Naumanns tidskrift 1871 s. 258

Till 1868-års vinterting med Tierps tingslag hade Ch. von Homeijer, i egenskap af förmyndare för landtbrukaren G. H. Peters’ å Ullfors omyndiga barn, undfått stämning å länsmannen F. Boström, med yrkande: att som, — efter det Peters genom behörigen bevittnad afhandling den 6 December 1866, fill betäckande af den skuld, 6,685 rdr 12 öre, hvari han häftade till sina omyndiga barn, till von Homeijer i han s ofvannämnda egenskap dels öfverlåtit återstående arrendet till den grefve B. von Platen tillhöriga, af Peters jemlikt kontrakt den 18 November 1865 på tio år från den 14 Mars 1866 arrenderade egendomen Ullfors, hvilken öfverlåtelse äfven blifvit af grefve von Platen godkänd, dels ock försålt af Peters inköpta, vid Ullfors befintliga åtta ayershireqvigor äfvensom de åkdon, husgeråds- och inventarie-persedlar samt kreatur, som funnos upptagna å en vid afhandlingen fästad förteckning, — vederbörande exsekutor vid en af honom med biträden den 1 Maj 1867 till gäldande af Peters domfästa skuld till Boström, utgörande, jemte utmätningskostnaden, 734 rdr 50 öre, hos Peters på Ullfors verkställd utmätning i mät tagit tio kor och två qvigor, en tjur, en

s. 259 Sida 259 i årgången börjar härKopiera citering

häst samt en trilla med stång och gaffel, men af den utmätta egendomen tjuren, qvigorna och. sex kor redan blifvit genom afhandlingen den 6 December 1866 till von Homeijer i hans förenämnda egenskap försålda, samt fyra kor, hästen och trillan blifvit, efter arrendets öfverlåtande på von Homeijer, af Peters, såsom förvaltare af Ullfors, för von Homeijers räkning inköpta; det måtte, enär följaktligen det utmätta godset, såsom tillhörande Peters’ omyndiga barn, icke lagligen kunnat i mät tagas för Peters’ skuld, berörde utmätning förklaras ogiltig och von Homeijers ofvanbemälda myndlingar tillerkännas full rätt till den i mät tagna egendomen.

Till bestyrkande af käromålet åberopades följande handlingar :

l:o) Utdrag af vederbörlig häradsrätts förmynderskapsprotokoll för den 17 November 1866, utvisande att von Homeijer då förordnats till förmyndare för Peters’ omyndiga barn, en son och fyra döttrar.

2:0) En af Peters den 3 December 1866 afgifven förmyndareredogörelse med bilagor, enligt hvilken Peters skuld till de omyndige nämnde dag utgjort 6,685 rdr 12 öre.

3:o) En den 6 December 1866 upprättad afhandling, så lydande: »Sedan Sotholms häradsrätt den 17 nästl. November förordnat C. von Homeijer till förmyndare, och jag den 4 innevarande månad till honom afgifvit redogörelse för de medel, jag såsom förmyndare för mina barn omhänderhaft, får jag, som i saknad af annan tillgång användt största delen af samma medel i och för arrendet af egendomen Ullfors till inköp af kreatur och vissa inventarier samt brukningskostnaden derstädes, till betäckande af den skuld, hvari jag enligt samma räkning till mina barn häftar, till von Homeijer i förenämnda hans egenskap öfverlåta det arrende jag, enligt kontrakt den 18 November 1865, med herr grefven B. von Platen innehar af egendomen Ullfors med allt å, egendomen af mig nedlagdt arbete jemte såväl växande som inbergad gröda af etc., mot en beräknad ersättning i ett för allt af 3,333 rdr 33 öre. Äfvenså öfverlåter. och försäljer

s. 260 Sida 260 i årgången börjar härKopiera citering

jag härmed till h:r von Homeijer de af mig inköpta och vid Ullfors nu befintliga åtta stycken ayershire-qvigor till ett pris af 1,464 rdr samt de åkdon, husgeråds- och inventariepersedlar samt kreatur, som å bilagda härvid fästade förteckning finnas upptagna till värde af 1,887 rdr 79 öre. Stockholm etc. Gr. H. Peters (två vittnen). Genom öfverlåtelse af förestående arrende och de å egendomen nedlagda kostnader, jemte köp af den i dessa handlingar omförmälda lösegendom, erkännes den fordran, mina myndlingar haft hos deras fader, af 6,685 rdr 12 öre vara godtgjord och betald, i följd hvaraf densamma härmed qvitteras. Stockholm den 6 December 1866. C. von Homeijer» (två vittnen).

