varit obehörig och, med afseende å den betalningsansvarighet, för hvilken barnen och förmyndarne äfven häftade, köpet ej heller vore uppgjordt på något för dem nöjaktigt sätt, hvarigenom de kunnat från samma sin ansvarighet skiljas, pröfvade häradsrätten rättvist på det sätt bifalla stämningspåståendet, att ifrågakomna försäljningen af 7/24:dels mantal Bäckanäs förklarades ogild.
Clara Johansdotter vädjade till Gröta hofrätt, som i dom den 16 April 1869 fann skäl icke hafva förekommit,, ledande till ändring i häradsrättens utslag.
Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Hederstierna, assessoren Lothigius samt vice häradshöfdingarne Fagerberg och Hessle, hvaremot vice häradshöfdingen Schånberg var skiljaktig och yttrade: »Enär Clara Johansdotter, — efter det hon och hennes meddelägare i sterbhuset efter Henrik Andersson till följd af den 4 November 1865 faststäldt ackord fått återtaga sterbhusets till konkurs afträdda tillgångar — i afseende på desamma inträdt uti enahanda rätt, som hon före deras afträdande dertill ägde; samt vid sådant förhållande den omständighet, att dels parterna, en för alla och alla för en, iklädt sig betalningsskyldighet för utfäste ackordsbeloppens gäldande, dels ock, såvidt utredt är, något arfskifte i sagda sterbhus ej hållits, icke utgjort lagligt hinder för Clara Johansdotter att, på sätt genom ifrågavarande köpekontrakt af den 15 Februari 1866 skett, försälja den del af sterbhusets fastighet, som på hennes lott belöpte; alltså och då i öfrigt någon anmärkning emot Clara
s. 307 Sida 307 i årgången börjar här
Johansdotters behörighet att försäljningsätgärden vidtaga icke ens framstälts, pröfvar jag rättvist att, med upphäfvande af häradsrättens utslag, i hvad det rörer Clara Johansdotters rätt, stämningspåståendet härutinnan ogilla».
Clara Johansdotter fullföljde underd. talan.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius, föredragande, och Wedberg samt konstituerade revisionssekreteraren Poignant) hemställde i underdånigt betänkande den 2 Oktober 1869, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom. •
Saken föredrogs den 14 Oktober 1869 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Cramér, friherre Leuhusen, Carleson och Dreijer) biföllo nedre revisionens underdåniga betänkande.
Justitierådet Aleæanderson utlät sig: »Enär svaranderna icke visat behörighet att tala å omstämda försäljningen i annan måtto, än såvidt upplåtelsen kan hafva inflytande på deras myndlingars rätt, pröfvar jag skäligt domstolarnes beslut på det sätt ändra, att, jag förklarar den klandrade afhandlingen icke böra någon sådan verkan medföra och alltså ej heller utgöra hinder emot försäljning för sterbhusets gemensamma räkning af ifrågavarande fastighet odelad».
Justitieråden Södergren och Bobe förenade sig om följande yttrande: »Enär hvarken den omständighet, att laga delning ej ägt rum af Clara Johansdotters och aflidne Henrik Anderssons bo, eller den ansvarighet, lavari Clara Johansdotter och svarandernas myndlingar må häfta för boets gäld, efter bemälde justitieråds omdöme, utgjort lagligt hinder för Clara Johansdotter att sluta omstämda köpeaftal, pröfvade justitieråden rättvist på det sätt ändra domstolarnes beslut, att svarandernas i saken förda talan endast i så måtto af justitieråden bifölls, att omförmälda köpeaftal förklarades icke medföra någon verkan till förringande af svarandernas myndlingars rätt i boet efter Henrik Andersson » Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 11 November 1869. .