Hvem tillkommer det att stånda risken, då reqvirerade varor blifvit till reqvirenten afsända med ångfartyg, men vid dettas forolyckande under resan gått förlorade!
3 augusti 1870
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 718–724 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkursiagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 17 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 111 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkursiagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 17.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 718–724 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 3 Augusti 1870»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Till Stockholms rådstufvurätt instämdes grosshandelsbolaget under firma H. L. Broman i nämnde stad af Georg Petersson, såsom disponent för cichoriefabriken i Ystad, med påstående om åläggande för bolaget att utgifva 611 rdr 2 öre, utgörande ’ enligt kontokurant fabriksinteressenternas återstående fordran hos bolaget för 5,000 € cichoria, som enligt reqvisition af Broman blifvit den 11 Maj 1867 afsända från Ystad med ångfartyget Skåne, men vid dess förolyckande under resa till Stockholm gått förlorade.
I bref af den 3 April 1867 till Georg Petersson yttrade Broman: »Med anledning af ärade af den 16 pt:o vill jag föreslå om H. H. skulle finna för godt inskränka vignetten till t. ex. »Ystads cichoriefabrik», och önskar jag då deraf er-
s. 719 Sida 719 i årgången börjar här
hålla per första öppet vatten cirka 5,000 €, sorterade i olika kärl i likhet med förlidet år».
Enligt bref af den 19 Maj 1867 från Petersson till Broman, åberopade den förre sitt bref af den 11 i samma månad, i hvilket skulle varit inneslutne konnossement och faktura öfver med ångfartyget Skåne afsänd cichoria, hvarjemte Petersson underrättade, att fartyget strandat, men att en del af lasten bergats, samt begärde förhållningsordres.
Derpå svarade Broman den 21 Maj 1867, att han icke bekommit brefvet af den 11 Maj, och att han icke stode i ansvarighet för varor, som skulle här i Stockholm fritt levereras; och på detta bref svarade Petersson den 28 Maj, att konditionerna väl varit, att varan skulle levereras »fat- och fraktfritt» men ingalunda riskfritt, samt hänvisade till föregående fakturor, på hvilka skulle stått utsatt: »för H. H:s räkning och risk».
Broman genmälde å stämningen, att om hans ordres i reqvisitionen att erhålla cichorian pr första öppet vatten noggrannt följts, hade det icke behöft uppstå någon fråga, hvilkendera af parterna borde anses lagligen skyldig att ersätta den lidna förlusten. Enligt tullkammarens i Ystad bevis, var nemligen ångfartyget Mercur det första fartyg, som år 1867 förpassats från Ystad till Stockholm. För öfrigt och då fråga vore om varor, som skulle mätas, vägas eller räknas, borde, intilldess sådant skett, säljaren för dem stå risken; och som berörde parti cichoria icke blifvit Broman tillvägdt och tillräknadt, alltså och på de i ofvanintagne bref jemväl anförde skäl bestreds käromålet.
A vederdelosidan genmäldes, att ångfartyget Mercur väl afgått till Stockholm något tidigare än »Skåne», men på det förstnämnda fartyget hade saknats utrymme för cichorians emottagande, och i allt fall hade »Skåne», om ej olyckan inträffat, hunnit fram till Stockholm förrän »Mercur». I enlighet med hvad i föregående affärer parterne emellan varit öfverenskommet, ägde visserligen bolaget att vid öfversändande af betalning för en reqvirerad vara afdraga fraktkostnaden; men dermed hade ingalunda fabriksinteressen-
s. 720 Sida 720 i årgången börjar här
terna åtagit sig att ansvara för varorna under transporten, utan frän och med det ögonblick, då varupartiet blifvit â ångfartyget emottaget, och konnossementet derå utstälts, borde varupartiet anses tillhöra bolaget.
Enligt en under målets handläggning företedd afskrift af ett utaf P. 0. Hultin den 11 Maj 1867 utfärdadt konnossement, hade denne deri erkänt sig hafva, såsom befälhafvare å ångfartyget Skåne, destineradt till Stockholm, ombord å samma fartyg från interessenterna uti Ystads cichoriefabrik emottagit tolf kärl cichoria, märkta med H. B., alla väl beskaffade, och hvilka han förbunde sig leverera oskadade till h:rr H. L. Broman eller ordres.