4:o) Omförmälde kontrakt, hvarigenom grefve von Platen till Peters på tio år från midfastan 1866 utarrenderat egendomen Ullfors, å hvilket kontrakt) Peters den 6 December sistnämnde år tecknat öfverlåtelse till von Homeijer, äfvensom grefve von Platen godkännande af öfverlåtelsen; varande kontraktet derjemte försedt med ett så lydande qvitto: »Att arrendatorn h:r G. H. Peters har mot särskilda qvittenser den 11 och 14 dennes till fullo inbetalt 1867-års arrende med sammanlagdt 3,000 rdr, erkännes och qvitteras den 21 Mars 1867. C..F. W. Gripenberg».

Länsmannen Boström yrkade ogillande af käromålet. De ofvanåberopade handlingarne hade tillkommit under misstänkta omständigheter. De visade dessutom icke att äganderätten till utmätta egendomen öfvergått till Peters’ barn. Köpeafhandlingen hade ej blifvit uppläst från predikstolen eller inför kronofogden i orten företedd, såsom Kongl. Förordningen den 20 November 1845 föreskrefve. Egendomen hade ej ett enda ögonblick lemnat Peters’ vård, utan derstädes förblifvit, hvilket syntes deraf, att Peters, samma dag öfverlåtelsen skulle försiggått, antogs till förvaltare å Ullfors. Mot riktigheten af ifrågavarande handlingar förekomme i öfrigt, dels att de tillkommit efter det Peters blifvit af Boström lagsökt, dels att Peters ej skulle åtnjuta någon lön såsom förvaltare af Ullfors, och dels att Peters, enligt det

s. 261 Sida 261 i årgången börjar härKopiera citering

ofvannämnda qvittenset af den 21 Mars 1867, i egenskap af arrendator erlagt arrendet för Ullfors.

Häradsrätten, meddelade utslag den 14 Augusti 1868: Som ostridigt vore, att arrendet af egendomen Ullfors blifvit af Peters på von Homeijers myndlingar den 6 December 1866 i laga ordning öfverlåtet, samt vid sådant förhållande Kongl. Förordningen i afseende på handel om lösören, som köparen lät i säljarens vård qvarblifva, den 20 November 1845, icke vore tillämplig på det mellan von Homeijer och Peters förstberörda dag ingångna köpeaftal angående de vid sagde egendom befintliga lösören, och von Homeijers myndlingar följaktligen voro lagliga ägare af samma lösören; alltså och då den omstämda lösegendomen, som den 1 Maj 1867 blifvit i mät tagen för gäld, hvari Peters till Boström häftade, ostridigt utgjorde en del af den, som blifvit på von Homeijers myndlingar öfverlåten, förklarade häradsrätten, med bifall till käromålet, meranämnde lösören icke kunna för Peters’ skuld till Boström i mät gå, hvadan den öfverklagade utmätningen ogillades.

Boström vädjade till Svea hofrätt. Då von Homeijer icke kunde anses hafva visat, att hans myndlingar verkligen voro ägare till det hos Peters utmätta godset, samt de åberopade handlingarnes riktighet icke vore styrkt, yrkades upphäfvande af häradsrättens utslag. .

Hofrätten yttrade i dom den 16 Juli 1869: att då ostridigt vore, att Peters, efter det han den 6 December 1866 frånträdt arrendet till Ullfors och öfverlåtit detsamma på von Homeijer i dennes egenskap af förmyndare för Peters’ omyndiga barn, inköpt utaf hvad som sedermera blifvit för Boströms fordran utmätt, och hvarom i denna sak tvistades, fyra kor, en häst samt en trilla med stång och gaffel; samt vid sådant förhållande och då icke, emot Peters’ bestridande, visadt vore att inköpet skett för Peters egen räkning, nämnde kreatur samt trilla med stång och gaffel måste anses hafva blifvit inköpta för gårdens och följaktligen för Peters’ barns behof samt af Peters för barnens räkning emot-

