Får svarande parts ombud, som företett endast vanlig rättegångsfullmakt att dess rätt bevaka ocb talan i målet föra, på grund deraf göra sådana medgifvanden, hvarigenom svarandens talan nedlägges, så att bifall till käromålet blifver en gifven följd,
19 juli 1870
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 725–728 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan. Stämpelpappers-förord- ningen, nr 19 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 112 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan. Stämpelpappers-förord- ningen, nr 19.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 725–728 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 19 Juli 1870»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Till en början anteckna vi följande handling: »Till förre bonden Anders Olssons enka i Skerikes by eller ordres betalar undertecknad, efter sex månaders ömsesidig uppsägning, en lånfången summa stor 800 rdr rmt jemte sex procent laga ränta från nedanskrifne dag tills liqvid sker. Full valuta bekommen, försäkras och reverseras af Skerikes by den 20 November 1861.
E. A. Hultin.
(Sigill).
För ofvanstående lånesumma 800 rdr rmt jemte ränta gå undertecknade, en för båda och båda för en, i full borgen såsom för egen skuld, försäkras :
C. von Post, J. L. Hultin,
ägare till Wikhus. Skomakare och gårdsägare.
För fullgörandet af ofvanstående förbindelse går undertecknad i full underborgen såsom för egen skuld, försäkras Skerikes by som ofvan.
Anders Persson.
Bevittnas J. A. Linderborg.
Motstående förbindelse är uppsagd att inbetalas till den 1. Februari 1866. Skerike den 24 Maj 1865.
E. A. Hultin.
A andra sidan stående förbindelse är denna dag till betalning uppsagd; betygar Skerikes by' den 28 Juli 1866.
Anna Christina Jansdotter,
(bomärke).
s. 726 Sida 726 i årgången börjar här
Att Anna Christina Jansdotter, enka efter Anders Persson, denna dag blifvit uppsagd och egenhändigt tecknat sitt bomärke, betyga på en gång närvarande vittnen:
J. A. Linderborg. A. W. Bäcklin».
A skuldsedeln funnos ytterligare anteckningar: att räntan guldits till den 1 Januari 1866; att den 19 Augusti sistnämnde år å kapitalet afbetalts 200 rdr; och att i utdelning i E. A. Hultins konkurs bekommits den 9 Mars 1868 ett belopp af 63 rdr 65 öre och den 5 derpåföljde Juni 71 rdr 38 öre.
Den 15 Februari 1869 uttog enkan Anna Christina Eriksdotter, såsom dåvarande innehafvaren af berörde skuldsedel, till Norrbro häradsrätt stämning å enkan Anna Christina Jansdotter med påstående: att, enär löjtnanten von Post till följd af årsstämning blifvit sin förbindelse qvitt, och skomakaren Hultin saknade tillgång, enkan Jansdotter måtte, jemlikt 20 § i K. F. den 18 September 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse samt lagens stadganden rörande borgesmans betalningsskyldighet, förpligtas att till enkan Eriksdotter genast betala skuldens återstående belopp, 464 rdr 97 öre rmt, med ränta.
Enligt häradsrättens protokoll inställde sig enkan Jansdotter genom »befullmäktigadt» ombud, som förmälde, att enkan Jansdotter underlåtit att söka befrielse från ansvar för mannen Anders Perssons gäld i följd af ifrågavarande borgen, samt förklarade, att hon medgäfve sig vara skyldig att betala det fordrade beloppet. För så vidt visadt är, innehöll fullmakten icke något särskildt bemyndigande (mandatum speciale) • att saken förlika eller att göra sådant medgifvande, som skulle hafva käromålets bifallande till en gifven följd.
Häradsrätten yttrade i utslag den 19 Juli 1869: att som enkan Jansdotter vid häradsrätten genom ombudet medgifvit krafvets riktighet, förpligtades hon att, emot återbekommande af den borgensförbindelse, hennes man Anders Persson i lifstiden tecknat å ifrågavarande skuldsedel, till
s. 727 Sida 727 i årgången börjar här
enkan Eriksdotter gälda skuldsedelris återstående innehåll, 464 rdr 97 öre, jemte sex procent ränta derå från den 5 Juni 1868 tills full betalning skedde.
