Angående den tid, från hvilken preskription löper, i fråga om åtal mot gäldenär för uppenbar vårdslöshet mot dess fordringsägare.
28 mars 1870
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 588–590 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkursiagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 15 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 93 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkursiagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 15.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 588–590 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning inför Högsta Domstolen den 28 Mars 1870». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Såsom fordringsägare i förre borgmästaren V. Landegrens den 2 Oktober 1866 började konkurs, hade landtbrukaren H. Kockum efter stämning â Landegren till rådstufvurätten i Helsingborg den 15 September 1868 yrkat, att dä Landegren, efter det han kommit på sådant obestånd, att han bort inse det han ej kunde rätt för sig göra, i uppenbar afsigt att fördröja konkursens utbrott fortsatt sin affärsrörelse och derunder upplånat penningar och varor, Landegren måtte fållas till ansvar för uppenbar vårdslöshet mot sina fordringsägare, enögt 23 kap. 3 § Strafflagen.
Under målets handläggning hos rådstufvurätten invände Landegren, bland annat, att Kockum försutit tiden för anställande af slikt åtal, enär stämningen i målet Landegren delgifvits den 14 Augusti 1868, men han icke under de två nästderförut förflutne åren upplånat penningar eller varor; hvadan Landegren, under åberopande af 5 kap. 14 § Strafflagen,, yrkade att ansvarspåståendet ej måtte upptagas till pröfning. -
Kockum genmälde, att han redan i sin bevakningsinlaga påstått ansvar å Landegren.
Medelst utslag den 19 Januari 1869 utlät sig rådstufvurätten i frågan: att enär Kockum, hvilken väl i sin bevakningsinlaga yrkat att rådstufvurätten måtte pröfva och döma, om ej Landegren gjort sig skyldig till straff enligt 130 § i
s. 589 Sida 589 i årgången börjar här
Konkurslagen af den 18 September 1862, men icke i behörig ordning framställt påstående om ansvar å Landegren förr än genom den i målet ågångna stämning, som tillställdes Landegren den 14 Augusti 1868, icke visat, att denne, innan hans egendom afträddes till konkurs, upplånat penningar eller varor under de två näst före sistnämnda dag förflutna åren, eller eljest fört Landegren till last någon åtgärd, som han under berörde tid vidtagit, funne rådstufvurätten sig icke kunna, emot 5 kap. 14 §, jemförd med 23 kap. 3 § Strafflagen, målet till vidare pröfning upptaga.
Kockum fullföljde talan i hofrätten öfver Skåne och Blekinge och yrkade, att målet måtte visas åter till rådstufvurätten för hufvudsaklig pröfning. Preskriptionstiden borde nemligen räknas från konkursens början.
Hofrätten, i utslag den 24 November 1869, fann skäl ej hafva förekommit ledande till ändring i rådstufvurättens beslut, hvilket alltså fastställdes.
Från detta beslut, som innefattade presidenten Munck af Rosenschölds, hofrättsrådet Hagermans och adjungerade ledamoten Sjöcronas mening, var adjungerade ledamoten Herslow skiljaktig och yttrade: »Emedan en handling, om också i sedligt hänseende fördömlig, likväl icke kan betraktas såsom ett fullbordadt brott, förrän handlingen är enligt lag straffbar, samt det förklaranden till last förda förfarande, att han, enligt ordalagen i 23 kapitlet 3 § 4 mom. Strafflagen, »sedan han på sådant obestånd kommit, att han inse bort, det han ej kunde rätt för sig göra, i uppenbar afsigt att fördröja konkursens utbrott sin rörelse fortsatt och derunder penningar eller varor upplånat», icke före början af förklarandens konkurs varit underkastadt åtal, än mindre straff; ty och som dessutom af ofvananförda lagens ord synes tydligen framgå, att en dylik förbrytelse, som den ifrågavarande, icke kan bestämmas till någon enstaka handling, utan fastmer utgör en fortlöpande kedja af flera till tiden åtskiljda, men i ett oskiljaktigt inbördes sammanhang stående åtgärder, samt börjar dermed, att gäldenären, efter det han kommit på sådant obestånd, som förut är sagdt, i uppen-
s. 590 Sida 590 i årgången börjar här
bar afsigt att fördröja konkursens utbrott fortsätter sin rörelse och gör nya län, och måste anses fortgå så länge gäldenären derefter med sin rörelse fortfar; alltså och då af hvad jag nu anfört följer, att ifrågavarande förbrytelse icke kan anses fullbordad och afslutad förr än vid konkursens början den 2 Oktober 1866, samt åtalet blifvit i laglig ordning anhängiggjordt den 14 Augusti 1868 och således inom sådan tid, att ansvar på åtalde förbrytelsen enligt lag följa kan, pröfvar jag för min del lagligt att, med upphäfvande af rådstufvurättens utslag i öfverklagade del, visa målet tillbaka till bemälde rätt, som har att dermed vidare lagligen förfara».
Kockum sökte i underd. ändring.
Vid målets föredragning inför Högsta Domstolen den 28 Mars 1870 yttrade dess flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Cramér, Carleson, Wretman och von Hofsten): att enär åtalet, som anginge det förhållande att Landegren skulle i uppenbar afsigt att fördröja konkursens utbrott fortsatt sin rörelse och derunder upplånat penningar och varor, blifvit emot Landegren anstäldt inom två år från konkursens början, pröfvade bemälde ledamöter skäligt, med upphäfvande af domstolarnes beslut, visa målet åter till rådstufvurätten, som hade att, uppå anmälan, detsamma ånyo företaga och dermed vidare lagligen förfara.
Justitieråden Alexanderson och Strandberg funno ej skäl att i hofrättens utslag göra ändring.