Naumanns tidskrift 1870 s. 331

Efter stämning till Lagunda häradsrätt, yrkade majoren A. F. M. Lundeberg, att som landtbrukaren Mathias Hallman, till hvilken Lundeberg, enligt köpekontrakt den 15 Oktober 1857, försålt ett mantal frälse n:ro 1 och 2 Ullbolsta, dervid öfvertagit betalningsskyldigheten för, bland annat, ett af Lundeberg den 14 Mars 1856 till åldermannen P. E. Törnblom eller ordres utfärdadt och uti Ullbolsta jemte 19/30 mantal berustadt säteri Kjettinge med Trillbo utjord och 3/ mantal kronoskatte Ahlsta n:o 1 intecknadt skuldebref å 7,000 rdr banko med ränta, å hvilket skuldebref Hallman den 5 Februari 1858 jemväl tecknat, det han, såsom ägare af pantförskrifna fastigheten Ullbolsta, iklädde sig förbindelse till betalning, i hvad hand det vara månde; samt, efter det Hallman försålt egendomen Ullbolsta till landtbrukaren Carl Enblom, denne, hvilken å omförmälda skuldebref äfven tecknat förbindelse, hvarigenom han öfvertagit skulden, blifvit försatt i konkurs, deruti den på skuldebrefvet belöpande

s. 332 Sida 332 i årgången börjar härKopiera citering

utdelning utgjort allenast 1,700 rdr rmt, hvarmed ogulden ränta blifvit betald; det måtte, enär Lundeberg, såsom ägare till säteriet Kjettinge och hemmanet Ahlsta, sedermera nödgats inlösa skuldebrefvet. Hallman på grund af hans ofvanberörda förbindelse åläggas att godtgöra Lundeberg för hvad denne sålunda för skuldebrefvet utgifvit, och i sådant hänseende till Lundeberg gälda 10,500 rdr med ränta derå från den 1 December 1866 till dess betalning skedde.

Hallman bestred krafvet och invände till en början, att fordringsanspråket vore preskriberadt. Köpekontraktet mellan honom och Lundeberg upprättades den 15 Oktober 1857; men stämningen i målet hade blifvit Hallman delgifven först den 17 Februari 1868. Äfven om tiden räknats från den 5 Februari 1858, då Hallmans ansvarighetsförbindelse utfärdades, vore dock mer än 10 år förflutna utan att han blifvit för ifrågavarande fordran kräfd.

Lundeberg företedde, till bemötande af berörde invändning, en afskrift af omförmälde skuldsedel, hvarå fanns tecknadt intyg af två personer att de den 10 Oktober 1867, på anmodan af Lundeberg, för krafs anställande emot Hallman för denne uppvisat afskriften af skuldsedeln.

Förmenande, att nyssnämnda krafåtgärd saknade giltighet, enär Lundeberg vid nämnde tid ännu icke infriat och vore innehafvare af förbindelsen, androg Hallman i hufvudsaken följande: Påskriften å skuldebrefvet, hvarigenom Hallman, såsom dåmera ägare af Ullbolsta, åtagit sig ansvar för förskrifna beloppet, finge ej tolkas vidsträcktare än efter ordalydelsen, hvadan ock Hallmans ansvarighet upphörde i samma stund Enblom såsom köpare af fastigheten öfvertog ansvarigheten, helst sådant skett med fordringsägaren Törnbloms samtycke; till bestyrkande af hvilken uppgift Hallman företedde ett af två personer meddeladt intyg derom, att Törnblom inför dem förklarat, det han af Hallman och Enblom blifvit muntligen underrättad om Enbloms köp samt dervid medgifvit, att inteckningen finge i fastigheten qvarstå, med vilkor att Enblom å inteckningen gjorde en påskrift lika med Hallmans derå befintliga, så att Hallman derigenom

s. 333 Sida 333 i årgången börjar härKopiera citering

skulle vara qvitt sin påskrift. Och då nu Lundeberg måst infria ifrågavarande skuldsedel, icke på grund af någon personlig ansvarighet, utan på den grund, att skuldsedeln fortfarande var intecknad äfven i Lundebergs begge fastigheter, Kjettinge och Ahlsta, finge Lundeberg derför skylla sig sjelf, enär han underlåtit föranstalta derom, att den realsäkerhet, skuldsedeln hade uti Kjettinge och Ahlsta, jemväl upphörde då hans personliga ansvarighet upphörde. Hallmans påskrift å skuldsedeln hade tillkommit till Törnbloms betryggande; men då Törnblom befriat Hallman från betalningsansvar, kunde Lundeberg icke äga bättre rätt än Törnblom. I öfrigt hade Lundeberg ej gjort ringaste förlust på affären, ty han hade på Enbloms konkursauktion för mycket lågt pris köpt åter Ullbolsta, hvilket under tiden blifvit ansenligen uppodladt och förbättradt.

