Inteckningsansökning, pröfvad i sammanhang med konkursmål och förklarad hafva den verkan mot öfrige borgenärer, att förskrifna skuldebeloppet skulle utgå med förmånsrätt ur intecknade fastigheten. Stämning med yrkande om liqvid ur köpeskillingen för
15 augusti 1870
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 758–763 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 758–763 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 15 Augusti 1870»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
I Ludvig Jacobsens och hans firma Ludvig Jacobsens & c:ui vid Säfvedahls häradsrätt anhängiga konkurs bevakade bolaget J. H. Schröder & c:ni i Liverpool, på grund af räkning, 1,603 pounds 12 shillings 9 pence sterling; och, under förmälan att, såsom säkerhet för detta belopp, aflemnats till bolagets agent i Göteborg grosshandlanden Ludvig Hartvig ett den 14 Maj 1866 utgifvet skuldebref å 10,000 rdr med
s. 759 Sida 759 i årgången börjar här
ränta, innefattande jemväl medgifvande af inteckning för skulden i Jacobsens fasta egendom, hälften af fasta egendomen under n:o 113 i Majornas första rote, och att Hartvig hos häradsrätten anhållit om fastställelse af berörde inteckning, men att häradsrätten förklarat inteckningsärendet skola pröfvas i sammanhang med konkursmålet, — fullföljde bolaget den af Hartvig gjorda inteckningsansökningen samt yrkade, att bolaget måtte tillerkännas laga förmånsrätt för sin bevakade fordran ur den till säkerhet för berörde skuldebrefs kapital och ränta pantförskrifna fastigheten.
Angående denna bevakning yttrade häradsrätten i dom den 13 December 1867: att emedan det af bolaget till häradsrätten ingifna skuldebref vore af gäldenären underskrifvet och till inteckning i halfva huset och tomten under n:o 113 i Majornas första rote medgifvet, samt af två vittnen bestyrkt; ty och som gäldenären ärft en fjerdedel i nämnda hus och tomt samt köpt en annan fjerdedel deraf (ehuru lagfart å sistnämnda köp blifvit afslagen); alltså och i förmågo af 7 kap. Rättegångsbalken, sådant det lydde i K. F. den 13 Juli 1818, samt 17 kap. 9 § 2 momentet Handelsbalken och K. F. den 8 Oktober 1861, fann häradsrätten, utan afseende å hvad gäldenären anfört derom att fordringen enligt samma skuldebref blifvit gulden, inteckningsansökningen böra emot öfrige borgenärer hafva den verkan, att förskrifna beloppet 10,000 rdr med ränta skulle ur förenämnda halfva hus och tomt, vid dess försäljning för konkursmassan, utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 9 § 1 momentet Handelsbalken och K. F. den 8 Oktober 1861; men som bolaget icke styrkt, att nämnde skuldebref lemnats i pant för bolagets bevakade fordran enligt räkning, pröfvade, jemlikt 10 kap. 1 § Handelsbalken, häradsrätten lagligt ogilla bolagets yrkande att varda tillerkändt förmånsrätt för nämnde fordran ur ofvanberörda skuldsedel, i följd hvaraf bolaget ägde att endast enligt 17 kap. 16 § Handelsbalken och K. F. den 8 Oktober 1861 utbekomma dess bevakade fordran 1,603 pounds 12 shillings 9 pence sterling.
Denna dom vann laga kraft.
s. 760 Sida 760 i årgången börjar här
Sedermera blef, på begäran af sysslomannen i Jacobsens & c:ni konkurs, exsekutiv auktion hållen å ifrågakomne fasta egendom, som försåldes den 15 Oktober 1868 för 5,000 rdr rmt.
I en till rådstufvurätten i Göteborg uttagen stämning å bemälde sysslomän yrkade bolaget, att som bolagets rätt, i egenskap af inteckningsägare, icke i någon mån förringats i följd af häradsrättens dom angående bolagets bevakade fordrings- och förmånsrättsanspråk, sysslomännen måtte förpligtas att med köpeskillingen för den intecknade fastigheten, så långt den försloge, gälda bolagets intecknade fordran enligt skuldebrefvet den 14 Maj 1866.
Under målets handläggning förmälde bolaget, att sysslomännen af häradsrättens förklarande rörande den af bolaget i konkursen yrkade förmånsrätt tagit sig anledning att förvägra bolaget liqvid för berörde skuldebref ur köpeskillingen för den intecknade fastigheten; men att bolaget icke kunnat låta sig dermed nöja, då bolaget vore innehafvare af det intecknade skuldebrefvet, och häradsrättens dom angående verkan af den för skuldebrefvet sökta inteckning skulle sakna all betydelse, derest sysslomännens uppfattning af saken skulle anses vara riktig. ,
Sysslomännen bestredo käromålet, då häradsrätten genom dess ofvanomförmälde dom frånkänt bolaget panträtt uti ifrågavarande skuldebref.
