Angående tvångsinteckning i proprie löftesmäns fasta egendom till säkerhet för gäldenärs ännu icke till betalning förfallna gäld.
29 november 1870
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1871, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 248–249 i årgången 1871. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken Inteckningsstadgan. Stämpelpappers- förordningen, nr 4 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 34 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken Inteckningsstadgan. Stämpelpappers- förordningen, nr 4.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Åttonde årgången, 1871 i litteraturen — s. 248–249 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 29 November 1870»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Med företeende af ett utaf gördelmakaren P. E. Malmström den 31 Mars 1869 till fabrikören Åke Moberg eller ordres utfärdadt och sex månader efter uppsägelse, hvilken icke finge ske före den 1 April 1870, till inlösen förfallet skuldebref å fyra tusen rdr rmt, för hvilket belopp jemte utfäst sex procent ränta muraren 0. Lennander, packhusmästaren L. J. Grönvall och utskänkaren 0. Carlsson, en för alla och alla för en, tecknat borgen såsom för egen skuld — yrkade Moberg vid rådstufvurätten i Malmö den 18 Maj 1869 att, till säkerhet för förskrifna beloppet med ränta, vinna inteckning uti löftesmännens fastigheter i Malmö, hvilka uppgåfvos.
Sedan löftesmännens åtkomst till berörde fastigheter blifvit ådagalagd, yttrade rådstufvurätten medelst utslag den 28 Juni 1869: att enär löftesmännen erkänt sina underskrifter å åberopade förbindelsen samt icke förmått ådagalägga sådana förhållanden, som kunde förringa lagliga verkan
s. 249 Sida 249 i årgången börjar här
af samma förbindelse, blef inteckning med förmånsrätt från ansökningsdagen meddelad uti löftesmännens ifrågavarande fastigheter, Moberg eller ordres till säkerhet för omförmälda fyra tusen rdr jemte sex procent ränta.
Uti detta utslag söktes ändring i hofrätten öfver Skåne och Blekinge, som i utslag den 4 Mars 1870 utlät sig: att som löftesmännen hvarken då de iklädde sig borgen för Mobergs omförmälda fordran hos Malmström eller sedermera medgifvit, att deras fasta egendomar finge intecknas till säkerhet för fordringen, samt denna icke vore till betalning förfallen, funne hofrätten löftesmännen icke vara skyldige att tåla den derför af Moberg begärda inteckning, hvadan rådstufvurättens utslag af hofrätten upphäfdes.
Moberg sökte i underdånighet ändring i hofrättens utslag.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Wedberg, den förstnämnde föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren Glimstedt) hemställde i underdånigt betänkande den 26 Oktober 1870, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med upphäfvande af hofrättens utslag, rådstufvurättens i målet meddelade beslut att fastställa.
Vid sakens föredragning den 1 November 1870 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Carleson, Bolin, Dreijer, Olivecrona och Lagerstråle) gillade Högsta Domstolen det underdåniga betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 29 November 1870.