Augående gäldenärers skyldighet att efter hufvudtalet ansvara för betalning af gemensam gäld, oaktadt de under skuldebrefvet tecknat sig såsom ägare till olika bråkdelar af det till säkerhet för beloppet gemensamt intecknade hemmanet.
13 december 1870
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1871, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 224–227 i årgången 1871. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken Inteckningsstadgan. Stämpelpappers- förordningen, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 26 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken Inteckningsstadgan. Stämpelpappers- förordningen, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Åttonde årgången, 1871 i litteraturen — s. 224–227 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 13 December 1870»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
I Februari månad 1858 utfärdade C. J. Samuelsson och hans hustru Inga Åberg, G. Dahlgren och hans hustru Clara Aberg samt Samuel Jonsson, såsom förmyndare för Karin Sofia Åberg och Brita Lovisa Åberg, en förbindelse af följande lydelse: »Till innehafvaren eller ordres betala undertecknade efter sex månaders förut skedd laga uppsägning kontant lånfångne 10,000 rdr med sex procent ränta tills full liqvid sker; såsom säkerhet för nämnde summa jemte ränta äger lånegifvaren att söka och erhålla laga inteckning uti vårt ägande 1/4:dels hemman kronoskatte augment Arnebo posthemman i Wårdnäs socken och Kinda härad.----------------C. J. Samuelsson och hustru Inga Åberg äga 6/36:delar, G. Dahlgren och hustru Clara Åberg äga 1/36:del; Samuel Jonsson äger 2/36:delar i egenskap af förmyndare för Karin Sofia Aberg och Brita Lovisa Åberg». (2:ne vittnens underskrift).
A skuldförbindelsen var tecknadt dels bevis att inteckning till säkerhet för densammas innehåll blifvit den 5 Mars 1858 meddelad uti pantförskrifna 1/4 mantal Arnebo, dels medgifvande att C. J. Samuelsson ägde uppbära Dahlgrens och Samuel Jonssons andelar i lånebeloppet, dels ock qvitto derå af Samuelsson den 14 i nyssnämnde månad.
Sedan Samuelsson gjort konkurs, och efter det rådmannen L. J. Lönnberg, såsom dåmera innehafvare af förbindelsen, medgifvit, att Samuelssons 1/6 mantal, fastän intecknadt gemensamt med öfriga 1/12 mantal, finge särskildt försäljas, med vilkor dock att köpeskillingen användes »till inteckningens betalande i proportion efter hemmantalet», sålde
s. 225 Sida 225 i årgången börjar här
nämnde 1/6 mantal på exsekutiv auktion den 30 November 1865, och behållna köpeskillingen 3,185 rdr afbetaldes å intecknade skuldebeloppet den 1 Maj 1867. Återstoden af pantförskrifna hemmanet försåldes exsekutivt den 23 Juli 1868, hvarefter köpeskillingen derför den 20 derpåföljde Augusti afbetaldes å förbindelsen med 2,990 rdr 74 öre, så att resterande skulden i kapital och ränta sistnämnde dag utgjorde 6,380 rdr 32 öre.
Rådmannen Lönnberg yrkade, efter stämning till 1868- års hösteting med Hanekinds härad, att Dahlgren samt C. J. Nilsson och byggmästaren F. W. Sandström, hvilka två sistnämnda voro gifta med ofvanbemälda Karin Sofia Åberg och Brita Lovisa Åberg, måtte varda ålagdt att till Lönnberg betala de på dem efter hufvudtalet af gäldenärerna belöpande andelar af kapitalskulden eller tre fjerdedelar deraf med 4,785 rdr 24 öre jemte sex procent ränta derå från den 20 Augusti 1868 tills liqvid komme att ske.
