Mordbrännare, dömd att mista lifvet, men benådad från dödsstraffet, befinnes hafva begått flera brott innan han för mordbranden dömdes; burn äro dessa brott att anse i fråga om straffpåföljden !
5 april 1870
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1871, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 195–198 i årgången 1871. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, F) Strafflag och dit hörande förordningar, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 20 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Strafflag och dit hörande förordningar, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Åttonde årgången, 1871 i litteraturen — s. 195–198 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 5 April 1870». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Förre artilleristen Anders Lundberg dömdes dels af hofrätten öfver Skåne och Blekinge, medelst utslag den 11 Juli 1859, att för det han den 2 Augusti 1842 uppsåtligen anlagt eld uti snickaren Hans Sjöbergs i Malmö södra förstad belägna hus med den påföljd att samma hus jemte sexton andra byggnader nedbrunnit och två personer blifvit innebrände, samt Lundberg såmedelst föröfvat mordbrand, dervid menniskolif spilts, mista lifvet genom halshuggning; hvarefter Kongl. Maj:t, hvars pröfning berörde utslag underställdes, genom utslag den 18 Oktober 1859 pröfvade hofrättens utslag vara lagligen grundadt, men med afseende â förekomne omständigheter af nåd förskonade Lundberg frän dödsstraffet och tillät, att han i stället finge umgälla sitt brott med tjuguåtta dagars fängelse vid vatten och bröd samt två års straffarbete i cell; dels af rådstufvurätten i Wexiö genom utslag den 13 Januari 1862 att för första resan stöld undergå sju dagars fängelse vid vatten och bröd samt straffarbete i tre månader; dels af rådstufvurätten i Landskrona, genom utslag den 16 Juni sistnämnde år, att för andra resan stöld undergå tio dagars fängelse vid vatten och bröd samt straffarbete i två år; och dels af Onsjö häradsrätt genom utslag den 21 September -1865 att för tredje resan stöld hållas till straffarbete i tre år och sex månader samt vara medborgerligt förtroende förlustig under tio år.
Derefter ställdes Lundberg under tilltal vid rådstufvurätten i Lund, för det Lundberg skulle ej mindre i November månad 1843 uppsåtligen satt eld å snickaremästaren S.
s. 196 Sida 196 i årgången börjar här
Otterströms i Lund gård, hvaraf en del nedbrunnit och tvä andra byggnader, än äfven i samma månad påföljande år ånyo uppsåtligen anlagt eld uti samma gård, hvilken eld dock blifvit släckt, innan densamma hunnit anställa skada.
Rådstufvurätten utlät sig medelst utslag den 29 Juli 1869: att enär Lundberg genom egen, af förekomne omständigheter styrkt bekännelse vore lagligen förvunnen att hafva dels en Söndag i November månad 1843 å byggnad uti sin husbonde snickaremästaren Sven Otterströms gård å n:o 273 i staden Lund uppsåtligen satt eld, hvarigenom sagde byggnad med deri förvaradt foder och åtskilliga andra lösören till större delen uppbrunnit, äfvensom andra angränsande byggnader i mer eller mindre mån skadats; dels ock den 11 November 1844 likaledes uppsåtligen anlagt eld uti ett intill bemälde Otterströms verkstad beläget, med hyfvelspån fyldt loft, hvilken eld dock genom Otterströms försorg blifvit släckt, innan den hunnit väsendtlig skada anställa, pröfvade rådstufvurätten, i förmågo af 5 § i K. F. om nya Strafflagens införande m. m. den 16 Februari 1864 samt 19 kap. 1, 6 och 22 §§ Strafflagen, rättvist döma Lundberg att för åtalade brotten ej mindre hållas till straffarbete för mordbrand i tio år och för uppsåtlig anläggning af eld, som blifvit släckt innan den sig utbredt och skada gjort, i fyra år, hvilket senare straff likväl i följd af stadgandet i 4 kap. 5 § Strafflagen nedsattes till två år, så att Lundberg för båda brotten komme att undergå straffarbete i tillsammans tolf år, än äfven för alltid vara medborgerligt förtroende förlustig; dock skulle, jemlikt 9 § i Strafflagens nyssnämnde kapitel, vid tillämpning af det Lundberg sålunda ådömda straff, afräknas de bestraffningar, hvilka han, på sätt ofvan blifvit omförmäldt, förut för mordbrand och tjufnadsbrott utstått.
