Ytterligare angående intecknadt arrendekontrakt i kollision med inteckningar till säkerhet för penninge-fordringar. Jfr. n:o 41 i årgången 1869 och utgifvarens anmärkningar derstädes sidd.
26 april 1870
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 709–712 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan. Stämpelpappers-förord- ningen, nr 18 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 109 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan. Stämpelpappers-förord- ningen, nr 18.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 709–712 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 26 April 1870»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Arkitekten E. von Rothstein yrkade, efter stämning till Stockholms rådstufvurätt å skräddaren J. P. Liljander, att som von Rothstein genom köp på exsekutiv auktion den 3 September 1868 blifvit ägare af, bland annat, egendomen n:o 1 i qvarteret Krukomakaren större inom Maria Magdalena församling; men Liljander, hvilken genom kontrakt den 20 Oktober 1863 fått till sig på tjugo års tid af dåvarande ägaren till fastigheten upplåten en del af den till egendomen
s. 710 Sida 710 i årgången börjar här
hörande tomt, fortfarande begagnade densamma utan att derför till von Rothstein erlägga någon hyra, Liljander måtte blifva derifrån genast vräkt, eller, ifall detta yrkande ej kunde bifallas, berörde kontrakt förklaras hafva upphört att vara gällande den 1 Oktober 1869, så att von Rothstein vore oförhindrad att då fritt disponera öfver nämnde del af egendomen.
Sedan von Rothstein till bestyrkande af sin talan åberopat åtskilliga handlingar, om hvilka här nedan i rådstufvurättens dom förmäles, bestred Liljander käromålet, enär von Rothstein ej kunde äga bättre rätt än hans företrädare i äganderätten till tomten, af hvilken Liljander arrenderat densamma på 20 år. Liljander hade emottagit kala berg, men påfört desamma 14,350 lass matjord, planterat träd och buskar samt besått marken med klöfver, timothej och andra växter. Ville von Rothstein ersätta Liljander kostnaderna härför och återlemna arrendeafgiften, afstode Liljander tomten.. Men om von Rothstein åter förklarades berättigad till tomten, förbehölle sig Liljander rättigheten till matjorden, träden och buskarne derå samt staketet deromkring, och yrkade alltså, att käromålet ej måtte i vidsträcktare mån bifallas, än att Liljander ålades återställa platsen i samma skick, han den emottagit, derest ej annorlunda kunde öfverenskommas.
Rådstufviirätten yttrade i dom den 9 Augusti 1869: att som upplyst vore, att sedan von Rothstein den 3 September 1868 å Stockholms stads auktionskammare inropat, bland andra af grosshandlanden P. Fr. Hoffman till borgenärer afträdda fastigheter, jemväl egendomen n:o 1 i qvarteret Krukomakaren större, å hvilken egendom salubref af auktionskammaren utfärdats den 31 December samma år, hvarefter von Rothstein å köpet erhållit uppbud den 5 April 1869, den inteckning, som den 2 November 1863 af rådstufvurätten i nämnde egendom meddelats till säkerhet för beståndet intill den 2 November 1873 af ett emellan Hoffman och Liljander den 20 Oktober 1863 upprättadt arrendekontrakt om den del af nämnde egendom, som i kontraktet
s. 711 Sida 711 i årgången börjar här
funnes närmare bestämd, blifvit genom rådstufvurättens beslut den 3 Maj 1869, i anseende till köpeskillingens otillräcklighet, till all kraft och verkan upphäfd och dödad; alltså och då den af von Rothstein ingifna stämningsansökning, hvari yrkades att Liljander måtte genast skiljas från den arrenderade lägenheten, eller ofvanberörda kontrakt förklaras skola upphöra att gälla den 1 Oktober 1869, blifvit med rådstufvurättens åtecknade stämning den 31 förutgångne Juli tillställd Liljander, hvilken alltså derigenom måste anses hafva blifvit i den ordning, 16 kap. 13 och 15 §§ Jordabalken samt K. Förordningen den 13 Juni 1800 föreskrefve, uppsagd till afflyttning frän lägenheten nästa fardag den 1 Oktober 1869, blef käromålet af rådstufvurätten på det sätt bifallet, att Liljander förklarades icke vara berättigad att, på grund af ifrågavarande kontrakt, längre än till sistnämnda dag innehafva den arrenderade lägenheten, hvilken då skulle af Liljander till von Rothstein afträdas.
Liljander vädjade till Svea hofrätt, som dock, medelst dom den 16 December 1869, gillade rådstufvurättens dom.
Liljander fullföljde underd. talan hos Kongl. Maj:t. Han hade ej blifvit kallad till konkursen. Inteckningen hade dödats utan hans hörande. Med anledning häraf och hvad i öfrigt förekommit, yrkade Liljander käromålets ogillande eher ock att få ersättning för de å tomten gjorda förbättringar.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Sydow, föredragande, och t. f. revisionssekreteraren Glimstedt) afgaf underd. betänkande den 19 Mars 1870: Enär inteckning, till säkerhet för bestånd under tio år af den enligt arrendekontraktet den 20 Oktober 1863 Liljander tillkommande nyttjanderätt af omtvistade del af tomten n:o 1 i qvarteret Krukomakaren större här i staden, varit gällande vid den tid då tomten jemte annan fastighet af arkitekten von Rothstein inropades å ifrågavarande, i den ordning som om utmätt fastighet är stadgadt, den 3 September 1868 förrättade konkursauktion; och ehuru köpare af dylik fastighet enligt lag icke häftade i betalningsansvar för derförinnan intecknade
s. 712 Sida 712 i årgången börjar här
fordringar, som ej kunnat ur köpeskillingen utgå, deraf dock icke torde följa, att sådan köpare i allmänhet vore fri från skyldighet att tåla förut gjord nyttjanderättsupplåtelse, som blifvit genom inteckning tryggad; samt von Rothstein icke visat, att vid omförmälda auktion särskildt stadgande blifvit gjordt derom, att nyttjanderätten till tomtdelen skulle före ofvannämnda tid upphöra; alltså och då von Rothstein sålunda icke torde anses kunna hafva genom köpet i och för sig åtkommit fastigheten utan skyldighet att tåla den gjorda upplåtelsen af nyttjanderätten till tomtdelen; samt den omständighet att von Rothstein sedermera åt sig utverkat ett rådstufvurättens beslut, hvarigenom ofvannämnda inteckning förklarats dödad, icke torde hafva beredt von Rothstein bättre rätt i afseende å ifrågavarande tomtdel än den han genom köpet förvärfvat, tillstyrkte nedre revisionen i underd., att Kongl. Maj:t, med upphäfvande af domstolarnes beslut, måtte pröfva rättvist ogilla von Rothsteins instämda talan.
Revisionssekreteraren Fâhrœus hemställde för sin del, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.
Saken föredrogs inför Högsta Domstolen den 23 Mars 1870, dervid dess fiesta ledamöter (justitieråden Alexanderson, friherre Leuhusen, Bolin, Breijer och Huss) pröfvade rättvist fastställa hofrättens dom.
Justitieråden Qvensel och Babe biföllo det underd. betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 26 April 1870.