Naumanns tidskrift 1871 s. 227

Angående /skyldighet att för sjösänkning afstå fideikommissjord. Vederlag derför. Bör tillökningen i vederlaget med 50 procent, enligt K. F. den 20 Juni 1824, §§ 3 och 5, utgå i jord eller i penningar!

Med anledning af ifrågasatt sänkning af Lyngsjön i Östra Ny socken, Björkekinds härad och Östergöthlands län, förrättades, enligt föreskrifterna i K. F. den 20 Januari 1824, undersökning af landtmätare och gode män, vid hvilken

s. 228 Sida 228 i årgången börjar härKopiera citering

undersökning utröntes, att värdet af den jord, som genom sjösänkningen skulle förbättras, uppginge till 49,627 rdr 88 öre; att för sjösänkningen vore nödigt att de till broxviks fideikommissegendom hörande vattenverk vid Gulltorp, som innehades af kammarherren Lars Adolf Fredrik Gustaf von Röök von Bloch, blefvo rifna; att berörde vattenverk med tillhörande jord, byggnader och inventarier ej uppgingo till högre värde än 6,151 rdr 25 öre eller ej fullt en åttondedel af värdet för den jord, som genom sjösänkningen kunde vinnas.

Hos Kongl. Maj:t söktes derefter af bruksägaren Otto Mannerstråle å strandägarnes kring Lyngsjön vägnar i underdånighet: att Kongl. Maj:t måtte tillåta, att Gulltorps vattenverk finge utbytas emot jemngodt vederlag af andel i det utaf direktionen för sjösänkningsföretaget för sådant ändamål inköpta, nära intill Broxviks fideikommiss tillydande hemman belägna frälsehemmanet n:o 2 ett mantal Magestad, samt dervid jemväl i nåder bestämma, huru den förhöjning af 50 procent af vattenverkets uppskattade värde, som ägaren tillkomme, borde utgå, antingen i jord eller penningar, hvarvid dock yttrades den önskan att äfven förhöjningen måtte få tagas af nämnde hemman efter uppskattning.

Sedan kammarherren von Röök von Bloch jemte hans son och måg i underdånighet sig förklarat, afgaf Göta hofrätt underdånigt utlåtande, deri hofrätten, med anledning af stadgandet i5 § i K. F. den 20 Januari 1824, sådant detta lagrum lydde i K. K. den 14 Juli 1835, och då hofrätten icke ansåge skäl vara för handen att, på sätt förklaranderna hemställt, tillökningen af femtio procent i värdet borde utgå i penningar, i underdånighet tillstyrkte, att ansökningen måtte på det sätt bifallas, att Gulltorps såg- och mjölqvarn finge utbytas emot så stor del af hemmanet Magestad med dertill hörande byggnader, som motsvarade värdet af qvarnen tillika med nämnde tillökning deri.

Ansökningen föredrogs inför Högsta Domstolen den 3 Oktober 1870; och som olika meningar bland Högsta Domstolens ledamöter sig yppade, skreds till omröstning, dervid

s. 229 Sida 229 i årgången börjar härKopiera citering

justitierådet Strandberg yttrade: »Jag finner ej skäl att i fråga om sättet för utgörande af vederlag för omförmälda vattenverk, det der innehafvaren af Broxviks fideikommissegendom, i enlighet med stadgandet i K. F. den 20 Januari 1824, är pligtig att för ifrågavarande sjösänkning afstå, meddela annat särskildt förordnande, än att den tillökning i vederlaget med hälften utöfver vattenverkets värde, som, jemlikt 3 och 5 §§ i samma förordning, strandägarne äro skyldige erlägga, bör utgå i penningar att af fideikommissets innehafvare uppbäras och till hans efterträdare i fideikommissrätten framdeles redovisas; i följd hvaraf vederlaget i öfrigt kommer att utgöras i enlighet med föreskrifterna i åberopade förordning; åliggande det sökanden att inför vederbörande domstol styrka behörig äganderätt till den jord, som gifves i vederlag, och visa, att densamma är fri från inteckning, äfvensom i domstolens lagfartsprotokoll bör införas Kongl. Maj:ts i ämnet meddelade beslut och å fideikommissariens åtkomsthandlingar af domaren antecknas underrättelse om den å vederlagsjorden öfverflyttade fideikommissnatur».

