Naumanns tidskrift 1870 s. 72

Den 11 Oktober 1864 uppgjordes emellan handlanden Johan Wallén och arbetschefen för sammanbindningsbanan genom Stockholm, löjtnanten Erik Unge, skriftligt aftal, att styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader, som till den 1 April 1865 förhyrt Walléns hus vid Lilla Mariegränden i Stockholm med adress n:o 5 Litt. A, skulle äga rätt att under detsamma anlägga den tunnel, som, enligt den af Kongl. Maj:t gillade plan för sammanbindningsbanan genom Stockholm, vore afsedd att utföras genom södra bergen, samt att dervid verkställa de förändringar af husets grundmurar och källare, hvilka blefvo nödiga för arbetets beqväma utförande, äfvensom att i öfrigt disponera byggnaden på det sätt, som för arbetets ordentliga bedrifvande erfordrades; att bemälde styrelse skulle, då jernvägsarbetet under förenämnde hus blifvit fullbordadt, till Wallén återlemna huset i icke sämre skick än det den 1 Oktober emottagits, enligt särskilda, af tre namngifna sakkunniga män vid då anställd besigtning upprättade syneinstrument; att såsom ersättning för hvad Wallén sålunda beviljat och för alla de olägenheter och obehag, af hvad namn och beskaffenhet de vara måtte, som blefve en följd af jernvägsarbetets bedrifvande under och genom ofvannämnde lägenhet, styrelsen skulle till Wallén utbetala ett uppgifvet belopp; samt att, såvidt huset af styrelsen aflemnades i icke sämre skick än det emottagits.

s. 73 Sida 73 i årgången börjar härKopiera citering

Wallén icke skulle hafva vidare anspråk på ersättning i förenämnde hänsende, men att Wallén deremot förbehållit sig ej mindre särskild godtgörelse, derest huset aflemnades i sämre skick än det vid emottagandet befunnits, hvilken försämring skulle till sitt verkliga värde uppskattas af ofvanbemälde tre besigtningsmän, än ock öppen talan i afseende å den ersättning, som kunde framdeles ifrâgakomma, derest, i följd af trafikerandet af den blifvande jernvägen genom i tunneln under huset, detta kunde komma att lida skada.

I och för tunnelarbetet blefvo derefter husets grundmurar äfvensom golfven i husets källare borttagna, hvaremot i stället anbragtes ett hvalf till grundval för huset; ett hvalf derunder till bottnar för källarena; och ytterligare ett hvalf derunder, som utgjorde taket till jernvägstunneln ; i följd hvaraf således emellan sistnämnde hvalf och det hvalf, som bildade källarbottnarna, ett tomrum uppkom.

Sedan arbetet var färdiggjordt, verkställdes den 30 Sept. 1865 besigtning å Walléns egendom af de i förenämnde aftal omförmälde tre sakkunnige män, hvilka förklarade, att egendomens rum och lägenheter jemte källare voro iståndsatte i ett nöjaktigt skick, och att egendomen återlemnades i icke sämre skick än styrelsen emottagit densamma.

Då fanns icke någon ingång till berörde tomrum; men sedermera upptogs sådan genom brandmuren emellan Walléns egendom och det angränsande s. k. Fengerska huset; hvarjemte detta mellanrum inreddes till källare åt sistnämnda hus.

Sedan Wallén genom notarius publicus protesterat emot detta jernvägsstyrelsens åtgörande, men styrelsen af anförda skäl förklarat sig icke kunna å protesten fästa något afseende, uttog Wallén stämning å styrelsen till Stockholms rådstufvurätt med påstående, att styrelsen måtte förpligtas att antingen med full äganderätt för framtiden till Wallén åtetställa det i besittning tagna rummet och låta igenmura den genom brandmuren till detsamma upptagna ingång, eller ock inlösa såväl Walléns förenämnda fastighet som ock ett

s. 74 Sida 74 i årgången börjar härKopiera citering

dermed sammanhängande, Wallén tillhörigt, i öfre Stadsgården beläget hus.