I dom den 2 November 1868 yttrade rådstufvurätten: att som Petersson till stöd för sitt yrkande att utaf grosshandelsbolaget med firma H. L. Broman, hvilket genom bref till Petersson af den 3 April 1867 från cichoriefabriken betingat med första öppet vatten omkring 5,000 (X cichoria, sorterade i olika kärl, utbekomma ett, enligt räkning öfver parternas ömsesidiga affärsförhållanden, å köpeskillingen för det betingade partiet cichoriefabriken tillgodokommande saldo af 611 rdr 2 öre, endast haft att åberopa, att, enligt ett den 11 Maj 1867 af skepparen P. O. Hultin, förande ångfartyget Skåne, då liggande i Ystad och destineradt till Stockholm, undertecknadt konnossement, Hultin nämnde dag af interessenterna i cichoriefabriken emottagit tolf kärl cichoria att levereras till H. L. Broman; men upplyst vore, att omförmälda parti cichoria, till följd af ångfartyget Skånes förolyckande under dess färd till Stockholm, icke kommit H. L. Broman tillhanda; samt, om än antagas kunde, att, ehuru tillfälle erbjudits Petersson att tidigare med annan lägenhet än ångfartyget Skåne till Stockholm afsända den betingade varan, Petersson likväl genom varans afsändning med »Skåne», som beräknats förr ankomma till Stockholm, fullgjort H. L. Bromans vilkor om varans erhållande vid första öppet vatten, äganderätten till ifrågavarande tolf kärl cichoria, hvilka Petersson ej styrkt hafva innehållit betingade 5,000 skålpund, icke, enär omförmälda vara ej blifvit H. L. Broman eller
s. 721 Sida 721 i årgången börjar här
dess ombud tillvägd, genom densammas afsändning frän Ystad â H. L. Broman öfvergått; alltså och då vid berörde förhållande H. L. Broman ej kunde anses pligtig att gälda ifrågakomne cichoriepartiet, ogillades Peterssons i saken förda talan.
Interessenterna i cichoriefabriken vädjade till Svea hofrätt och anförde der, att de i alla afseenden fullgjort H. L. Bromans reqvisition. Varan hade vid fabriken afvägts och inlagts uti smärre, med vignetter försedda karduser, hvilka sorterats och räknats samt inpackats uti olika kärl till så stort antal, att den betingade vigten erhållits, hvarefter köparens namn utsatts å kärlen. Vägandet och räknandet åt köparen hade sålunda tillgått på det enda sätt, som var möjligt. Såsom bevis i saken åberopades jemväl konnossementet jemte ett i hofrätten företedt utdrag af fabriksinteressenternas böcker, hvilket utvisade,' att för H. L. Bromans räkning blifvit vid fabriken inpackade 5,000 /8 cichoria uti 12 särskilda kärl. På grund häraf och då H. L. Broman icke gittat bestrida, att vid ifrågavarande sändning likasom förut varan afskickats på H. L. Bromans risk och räkning, yrkades, att, med upphäfvande af rådstufvurättens dom, käromålet måtte bifallas.
Under åberopande af hvad förut andragits, yrkade H. L. Broman, att, utan afseende å hvad vederparterna hos hofrätten anfört, rådstufvurättens dom måtte fastställas.
Vid sakens afgörande i hofrätten förspordes skiljaktiga meningar, i anledning hvaraf omröstning företogs, dervid föredraganden, assessoren Munthe, yttrade: »Emedan upplyst är, att H. L. Broman i bref till disponenten för cichoriefabriken den 3 April 1867 reqvirerat 5,000 // cichoria, sorterade i olika kärl, att per första öppet vatten till H. L. Broman försändas, samt fabriksinteressenterna med till riktigheten obestridt utdrag ur fabrikens böcker och behörigt konnossement styrkt, att den betingade varan blifvit redan den 11 påföljande Maj för H. L. Bromans räkning vid fabriken inpackad i 12 kärl, förd ombord å ångfartyget Skåne och af dess befälhafvare emottagen; ty och som, på grund
Tidskrift för Lagstiftn. etc. 7:de årg. 46
s. 722 Sida 722 i årgången börjar här
af hvad sålunda och i öfrigt förekommit, laga köpslut angående nämnde parti cichoria bör antagas hafva vid tiden för varans afsändande med berörda fartyg parterna emellan ägt rum, samt vid sådant förhållande och då fabriksinteressenterna icke iklädt sig förbindelse att ansvara för varan, sedan den blifvit för H. L. Bromans räkning ombord å ångfartyget emottagen, densammas vidare fortskaffande måste, jemväl med afseende å vanligt handelsbruk, anses hafva skett på reqvirentens risk, pröfvar jag för min del rättvist, med ändring af rådstufvurättens dom, förpligta H. L. Broman att till interessenterna i cichoriefabriken i Ystad genast emot qvitto betala fordrade 611 rdr 2 öre.
Notarien Böök utlät sig: »Emedan den af bolaget H. L. Broman gjorda invändning, att han reqvirerat ifrågavarande parti cichoria med vilkor att densamma skulle af fabriksinteressenterna hit till Stockholm levereras, hvarken motsäges af ordalagen i den af bolaget på cichorian gjorda skriftliga reqvisition eller eljest blifvit af fabriksinteressenterna vederlagd, samt följaktligen icke antagas kan, att bolagets äganderätt till berörda cichoria och deraf betingad skyldighet för bolaget att densamma betala skolat inträda förrän varan blifvit af fabriksinteressenterna här i staden till bolaget aflemnad; ty och som ostridigt är, att merberörda cichoria icke tillhandakommit bolaget, varder rådstufvurättens domslut af mig faststäldt».
Assessoren von Bahr förenade sig med föredraganden.