Dahlgren och hans medparter invände, att då vid skuldförbindelsens underskrifvande gäldenärerna under sina namn utsatt huru stor andel hvar och en ägde i pantförskrifna hemmansdelen, och långifvaren antagit panten såsom god, vore deraf tydligt, att penningeförsträckningen blifvit lemnad till en hvar gäldenär i förhållande till hans andel i panten. Dahlgren och medparter borde sålunda livar för sig ansvara för endast en niondedel af hela förskrifna beloppet, efter afdrag af hvad för deras försålda hemmansdelar influtit; och detta antagande vunne bekräftelse deraf, att Lönnberg vid försäljningen af Samuelssons konkursmassas 1/6 mantal i intecknade fastigheten medgifvit, att detsamma finge särskildt för sig säljas och köpeskillingen derför användas till intecknade skuldens infriande »i proportion till hemmantalet», till följd af hvilket medgifvande Lönnberg måste anses sjelf hafva bestämt grunden för en livar af låntagarnes andel i försträckta beloppet, och hans påstående, att hufvudtalet af gäldenärerna borde utgöra grunden för hvars och ens betalningsskyldighet, således vore obefogadt.
Tidskrift för lagstiftn. etc. 8:de årg. 15
s. 226 Sida 226 i årgången börjar här
Lönnberg genmälde härå: Hans ofvanberörda medgifvande i fråga om försäljningen af Samuelssons andel i hemmanet hade skett på det ej hinder måtte uppstå för auktionens förrättande. Detta medgifvande, utan all betydelse då köpeskillingen ej uppgått till två tredjedelar af skulden, hade i allt fall ej afseende å gäldenärernas personliga ansvarighet för densamma. Skuldebrefvet innefattade ej några särskilda bestämmelser derom att gäldenärerna svarade för en fjerdedel hvar af lånebeloppet.
Häradsrätten meddelade utslag den 31 December 1868; Alldenstund ifrågavarande skuldsedel, hvarigenom C. J. Samuelsson, Dahlgren och Samuel Jonsson, den senare såsom förmyndare för Carl Johan Nilssons och Sandströms nuvarande hustrur, förbundit sig att till innehafvaren af skuldsedeln utgifva 10,000 rdr med sex procent årlig ränta, icke innefattade någon bestämmelse till livad belopp en hvar af gäldenärerna vore för skulden ansvarig, vid hvilket förhållande gäldenärerne, fastän de icke varit ägare till lika stora andelar af det till säkerhet för skulden pantförskrifna och sedermera intecknade 14 mantal Arnebo, måste anses hafva åtagit sig skyldighet att efter hufvudtalet ansvara för skuldens gäldande; fördenskull, emedan den omständighet att vid auktionen den 30 November 1865 för försäljning af det C. J. Samuelssons konkursmassa tillhöriga 16 mantal Arnebo, Lönnberg, såsom då varande innehafvare af skuldsedeln, medgifvit, att allenast så stor del af skulden, som efter hemmantalet belöpte på hemmansdelen, skulle anses densamma vidhäfta, desto mindre kunde, på sätt å Dahlgrens och hans medparters sida förmenats, föranleda dertill, att dessa vore bundna till betalningsskyldighet af skulden endast i den mån de varit ägare till intecknade panten, som det icke blifvit ifrågasatt, att i följd af berörda medgifvande den för hemmansdelen erhållna köpeskilling till mindre del än som vederbort användts till betalning af skulden; ty och som utredt vore, att efter det afräkning jemväl skett för den tillgång, som återstoden af intecknade panten vid dess försäljning lemnat till godtgörande af skulden, å densamma den 20
s. 227 Sida 227 i årgången börjar här
Augusti 18 68 varit oguldne 6,380 rdr 32 öre, samt Dahlgren, C. J. Nilsson och Sandström följaktligen voro pligtige att till en fjerdedel hvardera gälda sistnämnda belopp med derå upplupen ränta; alltså ålades dem att emot qvitto samt afskrifning å skuldsedeln hvar för sig till Lönnberg genast betala fordrade 1,585 rdr 8 öre jemte sex procent årlig ränta derå från den 20 Augusti 1868 tills betalning komme att ske.
Dahlgren och hans medparter vädjade till Göta hofrätt, som i dom den 6 Maj 1870 fann skäl icke vara anfördt, ledande till ändring i häradsrättens utslag.
, Underd. ändringssökande fullföljdes.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Sydow samt t. f. revisionssekreterarne Adlers, föredragande, och Glimstedt) hemställde i underd. betänkande den 29 Oktober 1870, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom, hvilket underd. betänkande, vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 16 påföljande November (i närvaro af justitieråden Södergren, Wretman, Naumann, von Hofsten, Rabe, Strandberg och Huss), bief af Högsta Domstolen bifallet.
Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 13 December 1870.