Angående laga fardag när fast egendom säljes å utmätningsauktion. Arrende förskottsvis.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 713–718 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 6 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 110 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 6.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 713–718 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Expeditionschefen L. F. Holmqvist inropade å exsekutiv auktion den 31 Januari 1867 frän smeden H. Widgren 3/4 mantal frälsesäteri Ellenhill för 38,000 rdr, med rätt att egendomen genast tillräda. Å en föregående auktion den 20 December 1866 hade egendomen ej kunnat säljas. Dessförinnan hade Widgren genom kontrakt den 14 November 1865 till smeden Sven Finelius på 5 år 4 månader eller till den 14 Mars 1871 utarrenderat nämnde hemman emot en årlig arrendeafgift, räknad från den 14 Mars 1866, af 3,500 rdr, som skulle betalas, hälften den 14 Mars och andra hälften den 1 December; hvarjemte arrendatorn skulle äga att öfverlåta kontraktet på annan antaglig person.
Berörde- kontrakt intecknades den 17 Januari 1866 i Ellenhill; hvarefter detsamma öfverläts till smeden Abr. Fagerberg genom en så lydande påskrift: »Förestående arrendekontrakt, med alla de rättigheter till gröda och lösegendom, som i kontraktet äro arrendatorn tillerkända, transporteras härmed på klensmedsmästaren Abr. Fagerberg, hvilken till fullo liqviderat ej mindre lösegendomen, än ock arrendet till den 14 Mars 1868, intill hvilken tid arrendesumman, såsom till fullo erlagd, härigenom qvitteras af oss. Stockholm den 23 Mars 1866.
H. Widgren. S. Finelius» (tvänne vittnen).
»Det af herr S. Finelius qvitterade arrendet för tiden till den 14 Mars 1868 erkännes äfven af mig, som har lagfart å egendomen; och är särskild liqvidation derom uppgjord emellan mig och Finelius. Stockholm den 24 Mars 1866. H. Widgren».
s. 714 Sida 714 i årgången börjar här
Sedan Holmqvist betalt köpeskillingen, men Fagerberg nekat Holmqvist att komma i besittning af egendomen, sökte Holmqvist i Juni 1867 hos kon. befallningshafvande i Stockholms län handräckning att få Fagerberg från egendomen genast vräkt.
Under åberopande af det intecknade kontraktet, invände Fagerberg, att han, som förskottsvis betalt arrendebeloppet, hade rätt att åtnjuta laga fardag, och derföre vägrade han att flytta förr än den 14 Mars 1868.
Holmqvist genmälde härå, att då han visat sig hafva betalt köpeskillingen, samt första auktionen ägt rum före Thomædag 1866, vore han ock berättigad att genast komma i besittning af egendomen. Fagerberg, hvars inteckning varit gällande med förmånsrätt efter de andra inteckningarne, till hvilkas gäldande köpeskillingen ej förslagit, hade ej bättre besittningsrätt än förre ägaren Widgren.
Kon. befallningshafvande, medelst resolution den 20 Juli 1867, fann, med afseende å hvad Fagerberg invändt och jemlikt 5 kap. 8 § Utsökningsbalken, Holmqvists påstående ej kunna handräckningsvis bifallas, utan hänvisade honom att sin talan vid domstol utföra.
Derefter instämde Holmqvist Fagerberg till Danderyds skeppslags tingsrätt vid sommartinget 1868 och yrkade, bland annat, åläggande för Fagerberg, som den 14 Mars nämnde år afträdt egendomen, att till Holmqvist genast utgifva arrendet för sista året med 3,500 rdr jemte ränta derå från den 1 December 1867.
• Fagerberg bestred käromålet på den grund, att han redan till Widgren och Finelius betalt omstämda arrendet, och förmenade, att intet hindrat Fagerberg att i förskott betala arrendet till förre ägaren och arrendatorn, med hvilka han kontraherat, helst detta arrende afsåg Fagerbergs fardagsår.