Hofrättsrådet Ramsay yttrade: »Som upplyst är, att H. L. Broman uti bref den 3 April 1867 till disponenten för cichoriefabriken i Ystad tillkännagifvit, det han önskade erhålla per första öppet vatten cirka 5,000 ( cichoria, samt genom det af interessenterna uti nämnda fabrik i hofrätten företedda utdrag ur fabrikens böcker, i afseende å hvars riktighet någon anmärkning icke blifvit gjord, äfvensom genom det af befälhafvaren å ånfartyget Skåne afgifna konnossement måste anses ådagalagdt, att den af Broman sålunda betingade varan blifvit den 11 påföljande Maj för Bromans räkning vid fabriken uti åtskilliga kärl inpackad samt der-
s. 723 Sida 723 i årgången börjar här
efter förd ombord â nämnda fartyg och af befälhafvaren å detsamma emottagen för att till Stockholm fortskaffas; alltså och dä, pä sätt rådstufvurätten förklarat, den af Broman meddelade föreskrift om varans öfversändande med första öppet vatten äfven blifvit af fabriksinteressenterna genom anlitande af berörda ångfartyg iakttagen, samt Broman, hvilken sålunda utan vidare bestämmelse eller vilkor föranledt ifrågakomna varas afsändande med meranämnda ångfartyg, följaktligen äfven måste vara skyldig ansvara för förlusten af varan vid ångfartygets derefter inträffade förolyckande, instämmer jag i det slut, hvaruti föredraganden stannat».
Hofrättsrådet Schöning utlät sig: »Emedan den reqvisition, H. L. Broman gjort å ifrågavarande parti cichoria och som blifvit framställd uti ett af Broman till Georg Petersson den 2 April 1867 aflåtet bref innehåller, att Broman önskade med första öppet vatten erhålla omkring 5,000 ^ cichoria, sorterade i olika kärl i likhet med året förut, samt utaf de i reqvisitionen sålunda begagnade ordalag otvetydigt följer, att den ort, der varan, enligt samma reqvisition, skulle levereras till Broman, var Bromans boningsort Stockholm; ty och som fabriksinteressenterna, hvilka, på grund af reqvisitionen och utan föregånget meddelande till Broman, besörjt om inlastande på ångfartyget Skåne af det parti cichoria, hvarom det af nämnde fartygs befälhafvare utfärdade konnossement handlar, och medgifvit, att de voro skyldiga vidkännas kostnaden för varans fraktande till Stockholm, icke ens uppgifvit, att Broman sjelf i Ystad emottagit varan eller derstädes haft något ombud för varans emottagande, samt hvarken af den omständighet, att varan för att kunna komma Broman tillhanda måste forslas från Ystad till Stockholm, följer, att Broman haft skyldighet att ansvara för varan under forslingen, eller fabriksinteressenterna visat, att Broman särskildt åtagit sig sådan skyldighet; alltså och då ostridigt är, att den i Skåne inlastade cichorian vid fartygets förolyckande under resan till större delen gått förlorad och icke något deraf till Stockholm framkommit, instämmer jag i det slut, hvaruti notarien Böök stannat».
s. 724 Sida 724 i årgången börjar här
Följaktligen blef hofrättens dom expedierad i enlighet med det af föredraganden afgifna yttrande.
IL L. Broman fullföljde underdånig talan, åberopade hvad han förut anfört och yrkade att, med upphäfvande af hofrättens dom, rådstufvurättens beslut måtte fastställas.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Lilienberg samt t. f. revisionssekreterarne Lagergren, föredragande, och Glimstedt) afgaf den 2 Juli 1870 underdånigt betänkande: Då ostridigt vore, att sökanden uti brefvet till disponenten för cichoriefabriken den 3 April 1867 reqvirerat omkring 5,000 (S cichoria, sorterade i olika kärl, att vid första öppet vatten till sökanden försändas; då genom företedda utdraget af fabrikens böcker och genom det af befälhafvaren å ångfartyget Skåne afgifna konnossement måste anses ådagalagdt, att den af sökanden sålunda betingade varan blifvit redan den 11 nästpåföljde Maj för sökandens räkning vid fabriken inpackad uti åtskilliga kärl och derefter förd ombord å sagde fartyg samt af dess befälhafvare emottagen för att till sökanden befordras; då den af sökanden meddelade föreskrift om varans försändande med första öppet vatten äfven blifvit af svaranderna genom anlitande af nämnda ångfartyg iakttagen; då svaranderna, hvilka väl medgifvit, att sökanden vid liqvid för varan finge afdraga fraktkostnaden, icke, såvidt visadt vore, åtagit sig att ansvara för den fara, för hvilken godset under forslingen kunde blifva utsatt; alltså och enär sökanden, den der föranledt ifrågavarande varas afsändande med omförmälda ångfartyg, följaktligen torde anses pligtig att vidkännas förlusten af varan vid fartygets derefter inträffade förolyckande, hemställde nedre revisionen, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla det slut, hvari hofrätten stannat.
Saken föredrogs den 6 Juli 1870 inför llögsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, Cramér, Wretman, Naumann, von Hofsten, Olivecrona och Strandberg); och pröfvade Högsta Domstolen rättvist hofrättens dom att gilla.
Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 3 Augusti 1870.