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, hvars pröfning rådstufvurättens utslag underställdes, yttrade i utslag den 25 Augusti 1869, att hofrätten lika med rådstufvurätten fumie Lundberg vara om åtalade brotten lagligen öfvertygad; men enär dessa brott af Lundberg föröfvats, innan han för den
s. 197 Sida 197 i årgången börjar här
hos snickaren Sjöberg i Malmö anstiftade mordbrand dömdes till ansvar samt Lundberg vid sådant förhållande för nu ifrågavarande brott skulle så dömts, som hade han på en gång varit såväl för dessa som för mordbranden hos Sjöberg lagförd; alltså och då straffet för samtliga dessa brott icke kunnat blifva svårare än det Lundberg för mordbranden hos Sjöberg redan ådömda eller lifvets förlust, pröfvade hofrätten, fastän Lundberg genom Kongl. Maj:ts nåd förskonats från dödsstraffet, rättvist, med ändring af underställda utslaget, förklara, det kunde Lundberg för nu åtalade förbrytelserna icke till något vidare ansvar fällas.
Allmänna åklagaren i målet stadsfiskalen J. Törnblad sökte i underdånighet ändring i hofrättens utslag och yrkade fastställelse af rådstufvurättens beslut.
Målet föredrogs den 5 April 1870 inför Högsta Domstolen, dervid justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen och Olivecrona yttrade, att enär det förhållande, att Lundberg blifvit för den af honom i Malmö föröfvade mordbrand dömd att mista lifvet, icke, sedan Lundberg af Kongl. Maj:t förskonats från dödsstraffet och tillåtits att i stället umgälla nämnde brott med tjugoåtta dagars fängelse vid vatten och bröd samt två års straffarbete, lagligen föranleder dertill, att någon bestraffning ej må äga rum för den mordbrand och det mordbrandsförsök, som Lundberg erkänt sig hafva, innan han till dödsstraffet dömdes, i Lund begått och för hvilka förbrytelser, äfven om Lundberg blifvit på en gång för dem och mordbranden i Malmö lagförd, de särskilda straff, som derå följa bort, skolat utsättas; alltså och då åklagaren i besvären yrkat fastställelse af rådstufvurättens beslut, men dervid förekommer, att det af sistbemälde rätt utsatta straff för mordbranden i Lund af tio års straffarbete skäligen må, jemlikt 19 kap. 2 § Strafflagen, till åtta års dylikt arbete nedsättas, pröfvade justitieråden rättvist att, med upphäfvande af hofrättens utslag, sålunda bifalla åklagarens omförmälda talan, att rådstufvurättens utslag fastställdes utan annan ändring än att det straffarbete, hvartill Lundberg för mordbranden i Malmö och nu åtalade brotten
s. 198 Sida 198 i årgången börjar här
gjort sig skyldig, bestämmes till tio år, med de af rådstufvurätten medgifna afdrag, utgörande sju år nio månader sextiosju dagar.
Justitieråden Rabe och. Dreijer voro härifrån i så måtto skiljaktige, att då Lundberg, som för den i Malmö begångna mordbranden enligt Kongl. Maj:ts utslag straffats med tjugoåtta dagars fängelse vid vatten och bröd samt två års staffarbete och j em likt 5 § i K. F. den 16 Februari 1864 om Strafflagens införande samt 19 kap. 2, 6 och 22 §§ berörde lag gjort sig skyldig för mordbranden i Lund till åtta års straffarbete jemte förlust af medborgerligt förtroende för alltid, och för det gjorda mordbrandsförsöket till fyra års straffarbete, följaktligen, med tillämpning af 4 kap. 5 och 9 §§ Strafflagen och 3:dje punkten af 11 § i förut åberopade förordning, skolat för de brott, hvarför han i detta mål blifvit tilltalad, utöfver omförmälde, redan undergångna bestraffning hållas till straffarbete i åtta år och vara medborgerligt förtroende för alltid förlustig, justitieråden, hvilka förty ansågo Lundberg, med hänsyn till de af rådstufvurätten stadgade afräkningar från det af rådstufvurätten Lundberg för samma förbrytelser ådömda straffarbete, icke komma att, till följd af nyssbemälde rätts beslut, erhålla svårare straff, än lagligen bestämmas bort, pröfvade, med upphäfvande af hofrättens utslag, skäligt, i anledning af åklagarens i besvären framställda yrkande, förklara att vid rådstufvurättens beslut beträffande Lundbergs bestraffning komme att bero; skolande, enligt sistnämnde beslut, vid tillämpning af det Lundberg derigenom ålagda straffarbete af tolf år, å tiden derför afräknas sju år nio månader och sextiosju dagar.
Justitieråden Södergren och Bolin funno, på grund af 4 kap. 9 § Strafflagen, icke skäl att i hofrättens utslag göra ändring.
Kongl. Maj:ts utslag är, enligt Högsta Domstolens beslut, utfärdadt i öfverensstämmelse med förstbemälde tre justitieråds mening.