Holmqvist -åter ansåg, att med hans förvärfvade äganderätt jemväl följde rättigheten att uppbära afkomsten af egendomen.
s. 715 Sida 715 i årgången börjar här
Tingsrätten meddelade utslag den 11 Juni 1868: Emedan Fagerberg icke visat sig hafva ägt någon annan emot Holmqvist, såsom ägare till fastigheten Ellenhill, lagligen gällande rätt till brukningen under ifrågavarande år af nämnda fastighet, än den, som grundade sig å det i fastigheten intecknade, på Fagerberg öfverlåtna arrendekontraktet af den 14 November 1865, samt detta bestämde, att arrendet för fastigheten skulle årligen betalas med hälften den 14 Mars och hälften den 1 December; förty och utan afseende å den omständighet, att Fagerberg kunde hafva till fastighetens förre ägare och arrendator i förskott guldit omstämda arrende, förpligtades Fagerberg att till Holmqvist utbetala fordrade 3,500 rdr rmt jemte sex procent ränta derå från den 1 December 1867.
Fagerberg vädjade till Svea hofrätt och yrkade utslagets upphäfvande samt befrielse från all ersättningsskyldighet. Han hade varit berättigad besitta egendomen sista året; hade ej varit arrendator, utan af Finelius öfvertagit brukningsrätten men ej betalningsskyldigheten. Holmqvist hade icke ägt tillträda egendomen förr än efter fardagsårets slut, och borde således ej få någon skadeersättning. Denna kunde i allt fall ej bli 3,500 rdr, utan borde beräknas efter hvad egendomen verkligen lemnade i afkastning. Holmqvist hade utarrenderat egendomen för 1,500 rdr, hvilket. alltså var den största inkomst, den kunde lemna. Fagerberg hade ej förbundit sig betala något arrende eller att fullgöra de skyldigheter, kontraktet ålade Finelius, eller ingått på eller godkänt något arrendeaftal. Finelius hade erlagt arrendet långt innan egendomen togs i mät; och till honom, som af Fagerberg erhållit godtgörelse, finge Holmqvist vända sig med sina anspråk.
Holmqvist anförde häremot, att då Fagerberg sutit qvar vid egendomen, det måtte hafva skett lagligen eller olagligen, vore han äfven skyldig betala arrende, och då han trugat sig qvar på grund af arrendekontraktet, måste han på grund deraf gälda arrendet på i kontraktet bestämda tider. Om han, hvilket vore osannolikt, till Widgren eller Finelius be-
s. 716 Sida 716 i årgången börjar här
tait arrendet, finge han ock söka sitt åter af dem, enär de varit oberättigade att uppbära detsamma.
Hofrätten, i dom den 29 April 1869, fann ej skäl att i tingsrättens utslag göra ändring.
Fagerberg sökte i underd. ändring, under åberopande af hvad han förut anfört.
Uti underd. betänkande den 10 November 1869 hemställde Nedre revisionen (revisionssekreterarne Wedberg. och Fàhræus, denne senare föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren Ryding) det Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist hofrättens dom att fastställa.
Då saken, efter det handlingarne deri emellan Högsta Domstolens ledamöter för närmare granskning cirkulerat, den 24 Januari 1870 företogs till afgörande, förenade sig justitieråden Alexanderson, Carleson och Lagerstråle om följande yttrande: »Emedan sökanden, som på grund af erhållen öfverlåtelse å upprättadt arrendekontrakt innehade Ellenhills egendom innan densamma på utmätningsauktion den 31 Januari 1867 af svaranden inropades, enligt innehållet af 5 kapitlet 8 § Utsökningsbalken och 16 kapitlet 15 § Jordabalken, detta senare lagrum i hvad detsamma, äfven efter utfärdandet af Förordningen den 13 Juni 1800, fortfarande gäller, icke varit pligtig att annorledes än efter åtnjutande af laga fardag, och således icke förr än den 14 Mars 1868 afträda egendomen; ty och då sökanden, enligt förre ägarens den 23 och 24 Mars 1866 utfärdade qvittenser, förskottsvis erlagt arrendet till den 14 Mars 1868, och denna förskottsbetalning, som varit inskränkt inom tiden för derifrån beräknad laga fardag, icke kan frånkännas giltighet, pröfvade bemälde ledamöter rättvist att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, ogilla det emot sökanden i saken väckta käromål.