Rådstufvurätten yttrade i dom den 25 Januari 1869: att som genom den i målet företedda, af Säfvedahls häradsrätt den 13 December 1867 meddelade dom, hvilken ostridigt vunnit laga kraft, häradsrätten förklarat, att bolagets inteckningsansökning borde emot öfrige borgenärer hafva den verkan, att förskrifna beloppet med ränta skulle ur ifrågavarande fastighet vid dess försäljning for konkursmassan utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 9 § 1 momentet Handelsbalken och K. F. den 8 Oktober 1861; samt med jemväl företedt utdrag af auktionskammarens protokoll för den 15 Oktober 1868 blifvit styrkt, att fastigheten sagde dag å offentlig auktion försålts för 5,000 rdr rmt; alltså och då i
s. 761 Sida 761 i årgången börjar här
detta mål ej blifvit ifrågasatt, att bolaget skulle ur sagde köpeskilling tillgodonjuta liqvid för sin på grund af räkning i konkursen bevakade fordran, hvadan sysslomannens invändning derom att bolagets anspråk på förmånsrätt för nyssnämnde fordran underkänts, och att käromålet på sådan grund bestredes, icke förtjenade afseende, pröfvade rådstufvurätten rättvist på det sätt bifalla bolagets i stämningen gjorda påståenden, att sysslomännen kändes skyldiga att af influtna köpeskillingen för ifrågavarande fastighet tillhandahålla bolaget, såsom innehafvare af omförmälda skuldebref, hvad, i öfverensstämmelse med de af häradsrätten åberopade lagrum samt 90 § Konkurslagen den 18 September 1862, vid skeende fördelning funnes böra bolaget tillkomma.
' Sysslomännen vädjade till Göta hofrätt och yrkade på förut anförda skäl, att, med upphäfvande af rådstufvurättens dom, bolagets käromål måtte ogillas.
Genom dom den 14 Januari 1870 utlät sig hofrätten: att enär uti förevarande mål vore fråga om rätt för bolaget J. H. Schröder & c:ni att, såsom innehafvare af ett uti Jacobsens konkursmassas fastighet intecknadt skuldebref, för detsamma erhålla liqvid ur köpeskillingen för numera försålda fastigheten; men denna fråga icke blifvit väckt uti den i gällande konkurslag föreskrifna ordning; funne hofrätten bolagets instämda talan icke hafva bort komma under rådstufvurättens bedömande, hvarföre motvädjade domen af hofrätten undanröjdes.
Bolaget sökte i denna dom i underdånighet ändring och yrkade: att, med upphäfvande af hofrättens dom, rådstufvurättens beslut måtte fastställas, eller, om detta icke omedelbart kunde ske, att saken måtte för laglikmätig pröfning till hofrätten återförvisas. Vid det förhållande, att den afträdda fastigheten icke besvärats af annan inteckning än den, som meddelats till säkerhet för ifrågakomna, bolaget tillhöriga skuldebref, och att således särskild köpeskillingsliqvid, förrän frågan om bolagets rätt att för inteckningen erhålla del i köpeskillingen blifvit afgjord, icke varit erforderlig; samt att bolaget, för vinnande af delaktighet i köpeskillin-
s. 762 Sida 762 i årgången börjar här
gen, icke vore, enligt konkurslagen, skyldigt att bevaka sin fordran på grund af det intecknade skuldebrefvet, hade det icke funnits för bolaget annan utväg för att utfå köpeskillingen, än att stämma sysslomännen i ifrågavarande konkurs med påståenden, sådana som i denna , sak blifvit framställda.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Sydow, konstituerade revisionssekreteraren Poignant och t. f. revisionssekreteraren Ryding, den sistnämnde föredragande) afgaf den 9 Juli 1870 underdånigt betänkande; och emedan det beslut, Säfvedahls häradsrätt meddelat, angående verkan af sökandebolagets omförmälda inteckningsansökning, torde for bolaget hafva medfört samma rätt uti förutnämnde konkurs, som om ett verkligt beviljande af inteckningen ägt rum, samt borgenär, som för sin fordran hade inteckning i gäldenärs fasta gods, icke vore för sin fordrans utbekommande ur den intecknade fastigheten skyldig att fordringen i konkursen bevaka; ty och som, enligt hvad bolaget oemotsagdt uppgifvit, ifrågavarande fastighet vore endast med bolagets inteckning besvärad, samt bolagets efter fastighetens försäljning framställda anspråk på köpeskillingen derför blifvit å konkursmassans vägnar bestridt, vid hvilka förhållanden något utdelningsförslag i konkursen icke torde af bolaget behöft afvaktas för berörde anspråks anhängiggörande vid domstol; alltså och då följaktligen,hvarken den underlåtna bevakningen af det uti omstämda skuldebrefvet förskrifna belopp eller den omständighet, att bolagets instämda talan icke innefattat klander af upprättadt utdelningsförslag, torde utgjort hinder för pröfning af samma talan, samt ej heller annat giltigt hinder derför torde förefunnits, hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t, med undanrödjande af hofrättens dom, måtte finna skäligt visa saken åter till hofrätten, som borde densamma på anmälan åter upptaga och dermed laglikmätigt vidare förfara.
Saken föredrogs den 21 Juli 1870 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Cramér, Wretman, von Hofsten och Olivecrona) pröfvade rättvist,
s. 763 Sida 763 i årgången börjar här
med ändring af hofrättens dom, fastställa rådstufvurättens i saken meddelade beslut.
Justitieråden Naumann och Strandberg biföllo det underdåniga betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 15 Augusti 1870.