Ytterligare om förmånsrätt i konkurs för fabriksarbetares löneförmåner enligt motböcker. llandelsbalkens 17 kap. 4 §. Jfr.
9 maj 1870
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 350–351 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkursiagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 8 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 62 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkursiagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 8.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 350–351 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 9 Maj 1870»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Sedan Olof Hjalmar Akerlind, hvilken här i Stockholm haft kakelfabrik, den 31 December 1868 blifvit försatt i konkurstillstånd, bevakade i konkursen gesällen Nyström m. fl. andra vid fabriken anställde arbetare, på grund af motböcker, fordringar i konkursen, under yrkande att för desamma, såsom utgörande ogulden arbetslön för år 1868, åtnjuta förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § Handelsbalken.
Den yrkade förmånrätten bestreds, enär nämnde arbetare icke varit att anse såsom Åkerlinds tjenstehjon och icke heller blifvit af honom i sådan egenskap städslade eller ens blifvit af Åkerlind för någon bestämd tid i hans arbete anställde.
Genom dom den 24 Maj 1869 yttrade rådstufvurätten: att enär bemälde fordringsägare, änskönt ostridigt anställde i arbete hos Akerlind emot viss betingad aflöning, icke kunde anses hafva varit Åkerlinds betjente eller tjenstehjon i den mening, 17 kap. 4 § Handelsbalken förutsatte; blef, i anledning af gjord anmärkning, deras påstående om förmånsrätt af rådstufvurätten ogilladt.
Om denna mening förenade sig borgmästaren Weser, rådmannen Westerberg och vice häradshöfdingen Billing, hvaremot rådmannen Öhnell var skiljaktig och yttrade: » Alldenstund upplyst är, att ifrågavarande borgenärer varit under sista året före konkursens början emot viss betingad aflöning anställde i arbete hos Akerlind i och för dennes kakelfabrik; fördenskull och emedan, enligt innehållet af 15 och 17 §§ i K. F. angående utvidgad näringsfrihet den 18 Juni 1864, bemälde fabriksarbetare, öfver hvilka Åkerlind
s. 351 Sida 351 i årgången börjar här
ostridigt ägt husbondevälde, böra anses såsom hans tjenare, pröfvar jag, meo voto, rättvist förklara dem berättigade att för sina bevakade, till beloppet icke bestridda lönefordringar åtnjuta betalning med den i 17 kap. 4 § Handelsbalken stadgade förmånsrätt».
Emot rådstufvurättens dom vädjades till Svea hofrätt, som utlät sig medelst dom den 9 December 1869: att enär bemälde fordringsägare varit såsom arbetare vid gäldenärens fabrik anställde, samt de, i sådan egenskap, borde i husbondens konkurs åtnjuta den rätt, som är betjente och tjenstehjon lagligen tillförsäkrad; alltså och då icke bestridt blifvit, att de af dem anmälda fordringsbelopp utgjorde lön för år 1868, eller sista året före konkursens början, och handlingarne icke heller utmärkte annat förhållande, pröfvade hofrätten rättvist, jemlikt 17 kap. 4 § Handelsbalken, med ändring af rådstufvurättens dom, förklara bemälde fordrings- - ägare berättigade att åtnjuta den i nämnde lagrum stadgade förmånsrätt.
Mot hofrättens dom fullföljdes underdånig talan.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Wedberg, konstituerade revisionssekreteraren Adlers, föredragande, och t. f. revisionssekreteraren Lagergren) hemställde i underdånigt betänkande den 30 Mars 1870, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.
Saken föredrogs den 8 April 1870 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden friherre Leuhusen, Bolin, Rabe, Dreijer och Olivecrona) biföllo det underdåniga betänkandet; hvaremot justitieråden Qvensel och Södergren funno bemälde fordringsägare, hvilka förrättat s. k. betingsarbete åt Åkerlind, ej innehafva någon af de egenskaper, som åsyftas i 17 kap. 4 § Handelsbalken, och pröfvade i enlighet härmed rättvist att, med ändring af hofrättens dom, fastställa det slut, hvari rådstufvurätten stannat.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 9 Maj 1870.