Styrelsen svarade, att ifrågavarande mellanrum icke utgjorde en del af Walléns hus, utan tillhörde sammanbindningsbanan; att det hvalf', som utgjorde golf för källrarne till Walléns hus, hade måst uppföras för tunnelns anläggning och utgjorde en del af sjelfva tunneln; att det nedersta hvalfvet, som bildade tunnelns -inre tak, uppförts för att stärka det näst der ofvan varande och jemväl för att gifva tunneln ett bättre utseende derigenom att den på detta ställe blefve lika hög som annorstädes; att för öfrigt nämnde mellanrum måste vara tillgängligt för styrelsen på det att nödig uppsigt öfver hvalfvens bestånd måtte kunna iakttagas och att Wallén icke visat, att genom tillvaron af berörde mellanrum tillskyndats honom skada, intrång eller annan olägenhet; samt att på grund häraf och då de för tunneln vidtagna anordningar under Walléns hus icke afveko från den af Kongl. Maj:t gillade plan för sammanbindningsbanan, styrelsen måste anses hafva förvärfvat sig rätt till berörde mellanrum, hvarföre ock käromålet i allo bestreds.

Wallén erinrade, att han genom berörda aftal till jernvägsstyrelsen icke upplåtit mera af sin egendom, än som erfordrades till utförande af arbetet med tunnelns byggnad efter den af Kongl. Maj:t gillade plan, i följd hvaraf och då omtvistade tomrummet ej vore beläget inom tunnelns område, helst de murar, som omgåfvo och voro dragna genom tomrummet, måste, då de utgjorde husets grundval, ock anses vara beståndsdelar af huset, Wallén yrkade bifall till käromålet.

Rådstufvurätten yttrade i dom den 25 Februari 1867: att som, enligt 1 § af K. F. den 20 November 1845 om jords och lägenhets afstående för allmänt behof, sådant detta lagrum lydde i K. F. den 27 November 1854, det den 11 Oktober 1864 emellan parterna träffade aftal måste tolkas på det sätt, att Wallén derigenom afstått äganderätten till allenast så stor del af ifrågavarande tomt, som fordrades för sammanbindningsbanans dragande genom tomten i enlighet med den af Kongl. Maj:t gillade plan; alltså och emedan

s. 75 Sida 75 i årgången börjar härKopiera citering

följaktligen vid det förhållande att det rum, hvarom parterna tvistade, vore genom ett hvalf skiljdt från det rum, genom hvilket jernvägen skulle framgå, eller den egentliga jernvägstunneln, samt jernvägsstyrelsens obestyrkta uppgift, att det omtvistade rummet måste vara tillgängligt för sammanbindningsbanan, på det nödig vaksamhet öfver hvalfvens bestånd måtte kunna iakttagas, så mycket mindre förtjente afseende, som vid husets återlemnande till handlanden Wallén någon öppen förbindelse emellan detta rum och den dertill gränsande Fengerska tomten ej fanns inrättad, Wallén icke kunde anses hafva genom nämnde aftal till motparten afstått äganderätt till större del af sin ifrågavarande egendom än det utrymme, som upptogs af den egentliga jernvägstunneln; samt jernvägsstyrelsen ej ens uppgifvit, än mindre styrkt, att Wallén, såsom fortfarande ägare af den öfriga delen af tomten, annorledes gifvit jernvägsstyrelsen rätt att genombryta den emellan det omtvistade rummet och Fengerska tomten befintliga mur och af nämnda rum sätta sig i besittning; ty blef, utan afseende på huruvida denna jernvägsstyrelsens åtgärd tillskyndat Wallén intrång, annan olägenhet eller skada, jernvägsstyrelsen ålagdt att till Wallén återställa det i besittning tagna rummet samt låta igenmura den i Walléns brandmur öppnade ingång dertill.