Justitieråden Lagerstråle och Dreijer instämde med justitierådet Strandberg.

Justitierådet von Hofsten fann icke skäl att angående det nu i och för sänkning af sjön Lyngen ifrågasatta utbyte af den under Broxviks fideikommiss hörande Gulltorps mjöloch sågqvarn, emot andel i hemmanet n:o 2 Magestad, meddela andra föreskrifter, än som för sådant fall funnos stadgade i 5 § at K. F. den 20 Januari 1824, enligt dess lydelse i K. K. den 14 Juli 1835, i följd hvaraf Gulltorps mjöl- och sågqvarn må utan hinder af den fideikommissegenskap, som kunde qvarnen vidlåda, af vederbörande strandägare kring nämnde sjö inlösas emot så stor andel i hemmanet Magestad och dertill nödiga byggnader, som motsvarade ej mindre qvarnverkets hela värde, än äfven hälften derutöfver; Åliggande det dock sökanden att, innan inlösen skedde, inför Björkekinds häradsrätt styrka sin äganderätt till hemmanet Magestad och att detsamma är fritt från inteckning,

s. 230 Sida 230 i årgången börjar härKopiera citering

äfvensom låta i häradsrättens lagfartsprotokoll införa Kongl. Maj.ts i ämnet meddelade beslut och å fideikommissariens åtkomsthandlingar af domaren anteckna underrättelse om den å berörde hemman öfverflyttade fideikommissnatur».

Justitierådet Bolin instämde med justitierådet Strandberg.

Justitierådet Naumann instämde med justitierådet Strandberg på det tillagda skäl, att justitierådet fann betänkligt att, emot stadgandet i K. F. den 27 April 1810, öka den förutvarande fideikommissjorden genom att dertill foga ej blott vederlaget, utan äfven tillökningen i jord, hvilken sistnämnda i sådant fall jemväl komme att iklädas natur af fideikommissegendom.

Justitierådet Qvensel instämde med justitierådet von Hofsten. /

Då H. M. Konungens två röster i detta mål inhemtades *), biträdde H. M. de fem ledamöternas sammanstämmande mening, och blef utslaget i enlighet dermed utfärdadt den 18 Oktober 1870.

1 ) Enligt K. F. den 3 April 1810, skola frågor om utbyte m. m. af fidei-kommis jord behandlas lika med sådana lagförklaringar, som Konungens Högsta Domstol utfärdar mellan riksdagarne enligt 19 § Regeringsformen, i hvilka mål de två röster, som enligt 21 § af samma grundlag H. M. Konungen i Högsta Domstolen äger, skola inhemtas och beräknas. Efter vedertaget bruk sker detta inhemtande och beräknande i den s. k. justitie-konseljen (Regeringsformens 26 §). Aro meningarne inom Högsta Domstolen på det sätt delade, att fyra ledamöter stannat mot tre, och Konungen med sina två röster biträder de sistnämndes vota, så blifva Konungens två röster afgörande. Aro fem ledamöter inom Högsta Domstolen af samma mening, men Konungen instämmer med de två öfrige ledamöterne, så blir beslutet utfärdadt i enlighet med de fem ledamöternas sammanstämmande vota. Exempel på beslut rörande utbyte, inteckning m. m. af fideikommissegendom samt i tvister angående egendoms fideikommissnatur, eller icke, se J. H. Backmans handbok uti tviste-, utsöknings- och rättegångs-mål, Örebro 1863, s. 253 o. f., samt C. Schmidts juridiska arkif i de flesta banden, registret sidd. 33—37.