Skola böter ådömas för iteration af försummelse att å inköpt fastighet söka uppbud och lagfart?
21 september 1869
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 327–329 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 58 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 327–329 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs inför Högsta Domstolen den 21 September 1869». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Efter stämning till Stockholms rådstufvurätt, yrkade stadsfiskalen C. Silfversparre, å tjenstens vägnar, ansvar å enkan M. C. Elzvik för det hon, som år 1867 af provincialläkaren
s. 328 Sida 328 i årgången börjar här
C. A. Aurell tillhandlat sig egendomen nro 4 och 5, qvarteret »Tjärhofvet större» inom Catharina församling i Stockholm för en köpesumma af 30,000 rdr, ännu i April månad 18 69 icke sökt lagfart å berörda köp.
Enkan Elzvik styrkte behörigen, att hon, som genom rådstufvurättens utslag den 25 Maj 1868 blifvit, uppå åtal af stadsfiskalen G. A. Mellbin, dömd att böta för försummad lagfart å sitt omförmälda köp, redan erlagt samma böter, vid hvilket förhållande hon ansåg annan påföljd af förevarande åtal ej kunna äga rum, än möjligen ett föreläggande att vid vite fullgöra lagfartsskyldigheten.
Åklagaren vidhöll dock sitt yrkande på den grund, att mer än tre månader förflutit efter det rådstufvurättens utslag meddelades, utan att enkan Elzvik derefter sökt uppbud.
Genom utslag den 24 Maj 1869 yttrade rådstufvurätten: att som, enligt hvad upplyst vore, enkan Elzvik redan blifvit, på åtal af stadsfiskalen Mellbin, medelst utslag den 25 Maj 1868 bötfälld för underlåtenhet att söka uppbud å det köp, hvarigenom hon tillhandlat sig förenämnda egendom n:ro 4 och 5 i qvarteret »Tjärhofvet större», samt åklagarens stämningsansökning således afsåge ansvar för samma försummelse, hvarför enkan Elzvik en gång förut blifvit fälld; alltså ogillades åtalet, sådant detsamma blifvit väckt.
Silfversparre fullföljde talan i Svea hofrätt. Rådstufvurätten, yttrade han, hade gjort sig skyldig till missuppfattning af förhållandet. Mellbins och klagandens åtal afsågo icke samma förseelse. Mellbins åtal hade naturligtvis afseende på tiden intill den dag han åtalade, men klagandens deremot tiden efter det enkan Elzvik bötfälldes. Lagstiftarens mening med stadgandet om ansvar för försummad lagfart vore väl att tvinga köparen att lagfara med köpet. Tolkades författningen som rådstufvurätten gjort, blefve ifrågavarande lagbud vanmäktigt och utan ändamål. På grand häraf yrkades att enkan Elzvik måtte fällas till ansvar för itererad lagfartsförsummelse.
s. 329 Sida 329 i årgången börjar här
Hofrätten, i utslag den 28 Juni 1869, fann skäl icke vara anfördt, som kunde föranleda ändring i rådstufvurättens utslag.
Under åberopande af hvad som förut anförts, sökte Silfversparre i underd. ändring.
Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 21 September 1869 i närvaro af justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Wretman, von Hofsten, Olivecrona, Lagerstråle och Strandberg; och då något ansvar för fortsatt försummelse att å inköpt fastighet söka uppbud icke funnes i lag stadgadt, fann Högsta Domstolen rättvist fastställa det slut, hvari domstolarne i målet stannat. .