Jernvägsstyrelsen vädjade till Svea hofrätt och anförde der: Sakförhållanderna i målet utmärkte, att tunnelns område efter den plan, som för dess anläggning blifvit följd, omfattade jemväl det andra hvalfvet och således äfven omtvistade mellanrummet. Om detta finge fritt användas till upplag för åtskilliga tyngre och för det nedersta hvalfvets varaktighet menliga varor eller de öfre hvalfven icke behörigen underhölles, kunde tunnelns framtida bestånd äfventyras. Antingen måste derföre mellanrummet vara för jernvägsstyrelsen tillgängligt eller ock måste genom förstärkning af det nedersta hvalfvet och anbringande af fyllning i nämnda rum, så att detta hvalf icke kunde derifrån skadas, tunnelns bestånd göras oberoende deraf att det andra hvalfvet icke underhölles. Ingång till hvalfvet hade, innan huset åter-

s. 76 Sida 76 i årgången börjar härKopiera citering

lemnats, blifvit inrättad, ehuru den först efteråt öppnats. Genom aftalet hade icke någon öfverlåtelse af marken ägt rum, enär jernvägsstyrelsens åtkomst dertill grundades å de af rådstufvurätten åberopade lagrum; utan aftalet afsåge endast den ersättning, som borde tillkomma handlanden Wallén. I denna sak vore således blott att bedöma, huruvida Wallén genom ifrågavarande arbete tillskyndats större förlust, än som af den bestämda ersättningen godtgjordes, och således om jernvägsstyrelsen vore skyldig gifva ytterligare ersättning; men en sådan borde så mycket mindre kunna ifrågakomma, som från början afsetts att tunnelns tak skulle utgöras af de två nedra hvalfven, och jernvägsstyrelsen ej haft skyldighet att bereda Wallén större utrymme än han haft förut. För öfrigt ville jernvägsstyrelsen heldre stärka nedersta hvalfvet och fylla tomrummet än lemna ytterligare ersättning. Men på grund af hvad i saken anförts yrkades käromålets ogillande.

I afgifven exception bestred Wallén att, på sätt jernvägsstyrelsen uppgifvit, från början afsetts att tunneln skulle utgöras af de två nedra hvalfven, hvilket för öfrigt äfven vederlades af arbetets beskaffenhet, hvarjemte Wallén förklarade, att han gerna skulle lemna vederbörande jervägstjenstemän fritt tillträde till berörde tomrum, när sådant kunde erfordras. För öfrigt yrkade Wallén, att rådstufvurättens beslut måtte fastställas.

Hofrätten yttrade i dom den 10 Juli 1868: Emedan jernvägsstyrelsen .genom ofvan omförmälda kontrakt betingat sig rättighet att hinder Walléns ifrågavarande hus anlägga den tunnel, hvilken enligt af Kongl. Maj:t fastställd plan för sammanbindningsbanan genom Stockholm vore afsedd att framföras genom södra bergen, samt berörde plan icke, såvidt visadt vore, blifvit genom tunnelns uppförande till den höjd, att dess takhvalf komme att sträcka sig omedelbart under källarne till Walléns hus öfverträdd ; ty och som vid sådant förhållande den omständighet, att under nämnde hvalf ett annat dylikt uppmurats, hvarigenom det omtvistade rummet blifvit skiljdt från det rum, der jernvägen skulle framgå,

s. 77 Sida 77 i årgången börjar härKopiera citering

desto mindre kunde förringa, jernvägsstyrelsens rätt att öfver rummet emellan de båda hvalfven förfoga, som Wallén icke, emot jernvägsstyrelsens bestridande, ådagalagt att det undre hvalfvet vore af beskaffenhet, att dess bestånd icke kunde anses beroende af det sätt, hvarpå det ofvanför detsamma belägna rum kunde komma att användas; funne hofrätten, med ändring af rådstufvurättens dom, Walléns yrkande om jernvägsstyrelsens förpligtande att till Wallén afträda berörde, emellan de båda hvalfven varande rum, eller af honom inlösa ifrågavarande egendom och ett dermed sammanhängande hus, icke kunna bifallas; men enär jernvägsstyrelsen, hvilken, sedan egendomen blifvit efter besigtning den 30 September 1865 till Wallén återställd i då befintligt skick, medelst genombrytning af brandmuren till densamma beredt sig ingång till mellanrummet, icke visat sig hafva erhållit Walléns tillstånd eller annorledes beredt sig rätt att genom berörde mur hafva tillträde till rummet, blefve jernvägsstyrelsen ålagdt att låta samma ingång igenmura.

Denna dom uttryckte assessorerna Retzelius’, von Bahrs och Ahlgrens samt vice häradshöfdingen Nordenfalls åsigt i saken, hvaremot hofrättsrådet Munthe fastställde rådstufvurättens dom.