Justitierådet Södergren biföll nedre revisionens underd. betänkande.
Justitierådet Cramér yttrade: »Jag finner väl sökanden hafva med det å honom öfverlåtna arrendekontraktet ådagalagt sin behörighet att, oberoende af den exsekutiva
s. 717 Sida 717 i årgången börjar här
försäljning, derigenom äganderätten till ifrågavarande fastighet den 31 Januari 1867 frän fabrikören Widgren öfvergått till svaranden, på arrende innehafva fastigheten till den 14 Mars 1868; men emedan berörde försäljning ägt rum med vil kor att fastigheten skulle få af köparen genast tillträdas, och häraf följer, att svaranden, ehuru han icke förr än vid sistnämnda tid fått taga egendomen i besittning, likväl förvärfvat rätt att för den tid, som nu är i fråga, tillgodonjuta arrendeafkomsten af densamma; ty och enär den af sökanden föreburna omständighet att han på förhand erlagt omstämda arrendebeloppet till förre ägaren Widgren, hvars rättighet till arrendeafkomsten med den sålunda skedda försäljningen upphört, icke lagligen medför befrielse för sökanden från skyldighet att fordrade arrendet till svaranden utgöra, pröfvar jag på dessa skäl rättvist domstolarnes beslut att gilla».
Justitierådet Wretman utlät sig: »Emedan upplyst är, att den köpeskilling, hvarför svaranden å exsekutiv auktion den 31 Januari 1867 inropat Ellenhill, icke förslagit till gäldande af alla de fordringar, derför i egendomen beviljade inteckningar då voro gällande med förmånsrätt framför ofvanomförmälda den 17 Januari 1866 jemväl intecknade arrendekontrakt, hvaraf sökanden var innehafvare; samt Fagerbergs rätt att på grund af samma kontrakt bruka egendomen följaktligen, enligt min åsigt, upphört att vara gällande från den näst efter auktionen inträffande laga fardag eller den 14 Mars 1867; men Fagerberg, fastän svaranden framställt anspråk att genast efter auktionen af egendomen komma i besittning, likväl densamma under omstämda tiden brukat och begagnat; ty och som sökanden vid sådant förhållande måste vara pligtig att godtgöra svaranden den skada, som uppkommit deraf, att han under nämnde tid af egendomen varit i mistning, finner jag icke skäl att i domstolarnes öfverklagade beslut i sjelfva saken göra annan ändring, än att, då den i ofvanberörda kontrakt bestämda årliga arrendeafgift icke, emot sökandens bestridande, må ovilkorligen läggas till grund för skadeersättningens belopp, sökanden förpligtas
s. 718 Sida 718 i årgången börjar här
till svaranden gälda skälig afkomst af egendomen Ellenhill under tiden från den 14 Mars 1867 till samma dag 1868, med belopp, som kan varda bestämdt af tre gode män, deraf parterne utse hvardera en och de sålunda valde den tredje; hvarjemte sökanden åligger att å ersättningsbeloppet, som icke må öfverstiga fordrade 3,500 rdr, betala ränta efter fem för hundrade om året från stämningsdagen, fjorton dagar före 1868-års sommarting med Danderyds skeppslag, till dess betalning sker; med öppen lemnad rätt för parterna att, i händelse de icke åtnöjas med gode männens uppskattning, derom vid domstol särskildt föra talan».
Kongl Majt:s dom, affattad i enlighet med de förstbemälde tre justitierådens mening, är utgifven den 24 Februari 1870. .