Åtal för vårdslöst förfarande emot borgenärer preskriberadt!
22 september 1869
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 329–331 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkursiagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 7 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 59 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkursiagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 7.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 329–331 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «inför Högsta Domstolen den 22 September 1869». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom rådstufvurättens i Söderköping utslag den 14 November 1868 blef rådmannen J. P. Österberg, som i Juni månad 1866 råkat i konkurstillstånd och under den tid han drifvit minuthandel i Söderköping, eller från år 1850 till Mars månad 1865, icke uppgjort någon balansräkning och ej heller styrkt, att brefbok under tiden blifvit af honom förd, samt alltså underlåtit fullgöra den bokföring, honom i egenskap af handlande, enligt K. Förordningen den 4 Maj 1855, ålegat, med stöd af 23 kap. 3 § 3 mom. Strafflagen, dömd att, för den vårdslöshet mot borgenärer, han genom oordentlighet i bokföring låtit komma sig till last, hållas till fängelse under sex månader. Derjemte dömdes Österberg i samma utslag till ansvar för annan förbrytelse.
Sedan Götha hofrätt, der Österberg sig besvärat, medelst utslag den 12 April 1869 fastställt rådstufvurättens utslag,
s. 330 Sida 330 i årgången börjar här
sökte Österberg i underd. ändring. Han invände tillika: att, som åtalet för vårdslöshet emot borgenärerna ej blifvit väckt inom tvä år efter det Österberg upphörde med sin handelsrörelse, efter hvilken tid han ej haft skyldighet att föra böcker öfver sina affärer, samma åtal måtte, med stöd af 139 § Konkurslagen och 5 kap. 14 § Strafflagen, förklaras icke hafva bort upptagas till pröfning.
Vid målets föredragning, inför Högsta Domstolen den 22 September 1869, förenade sig dess flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Wretman, von Hofsten, Olivecrona och Lagerstråle) om följande beslut: Hvad först anginge klagandens invändning, att åtalet emot honom för ofullständig bokföring skulle vara för sent väckt, så, enär åtalet blifvit emot klaganden anstäldt inom två år från konkursens början, ansågo bemälde ledamöter, med afseende å stadgandet i 10 och 11 §§ af Förordningen den 4 Maj 1855, invändningen ej förtjena afseende; och funno dessa ledamöter, beträffande sjelfva saken, skäl ej vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring.
Justitierådet Strandberg, med hvilken justitierådet friherre Leuhusen instämde, yttrade: »Det är upplyst att Österberg redan i Mars månad 1865 upphörde med idkande af minuthandel, och det har icke blifvit ådagalagdt, att han derefter idkat någon rörelse, hvaröfver bok hållas bör. Först i Juni månad 1868, och således mer än tre år efter det skyldigheten för Österberg att föra böcker upphört, väcktes emot honom åtal för det han genom oordentlig bokföring visat vårdslöshet emot sina borgenärer. Väl är nämnde åtal anstäldt inom två år efter det Österbergs konkurs började; men den omständighet att köpman, som ej ordentligen fullgjort bokföringsskyldighet, försättes i konkurstillstånd, ehuru angifvande den tidpunkt, då åtal för dylik uraktlåtenhet må väckas, ingår likväl icke, efter mitt omdöme, såsom ett konstituerande element i ifrågavarande slags brott, utan synes mig vara af lagstiftaren betraktad endast såsom ett ådagaläggande deraf, att den uraktlåtna bokföringen inneburit en vårdslöshet icke endast mot gäldenären sjelf, utan jemväl
s. 331 Sida 331 i årgången börjar här
emot hans borgenärer, i hvilket fall allena den är straffbar. Då förty den vårdslöshet emot borgenärer, Österberg må hafva visat genom oordentlig bokföring, varit, enligt mitt omdöme, fullbordad redan år 1865, men åtal i sådant hänseende icke blifvit inom två år derefter emot Österberg väckt, finner jag, för min del, jemlikt 14 och 15 §§ i 5 kap. Strafflagen, med upphäfvande af domstolarnes beslut härutinnan, fråga om ansvar å Österberg i denna del af målet hafva förfallit, hvaremot jag ej finner skäl att i domstolarnes beslut i öfrigt ändring göra».