Naumanns tidskrift 1870 s. 594

Den 4 Mars 1861 utfärdade Anders Nilsson i Borringe en handling af innehåll, att han till sin dotter Hilda Carolina betalte 5,000 rdr rmt med fem procent ränta från den dag, hon fyllt 18 år, till dess betalning skedde; dock finge denna summa ej hos Anders Nilsson utkräfvas förr än efter hans död och sedan hans qvarlåtenskap hunnit realiseras. Såsom säkerhet för denna förbindelse, hvarå faims tecknadt qvitto af Hilda Carolina Andersson att räntan guldits till den 1 Januari 1867, lemnade Anders Nilsson, enligt bevittnad påskrift å förbindelsen, den 10 Januari sistnämnde år ett till viss man eller ordres den 30 Maj 1857 utfärdadt, i 31/2 mantal Borringe intecknadt skuldebref å 5,000 rdr rmt med sex procent ränta.

Uti Anders Nilssons och hans hustrus vid Bobergs häradsrätt anhängiga konkurs, som började den 13 Juli 1867, bevakade Lars Larsson i Södra Lund, såsom t. f. god man för omyndiga Hilda Carolina, på grund af berörde handling, 5,000 rdr jemte 5 procent ränta från den 1 Januari 1867 tills liqvid skedde, under yrkande att derför åtnjuta laga förmånsrätt utur den till säkerhet för förskrifna beloppet hypothicerade panten, för hvilken jemväl påstods betalningsrätt till kapital och ränta; och uppgafs tillika i bevakningsinlagan, att Anders Nilsson utfärdat ifrågavarande handling sedan han gifvit hvart och och ett af sina öfriga barn i hemföljd omkring 5,000 rdr, samt att, då Anders Nilsson funnit sitt ekonomiska välstånd hotas, han lemnat dottern hypotheket.

Mot denna bevakning gjordes anmärkningar, deri yttrades, att då, enligt den till stöd för fordringsanspråket åberopade handlings lydelse, densamma först efter Anders Nils-

s. 595 Sida 595 i årgången börjar härKopiera citering

sons död skulle träda i fullbordan medelst det bestämda penningebeloppets utbetalande af hans qvarlåtenskap, handlingen således vore att betrakta endast såsom en af Anders Nilsson till förmån för hans, dotter gjord testamentarisk disposition. Den omständigheten, att vid berörde handling fogats hypothek, kunde icke åt handlingen medföra annan eller bättre rätt än densamma enligt sin ordalydelse ägde. Derföre och då enligt lag testamente ej finge tagas af annan egendom än den, som återstode, sedan gäld blifvit gulden, bestreds betalningsrätt för bevakade beloppet ur afträdda tillgångarna, i sammanhang hvarmed ock yrkades ogillande af påståendet om förmånsrätt ur den såsom hypothek lemnade förbindelsen.

Lars Larsson erinrade, att berörde handling uppfyllde alla fordringar på ett vanligt skuldebref och således icke kunde anses såsom testamente, helst till säkerhet för handlingen lemnats lös pant i handom; och på grund häraf samt då alla en gäldenärs skulder voro vid inträffande konkurs till betalning förfallna, oberoende af den för desamma eljest bestämda betalningstid, yrkade Lars Larsson, att de gjorda anmärkningarna måtte lemnas utan afseende.

Frågan hänskjöts till häradsrätten, som yttrade i dom den 6 April 1868: att emedan Anders Nilsson, efter hvad medgifvet vore, icke erhållit någon valuta för det belopp, fem tusen rdr, som, enligt berörde handling, icke finge utkräfvas förr än efter Anders Nilssons död, och denna handling, ehuru upprättad i form af skuldförbindelse, således rätteligen vore ett gåfvobref af testamentarisk egenskap; ty och då testamente enligt lag ej kunde tagas förr än efter gifvarens död, sedan gäld blifvit gulden, blef ifrågavarande bevakning ogillad, i följd hvaraf äfven yrkandet att med förmånsrätt utfå bevakade beloppet jemte ränta förfölle.

Emot denna dom vädjades till Gröta hofrätt, som utlät sig i dom den 7 Maj 1869: att som åberopade handlingen af den 4 Mars 1861 icke kunde, på den grund att deri förskrifna beloppet icke finge förr än efter Anders Nilssons död utkräfvas, såsom testamente anses, och någon anmärk-

s. 596 Sida 596 i årgången börjar härKopiera citering

ning mot samma handling i öfrigt icke förekommit, blef, med upphäfvande af häradsrättens dom, bevakade fordringen 5,000 rdr med fem procent ränta frän den 1 Januari 1867 till betalning fastställd att utgå med förmånsrätt ur det derför såsom pant lemnade- skuldebref af den 30/Mars 1857.

En af de öfrige borgenärerna i konkursen sökte i denna dom i underdånighet ändring.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Fàhræus, den sistnämnde föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren Lagergren) hemställde i underdånigt betänkande den 10 November 1869, att Kongl Maj:t måtte pröfva rättvist hofrättens dom att fastställa.

Saken föredrogs den 18 November 1869 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Alexanderson, Cramér, Carleson, Wretman och Lagerstråle) biföllo nedre revisionens underdåniga betänkande.

Justitierådet Södergren yttrade: att enär, enligt hvad ostridigt vore, i fråga om tillkomsten af den åberopade förbindelsen af den 4 Mars 1861, densamma, såsom emot bevakningen af ifrågavarande anspråk blifvit anmärkt, innefattade blott utfästelse af‘gåfva i penningar, som först efter Anders Nilssons död och realisationen af hans qvarlåtenskap skulle fullgöras, hvadan, då Anders Nilsson nu till borgenärernas förnöjande sina tillgångar afträdt, hans dotter Hilda Carolina för omförmälda utfästelse, hvilken, såsom löfte om gåfva, icke vore till Anders Nilssons gäld att räkna, ej lag- Egen ägde att till borgenärernas förfång något af de afträdda tillgångarne bekomma; och det förhållande att Hilda Carolina såsom pant för gåfvoutfästelsen fått emottaga det Anders Nilsson tillhöriga skuldebrefvet af den 30 Maj 1857, i anseende till samma utfästelses genom pantsättningen icke förändrade egenskap och vilkor, icke heller berättigade Hilda Carolina att nämnde skuldebref, i den mån dess användande till skuldernas betalning erfordrades, från konkursboet undanhålla; fann ^justitierådet ^ för sin del skäligt, med ändring af

s. 597 Sida 597 i årgången börjar härKopiera citering

hofrättens dom, såvidt den på sökandens rätt skulle inverka, gilla det slut, hvaruti häradsrätten stannat.

Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 15 December 1869.