Häradsrätten yttrade i utslag den 25 April 1868: att emedan, jemlikt köpekontraktet af den 15 Oktober 1857, hvarigenom Lundeberg till Hallman försålt 1 mantal n:ro 1 och 2 Ullbolsta, Hallman i afräkning på köpeskillingen öfvertagit samtliga i egendomen intecknade skulder och deribland Lundebergs skuld enligt den till grund för krafvet åberopade, af Lundeberg den 14 Mars 1856 till Törnblom eller ordres utfärdade skuldsedel, å hvilken Hallman sedermera den 5 Februari 1858 tecknat, att han iklädde sig förbindelse till betalning, i hvad hand den än månde vara; samt, enligt hvad i målet ostridigt förekommit, efter det Enblom, såsom efter Hallman ägare till Ullbolsta, å skuldsedeln tecknat enahanda förbindelse som Hallman, men, sedan Enblom blifvit i konkurstillstånd försatt, ur hans konkursmassa icke utbekommit större belopp än som åtgått till betalande af ogulden ränta intill den 1 December 1866, Lundeberg, med anledning deraf att till säkerhet för skuldsedelns innehåll inteckning blifvit fastställd jemväl uti hans hemman Kjettinge med Trillbo utjord och Ahlsta, måst infria skuldsedeln med 10,500 rdr rmt jemte ränta från den 1 December 1866; ty och enär Lundebergs fordran hos Hallman, på grund af dennes i köpekontraktet gjorda åtagande, först i och med

s. 334 Sida 334 i årgången börjar härKopiera citering

Lundebergs infriande af skuldsedeln uppkommit, vid hvilket förhållande Hallmans invändningar att Lundebergs fordran på grund af Hallmans ifrågavarande förbindelse skulle vara preskriberad och att Hallman, genom Enbloms öfvertagande af skulden, skulle blifvit derifrån befriad, icke förtjenade afseende, förpligtades Hallman att, emot återbekommande af skuldsedeln öfverkorsad, till Lundeberg genast utgifva 10,500 rdr rmt jemte sex procent ränta derå från den 1 December 1866.

Hallman vädjade till Svea hofrätt, åberopade hvad han förut anfört samt anmärkte derjemte, att häradsrättens yttrande, det Lundebergs fordran hos Hallman uppkommit först genom hans infriande af skuldsedeln, varit obefogadt. Hvarje fordran man och man emellan måste grunda sig på någon affär, och den enda affär, Hallman haft med Lundeberg, var köpet af Ullbolsta, som afslöts den 15 Oktober 1857. Men från denna dag hade, såsom förut vore nämndt, mer än tio år förflutit både när Hallman stämdes i saken, och när Lundeberg den 12 December 1867 infriade skuldsedeln.

Härpå svarade Lundeberg, att hvilken öfverenskommelse som helst emellan Hallman och Enblom samt Törnblom kunde ej inverka på Lundebergs rätt. Han hölle sig endast till köpekontraktet och ägde på grund deraf, att, för hvad ej utbekommits ur Enbloms konkursmassa, njuta betalning af Hallman. I annat fall skulle han ju för Ullbolsta erhålla 10,500 rdr mindre än som i köpekontraktet emellan honom och Hallman blifvit betingadt. Hallman hade sig sjelf att skylla för förlusten, då han icke, vid försäljningen till Enblom, af denne betingade sig säkerhet för den ansvarighet till Lundeberg, Hallman åtagit sig.

Hofrätten meddelade dom den 4 Februari 1869: Som ostridigt vore, att Lundeberg den 10 Oktober 1867, och således innan tio år förflutit från det Hallman, genom det med Lundeberg upprättade köpekontrakt om egendomen Ullbolsta, iklädt sig betalningsskyldighet för ifrågavarande i egendomen intecknade skuld, låtit medelst skuldebrefvets uppvisande i

s. 335 Sida 335 i årgången börjar härKopiera citering

afskrift kräfva Hallman för omförmälda fordran, vid hvilket förhållande Hallmans invändning, det vederpartens talan i saken skulle vara för sent väckt, ej förtjenade afseende; alltså och på de af häradsrätten i hufvudsaken anförda skäl blef det slut faststäldt, hvari häradsrätten i saken stannat.

Från detta beslut, hvari deltogo hofrättsrådet Retzelius, assessoren Ahlgren samt vice häradshöfdingarne Nordenfalk och Norberg, var hofrättsrådet Munthe skiljaktig och yttrade: »Då den af Hallman å ifrågavarande skuldebref den 5 Februari 1858 tecknade påskrift af innehåll, att Hallman, såsom ägare af pantförskrifna fastigheten Ullbolsta, iklädde sig betalning för skuldebrefvet, icke, sedan han försålt intecknade fastigheten till annan person och denne åtagit sig enahanda ansvar för skulden, hvari förre ägare i denna sin egenskap stått, vidare må anses medföra förpligtelse för Hallman att skulden gälda, pröfvar jag, meo voto, med ändring af öfverklagade utslaget, rättvist ogilla det af Lundeberg i denna sak instämda käromål».

