Åtal för försummelse att med fastighetsköp låta lagfara.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 591–593 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 5 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 94 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 5.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 591–593 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom köpeafhandling den 27 Juni 1868 försålde Johan Wahlgren till handlanden E. Källmodin fastigheten n:o 10 efter 1810-års n:r-ordning i qvarteret Såpsjudaren inom S:t Johannis församling i Stockholm för 30,000 rdr. Den 19 Oktober samma år inlemnade Källmodin till Stockholms rådstufvurätt fullständiga åtkomsthandlingar ; hvarefter första uppbudet å fastigheten för honom beviljades den 16 nästpåföljde November. Dagen derpå uttog stadsfiskalen G. A. Mellbin stämning å Källmodin och yrkade, å tjenstens vägnar, ansvar för försummad lagfart, jemlikt Kongl. Förordn. den 13 Juni 1800.
Källmodin genmälde, att han inom tre månader efter köpets afslutande inställt sig hos vederbörande tjensteman i rådstufvurätten för att till vinnande af uppbud aflemna åtkomsthandlingar jemte penningar till stämpladt papper, men att handlingarne ej blifvit af tjenstemannen emottagne af det skäl, att den öfver egendomen utfärdade designation varit för gammal, så att ny uppmätning af tomten erfordrats. Då han emellertid ofördröjligen efter erhållande af ny designation anmält sig för att vinna uppbud å köpet, borde något ansvar för försummelse icke skäligen äga rum, hvadan yrkandet derom bestreds.
Rådstufvurätten yttrade i utslag den 23 November 1868: att enär Källmodin med stämpladt papper försett omförmälda köpebref och derå sökt uppbud innan ifrågavarande åtal anhängiggjordes ; samt den Källmodin i berörda hänseende åliggande skyldighet blifvit före åtalet fullgjord, fann rådstufvurätten, med ogillande af samma åtal, skäligt Källmodin derifrån befria.
s. 592 Sida 592 i årgången börjar här
Från detta beslut, som utgjorde rådmannen Brodins och stadsnotarien Samuelsons mening, voro borgmästaren Eklund och rådmannen Alexanderson skiljaktige, och enär Källmodin icke sökt uppbud å köpet inom laga tid efter detsammas afslutande, fälldes Källmodin att böta 180 riksdaler till tväskiftes emellan åklagaren och stadens fattige.
Mellbin klagade i Svea hofrätt och yrkade bifall till ansvarspåståendet. Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800 borde tydas efter ordalydelsen.
Öfver besvären infordrades Källmodins förklaring samt utlåtande af rådstufvurätten, i hvilket sistnämnda förekom, bland, annat, att enär rådstufvurättens protokoll icke utmärkte, att, till följd af Källmodins uppgift derom att han inom trenne månader efter köpets afslutande velat till vederbörande tjensteman hos rådstufvurätten aflemna åtkomsthandlingar för att vinna uppbud å köpet, ehuru handlingarne återtagits för anskaffande af ny designation, rådstufvurätten dd hört registratorn G. W. Blachet, så förekallades han när Källmodin aflemnade sin förklaring samt fick till protokollet intyga, att han erinrade sig, det Källmodin före fatalietiden varit inne på kansliet och förevisat Blachet köpebrefvet okarteradt, jemte andra handlingar, med tillkännagifvande att han ämnade lagfara egendomen, om papperen voro i ordning. Men sedan Blachet sett på handlingarne och upplyst honom att de ej voro så fullständiga, att lagfart skulle kunna beviljas, hade han återtagit handlingarne för att komplettera desamma. Någon begäran om kartebeläggning af köpebrefvet hade vid detta tillfälle icke uppstått, ehuru Blachet vore öfvertygad om att Källmodin dertill varit beredd, hvilket Blachet likväl icke mindes att Källmodin omtalat.
Hofrätten meddelade utslag den 15 Juni 1869: Enär Källmodin, hvilken, genom köpebref den 27 Juni 1868 tillhandlat sig ifrågavarande fastighet mot en köpeskilling af 30,000 rdr, icke inom den i Kongl Förordningen den 13 Juni 1800 föreskrifna tid för vinnande af lagfart å köpet vidtagit annan åtgärd, än att han, enligt hvad handlingarne
s. 593 Sida 593 i årgången börjar här
föranledde, för vederbörande tjensteman å rådstufvurättens kansli förevisat berörde köpebref med förmälan, att han, derest handlingarne voro fullständiga, ämnade med köpet lagfara; alltså och då Källmodin icke härigenom kunde anses hafva fullgjort hvad honom i förevarande hänseende lagligen ålegat, funne hofrätten, jemlikt nämnde Kongl. Förordning och Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, skäligt, med ändring af rådstufvurättens utslag, döma Källmodin att böta så mycket som svarade mot värdet af det stämplade papper, hvarmed köpebrefvet bort förses, eller 180 rdr till tveskiftes emellan Stockholms stads fattige och stadsfiskalen Mellbin.
Häruti sökte Källmodin i underd. ändring. Andemeningen i 1800-års Kongl. Förordning var redan uppfylld innan åtalet anställdes, enär då både köpebrefvet varit karteradt och uppbud sökt. Vid sådant förhållande och med afseende jemväl på öfrige i målet förekommande omständigheter, borde väl icke något ansvar skäligen kunna Källmodin ådömas.
Vid målets föredragning inför Högsta - Domstolen den 14 December 1869 funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Holin, Olivecrona och Lagerstråle) ej skäl att i hofrättens utslag göra ändring.
Justitieråden Alexanderson och Qvensel yttrade: att då upplyst vore, att klaganden inom den för lagfart af ifrågavarande köp stadgade tid aflemnat köpehandlingarne i lagfartsändamål till vederbörande tjensteman vid rådstufvurätten, men, efter dervid erhållen upplysning att för ändamålets vinnande vore nödigt att ny designation å tomten upprättades, återtagit handlingarne för att om afhjelpande af denna ofullständighet besörja, hvilket ock skett, så att lagfarten kunnat bifallas, funno justitieråden klaganden icke vara förvunnen om sådan försummelse att taga lagfart å köpet, som i Förordningen den 13 Juni 1800 förutsattes, och pröfvade förty, med ändring af hofrättens utslag, rättvist fastställa det slut, hvari rådstufvurätten stannat.
Tidskrift för Lagstiftn. etc. 7:de årg.