s. 262 Sida 262 i årgången börjar härKopiera citering

tagits och innehafts, gillade hofrätten det slut, hvari häradsrätten i afseende â samma kreatur samt trilla med stäng och gaffel stannat; men emedan af hvad i saken förekommit det måste anses upplyst, att Peters, äfven efter det ifrågavarande afhandling den 6 December 1866 upprättades och jemväl vid utmätningstillfället den 1 Maj 1867 sutit qvar vid och innehaft - förvaltningen af egendomen Ullfors, samt sålunda och då icke ens uppgifvet vore, att den genom nämnde afhandling försålda lösegendom blifvit af Peters till von Homeijer eller annan person för hans räkning öfverlemnad och sedermera af Peters åter emottagen för att af honom såsom förvaltare omhänderhafvas, samma egendom måste anses hafva fortfarande qvarstannat i vård hos Peters såsom säljare, och följaktligen med berörda afhandlig bort förfaras på sätt som i Kongl. Förordningen i afseende på handel om lösören, som köparen lät i säljarens vård qvarblifva, den 20 November 1845, vore föreskrifvet, för att den försålda lösegendomen skolat vara fredad från utmätning för Peters’ skuld ; men ostridigt vore ej mindre att så icke skett, än äfven att bland den egendom, som för Boströms fordran blifvit utmätt, varit sex kor, två qvigor och en tjur, hvilka funnits i omförmälda afhandling upptagna, blef, med ändring af häradsrättens utslag, i hvad detsamma angick nyssnämnda kreatur, von Homeijers i afseende å dem instämda talan ogillad.

Denna dom uttryckte hofrättsrådet Schönings samt vice häradshöfdingarne Gripenskölds och Geijers åsigt i saken.

Hofrättsrådet friherre Leuhusen fann ej skäl att i häradsrättens utslag göra ändring.

Af von Homeijer söktes i underd. ändring uti hvad honom emotgått, under anförande: Om Peters varit ägare till Ullfors kunde något skäl förefunnits att, såsom hofrätten, antaga det ifrågavarande kreatur icke blifvit till von Homeijer vid köpet öfverlemnade. Nu då Peters allenast var arrendator, hade han, i och med detsamma arrendet öfverläts till von Homeijer, upphört att äga annan rätt till qvar-

s. 263 Sida 263 i årgången börjar härKopiera citering

boende å Ullfors än den han fått derigenom, att han af von Homeijer blifvit tills vidare antagen till inspektor; och då den köpta egendomen öfvergick från Peters’ till von Homeijers omvårdnad i sammanhang med arrendets öfverlåtande, hade det ej varit behöfligt att med samma egendom lagfara på sätt 1845-års Kongl. Förordning föreskref.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Segebaden, föredragande, samt von Sydow och Svedelius) afgaf underd. betänkande den 23 Februari 1870: Då nu ifrågavarande för Peters’ skuld till länsmannen Boström den 1 Maj 1867 utmätta sex kor, två qvigor och en tjur, hvilka Peters genom afhandlingen den 6 December 1866 i sammanhang med öfverlåtelse af arrendet till egendomen Ullfors till von Homeijer, i egenskap af förmyndare för Peters omyndige barn, försålt, måste, enär von Homeijer med vederbörande jordägares begifvande sistnämnda dag egendomen till brukning emottagit, anses hafva då blifvit till von Homeijer öfverlemnade, samt Peters derefter, på grund af särskildt aftal med von Homeijer, i egenskap af förvaltare af egendomen, omförmälde kreatur omhänderhaft ; alltså och enär vid detta förhållande föreskrifterna i Förordningen den 20 November 1845 icke voro å förevarande köpeaftal tillämpliga, hemställde nedre revisionen i underd., att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af hofrättens dom i fullföljda delen, fastställa det slut, hvari häradsrätten derutinnan stannat.

Vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 8 Mars 1870, blef det underd. betänkandet bifallet af Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Alexanderson, Qvensel, friherre Leuhusen, Naumann och Dreijer).

Justitierådet Rabe yttrade: »Enär Peters redan den 6 December 1866, jemte det han å sökanden såsom förmyndare för Peters’ omyndiga barn, med vederbörande jordägares samtycke, öfverlåtit arrendet af Ullfors egendom, till sökanden i hans nyssnämnde egenskap försålt ifrågavarande sex kor, två qvigor och en tjur, samt Peters sedermera endast på grund af sökandens fullmakt Ullfors egendom omhänder-

s. 264 Sida 264 i årgången börjar härKopiera citering

haft och förvaltat; alltså och då följaktligen omförmälda kreatur, när utmätningen skedde, varit i sökandens besittning, vid hvilket förhållande Förordningen den 20 November 1845 icke är i förevarande sak tillämplig, bifaller jag det slut, nedre revisionens betänkande innehåller».

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 7 April 1870.