Enkan Jansdotter vädjade till Svea hofrätt och yttrade der, att hennes ombud vid häradsrätten endast varit bemyndigadt att utföra och bevaka hennes rätt och talan i målet, men ingalunda att göra sådant medgifvande, hvarigenom hennes svarandetalan nedlades i stället att bevakas; hvadan ombudet följaktligen öfverskridit sin befogenhet, då ombudet till betalning erkänt ifrågavarande fordran. Derföre och då enkan Eriksdotter först genom stämningen i målet, och således icke inom tolf månader från det berörde skuldsedel varit för enkan Jansdotter till betalning förfallen, lagsökt henne, yrkades, att, med upphäfvande af häradsrättens utslag, käromålet måtte ogillas.
Hofrätten yttrade i dom den 9 December 1869: att som den till stöd för krafvet åberopade skuldsedel, enligt derå befintlig anteckning, blifvit den 28 Juli 1866 hos Anna Christina Jansdotter uppsagd och följaktligen sex månader derefter varit till betalning förfallen; men, på sätt Anna Christina Jansdotter anmärkt, lagsökning på grund af den borgen såsom för egen skuld, hennes numera aflidne man Anders Persson i lifstiden tecknat å skuldsedeln, icke, såvidt visadt vore, blifvit emot Anna Christina Jansdotter anställd förrän genom den i denna sak uttagna, den 15 Februari 1869 daterade stämningsansökning, och således icke inom den för utsökande af fordran hos proprie löftesman i K. F. den 28 Juni 1798 stadgade tid af 12 månader från förfallodagen; alltså blef, jemlikt 4 § i samma förordning, med ändring af häradsrättens utslag, Anna Christina Jansdotter från den emot henne i saken förda talan befriad.
Enkan Eriksdotter sökte i denna dom i underdånighet ändring. Då i detta fall, der fråga vore om »underborgen», K. F. den 28 Juni 1798 icke vore tillämplig, samt i allt fall enkan Jansdotter genom lagligen befullmäktigadt ombud erkänt omförmälda krafvets riktighet, påstods, att hofrättens dom måtte upphäfvas och häradsrättens beslut fastställas.
s. 728 Sida 728 i årgången börjar här
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Lilienberg, den förstnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 22 Juni 1870: att, enär svaranden genom befullmäktigadt ombud vid häradsrätten uttryckligen medgifvit, att svaranden vore skyldig betala det af sökanden i målet fordrade belopp, Kongl. Maj:t, utan afseende å svarandens sedermera emot krafvet gjorda invändningar, måtte pröfva rättvist att, med ändring af hofrättens dom, fastställa det slut, hvari häradsrätten stannat.
T. f. revisionssekreteraren Glimstedt var af skiljaktig mening och yttrade: »Enär svarandens ombud vid häradsrätten icke, såvidt visadt är, haft laga uppdrag af svaranden att å hennes vägnar krafvets riktighet i allo medgifva eller saken förlika, och vid sådant förhållande ombudets vid häradsrätten afgifna förklarande, att svaranden erkände sig vara skyldig betala fordrade beloppet, icke torde vara för svaranden förbindande, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t, på dessa och de af hofrätten åberopade skäl, måtte pröfva rättvist fastställa det slut, hvaruti hofrätten stannat».
Saken föredrogs den 29 Juni 1870 inför Högsta Lomstolen, hvars flesta ledamöter, (justitieråden Wretman, von Hofsten, Olivecrona och Strandberg) pröfvade rättvist fastställa hofrättens dom.
Justitierådet Cramér biföll nedre revisionens underd. betänkande.
Justitieråden Naumann och Dolin biträdde t. f. revisionssekreteraren Glimstedts i målet yttrade särskilda mening.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 19 Juli 1870.