Tryckfrihetsmål. Begäran att få styrka sanningsenligheten af gjorda tillmålen. Strafflagens 5 kap. 14 §, 16 kap. 13 §. Handlingars intagande i protokollet i sådan afsigt.

31 januari 1870


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 0,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 585–588 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 585–588 där är samma sidor som här.
  • Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning inför Högsta Domstolen den 31 Januari 1870». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Domstolens referat

Efter stämning till Stockholms rådstufvurätt å förre artilleristen Otto Brask, såsom ansvarig utgifvare af tidningen »Nationalregeringen», hade kammarjunkaren W. J. F. G. von Platen och förvaltaren G. Hederström yrkat, att enär två i n:o 3 af nämnde tidning för den 17 Januari 1869 förekommande uppsatser, den ena med öfverskrift: »Bevis rörande Posses val», och den andra börjande med orden: »Hur det går till att välja riksdagsmän», och slutande med orden: »intaga en dem i intet afseende tillkommande plats», innehölle sanningslösa uppgifter derom, att kammarjunkaren von Platen och Hederström skulle vid det den 29 Augusti 1866 förrättade val till riksdagsman i andra kammaren för Herrestads och Ljunits härader, då godsägaren m. m. grefve

s. 586 Sida 586 i årgången börjar här

Arvid Fredriksson Posse blifvit till nämnde befattning utsedd, genom hot och tubbande stört valfriheten, Brask mätte ej mindre fällas till ansvar enligt 3 § 11 mom. Tryckfrihetsförordningen, jemförd med 16 kap. 7 § sista mom. eller 16 kap. 8 § Strafflagen, än äfven förpligtas erlägga kostnad för tryckning i allmänna tidningarne af rättens utslag i målet.

Brask medgaf, att han vore ansvarig utgifvare af ifrågavarande tidningsnummer samt begärde uppskof med målet, under förmälan det han hade för afsigt föranstalta derom, att åtal mot von Platen och Hederström, för hvad uti de , omförmälda uppsatserna blifvit mot dem angifvet, skulle varda vid vederbörlig domstol väckt.

Sedan von Platen och Hederström bestridt det äskade uppskofvet, gaf rådstufvurätten den 20 Februari 1869 det särskilda beslut: att enär mer än två år förflutit sedan de förbrytelser, som i åtalade tidningsnumret blifvit von Platen och Hederström till last lagda, skulle hafva timat, samt tid till anställande af åtal derför sålunda enligt 5 kap. 14 § Strafflagen redan vore försuten, förklarade rådstufvurätten att uppskof för åtals anställande i afseende å berörda förbrytelser icke, emot stadgandet i 16 kap. 13 § samma lag, kunde Brask medgifvas.

Brask anmälde häremot missnöje, hvilket han hänvisades att fullfölja i sammanhang med hufvudsaken; hvarefter han invände, att då i de åtalade uppsatserna väl förekomme namnet »Platen», men icke visadt blifvit att dermed syftats på kammarjunkaren von Platen, och Hederström icke funnes i samma uppsatser nämnd, von Platen och Hederström ej voro behöriga att föra talan i målet. Tillika begärde Brask att få till rådstufvurätten ingifva åtskilliga handlingar, hvilka skulle innefatta skriftliga intyg till bevis om sanningsenligheten af de i uppsatserna förekommande uppgifter, och att dessa handlingar måtte varda i rådstufvurättens 'protokoll intagna. -

Rådstufvurätten meddelade i dessa frågor beslut den 27 Februari 1869, fann Brasks invändning att von Platen och

s. 587 Sida 587 i årgången börjar här

Hederström skulle vara obehörige att föra talan i målet ej förtjena afseende; och enär, enligt 16 kap. 13 § Strafflagen, bevisnings förebringande ej vore tillåten i afseende å tillmäle om brott, hvarför tid till åtals anställande vore försuten, kunde Brasks begäran om berörde handlingars intagande i protokollet ej bifallas.

Äfven emot detta beslut anmälde Brask missnöje. Sedan slutligen jury blifvit i vanlig ordning utsedd och densamma uttalat sitt omdöme, yttrade rådstufvurätten genom utslag den 18 Mars 1869: Enär den i målet utsedda jury förklarat samma uppsatser vara brottsliga enligt 3 § 11 mom. Tryckfrihetsförordningen, jemförd med 16 kap. 7 § sista mom. Strafflagen; förty, med tillämpning af sistnämnda lagrum samt 4 § 7 mom. Tryckfrihetsförordningen och 16 kap. 14 § Strafflagen, dömdé rådstufvurätten Brask, att för de angripelser mot von Platen och Hederström, som i åtalade uppsatserna innefattades, böta 150 rdr i tveböte med 300 rdr, och skulle den åtalade skriften konfiskeras, hvarjemte Brask förpligtades att till vederparterne erlägga kostnad för tryckning i allmän tidning af rådstufvurättens utslag.

Målet underställdes Svea hofrätts pröfning, och der klagade äfven Brask. Han fullföljde sina vid rådstufvurätten framställda invändningar och påståenden samt yrkade målets återförvisning jemväl på den grund, att en af de utaf hans vederparter utsedda jurymän, godsägaren Axel Dickson på Kyleberg, ej vore i orten bosatt, äfvensom att en annan af deras jurymän, rådmannen Jacobson, såsom ledamot i rådstufvurätten, varit jäfvig att i juryn deltaga.

Hofrätten, i utslag den 3 Maj 1869, gillade rådstufvurättens omförmälda i rättegången meddelade beslut och hufvudsakliga utslag, i följd hvaraf Brask ålåge att ersätta vederparterne "kostnad för tryckning i allmän tidning af slutligt utslag i målet.

Målet fullföljdes af Brask hos Kongl. Maj:t; och vid detsammas föredragning inför Högsta Domstolen den 31 Januari 1870 (i närvaro af justitieråden Qvensel, Södergren,

s. 588 Sida 588 i årgången börjar här

Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsten, och Huss') fann Högsta Domstolen skäl icke hafva förekommit, som i hofrättens utslag kunde verka ändring.