Wallén sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom, i hvad den honom emotgått.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Sydow samt konstituerade revisionssekreterarne Adlers, föredragande, och Lilienberg') yttrade i underdånigt betänkande den 13 Januari 1869: Som genom det den 11 Oktober 1864 emellan parterna ingångna aftal, hvarigenom jernvägsstyrelsen blifvit berättigad under handlanden Walléns ifrågavarande hus anlägga tunneln och att verkställa för sådant ändamål nödiga förändringar af husets grundmurar och källare äfvensom i öfrigt öfver byggnaden förfoga på det sätt som för arbetets ordentliga bedrifvande vore erforderligt, Wallén icke torde kunna anses hafva afstått större del af hvad till omförmälde egendoms område hörer, än som för tunnels anläggande enligt derför fastställd plan varit nödig, och jernvägsstyrelsen,

s. 78 Sida 78 i årgången börjar härKopiera citering

som, efter arbetets fullbordande, till Wallén återlemnat egendomen utan förbehåll af omtvistade, inom egendomens område befintliga tomrum, icke, emot Walléns bestridande, ådagalagt, att berörde rum, hvilket befinnes ofvan det hvalf, hvarigenom jernvägen skulle anläggas, utgjorde eller enligt den fastställda planen bort utgöra en del af tunneln eller vore derför nödigt; alltså och då således jernvägsstyrelsen icke på grund af förenämnde aftal torde vara berättigad öfver samma rum förfoga, och jernvägsstyrelsen ej heller annorledes visat sig dertill hafva erhållit rättighet, hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med ändring af hofrättens dom, såvidt den blifvit öfverklagad, gilla det slut, hvari rådstufvurätten stannat.

Saken afgjordes i Högsta Domstolen den 1 Mars 1869, dervid justitieråden Iggeström, friherre Leuhusen och Lagerstråle förenade sig om den mening: att emedan, jemlikt det emellan parterna den 11 Oktober 1864 ingångna aftal, handlanden Wallén, som genom samma aftal lemnat jernvägsstyrelsen tillåtelse att icke allenast under huset n:o 5 Litt. A vid Lilla Mariegränden anlägga den tunnel, som enligt den af Kongl. Maj:t gillade plan för sammanbindningsbanan genom Stockholm var afsedd att utföras under södra bergen, utan äfven dervid verkställa de förändringar af husets grundmurar och källare som kunde vara nödige för arbetets beqväma utförande, samt i öfrigt disponera byggnaden på det sätt, som för arbetets ordentliga bedrifvande vore erforderligt, vid sitt sålunda gjorda medgifvande icke fästat annat vilkor, än att, jemte betingad penningeersättning för olägenheter och obehag af arbetsföretaget och förbehållen rättighet till talan om godtgörelse för skada, som till följd af tunnelns trafikerande möjligen kunde å huset uppkomma, jernvägsstyrelsen borde, efter arbetets fullbordan, till Wallén återställa hans hus uti icke sämre skick än detsamma af jernvägsstyrelsen emottogs, enligt utsedde tre besigtningsmäns intygande, samt uti parternas aftal saknas vidare bestämning, till hvilken höjd under huset tunnelns område finge

s. 79 Sida 79 i årgången börjar härKopiera citering

sträckas; ty och som sagde vilkor angående husets återställande uti icke försämradt skick är vordet, efter hvad de utsedde besigtningsmännen vitsordat, behörigen iakttaget, samt Wallén icke visat, att den fastställda planen blifvit öfverträdd, pröfvade dessa ledamöter rättvist gilla hofrättens dom, uti hvad den blifvit öfverklagad.

Justitieråden Bolin, Dreijer och Olivecrona gillade det underdåniga betänkandet, dock med tillagd skyldighet för Wallén, såsom ägare till ifrågavarande hus — i följd af hvad han under skriftvexlingen medgifvit — att lemna vederbörande tjenstemän fritt tillträde till omtvistade mellanrum, för utöfvande af tillsyn öfver hvalfvens bestånd, när så erfordras.

Kongl. Maj:ts dom, som är affattad i öfverensstämmelse med förstnämnde tre justitieråds åsigt, utgafs den 17 Mars 1869.