Hallman sökte hos Kongl. Maj:t i underd. ändring. Åberopande det förut anförda, äfvensom de skäl, på hvilka hofrättsrådet Munthe grundat sin mening, erinrade han vidare: Lundeberg kunde, sedan han infriat skuldsedeln, vända sig mot Enblom, hvilket han ock gjort genom att inropa Ullbolsta på konkursauktionen. Derigenom kom han icke i sämre, men väl i bättre ställning än vid försäljningen -till Hallman, enär egendomen under tiden förbättrats. Hallman deremot hade ej haft någon anledning att medelst egendomens återköpande freda sig mot förlust. Domstolarnes beslut att förbindelsen skulle, sedan den af Hallman infriats, till honom återställas öfverkorsad, förnärmade Hallmans rätt att på grund af förbindelsen söka ersättning af den som vederborde. Hallman yrkade derföre, att käromålet måtte ogillas eller, om jemväl Kongl. Maj:t ansåge Hallman skyldig inlösa förbindelsen, att densamma åtminstone måtte återställas till Hallman i oförändradt skick.

Lundeberg bestred ändringssökandet, med erinran tillika, att, derest icke skuldsedeln blefve öfverkorsad, det kunde

s. 336 Sida 336 i årgången börjar härKopiera citering

hända att Lundeberg finge inlösa densamma ännu en gång.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren Svedelius samt t. f. revisionssekreterarne Lagergren och Welin, den sistnämnde föredragande) hemställde i underd. betänkande den 28 Augusti 1869, att Kongl. Maj:t mätte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom. Hallman dock obetaget att, på grund af den utaf Enblom å ifrågavarande skuldebref tecknade förbindelse, emot denne göra sin rätt gällande efter befogenhet.

Vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 8 September 1869 blef hofrättens dom fastställd af Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden friherre Leuhusen, Bolin, von Hofsten, Olivecrona, Lagerstråle och Strandberg).

Justitierådet Wretman yttrade: »Hvad angår sökandens fullföljda invändning, att svaranden skulle försutit i lag bestämd tid för anställande af ifrågavarande kraf, varder hofrättens derom meddelade beslut af mig gilladt.

Beträffande sjelfva saken, så, emedan sökanden den 5 Februari 1858 medelst påskrift å förenämnda, af Lundeberg den 14 Mars 1856 till viss man eller ordres utgifna skuldsedel å 7,000 rdr banko jemte sex procent ränta, till säkerhet hvarför inteckning den 10 Maj samma år beviljats och sedermera den 10 September 1865 förnyats i ej mindre ett mantal Ullbolsta än äfven 10/36 mantal Kjettinge med Trillbo utjord och 3/a mantal Ahlsta, såsom ägare till pantförskrifna hemmanet Ullbolsta iklädt sig betalningsskyldighet för denna förbindelse »i hvad hand den än må vara»; ty och som sökandens sålunda åtagna ansvarighet för skuldsedelns innehåll icke, på sätt sökanden förmenat, lagligen upphört derigenom att, efter det sökanden till annan person försålt Ullbolsta, demie sistnämnde jemväl å skuldsedeln tecknat en dylik förbindelse; samt sökanden icke heller i öfrigt visat, att han från fullgörande af sagde betalningsskyldighet till skuldsedelns innehafvare blifvit frikallad; men, i fråga om vilkoren för slik betalningsskyldighet, sökanden, enligt min åsigt, deremot måste anses berättigad att i stället återbekomma skuldsedeln utan att dermed medelst öfverkorsning

s. 337 Sida 337 i årgången börjar härKopiera citering

eller eljest vidtagits sådan förändring, att den till innehafvarens säkerhet derför ännu gällande inteckningsrätt i någon mån förminskas, samt, enligt mitt förmenande, svaranden icke ådagalagt något förhållande, på grund hvaraf sökanden kan vara pligtig att, under andra vilkor, ifrågavarande skuldsedel infria, helst det af svaranden i sådant afseende åberopade, mellan parterna den 15 Oktober 1857 upprättade köpekontrakt, såvidt visadt blifvit, härutinnan endast innehåller, att köparen öfvertoge alla i den sålda egendomen Ullbolsta intecknade skulder till ett belopp af 30,391 rdr, som skulle å köpeskillingen beräknas, samt svaranden, enligt hvad ostridigt är, blott på grund af den tillfälliga omständighet, att han varit ägare till ofvanberörda hemmanen Kjettinge med Trillbo utjord och Ahlsta, hvilka, jemte Ullbolsta, voro med omförmälda inteckning besvärade, måst den intecknade skuldsedelns innehåll gälda; alltså pröfvar jag, med ändring af domstolarnes i sjelfva saken gifna beslut, rättvist i så måtto bifalla käromålet, att sökanden förpligtas till svaranden, såsom innehafvare af ofvanbeskrifna, den 14 Mars 1856 utgifna skuldsedel, emot samma skuldsedels återbekommande, betala 10,500 rdr rmt jemte sex procent ränta derå från den 1 December 1866 till dess liqvid sker».

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 29 September 1869.

Tidskrift för Lagstiftn. etc. 7:de årg.